# Välfärdsproblem? Author: [Borttaget] Hej Har inte varit härinne länge förrän jag inser hur sorgligt livet är. Ensamma människor, brustna hjärtan, dåliga relationer och depressioner.   Och bara efter en mening fick jag ändra rubriken, som först var: "jag blir lessen", då jag inser att detta kommer handla om något helt annat än jag tänkt från början! Är större delen av det vi mår dåligt av idag välfärdsproblem? Har vi det för enkelt i livet så att vi får tid över till att utveckla psykologiska problem? Kanske lite yttre elände skulle få många av oss att rycka upp sig? Vill bara klargöra att jag på inget sätt vill förringa att någon mår dåligt eller har det svårt med sina relationer! ## Comment 1 Author: Words Jag tycker att man kan dra paralleller till Maslows behovspyramid. Har man exempelvis inte mat så att man kan överleva är det ett problem. Ens problem rangordnas. Så som svar på din fråga, ja, man kan nog se det som ett välfärdsproblem. Vissa har problem med att överleva. Har man inte just det problemet har man andra problem. Allting är relativt. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Det var nog Maslow som låg och lurade lite i bakhuvudet! Hur kan vi då utnyttja det för att må bättre, blir ju genast nästa fråga. ## Comment 3 Author: Words Det blir väl helt enkelt att försöka sätta sina problem i relation till någonting annat, ett värre problem. Men samtidigt kan det nog vara svårt om man själv inte har upplevt ett "stort" problem (ex. överlevnad). Eller? Det är en väldigt intressant fråga du ställer. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Vad jag förstått så handlar Maslows behovstrappa främst om vår förmåga att "förverkliga oss själva". Kärlek och gemenskap anser Maslow vara viktigt, endast våra fysiologiska behov samt trygghet värderas högre. Även där måste man bejaka att människor värderar steg 2 och 3 olika, utan mat, syre, vatten och sömn överlever vi ju inte men däremot väljer många sin familj och kärlek över att ha ett tryggt boende. ( Ger sig iväg för att leta efter dem trots faran mm.) Så att säga att ensamhet  och sorg vid separation är ett välfärdsproblem håller jag inte riktigt med om :) Även om vi har det bättre på många sätt svider det nog lika mycket för någon som är fattig och många av dagens timmar kan nog även där gå åt att må dåligt över det. ## Comment 5 Author: Maria Jag är övertygad om att de problem människor tampas med idag inte är nya däremot möjligen i annan form. Psykisk ohälsa har alltid funnits men nu är det mer accepterat och man pratar om det som förr gömdes. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Hur gör jag när jag vill svara på ett specifikt inlägg? Tänkte mer på perspektiv än relation. Att ta ett steg tillbaka och inse att det kanske inte är hela världen. Precis som vi får perspektiv till tonårsproblem när vi blir äldre och då kan skratta åt det. Och kanske inte så mycket sorg vid en specifik situation utan snarare att vi gör så stor affär av vissa problem beroende på hur vi har det för övrigt. Att vissa dagar kan en liten sak fullständigt krossa oss medans vi andra dagar rycker på axlarna åt samma sak. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Maria: Är det inte så att det idag snarare är mer accepterat med psykisk ohälsa? Att vi gör så stor affär av det och tom måste sätta namn på alla symptom. Eller kalla det för sjukdomar och syndrom i stället för att se det som en del av livet. ## Comment 8 Author: ChristineL TS - För att svara på ett specifikt inlägg skriver du # följd av nummer. Jag tror många tyr sig till forum av olika slag då de har behov av att skriva av sig, behöver prata med någon utomstående eller liknande. Få en input från någon främmande människa helt enkelt. ## Comment 9 Author: [Borttaget] För många är väl andra människor meningen med livet så skulle nog snarare klassa sena tåg, elavbrott och brist på varmvatten som i-landsproblem :) Vi är sociala varelser och eftersom reproduktion är en av de mest basala drifter vi har så kan jag förstå att relationer tar mycket fokus för folk. Även om man utvecklat det så det inte längre endast handlar om det :) ## Comment 10 Author: [Borttaget] Det finns en poäng i det som "Kattskrället" skriver. Jag vill absolut inte förminska de som mår dåligt och/eller har det svårt på andra sätt, men jag går ändå med känslan av att människan anno 2015 "aldrig blir nöjd". Hur bra vi än får det, hur jämställt och avvägt än allt skulle bli - så tror jag ändå att gemene kvinna/man skulle tänka; "...sååå jävla bra är det inte, det KAN bli bättre". Människans förbannelse är att alltid sträva framåt & uppåt. Som sagt - skrivet med respekt för de som inte mår bra och/eller har det svårt här livet. ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10 saken är den att många som varit med om hemska saker ofta kommer på att det är nära och kära som är viktiga i ens liv. Att värdesätta det och undra över andras beteenden ser jag inget fel med. Lycka för mig är att få ha bra relationer med de jag tycker om, det handlar inte alls om materialistiska saker :) ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11 Det är sant 👍 Tyvärr ser jag många i min närhet som har en materiell standard som generationen före mig bara skulle kunna drömma om  - men trots det så är de missnöjda. Det blir liksom aldrig bra nog, de strävar efter ett slags "Nirvana" som inte finns. De kommer aldrig i mål. ## Comment 13 Author: Maria #6 Jo men det var ju precis det jag skrev att det är mer accepterat idag med psykisk ohälsa.😉 ## Comment 14 Author: obstitant Materiell standard är inte allt. Visst finns det människor som hela tiden strävar efter mermermer, men när det gäller epidemin av ångest och depression hos unga människor tror jag knappast det handlar om att vara bortskämd och missnöjd med sina prylar. ## Comment 15 Author: [Borttaget] #14 Vill bara än en gång poängtera; "Som sagt - skrivet med respekt för de som inte mår bra och/eller har det svårt här livet." ## Comment 16 Author: [Borttaget] Själv har jag upplevt annat. Jag har tittat tillbaka på det som hände i min barndom och blivit förfärad. Det jag gick igenom borde inget barn få gå igenom. Det får mig att må illa och vilja gråta då jag tänker på hur ingen såg vad som hände mig. Men då jag var ett litet barn så kände jag bara obehag och rädsla samt det att jag inte förstod vad som hände. Men jag förstår nu varför jag grät varje natt och hur jag sedan jag var 6 år gammal ville bara få dö. Det att jag inte fick mat varje dag och fick gå och lägga mig vrålhungrig eller att det snöade/regnade inomhus var inget problem för mig. Det såg jag inte som något farligt. Det var det andra som hände mig som förstörde mig som är säkerligen en stor orsak till varför jag fortfarande inte kan helas och att jag gör misstag som förstör mig ännu mer. Man kan vara lycklig fast man går hungrig och får frysa varje natt. Det vet jag av erfarenhet. Det är då man råkar ut för andra hemskheter som sätter spår i ens själ som det är farligt och kan förstöra en. Fysiska problem är ingenting jämfört med psykiska problem. Kalla det välfärdsproblem eller vad du nu vill. Det gör ingen skillnad på hur man mår oberoende. Vi kan alltid försöka tänka på att det finns de som har det värre, men det gör inte det man känner mindre hemskt. Jag kan ju alltid tänka på att det finns ju de som blir torterade till döds men det gör inte min situation bättre på något sätt. Ärren har satt sina spår i mig och det går inte att komma över det. Att jag fortsättningsvis råkar ut för otrevligheter hjälper inte heller precis. Everything adds up and can make you break at any time. ## Comment 17 Author: Sarah Skulle nästan säga att många inte kommit upp i behovstrappan. Så många går med på hemska relationer istället för att ta nästa steg och förverkliga sig själva. Det känns mer som att folk tänker att grundbehoven är tillfredsställa, mat och husrum osv. Men nästa steg, att tillåta sig själv att må bra i en relation och inse att man är värd en bra relation, det är det många som inte klarar. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #14 Det är väl just det grundläggande de saknar. T.ex föräldrar som bryr sig och ser dem. #17 Det där är en väldigt stor fråga i sig, värt ett helt forum. För övrigt ett väldigt stort ämne och tunga frågor. Men bra att det finns ställen som detta att skriva på. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Min syster hade en sådan teori, och då har hon varit väldigt deprimerad så det är inte så att hon bara nedvärderar/whatever folk som har det. Att vi får det så enkelt i livet att vi kan bli/få vad vi vill eller strävar efter. Att det ger oss så mycket tid att grubbla för då är de problemen "utredda" liksom. Att det inte är så längre att "du ska gifta dej med denna, och bli detta". 🤔👍Jag tror faktiskt att den psysiska ohälsan ökat och inte att den bara (för det har den ju också) blitt mer accepterad. ## Comment 20 Author: [Borttaget] Oftast när jag mår dåligt så kan jag från ingenstans börja skämmas ! Jag har en underbar förstående sambo som jag kan lita på till 100 % , som visar att han älskar mig varje dag helt enkelt mannen i mitt liv Jag har en underbar stöttande familj Jag har två underbara hundar Jag har 4 st nymfkakaduor Jag har ett fast jobb och egen fint möblerad lägenhet med min sambo Jag har precis allt jag kan önska mig Samtidigt som jag deppar över något så litet så sitter ett skrämt barn med sin döde förälder mitt i krig eller tiggaren utanför Konsum eller mamman som kämpar för att få mat på bordet ! Osv osv Det jag har upptäckt med både mig sjäöv och folk i min omgivning ju mer tid dom har till att göra ingenting desto sämre mår dom ! tex min mamma hela min uppväxt har hon berättat om alla sina krämpor och förkylningar om din fribromylargi osv ! Tills den dagen hon började sitta hundvakt åt mig ! Hon kommer ut , hon träffar folk och hon kan surra sig galen av vad hundarna gjort och koncentrerat sig på hundarna istället för en icke befintlig förkylning ! Observera att det här är min uppfattning och jag själv har haft en lite rörig uppväxt , men jag kan aldrig säga hur det är för en annan människa men många ggr så mår folk dåligt av skitsaker och är lite väl bortskämda och vill bara ha mer och mer och mer och när dom inte får det blir det kaos ## Comment 21 Author: [Borttaget] #19 och 20 Tror ni är på rätt väg här, tid till grubbel är nog en stor del av problemet. Sysslolöshet men också att inte vara behövd. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Har hört att även stress ska vara en stor anledning till psykisk ohälsa idag :) ## Comment 23 Author: [Borttaget] #22 Var kommer stressen ifrån då? Den har väl alltid funnit, kanske mer förr.  ps: vad betyder "bra inlägg"? ## Comment 24 Author: [Borttaget] [#23](#23) Tryck på det och du gillar någons inlägg, det är inget höstlöv har skrivit personligen.😉 ## Comment 25 Author: [Borttaget] #24 Tack för svaret. Mycket nytt att lära. ## Comment 26 Author: [Borttaget] #20 exakt det jag är ute efter ! Det här med att känna sig ensam och inte behövd ,gjorde jag förut tills jag började härja ute på hundklubben ! jag tror alla behöver en hobby och i själva hobbyn blir man behövd ! Men det kan nog vara svårt att hitta en hobby om man inte har ett dugg intresse av något ! Vilket en deprition kan fixa , alltså tappat intresse och då blir det en ond cirkel ! ## Comment 27 Author: [Borttaget] #26 Svarade inte du dig själv nu?  Jag pratar förvisso alltid för mig själv men blir lite förvirrad här ibland.... ## Comment 28 Author: [Borttaget] #23 vad jag förstått så har t.ex. större krav på effektivitet på arbetsplatser lett till att fler går in i väggen. Man ska hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som det bara går. Man ska ju alltid prestera bra, har även hört att sociala medier ökat pressen på många att de alltid vill vara framgångsrika och uppfattas som lyckliga. Världen idag handlar om pengar och många tror att man måste ha det för att kunna vara lycklig ( hela vårt samhälle är ju uppbyggt på den principen). Kanske bryr vi oss för mycket om vad andra tycker?  Har du sett filmen Kate and Leopold? Det är väl en lite tramsig romantisk film men minns när Leopold säger att det han saknar mest ifrån hans egna tid (1800-talet-ish) när han kommit till nutiden är tempot. Jag tror absolut att det hade en uns av sanning, att världen är för stressad idag ;) Man måste få stanna upp och tänka ibland också. För att kunna komma på vad som är viktigt i ens egna liv :) ( Jag är lite trött och funderar mest nu) :) ## Comment 29 Author: [Borttaget] #23 vi använder stress för att reagera tex i fara , adrenalinet höjs pulsen höjs osv ! Om vi då utsätts för fara så springer vi iväg från faran och stressen försvinner ! I dagens läge har många igång stressen varje sekund genom att , tvätten måste fixas , barnen ska hämtas , jag måste jobba över och då måste jag hitta barnvakt osv vilket gör att man stressar Jag är självutnämnd expert på stress haha nä men jag kan stressa och tänka på att jag måste göra tusen saker så till slut blir jag så stressad att jag inte tar mig för en endaste grej vilket leder till ännu mer stress ! kanskr pratar i nattmössan nu men så tror jag iaf ## Comment 30 Author: [Borttaget] #28 och#29 Ja, ni har rätt. Vill bara vrida runt resonemanget ett varv till.  Börjar också bli trött märker jag.... men ibland kan det vara bra att ifrågasätta självklarheter och vrida runt det lite. ## Comment 31 Author: [Borttaget] #19 tror också lite på mer accepterande ! Har nämligen en syster som fungerat helt normalt , lite okoncentrerad ! När hon separerade sålde huset och flyttade träffade hon en man med alla möjliga diagnoser "inget fel med det" men då började även hon misstänka att hon hade någon diagnos eftersom hon hade svårt att koncentrera sig ! Vilket visade sig att hon har adhd "inget fel med det heller" men då bröt helvetet ut ! Eftersom hon hade adhd så skulle hon få bete sig hur som helst , hon behövde aldrig lyssna på varken sin dotter eller oss andra och allt handlade om henne , hon sjukskrev sig ofta från jobbet för sin adhd för det var ju så påfrestande att vara så "hyper " jämt ! Endå har hon jobbat på samma jobb i 10 ÅR När det var konstaterat och vi stöttade och hon förstod att det var accepterat blev det så här ! Idags läget efter många samtal med både släkt och psykolog är hon numer sitt vanliga jag :) Men just det här accepterandet "vilket är bra " men kan skapa mer problem än det borde ! En bekant hade självskadebeteende och hon sökte faktiskt hjälp då hon skämdes så otroligt över ärren ! Om självskade beetenet var accepterat och normalt i samhället så hade hon kanske inte sökt hjälp ! ## Comment 32 Author: [Borttaget] #31 Huvudet på spiken! Ett himla bra exempel på hur det ser ut idag och just detta med att gömma sig bakom sin diagnos! Kände en som var dyslektiker. Han hade aldrig läst en bok i sitt liv. Klart att han inte kunde läsa. Läsning kräver ju precis som allt annat, träning! ## Comment 33 Author: Karmatarerskanise #32 En del har så svår dyslexi att de faktiskt inte kan läsa en bok eftersom bokstäverna hoppar runt. Hur mycket de än tränar. ## Comment 34 Author: [Borttaget] #33 Ja, det vet jag. Precis som allt annat jag skrivit här menar jag inte alla, vissa är t.ex djup deprimerade eller har problem som inte är lättlösta. Jag menar bara att vi idag lätt skriver diagnoser på folk och sen kan de gömma sig bakom detta. Ta bara alla beroenden som finns idag. Man slipper ta ansvar för sitt handlande för man har en "sjukdom" som man inte kan rå för. ## Comment 35 Author: [Borttaget] Exakt ! I skolan så skyllde jag ofta på min dysselexi ! Idag vet jag att jag klarar av mycket mer än vad jag tror! #33 en sådan grav dysselexi är nog väldigt ovanlig ! Jag har träffat så många dyslektiker men aldrig en som varit i närheten av att inte kunna läsa en bok ! Jag läser väldigt fel på saker och då skulle kunna säga att jag inte kan läsa en bok ! Mycket handlar om att vi har dåligt självförtroende och det går åt för mycket energi än vad det är värt att läsa boken ! Jag skrattar ofta till min dysse nu särskilt när jag läste en tidningsrubrik " VÅLDSAM SLAKT I VÄNNÄS !" Och en bild på familjen under , misstänkte genast att jag läst fel och och det stod "FÖRETAGSAM SLÄKT I VÄNNÄS !" ## Comment 36 Author: [Borttaget] Fast jag förstår inte riktigt det här med att "gömma sig bakom sitt beroende när det kallas en sjukdom". Hjärnan blir ju påverkad och det är ett fysiskt symtom en beroende måste klara av att hantera. Tror att få beroende gillar att se sina liv gå i kras och tror knappast att sjukdomsbilden som lagts på gör dem mindre angenäma  att ta sig ur det på något sätt. Angående dyslexi tycker jag att det är rätt ztt man ska kunna få stöd och t.e.x extra tid att göra prov i skolan, då det trots allt är kunskapen som ofta ska testas och inte läshastigheten :) ## Comment 37 Author: [Borttaget] Jag skall försöka förklara: Istället för att ta tag i saker som är svåra så gömmer man sig bakom en diagnos. "Jag har svårt för att läsa så då gör jag inte det, därför kan jag inte gå i skolan eller få ett arbete" "Jag är sexmissbrukare och därför är jag otrogen mot min fru, detta får hon helt enkelt leva med eftersom hon älskar mig" Vi andra måste läsa för att kunna arbeta och får låta bli att pippa runt om vi vill behålla vår partner. Jag pratar inte här om människor som på olika sätt är "handikappade" utan om gemene man som utnyttjar diagnoser för att slippa ta ansvar för sitt beteende.  DETTA är jag helt övertygad om att det är en välfärdssjukdom. Bara i en välfärd har man möjlighet att klara sig undan med sånt här. Där finns det pengar till att försörja dessa människor och resurser till att "hjälpa" dem att bli "friska". Missförstå mig inte nu och tro att jag hoppar på alla handikappade och sjuka människor! ## Comment 38 Author: [Borttaget] Fast hela poängen med diagnoser är att psykiatri och sjukvård ska kunna ge rätt vård så personen kommer ur det/ klarar av att fungera i vardagen ändå.. Att ha dyslexi leder knappast till att man får studiebidrag om man skolkar eller ignorerar studierna, däremot kan kunskap hos lärarna göra att denne ändå klarar av skolan.  Det kanske är lite svårt förstå kopplingen  men människor som mår bra bidrar till välfärd betydligt bättre än de som mår dåligt :) Därav är det värt att bry sig om alla ( även om empatin är ute på en promenad). ## Comment 39 Author: [Borttaget] Jag håller med! Men baksidan av myntet är just de som inte tar emot hjälpen, som inte vill kämpa, som bara utnyttjar sin omgivning pga sin diagnos. Förstår du min poäng? ## Comment 40 Author: Karmatarerskanise #37 Det är sådana åsikter som får folk att inte våga berätta om sina diagnoser. Väldigt tråkigt att läsa. ## Comment 41 Author: [Borttaget] #40 Nej! Du missförstår mig helt. Se svar 39. Himla svårt att förklara utan att ni missförstår. Jag har en del privata exempel men vill helst inte skriva om dessa på ett forum. Kan tyvärr spåras. ## Comment 42 Author: Karmatarerskanise #40 Jag är övertygad om att det är få som "utnyttjar" sin diagnos.  Det är inte som att man får en massa pengar och kan leva livet. Sjukersättning är inte så lätt att få. Då återstår socialbidrag och då lever man på existensminimum.  Och sedan de som INTE KAN kämpa. De är illa tvungna att acceptera att människor kallar dom lata. ## Comment 43 Author: [Borttaget] #41 för att man ska diagnostiseras som sexmissbrukare räcker det inte med att man tycker om att ligga runt. Denna diagnos kräver inte heller att en partner ska stanna vid någon som är otrogen.  Att några få använder det som ursäkt tycker jag inte är tillräckligt för att man ska ha en inställning  som riskerar att direkt negativt drabba många som verkligen kämpar med det varje dag. ## Comment 44 Author: [Borttaget] #42 Det kanske inte är så mycket frågan om att få pengar. Snarare att man kommer undan med vissa beteenden. Främst bland sin närmaste omgivning. Detta är något som små barn väldigt snabbt snappar upp, de är för små för att göra vissa saker och de försöker hålla fast vid detta så länge de kan. Allra helst märks detta av minstingen i familjen. I andra kulturer hjälps man åt på ett annat sätt för att det ses som en självklarhet från föräldrarnas sida. Jag pratar inte om barnarbete nu. Och som jag skrivit tidigare pratar jag inte om sjuka eller handikappade. ## Comment 45 Author: [Borttaget] I rest my case. ## Comment 46 Author: Karmatarerskanise #44 Menar du att man är frisk och inte har problem när man har diagnos? ## Comment 47 Author: [Borttaget] #46 Nej. Men det ställs för mycket diagnoser i stället för att bota och hjälpa människor. ## Comment 48 Author: [Borttaget] \# 47 du vet att hela syftet med att ställa en diagnos är att en person ska få rätt hjälp? ## Comment 49 Author: Karmatarerskanise #47 Väldigt många diagnoser innebär problem som inte går att bota. Diagnoser är till för att folk ska få rätt hjälp att underlätta vardagen. För att få rätt hjälp underlättar det ju då med rätt diagnos.