# Det här med vänner... Author: Johanna Jag har länge gått runt o funderat på det här med vänner o vänskap. hur svårt det är att skaffa nya vänner när man blir vuxen... När man var liten gick man ju bara fram till nån o frågade om dom ville leka sen var man bästa vänner:) funkar ju inte riktigt så nu. Jag har gått på många nitar, träffat mkt sk vänner o senare förstått att det här bara är personer som utnyttjar lr tar energi ifrån mej. Men man har ändå försökt få det o funka.. för ensam vill man ju inte vara. men nånstans var man ändå tvungen att sätta ner foten... Jag måste ju själv må bra...  Har även träffat vänner som jag trivts jättebra med, men som det ändå inte funkat med, som man saknar än idag... o då har det kanske varit mej det varit fel på? lr så trivs vi båda med varann ,men hittar inte tid i våra resp liv för att umgås så mkt som vi vill. men... Måste man umgås m sin vän varje dag? måste man ALLTID finnas där? är det inte okej att ibland bara vilja vara för sej själv.. är man en dålig vän då? I såna många vänskapsrelationer känns det som om det bara är den ena vännen som ska dra det stora lasset, alltid den ena som ska lyssna på den andres problem o det är alltid mer synd om den andre... Jag har träffat en ny kompis ganska nyligen... lr ja i början av sommaren.. hon kom som sommarjobbare till min arbetsplats, vi funkade bra ihop o började prata mer o mer.. Kom fram till att vi bodde grannar o bestämde oss för att träffas... efter den dagen är vi oskiljaktiga.. Hon har verkligen allt som jag letat efter i vän o allt är på bådas villkor.. vi kompletterar varann perfek o har alltid kul tillsammans. Vi pratar om allt o kan göra allt tillsammans....vi tom arbetar tillsammans.. Jag är så otroligt glad över Anna o kan verkligen säga att hon ör min bästa vän nånsin, vi drar på båda 2 lika mkt lass i våran relation, o det är så skönt... men nånstans där inne gnager ändå osäkerheten... Tänk om man går på en nit... igen... ursäkta för långt inlägg.... behövde bara skriva av mej :) ## Comment 1 Author: zeretki En bra vänskap för mig är när vi båda accepterar hur vi är och inte försöker förändra varandra. :) Sen beror det på vad man vill ha... Ingen vän är den andra lik. Just nu har jag ingen bästa vän. Den som stod mig närmast bor i USA... Visst hörs vi på telefon men ändå, det är inte samma sak... Men jag har vänner och bekanta ändå. :) ## Comment 2 Author: [Borttaget] Vänner kräver ingenting - bara ömsesidigt förtroende och tillit. En av mina bästa vänner sedan skoltiden bor inte långt härifrån. Men vi lever olika liv, har flyttat runt båda två och tappar då och då kontakten med varandra. Men vi kan ringa varandra efter flera år och fortsätta där vi slutade... Jag kan ringa henne precis när jag vill och prata med henne om precis vad jag vill, jag vet att ingenting av det jag säger kommer längre än till henne och jag vet att hon känner likadant. Vi skrattar så tårarna rinner och vi gnäller och beklagar oss så det osar svavel och vi skvallrar så Krösamaja skulle baxna. Tror inte man får ställa för höga krav på nya människor man träffar. Då blir man lätt besviken. Vänskap växer fram, kompisskap kan vara för evigt. ## Comment 3 Author: kermit Jag tror att anledningen till att det är så lätt att få vänner när man är liten, är för att man fortfarande håller på att formas som människa. Man leker så länge man tycker det är kul, sedan byter man bästis. Och det är i det spelet som vi lär oss mycket av de sociala reglerna. Man blir sårad, man bråkar, man blir vänner, man skvallrar, men är elak, man förlåter osv. osv. När vi är vuxna så kan vi allt det här, och vi är också mycket mer medvetna om vilka vi själva är. Vi vet vilken typ vi vill umgås med, och vad vi kräver i en vänskaps relation. Det gör det hela också svårare att hitta en bra match. Och om man går på nitar och har vänner som tar mer energi än vad de ger, så kan det bara vara ett tecken på att man måste lära sig hitta sina gränser, och inte försöka vara dem till lags som en slags sophink som de kan utnyttja när helst de behöver tömma sin egen inre skit. Om man är inte en sämre vän för att man visar tydligt hur mycket man orkar ge av sig själv. Man har bara 100% energi. Om 40 % går till familjen och 30% till jobbet, så har man bara 30 % kvar att hushålla med till allting annat. Och kanske har man inte lust att lägga så mycket energi på vännerna just då. Det är som vilken ekonomi som helst. Och en bra vän ska man aldrig behöva förklara och motivera sina val för. Man ska respektera varandra oavsett. ## Comment 4 Author: Destany Just nu känns det bara skit det här med vänskap. min\*bästa\* vän blir alltid så himla sur om jag inte gör exakt som hon vill.. just nu pallar jag inte med henne längre hon ska alltid platta till mig.. jag får aldrig vara glad över nåt för då ska hon genast säga nåt staskigt o jag pallar inte det längre.. jag bor granne med henne men nu funderar jag allvarligt på att flytta långt bort så jag verkligen kommer ifrån henne nu... ## Comment 5 Author: [Borttaget] Det låter onekligen som något annat än vän... ## Comment 6 Author: Sessan1 Jag har många gånger blivit besviken på  s.k "Vänner" Har ALDRIG haft  ngn riktig vän som man kan prata med utan att det förs vidare :(    Trodde för  ngt år sedan att jag fick en bra kompis på ett jobb jag hade i ngn månad, men tji fick jag :(  det var  bara "bluff" från hennes sida :( När jag sedan slutade på det jobbet så vill hon inte veta av mig längre :( Svarade inte i telefon med mera. Ringde till henne i tid och otid men hon svarade inte. Så efter det så bryr jag mig inte om henne. Så jag har verkligen blivit besviken på folk överallt :(:( Litar inte på ngn tyvärr.  Har iställer ett flertal mailvänner som jag har träffat som verkar bra mycket trevligare och bättre att prata med. Folk är olika! ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag kanske har helt fel och då få ni slå till mig men jag ser kvinnors umgänge med sina vänninor som väldigt kompliserat jämfört med oss män. Jag har många riktig bra kompisar som jag har umgåtts med under en lång tid och vi är nära varandra utan att vara beroende av varandra. Om vi har olika åsikter så säger vi så, kanske har ett hett argument och sedan går vi vidare. Har jag rätt eller fel? Eddie ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag tror du har ganska rätt. Tjejrelationer är ofta mer komplicerade än killars, det är min bestämda uppfattning. Förmodligen för att vi är mer utlämnande till varandra och därmed blir mer sårbara, jag vet inte. Mer prestigefyllda? Som storasyster till fyra bröder och mor till tre söner har jag inte fler referenser vad gäller tjejer än mig själv. Men under hela uppväxten var det viktigaste i livet att ha en bästis. Och rök man ihop med den man hade så ringde man en annan och bestämde att "nu blir vi bästisar istället". Det är ett fenomen jag inte sett hos någon av mina bröder/söner... LIkaså svårigheterna med att vara tre. Jag har aldrig upplevt det som något problem hos killar, men hos tjejer kan det bli jättestort. Men jag undrar om inte fenomenet håller i sig lite även upp i vuxen ålder... Det får andra dimensioner men grunden är liksom lagd. ## Comment 9 Author: zeretki #7  Jag tror du har fel, av den enkla anledningen att MÄN och KVINNOR inte är en generell statisk grupp. Jag ser olika mönster hos olika sorters män och kvinnor, inte något som är gemensamt inom könen. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Menar du att det inte finns generella skillnader mellan kvinnor och män? Eller menar du specifikt inom området vänskap och vänskapsrelationer? ## Comment 11 Author: zeretki #10 Jag menar i detta exempel. :) ## Comment 12 Author: [Borttaget] Ah, jag förstår! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 13 Author: [Borttaget] #9 Då har vi nog olika erfarenheter. Man skall väl aldrig generalisera men i min stora bekantskaps krets så tycker jag nog att man ser en klar skillnad mellan könen. Sedan skiljer det sig naturligtvis mellan individer också. Eddie ## Comment 14 Author: Mia- Jag har få riktigt nära vänner, närmare bestämmt bara en! Men henne vet jag att jag kan räkna med om det skulle vara något. Men jag håller med om att det kan va svårt att träffa nya bekantskaper. Men jag känner inte att jag behöver det just nu! ## Comment 15 Author: zeretki #13  Fast det du skriver i #7 är ju precis som jag känner med mina väninnor. Och vi är inte män... Alltså måste det stämma för vissa kvinnor? ## Comment 16 Author: vanessa Har både kvinnor och män som väldigt bra vänner. För mig är en äkta vän en som inte ställer krav. En som jag inte har kontakt med på ett år, och sedan när vi pratar så är det som en dag passerat och inte 365. En vän kritiserar inte, utan ger råd och stöd. Men vänd dig gärna utanför din box så att säga. Vänner kanske inte finns där man tror att de finns. Öppna alla dörrar, var ärlig, nyfiken och öppen så kommer vännerna också. Så grattis för din vän Anna. Det finns dock fler vänner än en därute. Och var och en kan tillfredställa olika behov och sidor av en själv. /Vanessa ## Comment 17 Author: [Borttaget] Jag träffar nästan aldrig mina vänner \*skratt\* Men det är för att de är så utspridde över landet nu när man flyttat efter skolan och så. Och en av dom sa till mig att "en riktig vän är det när man inte behöver ses varje dag utan ändå alltid vet att den finns där för en" :). Och det stämmer så bra in, jag är en ensamvarg och har alltid varit  det. Endel vänner har jag förlorat pga det men många har stannat kvar också och de är mina riktiga vänner. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #9 Fast jag har lite svårt att förstå din rädsla för generaliseringar, zeretki. Okay, man ska gärna se till individen mer än till könet, visst. Men låt säga att exempelvis 8 av 10 män agerar på ett sätt och 7 av 10 kvinnor agerar på ett sätt. Kan man då inte få generalisera bara liiiite?? \*s\* Vad vore livet utan generaliseringar? Jag kan muttra något till chefen om att "det är ju typiskt karlar" varpå han något senare vid ett annat tillfälle ge tillbaka med samma mynt om att "kvinnor är si eller så". Men det är en liten jargong och absolut bara på skoj. Jag, personligen, älskar att generalisera. \*flinar brett\* ## Comment 19 Author: zeretki #18  Jag tror att vi alla generaliserar en del, jag gör det säkert också. :) Självklart får alla göra som dom vill men i detta fallet så känner jag ju så starkt att jag och mina väninnor inte är som de "typiska kvinnor" som beskrevs. Eddie skrev: **_"Jag kanske har helt fel och då få ni slå till mig men jag ser kvinnors umgänge med sina vänninor som väldigt kompliserat jämfört med oss män. Jag har många riktig bra kompisar som jag har umgåtts med under en lång tid och vi är nära varandra utan att vara beroende av varandra. Om vi har olika åsikter så säger vi så, kanske har ett hett argument och sedan går vi vidare._** **_Har jag rätt eller fel?"_** Jag känner inte alls at mina relationer är eller har varit komplicerade utan att dom är precis som Eddie skriver. Och eftersom han frågar så svarar jag... Jag säger inte att man inte får generalisera. Alla får göra som dom vill och vi har alla olika erfarenheter. Men jag måste väl få skriva om hur JAG upplever det? ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)