# Dominant pojkvän..? Author: PieceOfHeaven Hej,  Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på det jag känner, men jag gör ett försök. Ursäkta för långt inlägg.  Min pojkvän och jag har nyligen tagit på oss projektet att renovera ena delen av vårt hus.  Jag har svårt att förstå mig på min pojkvän, känns som att vad jag än gör eller säger så är det fel.  Han frågar ofta av mig vad jag tycker om dittan och dattan, vilket typ av trägolv vi ska ha osv.. Många gånger har jag inte någon direkt åsikt, utan tycker att det mesta är OK. Det blir han väldigt frustrerad över och surar över det. När jag väl säger min åsikt så kan han sura även över det ifall det avviker från hans åsikt. Så hur jag än gör blir det fel känns det som.  Så, han kan bli sur för att jag inte bestämmer nåt, och när jag väl bestämmer nåt så surar han över det! Jag orkar inte med hans kritik och surerier. Jag anser mig själv vara för "mesig" och jag tror han önskar att jag hade mera pondus i mig och bestämmer allt åt honom.  Igår kväll var det tydligen mitt fel att vi fortfarande inte har nåt nytt trägolv till det ena rummet. "Vi körde ju förbi butiken igår men då ville du ju inte dit!". Jahapp. Enligt mitt minne så var vi nog båda överens om att inte åka till butiken för vi var på väg att hälsa på hans syster och klockan var såpass mycket att butiken snart skulle stänga ändå.. Ska vi åka nånstans är det alltid jag som får vänta på honom och han kan skämta och skoja över att han inte ännu är klar. Men är det jag som ännu inte är klar har jag typ 2 sekunder på mig att göra mig klar innan han far iväg.  Han frågar ofta "vad vill du äta idag?" och jag har alltid väldigt svårt att bestämma nåt speciellt, jag har liksom ingen skillnad egentligen. Och det kan han sura över när jag inte kan bestämma vad jag vill äta!  Alltså är det jag som helt enkelt behöver lära mig att ta kommandot mera, eller vad? Jag vet att jag har väldigt svårt att "bestämma" saker och ting, jag gillar inte  att trampa någon på tårna. Jag vill ju bara vara snäll och fråga vad han tycker också.  Jag vill inte köra över människor, men blir jag själv överkörd? Känns som att det är ett ekorrhjul jag inte tar mig ur. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Tycker han verkar velig och inte riktigt vilja ta ansvaret för saker samtidigt som han vill få som han vill i slutänden. Tror att du behöver bli bättre på att stå upp för din åsikt samt säga ifrån på skarpen när han klankar ner på dig! Om man inte står upp för sig själv så ställer sig någon annan på en istället! ## Comment 2 Author: Sarah Jag förstår din kille... Människor som inte har en egen vilja / åsikter är ngt av det mest påfrestande jag vet. Det är inte att köra över folk att ha en åsikt. Då kan man diskutera och komma fram till ett gemensamt beslut. Däremot blir man ett mesigt och intetsägande mähä om man aldrig vill ngt speciellt själv. Ledsen om jag låter otrevlig, men det är inte något positivt alls. ## Comment 3 Author: Fialialej Är man i en relation tycker jag det förutsätter att man tar gemensamma beslut. Att lämpa över allt på den andre (som du verkar göra) och påstå sig inte ha nån åsikt skulle jag inte klara av. Samtidigt som din pojkvän blir frustrerad och skyller sin frustration på dig. Jag och min sambo hade det som ni ett bra tag in i vår relation - jag var den som bestämde allt för han brydde sig inte eller det spelade ingen roll för honom, påstod han. Mäkta frustrerande. Då kan man ju lika gärna bo själv. Ni skulle nog behöva ta ett ordentligt snack om vari problemet ligger. Du kanske behöver ta lite mer ansvar och din pojkvän kanske behöver jobba mer för att involvera dig i besluten. Men i slutändan är det iprincip aldrig ens fel att två träter. Obs att detta är min syn på saken utifrån problem i min egen relation och inte behöver stämma för er... ## Comment 4 Author: sunflower185 Tycker du ska stå på dig mera och inte låta honom klanka ner på dig! Ifall man inte vågar säga sina åsikter kan den andre aldrig veta ju.. Tankeläsning har vi inte lyckats med ännu :) ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag förstår till viss del din sambo ! Mitt ex kunde aldrig bestämma sig för något ! Allt ansvar för på mig ! Vad vi skulle hitta på , vad vi skulle äta , vad vi skulle se på tv , vars vi skulle semestra ! Så fruktansvärt frustrerande och det slutade med att jag blev sur och vresig och gjorde även slut just för att jag vill va med någon med EGEN vilja ! ## Comment 6 Author: PieceOfHeaven #2 jag tar inte alls illa upp. Jag har sakta men säkert börjat inse att jag kanske är ett intersägande mähä emellanåt, och jag försöker bättra mig, men väl i stunden så glömmer jag bort detta och går i försvarsposition istället... Jag irriterar ju mig själv på såna personer som aldrig kan komma fram till något, och plötsligt är jag precis likadan? Jag tror att jag på nåt vis har gett upp med att ta initiativ eller komma med förslag, för det känns som att det sällan duger ändå och det slutar med att det hela blir till en stor irriterande grej. Samtidigt vill jag ju inte ge efter i nån fråga, för nog vill jag ju ha det som jag tycker om också, och inte bara han (tex. vilken typ av matta vi ska köpa). Men säger jag "nej, den där tycker jag inte om" så blir han sur och säger med irriterad röst "men vad vill du ha då?", och ibland så vet jag faktiskt inte, men jag vet bara att det inte är sån där matta som vi nyss tittade på! Låter det ens vettigt? :/ Känns som allt ansvar plötsligt ligger på mig och det blir jag stressad av. Jag gillar inredning väldigt mycket, men jag känner mig pressad av honom att ta beslut och då är det inget nöje mera. Han är en sån person som vill göra allt på en och samma gång och det ska gå fort, medan jag gärna vill fundera i lugn och ro. Så vi har väl slagit knut på oss själva om inte annat.. ## Comment 7 Author: Gronstedt #6: "_Men säger jag "nej, den där tycker jag inte om" så blir han sur och säger med irriterad röst "men vad vill du ha då?", och ibland så vet jag faktiskt inte, men jag vet bara att det inte är sån där matta som vi nyss tittade på! Låter det ens vettigt? :/"_ Det låter extremt vettigt! Då svarar du "_Det vet jag när jag ser den, men det är i alla fall inte den där fula trasan! Knip igen nu så jag kan titta mig omkring. Jag tänker inte pröjsa för en matta jag inte gillar._". Eller i alla fall ord av liknande innebörd. Men är du säker på att han blir sur för att du inte vill som han? Det är inte så att han snarare låter irriterad för att han är otålig att du äntligen ska klämma ur dig en egen åsikt? Inte alldeles snällt av honom, men jag kan förstå ett sådant handlande. Min partner är ett sådant där "mähä" som tycker det är enklast att åka med på allt jag bestämmer och låta mig hålla reda på allt som måste göras och se till att hen gör det. Det har gjort att jag för det mesta vägrar svara på hens frågor om vad, när eller hur vi ska  göra något, och jag låter nog inte ett dugg snäll när jag himlar med ögonen och säger att "_Jag har ingen aning om vad du ska göra, det får du bestämma själv!_" eller "_Du har städat köket 3 gånger i veckan i 18 år, om du inte vid det här laget vet var kryddburkarna ska stå så får du anteckna det!_". Hen blir ibland sur för att hen "alltid" måste bestämma, men det gör att hen inser att det är lika illa tvärt om och att vi måste dela på beslutandet. ## Comment 8 Author: PieceOfHeaven #7 ibland vet jag faktiskt inte vad han surar över. Ifall vi diskuterar nåt, och jag tvekar över hur jag vill ha det, så surar han. När jag väl säger hur jag vill ha det, så säger han med en hård och irriterad röst "men då gör vi så då!", och det känns ju inte bra för mig heller. Han ville ju att jag skulle bestämma? Är det nåt jag missar liksom? ## Comment 9 Author: Gronstedt #8: Jag skulle kunna göra precis likadant, men inte mena det surt och hårt, utan mera otåligt och lättat. Är du säker på att du inte läser in saker som han inte menar? När han säger "men då gör vi så då!", så är det  ju färdigt och bestämt, eller hur? Vad hade du väntat dig? Beröm för att du bestämt något? Fortsatt diskussion? Ta det som en bekräftelse på att ni är överens, bara. ## Comment 10 Author: PieceOfHeaven Jag tror det är hans tonläge som gör att jag tar lite illa vid mig, måste man låta arg och sur när man säger "men då gör vi så då!". ## Comment 11 Author: Sarah Såklart inte bra att han låter otrevlig, men jag är inne på samma spår som Gronstedt, att det är lättnad /otålighet/ alt irritation. Min kille kan också vara lite mähäig i perioder och det kan göra mig riktigt sarkastisk. Det händer också att jag snäser "men ta ett jävla beslut någon gång" och när han då gör det är jag redan för irriterad för att låta trevlig som svar. Bara ett "nej jag vill inte" är också galet frustrerande, ge ett nytt alternativ istället för att lägga på andra att hitta ett. ## Comment 12 Author: Sarah #11 fäst inte så mycket vikt på hans tonläge, lyssna på hans ord istället. ## Comment 13 Author: PieceOfHeaven Det är nog flera faktorer som gör att jag reagerar som jag gör, och blir ett sånt här mähä. Han är till sin personlighet väldigt bestämd emellanåt, på gott och ont. Ibland känns det som att jag bor på ett militärläger när han kommenderar till höger och vänster, "du flyttar dendär dit så tar jag denna, åk och hämta den innan det börjar regna!, tänk ut hur du vill plantera blommorna så åker vi och handlar imorgon!" osv... Sånt här säger han alltså med en hård och skarp röst. Jag gillar inte när någon säger åt mig hur jag ska göra på det sättet, man kan väl be snällt? Det här gör att jag blir väldigt avig, och jag har ingen lust att planera blomrabatten när det känns som att jag måste göra det på beställning. ## Comment 14 Author: Gronstedt #13: Du kan välja att tolka honom positivt. Du kan välja att tala om hur han ska uttrycka sig för att du inte ska ta illa vid dig. Du kan välja att tiga och lida. Du kan välja att göra slut. Men du kan inte vänta dig att han ska ändra sitt beteende om du inte kommunicerar din uppfattning. Om du inte gillar det, säg ifrån. Du kan inte vänta dig att han ska veta vad du känner om du inte talar om det. ## Comment 15 Author: obstitant Utifrån det du skriver kan jag föreställa mig ett antal olika scenarion, det är jättesvårt att veta hur ni båda lät, vad ni menade, hur ni tolkade varann i stunden. Nånting verkar i alla fall inte funka i kommunikationen. Om ni vill skulle ni kunna ta hjälp av någon (t.ex. familjerådgivningen) att reda ut varför det blir som det blir när ni pratar med varann. Det skulle kunna vara du som är ett irriterande mähä som bara är negativ och säger nej, alla dina förslag är dåliga men jag har inga egna, det skulle kunna vara han som är en domderande buffel som bara kör över dig, men förmodigen ligger sanningen någonstans däremellan. ## Comment 16 Author: Sarah Har du sagt det till honom? Ni måste ju varit tillsammans ett tag om ni har hus ihop. Känns som att det här är en diskussion som borde kommit upp. ## Comment 17 Author: PieceOfHeaven Jag börjar inse att en stor del av problemet troligen ligger hos mig, och hur jag tolkar det han säger. Jag är lite konflikträdd dessutom, vill komma överens med allihopa och i grund och botten menar jag bara väl. Men det kommer ut fel ändå. Kanske jag borde lära mig att inte ta saker och ting så hårt? Jag är rätt principfast och när jag har bestämt mig för nåt eller vill jag ha nåt på ett visst sätt så kan jag vara rätt svår att få på andra tankar. Vi har för övrigt ett bra förhållande, trots mitt gnäll ;) vi har varit tillsammans i över 4 år, men pga distansjobb har vi inte kunnat bo ihop förräns nu. Och det är ju då som dessa saker börjar komma upp till ytan kan jag tänka mig.. ## Comment 18 Author: Gronstedt #17: Så kan det vara. Men samtidigt ska du inte heller bara tiga och lida. Om du verkligen inte kan slå bort din känsla av att han verkar sur, så säg ifrån! Vad händer om du säger "Vad blev du grinig för, du ville ju ha ett beslut?"? Eller "Men ta det lugnt, det här är väl inget logement heller!"? Han kanske helt enkelt inte fattar hur han låter i dina öron? På samma sätt som du kanske låter annorlunda i hans öron än du menar. Jag tycker till exempel det är lagom romantiskt att väcka partnern med en spark på smalbenet och säga "_Ska det bli nå pöka eller, jag ska upp snart!_", men jag har förstått att det finns de som skulle ta mycket illa vid sig av en sådan invit 😉. ## Comment 19 Author: PieceOfHeaven #18 du har nog helt rätt. Jag behöver få mer pondus "helt enkelt" och våga stå för det jag tycker. Och inte vara rädd för hur han reagerar eller surar. Jag vet med mig själv att jag har svårt att ta kritik, speciellt om det är riktat mot mig och hur jag är. Jag är förbannat envis, och ibland kan det kännas som att varför är det jag som måste ändra mig hela tiden? Så då vägrar jag. Jag vill bli behandlad med respekt helt enkelt, och inte känna mig "hackad på" för minsta lilla. Måhända detta låter helt obegripligt, kanske förstår varför killen är stressad på mig ;) jag önskar att han inte skulle bli så arg/irriterad varje gång vi ska planera nåt, utan sakligt och lugnt kunna tillsammans fundera hur vi vill ha det. Utan att någondera blir sur på den andre, och att vi kan lämna diskussionen med en bra känsla i kroppen. ## Comment 20 Author: Sarah Är väl en bra ide att ni sätter er och diskuterar igenom de här kommunikationsproblemen en stund då de inte är aktuella. När ingen är upprörd redan innan. ## Comment 21 Author: Omorika Jag tror som många andra att det grundar sig i kommunikationen. Jag och min sambo har haft lite liknade problem fast tvärt om (jag bestämmer det mesta) och har även haft det i tidigare förhållanden där jag teg ihjäl förhållandet och blev bitter. Det tänkte jag inte låta hända igen så nu är jag väldigt noga med att berätta exat hur olika kommentarer får mig att känna och uppmutrar min kille att göra samma sak. Oftast blir jag irriterad över vilken mat vi ska äta, för han bryr sig inte. Då har jag tagit upp det och berättat att jag blir stressad av att alltid måste bestämma och sagt att han får lov att komma med ett förslag iaf. Sen är det min uppgift att bekräfta det utan att avfärda det direkt för då förstår han ju inte meningen med varför han ska komma med förslag om de ändå inte duger.  Det är en ond spiral som endast löses genom kommunikation. Säg exat vad du känner och tycker och be honom sen göra samma (kan behövas lite lirkande). Det är mitt tips som har funkat hyfsat för oss så länge vi följer det. Sen skadar det aldrig att ha en lättsamton. ## Comment 22 Author: PieceOfHeaven En liten update ifall nån är intresserad .. :) Den senaste tiden tycker jag att det har gått bättre, vi har pratat lite om detta och jag tycker det flyter på rätt bra. Dock känner jag ännu en viss osäkerhet, och nästan rädsla, över vissa situationer när vi hamnar in på detta. Igår kändes det som att vi var tillbaka till ruta ett. Jag satt på terassen och njöt av solen när han sätter sig bredvid. Från ingenstans börjar han med mycket bestämd ton förklara hur han vill förstora gräsmattan och riva bort en hel del buskar m.m.. Jag tvekade men förstår hur han har tänkt sig, dock tyckte jag det räcker med att klippa ner buskarna lite för de börjar bli onödigt stora. Han nöjer sig inte med detta utan fortsätter förklara hur han ska göra. Jag sägerpå nytt, dock ganska försiktigt, att jag tycker det räcker med att klippa ner buskarna. Då surar han högt och ljudligt och gnäller "du vill ju aldrig göra nåt!". Blev lite ledsen av detta. Det känns som att han lägger en pistol mot huvudet och menar att jag ska bestämma mig på sekunden hur jag ska ha det. Angående något som jag hörde 30 sekunder innan. Gör jag inte det, vilket jag tycker att jag delvist gjorde, så blir han sur. Det är för mig så svårt att i själva stunden "komma på" vad jag ska säga. Detta gör att jag kanske uttrycker mig klumpigt eller är intetsägande. Hur kan jag bättra mig? Tack och lov så är karln min en som inte surar allt för länge, men det är ju jobbigt under tiden det varar.. ## Comment 23 Author: Sarah #22 Han måste ju jobba med sitt humör också. Att du känner dig rädd att säga fel, är ju hans fel. Ok att du behövde jobba på att ta lite plats, men han måste dra sitt strå till stacken också. I det exemplet du gav nu, tycker jag att han är skyldig dig en ursäkt. ## Comment 24 Author: VästkustFia Jag håller med #23. TS, du skrev att ni inte bott ihop så länge. Och han låter precis som en person som är van att bo själv och fatta sina egna beslut och genomföra dem på sitt sätt, fort som attan.  Kan till viss del känna igen mig... Det blir en anpassningsprocess  som jag hoppas ni kan ta er igenom så bra som möjligt. Men om det ska fungera långsiktigt måste han faktiskt få in i skallen att ni är två om allt nu,  även om det är tufft för en person med sådant humör. Du ska absolut inte behöva tassa på tå och känna dig osäker resten av ert liv tillsammans. Det låter väl klyschigt att föreslå parterapi/samtal men om ni inte kommit någon vart på annat sätt om några månader är det kanske något att fundera på.