# Dum Author: [Borttaget] Svårt att glömma. En kompis som ville hjälpa mig och trösta och lyssna, men jag hade aldrig bett om det. Hjälpen var ovälkommen. Jag var dock glad och tacksam för det, men känd inte att jag ville vara mer av ett offer än vad som behövdes. Kändes som att denna hjälp gjorde mig väldigt utlämnad och lite för nära inpå. Hade svårt att hantera det. Försökte ta avstånd från kompisen, istället för att göra som jag brukar göra, eller ville, att säga tydligt, så försökte jag på andra sätt få avstånd. Jag ältade inte mina problem, bara ibland. Sedan var jag inte inbjuden på två grejer som jag trodde jag skulle vara inbjuden på, sedan inbjuden på ett bröllop, men väldigt sent ute, två veckor innan. Kändes som hon blev för bekväm med mig och att det då, eftersom hon hjälpte mig kunde höra av sig bara två veckor innan, att hon inte behövde ta så mycket hänsyn(?). Men hon var gravid och hade bröllopsplanering, och så brukar jag se på det, att det finns andra förklaringar. Men hur som helst så tog hon sedan bort mig från Facebook, förmodligen förhastat, och hon är inte sökbar så jag kan inte se henne i taggar mm. Inte för att jag vill det på något sätt, men känns fruktansvärt att hon har det så. jag var inte ute efter något förutom att säga att jag inte orkade känna mig påpushad av henne att må bättre, att den grejen i sig kändes påfrestande. Har jättesvårt att komma över detta, då hon egentligen är en bra vän, saknar henne. Att kontakta henne känns uteslutet då hon har sådana inställningar på Facebook, finns något att göra? Eller bara sörja det? Jag har varit utomlands ett år och när jag kom hem så var det så mycket för mig, och att känna mig påpushad då var inte bra.  Hon har inte gjort något "fel", men känner/kände mig i sådant underläge. Min största skräck är att bli ensam, utan vänner, utan någon att umgås med, då jag varit mobbad förut och anser mig vara en annars social människa.  Jag har skrivit om detta förut, men detta gick inte som jag ville/önskade, då jag inte alls ville sluta umgås med henne, bara inte ha henne så pushande på mig.  Är ledsen och gråter över det här.  Har haft lite av en fasad förut där jag har dolt spåren och ärren efter mobbning och övergrepp, och det har jag börjat släppa lite på nu, men försiktigt.  Det är snällt och jag är lyckligt lottad med vänner som uppmuntrar mig när jag mår dåligt, men själva förväntan om att det ska vara så bra är jobbig. Finns ingen människa som orkar det. Önskar att bli förstådd och sedd som den jag är, inte det jag gör. Om jag är svag och inte orkar, är det okej då? Eller måste jag alltid vara på topp? Framförallt, om någon behandlar en på ett sätt där man känner sig kränkt eller ledsen, så tycks det ändå finnas ett krav på en att man bara ska komma över och vara stark och modig nog att ta upp det så snart man kan, vilket är svårt, då man känner sig just kränkt och ledsen. Kanske arg och fundersam. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Varför tog hon bort dig från facebook? Det framgår inte särskilt tydligt i texten eller så är det bara jag som är dålig på att läsa så här sent. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag skrev till henne sent, vid 23. Och jag tänkte innan att nu ska jag inte skriva så att hon tycker det är sent, men det tyckte hon och tog bort mig. Jag skrev att jag tyckte det kändes pinsamt/jobbigt att bli bortvald, och att då är det jobbigt att ta upp det på direkten. "Det borde du ha sagt då", fick jag slängt tillbaka, och att "allting faktiskt inte handlar om mig". Hennes kompis, som jag lagt till på Facebook efter att ha träffat henne, tog bort mig strax efter att min kompis tagit bort mig. Tyckte det var ganska konstigt så jag frågade, men fick inget ordentligt svar på det. ## Comment 3 Author: Maria Du skriver om facebooksstatusar...pratar ni inte med varandra öga mot öga eller i telefonen? Det skrivna ordet kan göra så att det blir mycket missuppfattningar ibland. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #2  Det låter ju som om det finns mycket där bakom som gjorde att hon tog bort dig från fb. I mina öron låter det som om ni inte var bra för varandra. Riktiga vänner borde kunna kommunicera väl med varandra samt acceptera varandras brister och fel. Det låter som om ni var på helt olika nivåer och inte kunde riktigt förstå varandra. Mitt råd till dig, gå vidare.  Kom också ihåg att då man är vän med någon så är det viktigt att också kunna ge och inte bara ta. Det är liksom meningen att man ska kunna anförtro sig åt sin vän, men då ska det också finnas tillit och om det inte finns så kan det vara svårt att bygga upp en fin och stabil vänskap. Men då måste ni också kunna vara på samma nivå och kommunicera väldigt bra så att ni kan förstå varandra ## Comment 5 Author: [Borttaget] Ja, i vanlig fall brukar jag kunna kommunicera men jag har varit så trött och nere så jag inte orkar. Och jag upplever att jag gör det, och anstränger mig, men det hjälper inte ändå för det är alltid jag som bryr mig mer. För att jag har varit mobbad så har det varit så viktigt med vänner och kompisar. Vi har känt varandra/umgåtts i 12 år, det är länge och därför är jag väldigt ledsen över det här. Vi hade inte träffast på ett halvår, förutom på hennes bröllop, och då var det ju inte läge att ta upp någonting. Sedan tog jag styrka till mig att fråga henne om vi skulle ses på en fika, för jag tänkte att vi skulle prata då. Men då verkade det så svårt att ses, de skulle iväg, och hon gav inget besked ordentligt, utan jag fick påminna henne om att vi skulle ses, och fråga på kvällen innan hur vi skulle göra. Tog jättemycket kraft. Jag önskar att jag haft bättre tålamod, eller att hon hade haft det. Hon behandlade mig annorlunda, inte som förut utan enligt hur man ska behandla "någon" som mår dåligt. Förmodligen hade hon fått råd från sin psykolog, det skrev hon sedan, hur hon skulle göra med mig. Det sista jag vill är väl att det ska bli problem med vänner, men bara för att hon hjälper mig så betyder det inte att hon är perfekt,  På grund av att jag varit mobbad så har jag jättesvårt att lita på människor, även på dem som skulle förtjäna det, tyvärr. Jag brukar inte visa att jag inte gör det därför att folk kan bli sårade av det, men det är ju något som finns hos mig.  men det betyder ju inte att jag vill förlora någon som vän ,och om jag gör fel så vill jag inte visa det för jag tycker det är jobbigt om man skulle behöva redogöra för det sedan, typ varför gjorde du så? Jag vet ju inte varför jag gör som jag gör alltid. Förstår inte varför det ska vara så komplicerat, önskar det inte var det, och jag önskar att man inte skulle skilja ut så att vara en verklig vän eller inte för det känns som att man blir så sårbar då. Typ, varför skulle någon vilja vara med mig? Egentligen. Plötsligt kan ju någon bestämma sig för att jag inte är en "verklig vän" och då står man där, ensam, utan kanske förklaring till varför man inte är den där "verkliga vännen", fast man anstränger sig. Det ger resultatet för mig att jag aldrig kan vila i att mina vänner stannar med mig.  Det bästa är att gå vidare, det är det, men hur? ## Comment 6 Author: VästkustFia Det låter som din kompis har svårt att hantera när någon mår dåligt. Hon tar till standardmallar som hon hört eller läst av psykologer och då blir det lätt fyrkantigt och fel. Sen tar hon illa upp när det inte fungerar (eller kanske hon skäms över sin egen oförmåga att nå fram?) och det gör förstås inte saken bättre.  Jag tror egentligen inte att hon ville bli av med dig som vän men som sagt hon verkar sakna egen fingertoppskänsla för hur hon ska vara mot dig när du är skör och då tyckte hon tydligen det var lättare att dra sig undan till slut. Tyvärr fungerar vissa människor på det här sättet - men verkligen inte alla. Jag kan lova att det finns folk som håller fast vid sina vänner i både med- och motgång så ge inte upp hoppet, varken om folk i allmänhet eller om de andra vännerna du har! ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6  Det låter ju mer eller mindre som om de inte befinner sig på samma nivå och kan inte förstå varandra - med andra så kanske det helt enkelt inte klickar mellan dem två. De har varit vänner länge men kanske de nu har lyckats växa ifrån varandra och sådant händer hela tiden. Jag vet inte om jag skulle skylla på vännen att hon är dålig på att hantera dessa situationer, vi vet väldigt lite om hur det har gått mellan dem två. Som det låter nu får jag mest vibbar om att vännen har gett upp av någon orsak som varken ts eller vi kan veta egentligen. Det är knepigt att säga varför och hur allt gick som det gick men det spelar nog ingen roll, ts måste helt enkelt försöka gå vidare. Hur gör man det? Man ger det tid, det är det enda man kan göra. ## Comment 8 Author: VästkustFia #7 Ja, som utomstående är det svårt att veta. Man har ju aldrig hela bilden. Det jag skrev var mest bara en tanke efter att ha läst TS inlägg där det framgick att kompisen gjorde som hon trodde "man skulle".  Jag har sett med egna ögon hur fel sådant kan bli. T ex en kollega som blev uppsagd pga arbetsbrist och chefen därefter tolkade allt hen sa och gjorde som psykiska reaktioner på uppsägningen enligt någon psykologisk handbok. Kollegan kände sig behandlad som ett "fall", inte en individ, och miste förtroendet för den chefen rätt ordentligt kan jag säga. Om jag vore i TS kläder skulle jag nog försöka gå vidare vad gäller den här kompisen och umgås med andra istället. Sen om de hittar tillbaka till varandra efter en kortare eller längre tid vore det ju toppen! TS, ingen kan kräva av dig att du alltid ska visa upp en fasad av att må bra och jag hoppas allt löser sig på bästa sätt 🌺 ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Oftast brukar det dock handla om att man inte klickar särskilt bra med varandra. Jag vet av dem som jag absolut inte kan umgås med för vi är så olika, men de klickar otroligt bra med andra.  I ts fall kan det ju vara både det ena och det andra men som sagt det spelar nog ingen roll alls eftersom deras vänskap har ju tagit slut. Jag tycker det enda sättet för att man ska kunna gå vidare är helt enkelt att ge det den tid som behövs. Det finns ingen magisk formel som får en att gå vidare bara sådär, tyvärr.