# Svårt att tända på övervikt Author: Herrman Jag har ett [problem![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") som egentligen varat i minst 15 år Jag tror att långt ifrån [alla![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") [kommer![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") förstå då det är ett känsligt ämne med övervikt och det ska inte [spela![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") någon roll om ens partner ändrar form. Men jag kan inte hjälpa det. Jag blev inte kär i en kraftigt överviktig [kvinna![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer"). Men jag ska ta det från början. \--------------------------------------------------------------------------------- Vi träffades för hela 20 år sedan på gymmet(!) av alla ställen. Vi tränade samma tider och blev vänner. Jag bjöd ut henne på middag och på den vägen är det. Hon var  23 jag 26. Vi flyttade snart ihop och livet lekte. Båda älskade vi att träna. Vi "soffade inte till oss" trots att vi blev sambos utan levde ett aktivt liv med många promenader joggingturer, cykling och spring på gymmet. När hon var 26 blev hon gravid och hon drog kraftigt ner [på![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") träningen. Promenader gick hon fortfarande ibland, med betoning på _ibland_. Ofta ofta hittade hon anledningar till att hellre se ett [program![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") på TV eller läsa en bok. Jag sa inte så mycket om det då. Hon var ju gravid och jag var inte så kunnig om hur en graviditet kunde påverka kvinnokroppen. Ville hon inte röra på sig så lät jag henne låta bli. Jag frågade [väl![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") några gånger om vi inte kunde följas ut och röra på oss mer, skogspromenader, en cykeltur ja vad som helst men när hon alltid nekade slutade jag tjata. Samtidigt började hon äta sämre [mat![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer"). Eller rättare sagt mellanmål. Maten vi äter har nog aldrig varit något [fel![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") på. Men aldrig tidigare hade jag sett henne köpa hem 5 wienerbröd och äta upp [alla![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") 5 själv - under en och samma eftermiddag. Det i kombination med minimalt med [motion![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") gjorde att hon gick upp 39 kg den första graviditeten. Sedan gick hon bara ner 9 av [dessa![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") kg. Glädjen var stor över vår dotter förstås men min frus dåliga vanor fortsatte. Gick vi en promenad med barnvagnen så var det alltid förbi kiosken som bara ligger ett par kvarter bort. Där köpte hon allt möjligt som chokladkakor och annat chokladgodis och glass. Alltid åt hon upp allt på en gång och fort gick det Drygt ett år senare ville vi ha ett syskon till vår dotter och denna gång  ökade hon bara 22 kg i [vikt![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") men det lilla hon sedan gick ner kom snabbt tillbaka då hon äter på tok för mycket fikabröd, chokladgodis och glass - varje dag. Den vikten har hon nog hållit ganska intakt sedan dess. När vi träffades vägde hon 52 kg. Nu väger hon 104! Hon är 162 cm kort. Jag förstår att man inte ser ut som en 20 åring och väger 52 efter två graviditer och det är inget jag begär heller men 104 kg är på tok för mycket när man är så kort. Hon skyller ofta på att hon varit gravid och då förändras kroppen, och det förstår jag också, men jag tycker inte man kan skylla en viktökning på 52 kg enbart på graviditet. Barnen är ju 17 och 14 nu. Min fru har en helt annan livsstil nu. Det är ju det det handlar om. Visst får man mindre tid över med två barn hemma, och även jag har ju dragit ner på träningen sedan jag blev pappa. Men det handlar ju också om att inte äta en massa onyttigt varje dag. Om hon så bara åt hälften av allt fikabröd och godis hon köper så skulle det göra stor skillnad tror jag. Men det är lönlöst att prata med henne. "jag äter vad jag vill och du äter vad du vill" Ja det är klart att det är så. Vi är ju [vuxna![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer"). Hon är glad och go på alla sätt och jag älskar henne men det kan inte hjälpas. När hon lägger sig naken på sängen och visar att hon vill ha sex så kan jag inte tända på henne. Jag försöker verkligen att blunda för hur mycket [fett![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/new?discussions-1# "Click to Continue > by TXTfileViwer") som är på hennes kropp, hur oformlig hennes kropp blivit. Men jag är ledsen. Jag drar mig undan sex med henne. Jag försöker att prata med henne utifrån hälsoaspekten att det ju faktiskt inte är bra för varken hjärta blodtryck knän, rygg, ja allt som belastas av för hög kroppsvikt men hon vill inte ta till sig det. Jag vill inte skiljas men jag vet inte vad jag kan göra mer. ## Comment 1 Author: Gronstedt Har du pratat med henne om det det verkligen gäller? ## Comment 2 Author: Linnea Man kan inte skylla 52 extra kilon på enbart graviditet.. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Kanske om du försöker få henne att prata med en dietist eller något:/ om du kan få henne att förstå att det är farligt, synd för dej:( och henne såklart ## Comment 4 Author: [Borttaget] men felet är inte ditt tycker jag, jag skulle inte tända på en 120kg kille (asså med tanke på att en killes normalvikt är högre än tjejers) hon kan ju träna om hon bara vill ## Comment 5 Author: Herrman #1. Naturligtvis har jag pratat om hennes [vikt![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") att jag skulle önska att hon kunde väga runt 80 eller som första [steg![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") komma under 100-strecket åtminstone men hon vill verkligen inte ha kommentarer om sin vikt för "det är väl min ensak!" Om du menar ifall jag sagt rent ut att jag inte tänder [på![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") hennes kropp så har jag inte uttryckt mig så nej. Däremot har jag vid något tillfälle sagt när vi legat nakna i sängen att hon skulle varit ännu finare om hon kunde minska lite i vikt men då blev hon arg och vände sig bort "vi har sex en annan gång, godnatt!"  Så nog förstår hon hur jag känner om det, absolut, det är jag 100% säker på. Förut hade vi ju sex flera gånger i vecka och nu max en gång i månaden. ## Comment 6 Author: Gronstedt #5: Du ska nog inte hoppas på att hon kan läsa dina tankar, det är få människor som kan det. Om du säger att du tycker att hon skulle vara ännu finare om hon minskar lite i vikt, så har du faktiskt inte sagt att du knappt kan få upp den som hon ser ut. Det kan hända att hon tror att du menar precis vad du säger. Visst är det hennes ensak hur hon vill se ut, men om du vill ha någon förändring så måste du först och främst vara tydlig. Och sedan måste du acceptera att hon kanske inte väljer som du vill. Du måste vara på det klara med vad du tänker göra om hon inte ämnar gå ned i vikt. ## Comment 7 Author: Herrman #6 nej kanske inte läsa tankar men nog förstår hon att jag önskar att hon var närmare normalvikt. Jag har ju tagit upp det så många gånger så hon kan ju inte intala sig att jag tycker det är bra som det är. Hon har ju blivit irriterad på mig så många gånger när jag vädjat till henne att inte äta upp alla 3 chokladkakorna på samma gång. Och att hon borde tänka på hälsan, och att jag oroar mig för hennes osunda livsstil. Jag tror verkligen inte att jag måste säga att jag inte tänder på henne för att hon ska förstå att jag vill att hon ska gå ner i vikt. Hon märker väl hur jag förändrats sexuellt. förut sa jag ofta hur sexig kropp jag tyckte hon hade, hur jag tyckte hon var så attraktiv osv. Det har jag ju slutat med att säga. Hon märker alldeles säkert på hur jag rör vid hennes kropp Eller rättare sagt försöker undvika att röra. Och i kombination med alla gånger jag försökt få med henne på motionspass eller att ta ett äpple istället för en massa fikabröd så nog vet hon vad jag vill. Men kräva kan jag ju aldrig göra. I slutändan bestämmer hon ändå själv vad hon stoppar i sig. ## Comment 8 Author: OlgaMaria Hon behöver nog stöd i att göra den livsförvandlingen som det faktiskt är att bryta med sitt ätmönster och komma igång med träning. Stöd är inte samma sak som pikar och tips och råd. Att vara sockerberoende och precis ha köpt 5 wienerbröd - då är man inte mottaglig för råd om att man kanske inte ska äta alla. Sådana kommentarer skapar bara irritation och distans mellan er.  Däremot kan du sätta dig ner och förklara hur du känner för hennes vikt, att du älskar henne och gärna vill hjälpa henne, att du förstår att det är svårt men att ni kanske kan hitta på en strategi tillsammans och att du vill göra ditt bästa för att vara ett stöd för henne på det sätt du kan. Fråga om hon har några idéer eller förslag. Fråga hur du kan hjälpa henne. Fråga hur hon mår. Visa förståelse för det som är svårt för henne. Döm henne inte, isåfall kan hon inte öppna sig för dig. Ni kanske kan börja äta LCHF tillsammans. Är man sockerberoende är det ett mycket bra sätt att bli fri. Mycket svårt att klara det på något annat sätt. För de flesta funkar det inte att äta lagom eller bara på lördagar t ex. Man måste skippa sockret totalt. ## Comment 9 Author: Lexie82 Jag tror att det kan vara svårt att "tala henne tillrätta". Dels för att om du säger som det är så drar det ner hennes självförtroende ännu mer och då blir det bara svårare att vara motiverad. Dels så behöver hon känna att du älskar henne lika mycket oavsett vikt. Mitt råd (och då talar jag av egen erfarenhet i form av överviktig kvinna) är att uppmuntra, uppmuntra, uppmuntra. Om hon äter snacks på kvällen, gör nyttiga snacks åt henne. Låt henne äta sina chips, men hon kanske äter dina nyttiga snacka OCKSÅ. Då vänjer hon sig, och till slut kanske hon föredrar det nyttiga. Går hon ner bara ett gram, uppmuntra det! Får henne att känna sig vacker så kommer hon att vilja vara vacker. Ett vanligt problem är att man ger upp. "Jag ser ju ut som en fet kossa, varför ska jag ens bry mig". Är hon ständigt sötsugen, köp hem vindruvor hon kan småäta på. Om du tjatar om hennes vikt så blir hon irriterad därför att hon redan mår dåligt över vikten och har valt att det gör mindre ont att ignorera den. Så om du vill att hon ska gå ner i vikt måste hon först och främst vara lycklig. Hitta sätt att röra sig på som inte är "motion". Motion är tråkigt och jobbigt när man är överviktig. Men kanske åka till badhuset kan vara något? Det är roligt, och i vattnet väger man inte lika mycket, så det kräver mindre av knän, rygg och leder. ## Comment 10 Author: Malinkaa Kanske borde din fru gå och prata med någon om detta, en psykolog eller liknande? Att hetsäta på det sättet (som det låter som hon gör) är osunt beteende och kan ofta grunda sig i något annat. Att hon dessutom reagerar defensivt visar ju också att hon egentligen är obekväm med sin vikt.  Kanske svårt att föreslå.. men jag tror hon skulle må bra av att få hjälp ifrån någon utifrån så att hon inte behöver ta allt så personligt. Hoppas det löser sig! ## Comment 11 Author: Toxics Nej, det är inte okej att komma så sent som 14 år efter sista graviditeten och säga att hon är för tjock för att ha sex med, eller för att du ska tända på det.  men det borde hon väl veta då? För om du har känt så här i 14 år så antar jag att ni inte har haft sex på 14 år eftersom du tycker att det är så fruktansvärt. jag kan förstå hur du känner, men jag tror inte att du kan komma nu efter 14 år och säga att det är superjobbigt. Men annars råder jag dig att göra som ovanstående talare, UPPMUNTRA. ## Comment 12 Author: nlinds #11 Amen. ## Comment 13 Author: Gur4m1 #11 eller såhar man fått nog? :) Man försöke roch försöker men till slut inser man att det faktiskt inte är hållbart? Som överviktig tjej som kämpar, och faktiskt tränar men ändå har svårt mver övervikt liknande din flickväns så var det en STOR ögonöppnare när min pojkvän bara sa rakt av: Du är inte längre samma tjej som jag blev tillsammans med, jag finner dig inte lika attraktiv". Det gjorde såååå ont men samtidigt...när jag svalt min stolthet och försöker se hur jag också skulle sett på det om situationen vändes- så förstår jag honom, och jag ville även inte längre utsätta honom för det. Inte mig själv heller. Att man blir överviktig sådär, beror oftast på någonting. Men där hon är nu förnekar hon situationen och slår ifrån sig när du försöker påtala att det ÄR ett problem. Säg bara som det är, att det är ett problem FÖR DIG. Stå upp för det du känner, förklara att hennes val faktiskt inte bara är hennes, att det faktiskt påverkar er båda två. Sen kan du ju även dra upp aspekten att ni har två barn (förvisso nästan vuxna båda två) men hon är kraftigt överviktig och du vill väl inte förlora din livskamrat tidigt i livet? Ifrågasätt varför hon delat upp "er" till "hon och du". Något kanske gnagt i henne länge, missnöje eller depression, eller någonting annat som kom till ytan i samband med graviditeten. Som gjorde att hon ersatte t.ex träning och motion med okynnesätande. Sen kan saker påverka en person sötsug och känslor- hormonella förändringar, ämnesomsättning, sömnbrist, stress osv. Men var rak mot henne, ibland måste man våga säga det partnern inte vill höra för att man ska ha en chans att få den att faktiskt förstå och lyssna på hur illa den gör den. Jag tror inte hon förstår hur hennes övervikt faktiskt påverkar dina känslor- eller så är det precis det hon gör, undermedvetet och stöter bort dig genom det- men då ska ju även det redas ut.  Sen när man är överviktig så är det enstor kamp, de tär inte "bara att träna mer" eller "bara äta mindre". Det är en process som tar tid och sällan blir bra av gnäll, tjat och ifrågasättande. När hon väl bestämt sig så ska du vara ett stöd, med att underlätta för henne- men inte tjata och vara en hök över vad hon äter och när/hur hon tränar. :) Sånt dödar motivationen direkt. ## Comment 14 Author: Herrman [Ja![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") uppmuntra tycker jag verkligen att jag gör. Jag vill verkligen inte låta tjatig och ifrågasättande utan uppmuntra till bättre vanor men det är verkligen svårt när hon bara slår ifrån sig och att det är hennes ensak. #8 bra råd men hon tycker ju att det är bra som det är (åtminstone vad hon visar mig, även om jag förstår att det kanske inte är helt sant) Frågar jag hur hon mår så svarar hon "bra själv då?" Lchf skulle säkerligen vara bra för henne, men när hon har inställningen "ät du det DU vill så äter jag det JAG vill, då är det svårt. #10 Ja visst skulle det vara bra om hon ville gå och tala med någon. Det föreslog jag för ca två år sedan och hon blev mycket arg "du får väl tala med nån om du har behov av det men jag känner inget sådant behov, SLUTDISKUTERAT!" #11 ja precis hon borde veta redan. Men nej det är inte 14 år sen vi hade sex. Vi har sex ca 5 ggr/år istället för 5ggr/v som förut. #13 Ja det kanske tillslut är vad som återstår att rakt ut tala klarspråk och säga att hon (eller hennes kropp snarare) inte är attraktiv i mina ögon längre. Men det tar verkligen emot för mig att säga en sådan sak. Det känns riktigt elakt och jag skulle må dåligt själv av att säga de orden. ## Comment 15 Author: Toxics 13# Kanske, men FJORTON år. Det är liksom inte bara "runt hörnet" eller så. Barnen är nästan vuxna. så lång tid har det gått.  Då är de bara elakt att påstå att det är avtändande med övervikt.  Som sagt, UPPMUNTRA eller gör ingenting. Det är inte ditt val eller beslut ifall om hon ska sluta äta godis eller inte. Det är enbart hennes, så om det inte passar dig så får du väl lämna henne och låta henne ha rätten till ett eget liv, rätten att bestämma själv vad hon vill äta och inte äta. Hon har rätten att vara fri.  men så som sagt, ni har alltså inte haft sex på 14 år? ## Comment 16 Author: Herrman Och angående badhus som någon skrev så är det tyvärr uteslutet. Barnen tjatar ständigt på henne om det men hon stenvägrar. Det är barnen och jag som åker dit regelbundet medan fikar hon på stan. När vi är på stranden så har hon långkjol och skjorta - oavsett temperatur, medan jag och barnen badar. Hon äger inga badkläder. Hon hade en bikini innan vi fick barnen och den har hon slängt för längesen. ## Comment 17 Author: Toxics 14# Ja men dåså, Då kan inte vara så fruktansvärt hemskt att hon är överviktig, om ni faktiskt har haft sex, jag menar.  jag tycker själv att piskor är avtändande. Och om jag får gå länge utan sex så kommer jag inte finna piskor mer och mer attraktivt för att jag inte har haft sex på länge.  Kanske är det så att du har börjat bli lite "gubbsjuk" och slutat nöja dig med vad du har?  ;) ## Comment 18 Author: Herrman #17 Vad menar du md att jag skulle vara "gubbsjuk"? Jag förstår verkligen inte den kommentaren? Du kan inte läst allt jag skrivit om du tolkar det som att jag är gubbsjuk? ## Comment 19 Author: Gronstedt #14: Att någon går omkring och menar och antyder och hintar upplever nog många som åtskilligt mer respektlöst än hederlighet. Att låtsas och ljuga i 14 år är däremot fruktansvärt respektlöst. Det kan kanske medföra problem om du bestämmer dig för att vara ärlig till sist - att du talar om att ert liv tillsammans har varit falskt så länge. Det kan kräva lite fingertoppskänsla att hantera. Hon kanske trivs utmärkt med sig själv, och varför skulle hon inte göra det? För allt vad man vet kanske hon aldrig har varit känt sig så snygg och kvinnlig. Man måste inte må dåligt av övervikt, faktiskt. Hon kanske har känt att du inte är lika med på det, men om hon känner sig sexig och du inget säger, så kanske hon går och oroar sig för att du har någon på sidan om. Eller att du börjar bli gammal, eller har prostataproblem eller vad som helst. För den delen kanske hon är helt OK med den lägre sexfrekvensen, det är ingen som säger att 5 gånger i veckan ska vara normen hela livet. Om du vågar ta konsekvenserna så prata med henne och låt henne välja. Om du inte vågar riskera konsekvenserna, så låt henne vara som hon vill vara. ## Comment 20 Author: Gronstedt #18: #17 ställde en fråga och kom inte med några påståenden. Om du ärligt kan säga att gubbsjuka inte har med saken att göra, så kan du bara svara nej. ## Comment 21 Author: Herrman #20 Men jag förstår inte vad gubbsjuka har med kraftig övervikt att göra? Jag vill ju inte ha en 20-åring igen, ej heller en som är supersmal. Bara sunt normalviktig eller för den delen lite mullig gör ju inget. Dett är ju inte tal om att hon gått upp 15-20 kg och blivit mullig. Det är ju **52** kg hon gått upp. Lite mer extremt ändå. Och på vilket sätt har jag ljugit menar du? Jag har aldrig påstått till henne  att jag gillar att hon ökat så väldigt mycket i vikt. Faktiskt precis tvärtom ## Comment 22 Author: Gur4m1 #20 själv tycker jag att #17 är både otrevlig och fräck och TS borde ignorera att svara en sådna "fråga" som faktiskt låter mer som ett påstående. Att människor tar tid på sig inna handling är inte ovanligt. Att ts kvinna INTE är nöjd är ju uppenbart. Jag är överviktig men nöjd, jag går och badar---utan problem. Hans tjej klär sig alltås i långkjol och skjorta...på stranden. Vägrar bada med sina barn osv- Sådant beteende hade min gegen mor när hon 1. Skämde söver sin övervikt 2. var för inskränkt för att ta itu med den. Var lättare att bara fortsätta som förr och undvika "det besvärliga". Med det sagt; ne kvinna som känt sig SEXIG i sin övervikt hade därmed inte tvekat att även VISA upp sig. Man får skilja på när en tjock person slår ifrån sig 2feta är minsan sexigt, det är en riktig kvinna med former" eller när en person faktiskt känner/tycker så :P Men nu verkar inte TS tjej ha sagt något dera och gömmer sig alltså i kläder på stranden och vill inte visa sig i badet med barnen. Att TS nu fått nog ser jag ingenting märkligt alls med. Just det faktum att barnen blivit större kan ju vara en bidragande orsak till att man åter igen har mer tid att reflektera över sin relation med partnern...och det man saknar i den? TS ber om råd och Toxic säger i att TS bör acceptera sin partner (som uppenbart INTE mår bra ELLER vårdar relationen, anser jag) eller lämna henne. Han har sagt att han inte vill lämna henne. Att han inte varit rak är ju en sak, men att hon inte jobbar för deras relation är väl minst lika..."hemskt"? Jag är fortfarande överviktig (inte+ 50 kg) men numera rör jag mycket på mig, är aktiv och MYCKET gladare och det accepterar min partner. Jag har bara genom mitt mer aktiva beteende blivit mer attraktiv för honom. Att man slutar attraheras av en människa som lever ohälsosamt och ignorerar ens behov, är inte speciellt märkligt alls. Jag skulle också sluta attraheras av min pojkvän om han gick upp 20-30 kg och kom med en massa egoistiska, dumma bortförklaringar istället för att ta itu med det uppenbara problemet. Att allt vi hade gemensamt förut slängs in i sjön och helt plötsligt är man två skepp på helt olika resor. Dessutom, Att man vill ha en normalviktig, hälsosam partner gör INGEN gubbsjuk, att ens fråga det är ju att dra det hela till absurdum. Det vore en sak om TS hade klagat över en kvinna med 5 kg övervikt, eller 10, eller 15... Övervikt måste inte betyda ohälsa, men det TS berättar tyder i mina ögon på en kvinna som är mer medveten och störd av sin övervikt än hon ger sken av när hon låtsas ignorera sin mans oro och bedjan om förändring. Förmodligen någonting hon behöver bearbeta men inte fått mod eller motivation till ännu. Att gå upp i vikt med åldern är normalt, att gå upp 25-50 kg och stanna där i 15 år, pga graviditet är däremot inte vad jag skulle kalla vare sig för normalt eller hälsosamt. TS kanske bara borde skita i allt han med. sök tröst i chipspåsar och tvserier i soffan. Eller boka er på semester, finns sådana där hälsoresor där du kan lura med henne ;) Välj en ö, där hon socker-avgiftas under 2-3 veckor, löpturer på stranden osv ;) Bry dig inte om de som kallar dig för gubbsjuk på grund av att du vill att den du älskar ska leva mer hälsosamt. Däremot är sådana val något som personen själv måste vilja, och därmed kna du egentligne bara påverka henne gneom att göra dina egna val. T.ex att lämna henne, eller som sagt, säga vad som stör dig. ## Comment 23 Author: taggigarosen men haha vad dum kommentar av [Toxic![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by Youtube Lyrics") om Gubbsjuka Gubbsjuka ========= Från [Wikipedia![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by Youtube Lyrics") **Gubbsjuka** är en vardaglig benämning dels om [urineringsbesvär](http://sv.wikipedia.org/wiki/Urinering "Urinering") som uppstår vid [prostataförstoring](http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Prostataf%C3%B6rstoring&action=edit&redlink=1 "Prostataförstoring [inte skriven än]"), dels mer nedsättande om äldre mäns [sexuella](http://sv.wikipedia.org/wiki/Sexuella "Sexuella") dragning till unga [kvinnor![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by Youtube Lyrics").[\[1\]](http://sv.wikipedia.org/wiki/Gubbsjuka#cite_note-ne-1) Den kvinnliga motsvarigheten till den senare betydelsen kan betecknas _tantsjuka_. _Gubbsjuka_ är också titeln på en [jagroman](http://sv.wikipedia.org/wiki/Jagroman "Jagroman") av [Jan Myrdal](http://sv.wikipedia.org/wiki/Jan_Myrdal "Jan Myrdal") samt temat för [Magnus Ugglas](http://sv.wikipedia.org/wiki/Magnus_Uggla "Magnus Uggla") singel [Fula gubbar](http://sv.wikipedia.org/wiki/Fula_gubbar "Fula gubbar"). Även om [Toxic![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by Youtube Lyrics") inte påstod utan frågade så varför skulle hen [fråga![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by Youtube Lyrics") om ts är gubbsjuk om inte hen uppfattade att ts är gubbsjuk? Och vad i det  ts skriver skulle få Toxic att tänka i de banorna "gubbsjuk"? Ts skriver varken  att han har urineringsbesvär eller en dragning till unga kvinnor. Han skriver till och med att han inte skulle ha problem om frun gick upp 15-20 kg var mullig men 52kg, det ÄR ekstremt. Jag förstår ts fullt ut. Jag skulle inte palla om min kille gick upp 52 kg och vägrade ta hjälp att försöka gå ner utan bara [fortsätta![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by Youtube Lyrics") moffa i sig choklad o wienerbröd dag efter dag. 10 kg + skulle jag kunna ta. Förmodligen 20 också, men antagligen inte +30kg och definitivt inte 52kgupp. Då skulle jag tyvärr inte palla med sex med honom. ## Comment 24 Author: Toxics 23# Gubbsjuka betyder något helt annat i folkmun. Där av "citattecknen" =)  ja men må tycka att jag är fräck, men jag tycker detta är fruktansvärt elakt mot tjejen. Väldigt elakt.  Men vaddå, har har ljugit för henne och låtsas som att han visst tänder på henne. i fjorton år.  Då får man kanske ta en och annan irriterad kommentar. Man kanske inte ska skriva här om man tror att alla ska hålla med och tycka synd om. ## Comment 25 Author: Gur4m1 I folkmune betyder gubbsjuka precis : "dels mer nedsättande om äldre mäns [sexuella](http://sv.wikipedia.org/wiki/Sexuella "Sexuella") dragning till unga [kvinnor](http://relationer.ifokus.se/discussions/533ab73fce12c43dd80031f2-svart-att-tanda-pa-overvikt# "Click to Continue > by Youtube Lyrics")" Han har ju inte låtsas att han tänder på henne i 14år, han har utstått hennes beteende i 14 år. Hon har inte brytt sig. Han har varit för snäll och inte sagt rakt på sak vad det handlar om- utna har försökt "vira in det snällt" med "Tänk på hälsan" osv. DE HAR JU SEX. Man måste inte hålla med honom men gubbsjuka-kommentaren var "straight from the ass". Det får TS att framstå som provocerande ytlig. Det är kanske elakt mot henne men hon är ju också otroligt okänslig mot honom? Hennes ohälsa påverkar ju uppenbart henne i vardagen om hon t.ex inte kan bada med barnen eller följa med på promenader. Jag tror ju att något pågår med henne, rent psykiskt som säkert går att få hjälp med (t.ex motivationen osv) då hon låter som en tröstätare eller någon som självmedicinerar med godsaker. Men hon vill inte söka hjälp och bryr sig inte om hur henens partner påverkar för...hanf år äta vad han vill och hon får äta vad hon vill :P Men hon borde kanske äta med måtta? nu vet jag själv att det är mer invecklat än kcal in och kcal ut och att plötsligt bryta en dålig "ovana" som sockerätande... Därför kanske, om TS, du känner att det är att vara för elak att säga det rakt ut, ska kräva parterapi och kanske du kan möta henne i detta på den vägen? Kanske även hon kan klämma ur sig var skon klämmer- för något är galet, det är mer än att man fått barn, som gör att man går från vältränad och medveten till soffliggande kakmonster. Förvanldingen är krävande åt båda hållen. ## Comment 26 Author: pyromanen Övervikt är känsligt och något man drar sig för att ta upp. Det kommer inte från én dag till en annan. Och när personen som lagt på sig fett tydligt inte mår bra av annat (kanske småbarn/dålig sömn/stress/sleten) tycker jag det är mänskligt att man inte tagit upp det så mycket, hoppats att det ska bli bättre när man blir lite mer utvilat/pigg/barnen växer upp o så. Nu upplever ts att det faktiskt är ett påtagligt problem för relationen/sexlivet med hennes övervikt. Och jag förstår precis känslan. Vet hur det känns när ens älskade tar av sig kläderna och det man ser bara är jobbigt. Dubbeljobbigt för att man dels tycker fettet som döljer älsklingen är jobbigt och dels känner skuldkänslorna över att inte kunna "älska hen precis som hen är" även om det hamnat massa massa kilon fett där det inte brukade finnas så inte bara utseende utan kropsspråk rörelsemönster, kondis, lust ´till fysiska aktiviteter och allt är påverkat. Visst finns kärleken till personen inuti kvar, men attraktionen finns inte där. Mitt bästa förslag är parterapi. Dels för att få hjälp med att få kommunicerat detta som är svårt. Dels för att det inte otroligt finns annat som inte är så bra? Något som gör att hon tröstäter?  Tror oftast inte det är så enkelt som att man bara råkar få dåliga vanor plötsligt och därmed är det inte så enkelt som att "ta sig i kragen o förbättra sina vanor" heller.  Och för ts tror jag en bra taktik är att vara öppen inför att vilja upptäcka sin egen roll i det hela med hjälp av terapin. Det finns alltid två i en relation. Så problembeskrivningen till en ev terapi kanske inte är så enkel (och ensidigt vinklat) att det hela går ut på att få hon att gå ner i vikt utan att målet är en bra relation och ett bättre sexliv ? ## Comment 27 Author: taggigarosen #24 kan du inte berätta då vad gubbsjuk betyder för dig? Jag hade bara hört: gubbsjuk=äldre man som är ute efter ung tjej sexuellt. ## Comment 28 Author: [Borttaget] #22 håller med! ## Comment 29 Author: Maria Jag tycker TS är i en fruktansvärd situation och har gjort precis som jag skulle gjort kan jag tänka mig. Försökt att förstå, försökt att påpeka, men inte fått något gehör. Jag tycker det lyser igenom ganska bra att TS älskar sin fru och skulle inget högre önska än att också kunna tända på sin fru vilket HON faktiskt har gjort omöjligt. Han har varken ljugit eller varit elak som jag ser det utan bara försökt att vara diplomatisk men allting har en gräns. Kanske det är dags att tala klarspråk. Säga att "jag har svårt för att tända på dig när du är så tjock" Hårda ord men sanna... Kanske dags för ett slags ultimatum eller annars så förblir ju livet i ett slags "status quo" ## Comment 30 Author: MichelleLindh Jag tänkte också det som några skrivit ovan att så fort hon går ner lite så ''beröm'' och säg att du ser stor skillnad och att det syns att hon gör framsteg osv då kanske det känns roligare? Frågan är hur hon ska börja gå ner i vikt.. :/  Det kanske är elakt men kanske måste du säga sanningen vad du tycker och tänker så hon kanske tänker till lite grann. Jag vet faktiskt inte, bra tips av folk ovanför. Lycka till iallafall :) ## Comment 31 Author: viktoria91 #17 Är jag kärringsjuk då gör att jag tycker att feta män är oattraktiv? Har man länge påpekat om vikt, kost och motion utan att nåt händer då tröttnar man tillslut. ## Comment 32 Author: obstitant En sak jag tror är viktig att tänka på är att hon garanterat INTE är obrydd och nöjd som det är. Det är plågsamt att vara så överviktig som hon är. Ofta så plågsamt att man inte klarar av att se det i vitögat, utan man försöker skjuta det ifrån sig och ljuga för sig själv. Det är också därför tjat och kritik inte funkar - det får en att må ännu sämre, och ännu mer benägen att tröstäta för att dämpa de jobbiga känslorna, om det är det man gör. Jag har varit smal, sen normalviktig, sen överviktig, sen kraftigt överviktig, sen gått ner till "bara" överviktig, sen tappat greppet och gått upp igen, och jag kan säga att det viktigaste för mig har varit att känna **hopp**. Att känna att jag är bra och stark och klarar att göra något åt det jag inte är nöjd med. Jag träffade min man när jag var som tjockast, och paradoxalt nog var det tack vare att han accepterade mig som jag var som jag fick kraft att genomföra en förändring. I mitt fall var förändringen LCHF, eftersom jag är sockermissbrukare och inte klarar av att äta "lite" kolhydrater. Att jag sen tappade greppet igen är en annan historia. En väg att pröva kan vara att konfrontera (med stor ömhet och ödmjukhet) henne med att du inte tror på att hon är nöjd med sin vikt. Att du har sett henne täcka sig på sommaren (och andra tecken på att hon ändå vantrivs). Hälsoskälen du försökt med kommer förmodligen inte att funka (vilket du redan märkt) utan bara ge henne mer ångest. Fråga henne ärligt (inte som en retorisk fråga!) _varför_ hon äter så mycket sötsaker? Hur hon tänker kring det? Nämn att många är sockerberoende, eller äter av känslomässiga skäl, och att du undrar om det möjligen kan vara så för henne. Förmedla att det finns hopp om det är så. Kanske kan du få henne att öppna sig och dela något av sin smärta med dig, det kommer i så fall att kräva mycket mod av henne och att hon känner sig helt trygg och inte riskerar mer kritik.  Kanske kan du, under en tid när hon kanske börjar svänga mot att själv vilja ta tag i sina problem, säga att du tycker det är svårt med sex, INTE för att du tycker hon är ful (det kan du faktiskt gärna hålla för dig själv) utan just för att du tror att hon har ett problem och när du ser hennes kropp ser du hennes dåliga mående manifesterat i övervikten. Och det gör dig ledsen och illa berörd. Det skulle kunna vara ett sätt att sätta ord på frånvaron av sexliv utan att sänka henne ännu mer och få henne att känna sig ännu mer motbjudande och hopplös än hon förmodligen redan gör även om hon inte vill visa det. ## Comment 33 Author: Timmorn Jag är precis som min mamma 155cm. Min mamma väger idag runt 70kg och hon mår så himla dåligt över det. Det har inte så mycket med graviditerna att göra som att hon inte blev av med gravidkilona vilket ledde till att hon förmodligen kände sig ful och började med dåliga vanor och så var spiralen igång.  En grej jag tänkte på, vad har hon för kläder? har hon shoppat på länge? det låter ju fruktansvärt trivialt och så många köper faktiskt skit, och vill längre inte gå ut och shoppa pga sin vikt. Men haha så fort mamma kommer in i lite snygga kläder som gör att hon känner sig snygg och ser smalare ut i (för de kläderna existerar faktiskt det har med design att göra) så började hon kämpa med maten och faktiskt gå ner i vikt. Då fick hon motivation att ta tag i sig själv. Sen gjorde hon små morötter på vägen till sig själv. Hitta morötterna hon vill ha och var ett stöd med uppmuntrande ord men också andra grejer som i hemmet. Städa, laga maten ni ska äta, låt henne slappna av och ta bort stressen som det ofta kan bottna i. Åk på en resa bara ni två, få henne att känna sig snygg och älskad och åtrådd även om du inte tänder till som mest just nu. Att känna sig snygg och sexig är oftast en kick och morot att börja med saker. ## Comment 34 Author: Underbarn Jag förstår det fullt ut och håller med. Jag hade inte heller tänt på min sambo om han blev så fet, usch... Min mamma och pappa har varit sambos i 25 år, när de sågs var pappa pinnsmal. Men väger idag ca 120 kg och går bara upp mer och mer. Han vill inte ändra sig. Min mamma väger fortfarande sina 50 kg TROTS 3 graviditeter och då även med tvillingar. Hon tänder inte på pappa och de har aldrig sex längre, någonsin. Och han vet att det är DELVIS på grund av hans övervikt. Hemskt men sant. En gång i månaden är ändå bra gjort efter 20 år tycker jag! ... Med tanke på hennes tråkiga attityd så hade jag inte orkat med personen alls. ## Comment 35 Author: Gur4m1 #33 sant ^\_^ Fina kläder och att man känner sig fin är positivt- men din mamma har ungefär 20 kg i övervikt, just nosar på "fetma" eller så, beroende på hur de där 70 kg på en 155 lång person är placerade kan de ävenvara mer eller mindre klädsamma. Själv är jag 157 och problemen att hitta snygga kläder (eller kläder alls) var när övervikten blrv 25+. När man måste söka sig till mammadelen i klädkedjor för att hitta något som ens ågr över magen, så sänks man total (Saaaaaamtidigt är det fanimej en ögonöppnare, för de där 20+ kilona smög sig faktiskt på mig....låter heldumt men så var det för mig.) ## Comment 36 Author: TerriZue Jag förstår dig TS och tycker inte att det är konstigt att du känner som du gör.  Har du provat med brutal ärlighet? Det krävs en viss personlighet för att kunna ta emot det men det kan fungera. Min syster var väldigt överviktig förut, alla daltade med henne, trippade på tå runt problemet och försökte lite fint komma med hintar. Själv mådde hon väldigt dåligt men gjorde sitt bästa för att blunda för problemet. Till slut fick jag nog och åkte hem till henne och kastade sanningen rakt i ansiktet på henne: "Du är jättefet och kommer att dö i förtid om du inte skärper dig och tar tag i dina problem nu, det är bara du som kan göra någonting åt det!" Hon blev ledsen och hon blev arg men jag erbjöd mig att hjälpa henne med både kost och träning och hon tog tag i det och gick ner i vikt. Hon har tackat mig åtskilliga gånger sen dess och sagt att det var mina ord som fick henne att vakna upp och inse att hon var tvungen att göra något.  I mitt fall handlade det visserligen inte om att tända på någon eller inte (dock skulle inte jag heller tända på någon som är kraftigt överviktig) men det handlade om en systers välmående såväl fysiskt som psykiskt.  Som sagt, den här metoden är kanske inte något som funkar på alla, i vissa fall skulle det kunna stjälpa mer än att hjälpa men ibland är det helt fel att gå försiktigt fram också, det förminskar på något sätt problemet och gör att man kan se förbi det. ## Comment 37 Author: KimE Acceptera hennes vikt eller gå skilda vägar mycket kan hända på 17år. ## Comment 38 Author: Timmorn 35  ska jag vara helt ärlig är jag inte alls hundra på vad hon väger. men definitivt 70+. Känns konstigt att säga att hon väger 80, för det är vad min pojkvän väger😐 pappa väger nog 90.  Men nog skulle jag säga att hon är fet och att det skadar henne redan vid den vikten, blodtryckssänkande mediciner. konditionen är åt helvete. Än så länge är det högsta stl 44/46 hon har fått ha i kläder. Och det är ju ändå i normalzonerna fortfarande det går att hitta i affärerna även om utbudet fortfarande är litet med härliga "tält"... Men ja, det har varit hennes morot när det gått bra, att komma in i snyggare kläder och då har det där första plagget som såg jättesnyggt ut på varit en riktig spark i arslet. ## Comment 39 Author: Herrman En sak jag glömde skriva då jag hade så många tankar i mitt huvud när jag startade tråden. Det är hur hon alltid äter så måttligt bland folk. Tex vi besöker vänner och de ställer fram ett stort kakfat. Min fru tar av en eller två sorter och tackar sedan artigt nej [till![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") att äta mer fikabröd. På vägen hem strax efter stannar hon ofta på ica och köper två 200 g chokladkakor som är slut innan vi är hemma Och tex om vi fikar lite på kvällen tillsammans hemma med barnen så kan hon ta en skorpa med ytterst lite smör på. Sedan när barnen antingen gått och lagt sig eller är hos kompisar så tar hon fram chips choklad krämbullar eller vad som hon nu för tillfället har hemma och ofta gömt i ett skåp bakom  pannorna i pannskåpet tex. Hon har många gömmor som bara jag vet om (och mycket möjligt de som jag inte upptäckt också) Det är liksom inte bara så att hon är lite förtjust i sötsaker utan hon visar det inte för nån. Det är bara jag som sett hur det ligger till. Om hon inte skämts över sitt beteende hade hon [väl![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") kunnat äta allt detta när vi har gäster och inte låtsats att "det är bra för mig, jag är mätt" för att minuter senare börja ett hejdlöst ätande när det bara är hon och jag. Jag tror omöjligt att hon kan må bra av det betéendet även om hon envist hävdar att "allt är bra". Jag har också frågat varför hon har fikabrödet längst ner långt inne i ett hörn bakom stora pannor men får inget bra svar. "Det spelar [väl![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") ingen roll för dig" kan hon svara Jag ska försöka med någon slags proffessionell samtalskontkt även om jag befarar att jag får det [vanliga![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") till svar "jag har inget behov av att prata med någon" ## Comment 40 Author: Gur4m1 #38 men vöervikt ser olika ut på folk också. Jag har t.ex 30+ i övervikt- har storlek 44-46 men mit blodtryck och blodvärdne är jättebra och jag tränar kontinuerligt, har inte ont i leder osv, har inte diabetes eller ens allergier förutom mjölkallergi som går i släkten och inte har med min övervikt att göra. Däremot ökar det ju \_risken\_ att bli en av de som får cancer, som får problem med hjärta och blodkärl osv. När jag vägde som mest så vägde jag 96 kg (!!) men det var då min pojkvän äntligen sa ifrån-men då var jag ockås djupt olycklig och orkade verkligen ingenting men det blir "normalt". Nu väger jag bara ca 10 kg mindre men mår TOPPEN och villa aldrig mer tillbaka dit upp och kan bara fantisera hur lättare allting blir om jag förlorar 10-20 kg till! Vid en tidpunkt kunde jag inte knyta mina egna skosnören.. för att stå på ett ben gjorde för ont, jag kunde dessutom inte riktig tnå ner till fötterna/se foten på grund av magen. Så illa var det men jag insåg det ändå inte, att något måste göras åt det- innan min pojkvän tjatat sönder mig angående hälsa etc. Först när han gjorde klart att även hans kärlek till mig stod på spel- började jag att faktiskt bry mig. Fåfänga har större betydelse än vi tror ;) Klart han älskade mig trots övervikten men vem vill inte vara VACKER för sin partner och vara en NÄRVARANDE och bra partner? Så man kan motivera sin partner till att gå ned i vikt på flera sätt. #39 precis, hon är delvis medveten om sitt beteende och är ganska respektlös mot dig kan jag tycka. Frågan är om hon ens är villig/brydd nog om att rädda er relation där hon är just nu. Hon låter som en matmissbrukare. Låt henne inte ta dig som gisslan i relationen genom att vara rädd att ställa krav- för att du är rädd att HON lämnar dig. För hon ska också behöva bry sig om att DU faktiskt kan lämna henne, att det här är en allvarlig sak som rör er BÅDA TVÅ. Kan bara önska dig lycka till, jag hoppas du når fram till henne för er bådas skull. ## Comment 41 Author: OlgaMaria Skit, nu försvann min långa text. :( Får försöka upprepa mig lite mer kortfattat.  Hennes beteende är inte alls konstigt. Hon är beroende och det förklarar allt. När man är på kalas bland folk är det lättare att behärska sig, men efteråt måste man ta igen för det sug man stått emot och dessutom triggat med den där lilla kakan. Gömmer saker gör hon nog både för att försöka gömma för sig själv, men också för andra. Säkert har du inte alls sett alla hennes gömmor. Du måste fundera ut hur du ska prata med henne och välja ett tillfälle med omsorg när det är lugn och ro omkring er. Kanske är det bättre efter att hon ätit en massa sötsaker. Då kanske hon känner sig eländig och kan släppa fram sin längtan efter förändring. Om ni pratar innan hon har tänkt att hon ska äta en massa gott så kan det bli mycket svårt för henne att ta in någonting. Och prata INTE under tiden hon äter. Ifrågasätt henne aldrig när du kommer på henne. Inled aldrig ett samtal i stundens ingivelse. Fundera först igenom allt och förbered dig. Du måste bestämma dig för att inte bli avvisad. Säger hon att hon inte vill prata eller att det är hennes ensak, så säg emot. Säg att du vill dela livet med henne och stötta henne och att det inte går om ni inte kan prata med varann och om hon vägrar öppna sig för dig. Säg att det inte funkar att hon stöter bort dig, ni måste kunna prata. Försök att prata i kärlek men beslutsamhet. Här är en inspirerande tråd med en annan sockermissbrukare som nu klarat en vecka utan socker och den dagliga chokladen. Kanske kan din fru få lite inspiration av det, och inne på forumet finns massor med stöd att få. Men börja inte i den änden. Prata och hitta varann först. http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/5335771a8e0e743d0e00006a-sockermissbrukare-pa-avgiftning?discussions-1 ## Comment 42 Author: Gronstedt #39: Det där låter som ett typiskt beroendebeteende, och du beter dig som en typisk medberoende. Det är en annan problematik, som inte primärt har med hennes vikt att göra. Om det är så, är det första du måste göra att komma till insikt om hur du fungerar som medspelare i problemet. Att leva med en matberoende är som att leva med en alkoholist, även om fyllorna ser annorlunda ut. Ett beroende hanteras inte med käcka tillrop och uppmuntran. Det blir ingen ändring innan den beroende dels kommit till insikt om sitt beroende och dels kommit till en verklig, genomgripande vilja att förändra. Men den som är medberoende kan bidra till att bryta mönstret, genom att se sin egen roll och förändra den. Välkommen till [Beroenden iFokus](http://beroenden.ifokus.se/), där finns många som är mat- eller sötsaksberoende (bland annat jag, som är nykter matknarkare ![Oskyldig](http://relationer.ifokus.se/images/empty.gif "Oskyldig")), och där kan du också hitta länkar till organisationer som kan vara till stöd. ## Comment 43 Author: Kimji #39 Nej det är ju minst sagt tydligt att hon inte mår bra. Jag tycker att det faktum att ert sexliv inte fungerar är en petitess i förhållande till de övriga problemen som finns i er relation. Att ni inte längre kan kommunicera med varandra är långt mycket allvarligare och innan det är löst måste du nog sätta dina egna behov åt sidan ytterligare en tid. ## Comment 44 Author: Herrman Jag vill förtydliga att hon inte alls är svår att ha med att göra i andra sammanhangv. Hon är en härlig människa med humor. Det är därför jag är gift med henne. Hon är underbar. Men när det kommer till prat om att ändra hennes tankesätt kring ätande och allt som rör det så tar det tvärstopp och hon antingen sluter sig och vägrar prata eller visar aggression och taggarna utåt ## Comment 45 Author: Kimji #44 Det är glädjande att höra. Fast jag tror inte att du kan se det som ett separat problem. Det är ju trots allt så att hon inte kan prata med dig om saker som uppenbarligen tär på henne väldigt mycket och antagligen tar upp en stor del av hennes tankar. Så jag tycker att det är där du måste börja. Utelämna hennes viktproblem och berätta att du märker att hon mår dåligt och att du blir ledsen att hon inte vill prata med dig om det. Ni ska ju vara ett team. Först när ni rivit den barriären kan ni komma nån vart med hennes vikt. Med det sagt så vill jag tillägga att jag tycker att du verkar vara en väldigt sympatisk man och en bra sambo som gör så gott du kan. Tråkigt att du ska få taskiga kommentarer. ## Comment 46 Author: pyromanen #39 Om hon säger att hon inte har behov av att prata med nån så säg att du verligen har behov av att prata med mån och att eftersom det handlar om eran relation så behöver du verkligen att hon följer med. ## Comment 47 Author: taggigarosen Hur ska man egentligen göra som medberoende då? Ska ts kanske avslöja sin fru när dom har gäster? Ska han ta fram wienerbröden o chipsen från pannskåpet när alla sitter vid bordet o säga till frun "ät upp dom här, du kommer ju ändå äta dom såfort dom andra åkt hem" ? ## Comment 48 Author: taggigarosen eller ska han slänga allt fikabröd så fort han hittar en gömma? Fast hon lär ju bara köpa nytt. Hon verkar ha gott om pengar. ## Comment 49 Author: Gronstedt #47, 48: Även du är välkommen in på Beroenden iFokus att läsa mer om beroenden och medberoenden. Det kan dra lite OT att börja redogöra för olika strategier här. Men det är upp till TS att avgöra om han vill diskutera det spåret här. ## Comment 50 Author: taggigarosen ok jag har inget beroende och är inte medberonde, Jag var bara nyfiken och följde tråden. Och började fundera på vad som eg är bäst. Att avslöja den beroende inför folk osv eller att inte berätta för släkt o vänner. Men ok jag ska gå in på beroendeifokus och läsa ## Comment 51 Author: JazzBass Svårt problem onekligen. Själv tycker jag en farlig trend i vårt samhälle är det som din fru också uttrycker, att andra inte ska lägga sig i ens egna (o)vanor. Att lägga sig i är att bry sig. Så länge man verkligen älskar nån så bryr man sig. Är man dessutom ett par med barn så har man ännu större plikt att bry sig om varandra. TS visar i den här tråden att han verkligen bryr sig om och därmed älskar sin fru så jag tycker att det är höjden av respektlöshet och fräckhet att börja tala om gubbsjuka o.s.v. Du som sade det borde verkligen skämmas. En annan sida av samma mynt - alltså att bry sig om andra - är att bry sig om sig själv, för ens egen OCH för andras skull. Vi människor lever inte åtskilt i isolerade bubblor, våra handlingar och val medför så gott som alltid ofta konsekvenser för andra. Älskar man någon vill man också vara den personen till lags och ta hand om sig själv så gott man kan. Det låter dock som din fru är klart sockerberoende. Beroenden är ofta så starka att de kör över alla andra känslor man har. I det här fallet har det kört över hennes förmåga att älska sig själv och därmed även alla andra. Man vet nog att ens ovanor är en belastning och leder till ohälsa, men beroendet är starkare. Det behövs ofta hjälp att bli kvitt dem, men de försvinner sällan helt utan kommer lätt tillbaka om man ger efter en tum ens på det som håller beroendet borta. Ta upp saken för din fru som det beroende det är. Säg att du älskar henne och det skär i ditt hjärta att se henne i det skicket hon är nu, att det märks att beroendeproblemet är så starkt att hon sedan länge har tappat förmågan att älska både sig själv och andra. För hennes egen skull - och hela er familjs skull - måste hon ta itu med problemet och uppsöka hjälp. Ni - alltså du, din fru, dina barn och även era föräldrar, alla vänner och anhöriga - har allt att vinna på det. Er hela framtids lycka hänger på om hon börjar ta hand om sig eller inte och tar itu med sina problem. Jag vill till sist ge en eloge till dig som hållit ut så länge i relationen trots problemen och säger att du inte har nån tanke på att lämna henne. Det skulle inte lösa något problem heller att gå skilda vägar. Man älskar inte nån bara för den h\*n är, utan trots att h\*n är som h\*n är, med alla fel och brister. När man gifter sig lovar man att älska nån i nöd och lust och det inkluderar alltså också i såna här lägen. Din fru behöver dig och barnen behöver er trots att de är ganska gamla redan. All heder och respekt till dig som vägrar ge upp och lämna andra i sticket. Hoppas verkligen er situation vänder till det bättre. Det skulle du och din familj vara värd. ## Comment 52 Author: obstitant #39 Glasklart sockerberoende, så det är där du ska börja gräva. Det här är något helt annat än när man upptäcker att man blivit lite slarvig med matvanorna och dragit på sig ett par extrakilon, och så rycker man upp sig, skippar sötsaker och tar några repor på gymmet och så känns det mycket bättre. Det här är ett missbruk. Och precis som vid andra missbruk finns det oerhört mycket skam och ångest med i bilden som gör det så väldigt mycket svårare att ta tag i. Jag förespråkar varken att tassa på tå kring någon med viktproblem eller en brutal konfrontation àla #36. Båda approacherna visar ju bara att man själv _också_ upplever det här med mat och vikt som väldigt laddat och svårt att närma sig! För så är det för de allra flesta av oss, och särskilt för kvinnor. Och det kommer inte att hjälpa den drabbade att avdramatisera problemet till en nivå där det faktiskt går att ta i. Om du verkligen vill hjälpa henne är nog det bästa sättet att först sätta dig in i sockerberoende lite grann (se exempelvis Bitten Jonsson), sen lägga fram för henne att du tror att det kan vara det som är hennes problem, och du lider av att se henne så här och vill hjälpa henne att ta striden om hon själv är beredd att göra det. Fokusera inte på hur hon ser ut (det ökar förmodligen bara skammen och oviljan att konfrontera det jobbiga) utan på hennes problematiska förhållande till socker. Lyckas du nå fram till henne med detta skulle det kunna vara en stor lättnad för henne att få en förklaring till varför hon beter sig så här. Jag tror inte en sekund på att det är vad hon verkligen vill. ## Comment 53 Author: majaliten Rolig kommentar om gubb sjuk jag skulle älska min man men inte tända på honom om han vart fet . Jag tänder på långa smala män(manligt smala inte spinkiga) (gillar inte allt för mycket muskler nästan inte alls ) ## Comment 54 Author: pringles Det konstiga tycker jag är att dom träffades på gymmet. Att tjejen då var vältränad smal och gillade att träna och äta sunt. Den erfarenhet jag har av människor jag mött som varit sockerberoende så har det varit [redan![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") i tidiga tonåren och inte något som uppkommit senare under eller efter en graviditet, från att dom tidigare varit träningsintresserade. Men annars så tycker jag väl att ts måste vara mer rakt på sak. Kanske säga att hon måste ta tag i sitt liv och göra en förändring. Att han inte kan [fortsätta![](http://cdncache-a.akamaihd.net/items/it/img/arrow-10x10.png)](# "Click to Continue > by TXTfileViwer") leva med henne  annars. Förutsatt att det är så han känner förstås. ## Comment 55 Author: obstitant #54 Hon kanske lyckades kämpa emot på den tiden? Jag har varit sockerberoende sen jag var liten, men var smal och tränade en hel del som ung. Jag blev överviktig först efter 25, efter att olika påfrestningar i livet gjorde att jag tappade greppet. Och graviditeter = hormonsvängningar plus att man kanske tillåter sig att för en gångs skull äta precis vad man känner för, låter inte alls konstigt för mig att det skulle kunna utlösa ett latent sockerberoende. Alternativt att man har kämpat väldigt hårt emot sig själv under lång tid, och tillåter sig att ge efter när man är gravid? ## Comment 56 Author: pringles #55 ja jo visst det låter logiskt. Kan mycket väl vara så.