# Deprimerad partner... Author: Gur4m1 Hej! Jag har en relation som hållit på i många år nu. Toppar och dalar, men mest flackt.  ^\_^ i bråkar så gott som aldrig och allt flyter på, men det senaste halvåret/året har min särbo varit "deprimerad". Jag har tjatat i honom det under hela hösten och våren, tills han själv förstod att "okej det här är inte normalt". Jag länkade till skrivna texter och beskrivningar på nätet osv. Han tar inga initiativ (eller jo, till att spela online med sina vänner) och studierna går ääääääldigt trögt. Tror han läser en kurs per termin nu eller något, men han är aldrig i skolan och verkar nästan aldrig sitta ner och studera. Han tog på sig ett väldigt intensivt jobb för ett år sedan under en månads tid och han skyller på att det var vad som "slungade in honom" i den här perioden av passivitet. Men själv anser jag att detta är en sak som mer eller mindre pågått de senaste 4 åren av vår relation, kanske även längre- innan vi blev ett par. Han är väldigt blyg, skyller på att han är introvert, när jag försöker uppmuntra honom till att göra saker. När vi träffades så hade han inga problem att hänga med sina vänner, klasskompisar och han studerade till lärare(!!!). Nu umgås han inte med någon annan utom mig, ett fåtal gånger i veckan, på mitt initiativ. Och hans föräldrar. Och de han spelar med, online. Jag har uppmuntrat honom att söka hjälp, men han blir väldigt upprörd då och säger att han "är på väg att lösa det, att saker snart blir bättre, att jag bara förvärrar det, drar ner honom, att det är jobbigt  att jag är så negativ" (läs: frustrerad!!). Jag älskar honom och jag har själv gneomgått stora förändringar i mitt liv och vet så väl att man kan komma ut ur sådana här perioder, men jag står helt handfallen inför HUR jag kan STÖTTA honom ur detta. JAg vill inte bli "medberoende" och bara "oj oj va dutti du äääääär som orkade gå ut med soooporna helt sjäääälv!" :D "nästa mål är att orka dammsuga minst en gång i månaden...hoho!!" :D Nej men jag vet inte hur jag ska få honom ut ur detta mönster. JAg har föreslagit olika saker- som är ganska bekväma men skulle dra honom ut ur bekvämlighetsxzonen lite och även öppna upp chansen att lära känna folk. T.ex träingsgrupper eller ett tävlingslopp (han gillar att röra på sig men inte blivit mycket av det heller och han har gått upp en massa de senaste året och hans släkt påpekar detta och han mår väldigt dåligt över det). Men han säger "nej" "nej vill inte" till ALLT jag föreslår att han eller vi kan göra tillsammans. Man kan ju inte tvinga någon att gör något. Så... Sista grejejn är ju som sagt att jag...måste stötta honom. Men mer konrkret...hur stöttar jag någon som fått för sig att han är "antisocial" (Men det egntligen enbart handlar om att han varitså inständ ensam i sin lägenhet så självklart har scial kontakt blivit obekvämt) och slö, och "deppig" att han inte verkar kunna ta något för sig. Han har dålig ekonomi men vägrar ta ett extrajobb för han anser att det skulle ta för mycke tid- för hans tuderar ju. Men det handlar nog mer om att han måste lämna lägenheten, och även måste göra avkall på spelandet- vilket han aldrig skulle göra- så det skulle påverka studierna negativt istället...och so on. ....ibland har jag seriöst övervägt att ha sönder hans dator och "hoppsan!" . Ni vet...."cleanse" him, men han behöver datorn för studierna också, och det är nog ganksa olagligt och sådär :P Men jag tror han skulle må gott av att komma ut, bort från datorn. Några råd, eller är det "lämna skeppet innan du sjunker med det!". Jag älskar ju karln och vill finnas där för honom, även om det här kna ta några år i anspråk. Jag vill ha tillbaka killen jag blev kär i och förebygga sådana här "episoder" i framtiden. Han stod vid min sida och stöttade mig genom svåra perioder men....hanhjälpte mig egentligen adlrig till att bli bättre. Jag vill på något sätt, som sagt inte bara stå vid sidan och acceptera allt och få honom att må bra där han är nu (för ärligt tror jag att problemet är bekvämlighet och bristen av ork/motivation), utan uppmuntra till förändring för att må bättre. Jag är glad att han stannade hos mig genom min svåra period men han är inte den som hjälpte mig till att hitta vägen till att bli bättre. Men jag vill vara den för honom, helst utan att behöva göra slut med honom. Hur får man en nej-sägare att börja säga ja till livet istället? :) Hur motiverar jag honom till att söka hjälp, utan att kränka eller uppröra honom? Någon som sitter på bralänkar eller råd? Han är väldigt bekväm där han är nu men samtidigt är det uppenbart att han inte mår bra egentligen. Han "lever" inte. En zombie...en datorspelande zombie 🤪 Visste inte var den här passade in, kriser, psykologi....relation? Tack. ## Comment 1 Author: Niklas Det kan vara utmattningsdepression. Hur är det med hans minne? Eller luktsinnet, fungerar det som det ska? ## Comment 2 Author: Gur4m1 **Rubriken ska såklart vara deprimerad. :D Men jag kna inte längre ändra, någon vänlig admin som kan göra det åt mig? ** ## Comment 3 Author: Gur4m1 #1 Minnet är bra, han pluggar och sådär. Även luktsinnet är okej...tror jag. Hur vet man om det är bra eller dåligt? Men gällande minnet så har jag större problem än honom. Han kommenterade iallafall hur gott det luktade nu när det är vår och vi är ute och går. Lyckas få ut honom på promenader/löpturer ibland, trordet kan vara bra för honom. Men jag orkar inte vara den drivande hela tiden, jag behöver känna att jag gör något som får honom att göra sådana saker på eget bevåg.  Jag vill finnas där men jag kämpar själv för att hålla mig vid ytan och få allt att fungera bra i min egen tillvaro. Om vi bott ihop hade det varit kaos för oss nu. Jag vill kunna finnas där för honom på ett positivt och bra sätt. ## Comment 4 Author: Niklas Om han spontant kommenterar lukter är det säkert inget fel på luktsinnet. Tyvärr är det nog svårt för dig att ändra på honom. Han måste vilja själv och han verkar inte redo för det. Ni kanske ska göra ett uppehåll i relationen? Kanske kan det få honom att tänka om du motiverar uppehållet på ett bra sätt. ## Comment 5 Author: andersson.. Har han någon att tala med? Jag menar professionell. För om han är deprimerad eller liknande kanske det inte räcker med att Du finns där. Han kanske behöver mer hjälp än så. ## Comment 6 Author: Omorika När jag först blev deprimerad hade mina vänner länge kännt att något varit fel och försökt få mig att söka hjälp men det tar en stund att komma till det steget själv. Jag tror det bästa du kan göra är att dra paralleller till människor i hans närhet som har varit i en depression men tagit steget att be om hjälp från en professionell.  Det som fick mig att söka hjälp var min bästa kompis som sa att hon kände igen sig i mig och att det är inte är "normalt" att var konstant nere och ledsen.  Utan det finns hjälp man kan få för att må bättre. Försök säga det försiktig och på ett snällt sätt. En viktig sak du kan göra är att lyssna på det han säger och vara förstående men ändå påpeka att det inte är "normalt" utan det låter som att han skulle må bra av att träffa någon utomståend. Försök dra ut honom på saker och vill han inte så fråga varför. Är svaret ofta orka inte eller jag är trött. Kan du börja påpeka det försiktigt. "Du är ofta trött du vet att det kan bero på..." Hittade inget bättre ord än "normalt" det var med det ordet som jag tillslut accepterade att jag var sjuk och att prata med någon är medicinen. Jag är inte svag eller dålig för jag drabbats av en depresion utan jag är sjuk lite som att vara förkyld under flera år. Hoppas han kommer få hjälp så småningom och att det blir bättre. Jag vet hur jobbigt det är. ## Comment 7 Author: _Fisken Jag har varit som han. Håglös. Oinspirerad. Ville inget. Totalt ointresserad i allt. Min sambo tjatade och höll på. Jag tog mig till doktorn och fick lyckopiller. Det fick upp mig ur fåtöljen faktiskt. Då kände jag livsglädje igen. Dock, efter några år dök jag ner igen i detta hål av håglöshet och gick så några år. Efter en röntgen så visade det sig vara en stor hjärntumör. Godartad.  När den väl togs bort så blev jag som en annan människa. Men jag minns att lyckopillren var bra för har man hamnat "nere där" är det svårt att komma upp och min partner kunde inte göra mycket åt det. Det var efter en period av renoveringar och annat jobbigt som gjorde att jag hamnade där. Han kanske har varit utsatt för nåt stressande också? Kanske skolan inte är så lyckad? Han kanske känner att det är en väg som inte leder nånvart?  Så mitt råd: Till vårdcentralen och gör ett test om han är deprimerad. Sen fråga honom om skolan - om den verkligen känns rätt och att det är ok att hoppa av. ## Comment 8 Author: Gur4m1 #5  :) Det är därför jag skriver här för jag vet att jag inte räcker- men det jag har sagt åt honomhittills har inte lyckats motivera honom till att söka hjälp- därmeot har jag fått honom att förstå att han \_nog\_ är deprimerad. Att något är dåligt. ¤ vi har i princip en paus. Jag vill inte använda min relation som en murbräcka för att motivera honom. Jag anser inte att en relation är HELA livet. Han är min närmaste vän och någon jag älskar väldigt mycket och jag vet att han vill få det att fungera men jag vet också att en som är "där" inte alltid har ork eller lust att sätta andras känslor och viljor i första hand. Ser inte hur det hjälper att jag ska dumpa honom, eller "ta en paus". Vi bor inte ihop så jag "slipper" honom rätt mycket. Men jag upplever att just nu är det bara när jag hittar på något och peppar honom som han ens kommer ut från lägenheten. Det är en stor press på mig, men om det är vad som behövs så gör jag det. Men jag tänker mest vad...jag kan säga eller göra, vad en vettig person som har mer distans skulle säga och göra i den situationen. En person som ändå förstår och vill finnas där. ## Comment 9 Author: Gur4m1 #6 du ebskriver hans situation, grejen är ju att han sett det på nära håll- hos mig. Jag var väldigt deprimerad för 3-5 år sedan men han fanns där för mig. Jag har sagt åt honom att jag känner igne hur han är, och att han även fått en del likheter med en gemensam bekant vi har som ryckt upp sitt liv nu :) Han har accepterat att han nog är deprimerad, känner själv igne sig när jag länkade till en läkarvårdssida men han vill inte söka hjälp, säger alltid nej när jag vill hitta på saker. Det ar mer eller mindre under vapentvång som ajg får med honom ut att springa eller promenera. Nä men han är väldigt seg. Jag försöker lyssna, ställa fårgor, men han har väldigt svårt att öppna sig om saker, speciellt saker han inte sitter och tänker på- han är ingen grubblare. Han sitter mest och spelar, en typ av flykt antar jag. Det skulle inte skadat om han haft mer tid att ägna åt reflektioner. ## Comment 10 Author: Gur4m1 #7 försökt prata om skolan och snoka runt om han vill, vad han vill, vad planen är osv. Han har två vägar att välja och han ar valt att fortsätta på en av dem. Men ja, han har varit utsatt för "stress". Stress är ju så olika för folk. Men det blev väldigt stressigt för honom under en månads tid, men jag är mest förvånad att han var så känslig mot stress. Hans karriärval är ju lärare så det känns inte så lovande om man går in i depression efter en månad heltidsarbete (mestadels hemifrån). Men de tär periodne han beskriver som "roten till allt ont". Men hjälp vill han inte söka, hade älskat att ta honom till VC, en kurator eller för en screening av hjärnan! Några piller lär de dock inte få i honom, han äter inte ens alvedon osv. Tack alla för era erfarenheter och tisp :) ## Comment 11 Author: Niklas Allt låter ändå som utmattningsdepression i mina öron. Det är väldigt svårt att ta sig ur det själv och han verkar inte ha något som helst driv heller (vilket kan vara en effekt av sjukdomen). Ställ dig själv frågan om du är beredd att fortsätta med honom om han är som han är och inte vill göra några förändringar. Är du det är det bara att fortsätta som nu och hoppas att han någon gång får nog. Risken är att han till slut inte fungerar rent fysiskt och tvingas till läkarvård. ## Comment 12 Author: SegerSims Han borde söka vård innan det går alldeles för långt. Jag mådde dåligt under hela min uppväxt utan att ens själv förstå att jag gjorde det, och ingen annan märkte det heller. Så en dag när jag var 30 år så var det en liten händelse som fick mig att rasa ihop totalt. I samma veva träffade jag min nuvarande partner som är 8 år yngre, tog tag i mig och mina 2 barn i röran så fick vi en gemensam son. Han har fixat att finnas för oss alla i 11 år nu och jag mår betydligt bättre men är inte alls bra och kommer förmodligen inte bli helt fungerande heller. Så innan det går för långt med din sambo så bör du se till så han söker hjälp. Sedan ska du nog ta ställning till om du kommer att orka gå igenom detta. Det är tufft för en partner att vara med om detta. Själv så hade jag mycket tur med min sambo, vi hade ett helvete i början och jag har frågat många gånger om varför han var kvar, då han borde ha dumpat mig för länge sedan. Nu har vi tagit oss till att känna oss näst intill nykära och lever i en ganska bra harmoni. Visst jag är inte helt bra men jag hade inte klarat mig lika bra utan min sambo, tror jag i alla fall. Låt inte mina 11 år skrämma dig, hade jag fått hjälpen mycket tidigare så kanske jag aldrig hade rasat ihop som jag gjorde. Med hjälp av terapin har jag förstått att jag mått dåligt sedan barndomen. Hjälp honom nu att söka den hjälpen han behöver innan det går för långt, även om du stannar vid hans sida eller inte. ## Comment 13 Author: Gur4m1 #11 det är såklart jobbigt för mig men samtidigt accepterar han ju att jag drar mig lite undan, men jag älskkar honom som sagt och har mått dåligt själv och vet att det är svårt. Tyvärr är jag själv inte speiellt pedagogisk. Hur menar du att han kommer att ge upp rent fysiskt? Att han går upp mer och mer och till slut inte lämnar lägenheten mer? #12 jag har också en liknande historik. Jag vet att man mår bättre när man väl når insikten och faktiskt söker hjälp. Det är dit jag vill få honom. Nu har jag pratat med en gemensam vän och han tänkte kanske försöka prata med min pojkvän. Jag har även sagt åt min pojkvän att jag tänker prata med hasn föräldrar men då har han hotat med att göra slut med mig. Hans föräldrar vet att "något pågår" men inte på nära vägar hur illa det är. Det tror att han bara har lite svårt att motiveta sitt pluggande just nu. Han lämnar lägenheten när jag släpar ut honom nån gång i veckan, eller när han verkligen \_måste\_ gå och handla, nån gång i månaden. Jobbigt men jag har inte brottom någonstans. ## Comment 14 Author: Niklas #13: Jag menar att om det är utmattningsdepression klarar kroppen inte av det hur länge som helst utan att få hjälp. Olika saker slutar fungera rent fysiskt. Det är det som kallas att gå in i väggen och bli utbränd. Han kanske inte kan ta sig ur sängen en morgon, minnet kan sluta fungera som det brukar, tankeförmågan försämras, orken försvinner helt, man blir överkänslig mot stress, och så vidare. Jag målar upp en dyster bild men det är möjligt om han inte tar emot hjälp och det är en utmattningsdepression. Det kan ta åratal att ta sig ur det. En gång hörde jag någon säga att det tar lika många år att ta sig ur den som det tar att dra på sig den. Det är vanligt att många av de förmågor man förlorar aldrig når tillbaka till sin tidigare nivå. ## Comment 15 Author: _Fisken När jag var så där "seg" så gjorde min sambo så att hon bokade tid åt mig på VC. Så hon kom och sade åt mig att "Nu har du tid på VC 10.00". Inget snack. Nehe. Då gick jag dit.....sur som attan. Men jag gick. ## Comment 16 Author: Gur4m1 #15 :) JAg är säker på att om hans fräldrar gjorde så så skulle han gå, men om jag gör så skulle han bara ignorera det. 😭 ## Comment 17 Author: _Fisken Ärligt talat tror jag du måste köra med nåt chockartat. Nåt riktigt seriöst alltså. Kasta datorn ut genom fönstret. Skrika åt karln att "nu jävlar går du till VC annars tametusan vrider jag runt kulorna på dig!" För min del är det är nog det enda som hade bitit på mig då. En riktig avrivning. Jag skojar lite också men samtidigt är jag allvarlig. ## Comment 18 Author: Gur4m1 #17 :D Kasta ut datorn är otroligt lokande men jag är helt säker på att han skulle kast ut mig gneom samma fönster, sekunderna senare. för om något skulle få honom att se rött så är det om något skulle hända datorn. Han är aldrig arg, i bråkar aldrig, jag har dremot gormat på honom om detta. Men när jag tar upp datorn, då ser man att då är det fara och färde. Men jag förstår vad du menar. Helst vill jag ju ha honom här, där jag finns men det bästa för honom skulle vara att åka bort till en ...isolerad kolonilott på nån väldigt öde (strömlös) Ö. Men om man inte vill använda sin relation som murbräcka, eller ta sönder saker (för det är olagligt, han kommer att kräva at tjag ersätter det) vad kan man säga åt en person så att de förstår vikten av att söka hjälp, och att det inte är farligt. För han har läst att en depression kna gå över a sig själv, men det tar långt tid, kanske ett halvår- det tycker han är okej. Trots att jag säger att det inte är säkert att man kan göra et på egen hand, att det kan ta längre tid. Om han söker hjälp får han ju hälp \_nu\_ oh dessutom kanske verktyg att hantera sig själv bättre i framtiden så att han inte hamnar här igen....eller lika djupt. JAg har även försökt få honom att förstå att  han kanske...kanske är lite spelberoende :P Men det slår han också ifrån sig, trots att så gott som allt på listan stämmer in på honom. Men jag orkar inte bråka med honom om datorbruket nu när han mår så dåligt och inte orkar ta annat för sig. Jag vet att dåligt smavete inte gjorde det bättre för mig när jag mådde dåligt. Men jag kna bara titta på när skeppet sjunker? Elelr borde jag kontakta hans föräldrar? De är så vana att han är den starke och hans bror är den som "strular". De betalar hans räkningar (vilket är bra- men samtidigt hindrar honom att GÖRA något åt sin situation). ## Comment 19 Author: _Fisken Nej, det är svårt att bara stå vid sidan och se på. Får han ingen motivation så gör han heller inget. Det är motivationen han behöver. Jag tror personligen han skulle må bra att ett VC-besök och tala med en läkare och testa sig mot (mild) depression OCH/ELLER terapeut. Det måste väl ändå vara målet? Jag tror inte att han ställer sig upp en dag och säger "Nej, nu jädrar måste det bli ändring här. Jag ska ut och jogga 5 km och sen går vi på bio!".    Så prova du med föräldrarna. Sen har du väl bara kvar "förhållandet" och "kasta ut datorn"?  Bägge dessa saker ger en chockverkan som kanske får han att fatta allvaret? Du blir drabbad i de båda fallen men du är väl drabbad redan nu? ## Comment 20 Author: pyromanen Eftersom läget verkar ha fastnat och inget tyder på att han själv kommer ta initiativ till att söka hjälp så tycker jag du ska prata med hans föräldrar. Även om han kanske blir upprört. för hans eget bästa eftersom du skrev du tror han skulle gå till läkaren om föräldrarna bokade en tid.