# Naturligt att bråka? Author: Vanja Jag och min mamma kom in på en diskussion här om dagen om att hon inte anser att man lever i ett naturligt förhållande om man inte bråkar med varandra ibland. Att man helt enkelt blir oense om saker.  Jag håller inte med, jag tycker inte alls att man behöver bråka om saker och ting. Jag och min gubbe bråkar extremt sällan. En gång om året kanske vi hamnar i en argumentation som kan dras ut i över en timma.  men i övrigt så har vi samma åsikter om det mesta och hittar därför inget att bråka om. Medans min mor då bråkar med sin gubbe ofta, kanske ett par gånger i månaden. Och hon tycker att det är fullt naturligt.  Men vad tycker ni?  Ni som har sambo, hur ofta bråkar ni?  Jag tror att det är upp till var och en, det ena förhållandet är inte mindre naturligt än de andra bara för att de är olika. ## Comment 1 Author: OlgaMaria Jag tror det har otroligt mycket med personligheter att göra, och vilken syn man har med sig på konflikter. Det är absolut naturligt att bråka, men det behöver inte vara negativt att man bråkar väldigt sällan. Det går inte att bedöma hur bra/hälsosam en relation är bara utifrån hur ofta man bråkar. ## Comment 2 Author: Fridaaaa Tror inte så många väljer att bråka, utan att det blir så ändå. Varken jag eller sambon väljer att bråka, men är man redan på tex dåligt humör kan det gå av bara farten. Jag & sambon bråkar då och då, men löser det snabbt. ## Comment 3 Author: Scorpio97 Jag tror det beror på hur man är, jag tycker inte bråk/inget bråk måste betyda att det är något fel på relationen. Man är olika bara, helt enkelt. Vissa par bråkar oftare än andra. ## Comment 4 Author: Karmatarerskanise Det är helt beroende på personlighet och person. Det är inte onaturligt att bråka säger jag. Men inget tvång. Men att aldrig vara oense tycker jag är märkligt. Då känns det som att någon kvar sig för att slippa diskussion. ## Comment 5 Author: fruktgumman Jag tycker inte det är fel eller onaturligt att bråka. Men inte fel att aldrig bråka heller. Vi bråkar aldrig numera men diskuterar ofta saker och vi är inte överens om allt. Men man måste ju inte börja bråka och skrika åt varann bara för att man tycker olika om saker. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #4 Mitt ex och jag var i princip aldrig oense om något. Vi hade jättemånga fina diskussioner om ditten och datten och det var alltjämt lika roligt att inse hur lika varandra vi egentligen var. Det var otroligt ovanligt att vi skulle vara oense om något, faktiskt. Jag kan inte minnas en enda sak som vi tänkte annorlunda om. Däremot kunde vi en gång om året ha något bråk om städning eller pengar, men det förekom otroligt sällan. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Man kan inte alltid vara sams eller 100% ense, det är inte realistiskt. Däremot kan jag tycka att bråk/diskussioner/oenighet kan gestalta sig på väldigt många olika sätt. Om det är så att den ena parten jämt vill "vinna", då kan jag tycka att det är osunt. Man kan ha diskussioner där man är oense, men respekterar varandras syn på saken och kompromissar typ "ge & ta". Då tycker jag att det är OK, men...ett förhållande som innehåller mycket bråk & tandgnissel är inget vidare. Det tär nå´t enormt och fräter som syra på själen. Hemskt jobbigt. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag och min man är inte alltid 100% överens om allt. Men vi har aldrig bråkat. Vi kommer alltid fram till en lösning eftersom vi båda vill göra vårt bästa för att båda parter ska bli nöjda. ## Comment 9 Author: obstitant Hur mycket eller lite man bråkar beror nog väldigt mycket på personligheter och kombinationen av dem, men något jag tror är viktigt är HUR man bråkar. Det är ingen fara att ibland bli arg och argumentera häftigt, däremot är det ett stort problem om man börjar gå till personangrepp och kalla varann fula saker när man bråkar. Det är skillnad mellan "ditt förslag är verkligen jättedåligt" och "du är ju helt dum i huvudet, din värdelösa loser". ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise #9 Håller helt med! ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag och min man har aldrig bråkat, varit oense och kommit fram till en gemensam lösning via lugn diskussion på sin höjd. ## Comment 12 Author: hyvetytte Tror det är olika, jag brukar bråka mindre om kärleken håller på att ta slut. Då har jag "gett upp" alternativ slutat bry mig. Men jag kanske bara träffar fel personer vad vet jag :) ## Comment 13 Author: Sweelin #12 Jag är likadan 🙂  Här hemma bråkar vi inte högljutt, utan det är nog mer tjurigheter som gäller 😐 ## Comment 14 Author: [Borttaget] Skulle inte föredra att bråka, då kan man diskutera lugnt med sin partner istället... För att bråka leder ju inte alltid till solsken då är det bättre att ordna ett möte om saken och diskutera i lugn och ro. ## Comment 15 Author: [Borttaget] 11 Låter som vi har det. Jag funderar på varför ska man bråka för att man är oenig om något? Är man kass på prata med varandra? Måste en ge vika och har man isf 1 upp/ den andra måste ge vika nästa gång man är oenig om något. 🤔 ## Comment 16 Author: obstitant Det har väl inget egenvärde att bråka, men människor är inte alltid perfekta, tålmodiga och pedagogiska. Ibland är man trött och hungrig och har en dålig dag, och då brister det lättare. Vi bråkade nog inte egentligen innan vi hade flyttat ihop, och även nu är det egentligen bara när vi är hungriga och/eller väldigt trötta som vi blir riktigt griniga mot varann. 😇 ## Comment 17 Author: [Borttaget] #15 Här blir diskussionerna till bråk/gräl för att vi båda är trötta. Två små barn, hus som renoveras osv tär på oss och i längden relationen. Dessutom är vi båda otroligt envisa. Vi börjar prata lugnt och sedan hetsar vi upp oss när diskussionen inte kommer någon vart. Ingen viker sig och slutändan får vi bara acceptera att vi ser olika på saken, men då med nyfunnen förståelse för den andres känslor iaf. Gnabbas eller blir osams någon gång i veckan i tunga perioder, annars någon gång i månaden kanske. ## Comment 18 Author: oliviaward99 tror bråk handlar om hur bra man är på att lösa konflikter och lyssna. Sen handlar det också om hur lycklig man är. En lycklig person bråkar mindre och om man känner sig olycklig, ensam, ledsen osv. så bråkar man naturligt mer med sin partner som ändå står en närmast. Det är självklart individuellt eftersom mycket beror också på uppväxt och personlighet :) ## Comment 19 Author: Fridaaaa #18 Nja jag håller inte med där att en lycklig person bråkar mindre. Bråk är ju flera olika faktorer samt vad man definierar som bråk ## Comment 20 Author: Daehyun_cheesecake Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 5år och blev sambos några månader tillbaka. Innan sambo livet hade vi aldrig bråkat, vilket jag inte kan se att vi har nu heller. Dock har det kommit upp någon gång att det varit lite småsurt, vilket ingen av oss trivts med vilket också bidrar att vi löser det väldigt snabbt. Jag ser absolut ingen mening med att bråka och undviker det hela tiden. Blir jag sur för något någon gång tänker jag ofta "är detta värt det" och släpper det sen ganska snabbt. Tror min sambo fungerar likadant. Några stora bråk har vi aldrig haft, och hoppas det inte kommer till det heller :) ## Comment 21 Author: Karmatarerskanise #19 Det är klart en lycklig människa bråkar mindre än en olycklig. ## Comment 22 Author: pyromanen Om uteblivet bråk beror på att man är konflikträdda att man sopar under mattan/lägger på lager är det illa, men om bråk uteblir för att man är bra på att lösa saker på mer konstruktiva sätt än genom att bråka då är det ju mycket bra! ## Comment 23 Author: Fridaaaa #21 behöver inte ha med lycka att göra. Finns olika faktorer som gör att det blir bråk ## Comment 24 Author: Karmatarerskanise #23 Så du menar att en lycklig människa bråkar precis som en olycklig? Det är fel.