# Barnfrågan Author: jn84 Har tidigare skrivit inne på gravid och min längtan efter barn som jag inte delar med min sambo, men känner att frågan nu är aktuell, samt att ni kanske har lite fina tips att komma med =) Jag är 23 år och har verkligen velat ha barn sedan jag var 17. Min sambo fyller snart 35 och vi har varit tillsammans i över tre år. Han är utbildad lärare och har heltidsarbete, även om det inte är något fast just nu så jobbar han alltid fullt och ska få fast tjänst som lärare i höst. Jag läser till gymnasielärare och har för tillfället två och ett halvt år kvar på min utbildning. Jag började prata om barn tidigt i förhållandet eftersom att det är en så viktig del för mig. Dessutom har jag i och med hans syster fått bevisat för mig att man inte bara ska vänta på någon och hoppas att den en dag vill som man själv. Hon var tillsammans med sin man i 16 år och blev sen lämnad som 35-åring utan några barn och kan inte få egna på naturlig väg... Bara en bihistoria, men den får mig att inse att jag inte tänker ta löfte efter löfte och bara bli sviken hela tiden. Hur som helst, från början har jag sagt att jag inte vill gå klart hela min utbildning innan jag får barn. Jag har gått i skolan konstant i över 15 år och känner att det är dags för ett uppehåll, för orken motivationen tryter verkligen. Och att ta ett uppehåll bara för att jobba känns väldigt omotiverat.. Tidigare har han vid ett flertal tillfällen sagt att "nästa vår är väl en bra tid att börja prata om barn". Nästa vår har kommit och jag har tagit upp frågan på nytt, med "löfte" om att "i höst är det mycket möjligt att vi kan påbörja en tillverkning". Så har det hållt på och jag känner nu att jag börjar bli väldigt trött på tomma löften. Vem säger att han nånsin kommer att "gå med" på det? Det har alltid funnits olika anledningar till att inte skaffa barn, men nu i våras när vi pratade om det senast så sa han att han tyckte att jag måste visa att jag är lite intresserad av det ekonomiska och dra in lite egna pengar för att "vara mogen nog att skaffa barn". Det håller jag helt och hållet med om, jag har gått och lallat runt lite grann under det senaste året och spenderat mycket tid i stallet när jag inte har pluggat. Så nu till hösten har jag ett jobb på 40% vid sidan om studierna (vilket innebär minskat studiebidrag eftersom jag tjänar för mycket vid sidan om). Så nu till frågan: Snart är hösten här och jag vill ta upp frågan igen. Men vad gör jag om han säger nej igen? Jag känner att jag inte vill att mina barn ska ha en lika gammal pappa som sambon har (han var nästan 40 när min sambo föddes). Kanske en fånig tanke, men det är så det känns. Till saken hör att jag redan nu känner på mig vilken undanflykt det kommer att bli i höst när vi pratar om saken. Jag letar efter en ny häst, och vill ha hästen (inte köpt utan på foder) även om jag är gravid. Jag kommer inte att rida, men tycker om pysslandet och allt annat en häst ger. Dessutom kommer jag att ha hästen tillsammans med mina två systrar så tiden i stallet kommer inte bli övermäktig. Tilläggas bör att han inte är det minsta förtjust i att jag har häst och ogillar allt som har med hästar och stallet att göra. Visst, det tar mycket tid, men det är mitt fritidsintresse som jag vill hålla på med, även när jag skaffar barn.. Snälla, ge mig råd. Vad gör jag om han skjuter upp det igen? Jag börjar väl tro att han inte är helt ointresserad eftersom det nu inte längre är kondomhysteri här. Men han kör bara utan när jag har mens för han vet att det inte blir några barn då. Men tidigare gick han inte ens med på det. Det ser jag naturligtvis som ett gott tecken, och börjar hoppas mer än nånsin och risken är att ett nytt svek kommer att knäcka mig totalt... ## Comment 1 Author: Annette Han kanske inte alls vill ha barn? Det kanske är därför han skjuter upp det hela tiden. ## Comment 2 Author: jn84 Han säger att han vill ha barn, bara inte just nu... Men jag tror att han är rädd för förändringen. Han har levt ett singelliv tills jag kom in i hans liv. Han har aldrig blivit vuxen på riktigt. Innan vi blev ihop åt han middag hos sina föräldrar flera dar i veckan och om det kniper med pengar sticker hans föräldrar alltid till med ett bidrag som inte behövs betalas tillbaka. Under några månader under hans arbetslöshet handlade det om många tusenlappar per månad. Jag tror inte att han nånsin kommer att känna att han vill ha barn, inte förrän vi tillsammans försöker tillverka ett eller det finns i magen. Han får nog inte den där längtan, tror han är alldeles för kär i sina instrument för att förstå att livet handlar om annat än bara en massa gitarrer. =) ## Comment 3 Author: Annette Alla människor vill inte ha barn, så är det bara. Vissa prioriterar annat och det måste man respektera. Men jag förstår om det inte är så lätt att leva ihop när man vill så olika. Känns fel att kompromissa om en sådan här sak. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Alltså, vissa killar blir aldrig redo för barn, om man ställer frågan till dem. En del av dessa blir alldeles utmärkta och ansvarstagande pappor när de ställs inför fullbordat faktum. Nu menar jag inte att du ska lura honom till detta, absolut inte. Men jag vet att många killar funkar så här. Du får ställa frågan allvarligt till honom, och är han inte villig att ta nästa steg i er relation, så måste han vara så mycket man att han stiger åt sidan och låter dig gå vidare med ditt liv, till du kanske träffar någon du kan bilda familj med. Man kan tycka att du är ung, men det tycker inte jag. Jag var 23 år när jag fick mitt första barn, och jag har inte tyckt att det var tidigt på något sätt. Tvärtom är det positivt att jag är en relativt ung mamma fortfarande, då min äldsta är 12 år idag. Stå på dig! Kräv ett definitivt svar. ## Comment 5 Author: zeretki Jag vet inte vad du ska göra, men JAG skulle göra så här: Fråga honom en gång till och gör tydligt för honom att det är viktigt för dig. Jag skulle nog överväga att göra slut, om du inte tror att du kan leva resten av ditt liv med honom utan barn... För det kan vara så att han inte vill ha barn men vågar inte säga det till dig. Men, det kan också vara så att han VILL ha barn i framtiden. Då är det nog lättare att ni kommer överens om att skaffa barnet nu, om det är det ni kommer fram till. Det enda sättet är att prata, prata och prata. :) ## Comment 6 Author: Dolleminas Jag har en karl som aldrig nånsin skulle skaffa barn, bara så jag visste... (hans ena syster hade då 4 och var skrajsen för att jag ville ha lika många), ok tänkte jag det får väl bli så, min syster fick efter en tid en dotter och då levde jag verkligen upp som moster![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)  När sedan bekanta runt omkring oss började skaffa barn i parti o minut kändes det som. Så säger han helt plötsligt en kväll " kanske vi skulle haft smått vi också?" gissa om jag höll på att trilla omkull, han menade dock allvar och ganska snart blev jag gravid med en dotter, då kom reaktionerna att både hans släkt och en del av våra vänner visste minsann att "jag lurat på honom nåt han inte ville ha", tom svärmor var skeptiskt för "alla" visse att han inte ville ha barn. Hur som helst sedan började jag plugga efter mammaledigheten och vi tänkte att ett ensamt barn är just ett ensamt barn,så vi började planera för en till och givetvis blev jag gravid på en gång... då blev reaktionen "jaha har du lyckats övertala honom igen, eller var det hot denna gång", mest sårad blev jag när svärmor klämde ur sig "att man ska inte ljuga" till min då 2-åriga dotter som stolt skulle få tala om att hon skulle bli storasyster... Hur som helst en gosse tittade ut en fin marskväll och allt kändes någorlunda, tills det hade gått en tid och sonen var ca 16 månader så upptäcker vi att jaha nu väntar vi oss igen, vad gör vi? Då tog vi det gemensamma beslutet att "vi gör det bästa av situationen" vi behöll barnet och en till gosse kom ut... vad blev reaktionen... "jaha har ni inget annat intresse???" Vad jag vill säga är lyssna på din innersta röst och se vad den säger, jag drömde och hoppades men jag varken krävde eller ifrågasatte vad han ville, utan han fick som fundera själv. Mina barn är idag 9, 6 och 4 år, visst ibland är det tufft men nu är åtminstonne släkt och vänner tyst (annars hade de fått med mig att göra![Skrikandes](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-yell.gif)) min makes syster som jag nämnde förut har nu förtiden 6 barn... Som sagt vänta och se vad som händer...  Det blev långt svar hoppas ni orkar läsa. ## Comment 7 Author: Karmatarerskanise Du är ung, och män brukar kunna göra barn i äldre ålder en tjejer har jag för mig. Så om han säger att han vill i framtiden, kanske du kan vänta. Men jag förstår din oro över att det kanske inte är sant och att du då blir barnalös. Tyvärr får du försöka lita på honom, annars går de nog inge bra. ## Comment 8 Author: TantAlma Jag förstår din längtan och att ha en man som inte ger tydliga svar. Det är ju roligare om man är två som längtar och vill ha. Någon sa till mig att det finns aldrig Rätt tid att skaffa barn, för det kommer alltid att hända något på vägen. Det är sant. Men för mig och min man var det viktigt att vi hade någonstans att bo som vi trivdes på & hade fasta jobb. För oss var det viktigt för att känna att vi kunde ta hand om det. Så det kanske det är det din man är rädd för att inte kunna ta hand om det och sen är det ju tryggt att ha det som man brukar. så min tanke är då att du frågar honom vad han behöver för att vilja ha barn, med tanke på att ni blir äldre och vad som är viktigt för dig. Nu kanske kan mötas på halva vägen. Säger han nu att han inte vill ha, måste du ta ställning till om du vill leva utan. Vill du inte det får du lämna honom, för att "lura" honom är inget jag rekomenderar. Det skadar bara dig och barnet i slut endan. Det kan ju också vara så att om du lämnar honom, förstår han hur viktig du är för honom och hur viktigt barn är för dig. Då kanske han ändrar sitt beslut. Men får man barn får man väldigt lite fritid och det som var viktigt innan man får barn är mindre viktigt eller oviktigt när man väl fått det. Livet blir inte som man tänkt sig och man blir aldrig helt förberedd på det heller.