# När man gör fel Author: nagon1 Hej jag är ny här. Sitter här och jobbar med mig själv eftersom jag hela tiden känner mig stressad och arg.Har alltid kännt rastlöshet och otillräcklighet men har mina bra perioder och mina dåliga.Inte alla känner till dessa sider.De flesta känner mig som den glada mamman som har bra arbete, ser "bra ut" har det perfekta välstädade hemmet och fina barn. Tänk om de visste.. \-Hur ofta jag skriker på mina barn, slänger saker i golvet och gråter för att sedan trösta dem och må dåligt över mina utbrott. Jag vet att nu kanske jag måste söka hjälp och jag trodde att kanske att jag kunde söka den hos en av mina bästa väninnor. \-När jag berättade om min ångest på väg hem i en arbets tripp i planet så förstod hon mig inte alls och efter det vill hon inte längre vara min vän. Jag försöker dölja min ångest med att alltid försöka vara först med inlämnat arbete, ta mer ansvar på jobbet, se till att mina barn alltid se välklädda ut och att jag själv ser så bra ut som möjligt. Ser på min man att han har gett upp och för varje utbrott när jag tycker att han har fel eller felbehandlar mig så glider han från mig mentalt. Ångesten bottnar säkert i att min självkänsla är dålig, att han har varit otrogen och att min uppväxt var jobbig eftersom jag hade höga krav. Vad ska jag göra? Jag börjar nästan tacka ja till att bli matad med psykofarmika så att jag iallefall inte ruskar mina barn när de trottsar eller har sönder saker i hemmet. Nu låter det som om jag är en riktig psykopat och kanske är jag det men jag mår så dåligt. När jag sa till en läkare hur jag mådde sa han bara att alla föräldrar tror någon gång att de inte räcker till. ..Räcker till...Ena stunden är jag "världens bästa mamma" ända tills en motgång kommer då blir mina barn rädda för mig. Tack för att jag fick skriva av mig/Nagon1 ## Comment 1 Author: zeretki Du låter helt normal i mina öron. Först av allt vill jag att du ska förstå att vänner inte alltid orkar ta på sig ens bekymmer. Det får man ta ställning till hur man vill reagera på det, men så är det. Under mina depressionsproblem upplevde jag detta och vissa är kvar som vänner, vissa är det inte. Jag känner själv att jag inte kan begära något som jag själv inte skulle klara, och jag klarar inte alltid av att vara där för mina vänner... Men det låter som du verkligen skulle behöva någon att tala med och då är en terapeut en bra lösning. Tips från mig iallafall! Dålig självkänsla, trötthet, frustration osv. Sånt kan du få hjälp med hos en KBT-terapeut. Kognitiv Beteende Terapi betyder det och det är en praktisk terapiform. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Välkommen hit! För det första är jag inte rätt person att ge råd i det här fallet alls, men jag delar med mig av mina spontana reflektioner. För det första tycker jag det verkar som om du har en ganska bra självinsikt - du är medveten om att det är "fel" och vari problemet ligger. Psykofarmaka är kanske inte vad du behöver i första hand. Du har absolut hamnat i en ond cirkel. Att dölja ångest genom att ta på sig mer ångestframkallande uppgifter är förmodligen en evigt illasinnad snöboll som växer och växer. Låt den vackra fasaden rämna! Tala om för dina barn att du mår dåligt. Att det inte är deras fel att du reagerar som du gör, utan att du mår dåligt av helt andra orsaker som de inte är inblandade i. Det tror jag är jätteviktigt! Se till att dina barn vet om att det inte är deras fel!! Försök inte att hålla uppe en välpolerad yta varunder allt är kaos. Det håller inte. Våga visa omgivningen att du mår dåligt. Låt det komma upp till ytan. Var den du är och låssas inte vara någon annan - rädsla för att andra ska få veta hur man mår får bara ångesten att öka. Att omgivningen reagerar så "konstigt" beror förmodligen på att du chockerar den. Eftersom du inte visat vem du egentligen är och hur du egentligen mår så är det inte så konstigt. De personer som vänder sig från dig för att du är dig själv är inte några som du behöver, du behöver bara de som stannar kvar. Du har rätt att vara den du är, du duger alldeles utmärkt som dig själv. För att komma förbi gamla saker som ligger och gror - sök professionell hjälp. Terapi är förmodligen den bästa vägen, om du inte själv kan ta dig över trösklar genom att inse att du inte kan ändra det som varit, bara styra det som kommer. Styr det i rätt riktning. Att ha ångest och må dåligt är ingenting man behöver dölja eller skämmas över. Att låssas som den inte finns och försöka dölja den så man mår ännu sämre är däremot ingen lösning... ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag säger som föregående talare; du måste få hjälp om du känner att du inte kan hantera det på egen hand. Att sinnet rinner över för en som förälder, tror jag händer alla. Mer eller mindre. Jag har haft perioder i mitt liv där jag varit sönderstressad av saker runtomkring och många gånger har jag då tagit ut det på barnen. Av enkla skäl. Hade jag tagit ut det på min man, så hade han visat mig dörren. Men det man gör är **fel** och man sätter oerhörda spår i sina barn. Spår som du faktiskt inte har en aning om hur djupt de går. Du förändrar någonting inuti dina barn, något som får dem på allvar att ändras som människor. Det är min fasta övertygelse, och typ också DrPhil's då. :-/ Hur du ska bära dig åt för att sänka dina krav på välstädat hem och perfekta kläder, det vet jag inte. Personligen bryr jag mig inte om varken märkeskläder eller om jag bara dammsuger en gång i veckan. Om du brottas med ångest över dessa saker, är inte lika viktigt, men barnen. Barnen. Men du är vuxen och väljer i varje ögonblick hur du ska reagera gentemot dina barn. Även om du är trött, stressad, slutkörd och ledsen. Ändå väljer du hur du reagerar. Du skulle inte få samma utbrott på din chef, medarbetare eller damen i kassan, eller hur? Och dina barn är dem du älskar mest på jorden, varför behandla just dem så som du absolut inte vill? Jag snäser fortfarande åt mina barn ibland. Men jag har skrikit illa vid tillfällen förut. Jag har numera valt bort att reagera på det viset. Nu _väljer_ jag att inte få utbrott som jag måste be om ursäkt för efteråt. Du måste rannsaka dig själv och inte bara tänka på det när de små söta barnen sover, för att nästa dag göra likadant. Du måste fokusera på det, tänka på det när det är aktuellt. Sansa dig, ta kontroll över ditt humör. Ingen annan kan göra det åt dig, inte ens en terapeut, faktiskt. Jag önskar dig lycka till. \*varma kramar\* ![](../ShowFile.aspx?BinaryId=f92b7b06-4973-4828-9fee-8631a7341e7f&Filename=Hej.gif) ## Comment 4 Author: AlbaStiffler Träffa ett proffs, en psykolog eller något. Kanske räcker det med 1-2 möten för att du ska få litet annan perspektiv och lite metoder för hur du ska jobba med dig själv! :-) Väl spenderade pengar om du hittar en bra psykolog. ## Comment 5 Author: didis Jag gick på chefsutvecklingssamtal hos en psykolog och vi diskuterade en mängd saker, bla det här med att ställa höga krav på sig själv. Och att låta andra ta ansvar för sina handlingar (barnen klarar mer än man tror men det måste givetvis vara anpassat till åldern) Jag fick olika uppgifter som gick ut på att strunta i kraven på olika vis, tex bjuda hem folk fast det toan var ostädad. Eller när jag lät maken vara ansvarig för sonens luciakläder... när sonen traskade in med luciatåget hade han byxor som var minst decimetern för korta...men var lika glad för det (han var 10). Pinsamt? jojo men inte gick världen under. Vad jag menar är - ta inte allt så allvarligt! Vissa saker i livet skall tas på blodigt allvar, som barn och familjen men strunta i om barnen går till skolan med fläckar på knäna eller disken står på bordet! Det som avgör om du är en bra mamma är inte om barnen äter kravmärkt mat eller har fina kläder utan hur du beter dig mot dem.