# Hans ex.. Author: lostinspace Jag vet inte vart jag ska vända mig, om jag överreagerar eller bara är dum i huvudet. Min pojkvän har ett barn. Det fungerar bra. Vi flyttade ihop för ett tag sedan och barnet fick ett eget rum. Rummet är långt ifrån färdigt men det är inget fel på det. (Bra med ytor osv, men tapeterna är slitna och fula och så ) nu vill hans ex "komma och se hur vi bor". Hela jag får ångest. Jag vill inte ha henne här och framförallt inte innan rummet ens är klart. Min sambo har svårt för att säga nej, han är väl rädd att hon ska dra igång något rättsligt om hon inte får se. Jag kan kan se framför mig hur besöket kommer bli långt. Barnet vill leka, vill visa det, vill kolla på tv osv. Jag vill verkligen inte ha henne här, och vill inte träffa henne heller. Överreagerar jag? :( ## Comment 1 Author: hyvetytte Det är nog normalt att reagera som du gör. Men du kommer nog vara tvungen att träffa henne om hon och din pojkvän har barn ihop. Hon vill säkert träffa dig med eftersom du kommer umgås mycket med hennes barn. Men tänk istället på att de tog slut mellan dom av en anledning, särskilt eftersom dom har barn ihop (då gör man inte slut lättvindigt) ## Comment 2 Author: lostinspace Tack för ditt svar. Ja, hon har sagt att hon vill träffa mig. Men jag känner mig inte "redo" på något sätt ännu. (Och för att erkänna det för mig själv så är jag hemskt envis och kan hålla mig undan från folk om jag verkligen inte vill träffa dom) Jag tror det grundar sig på någon slags avund/svartsjuka. Om hon kommer hit så är dom "en familj" i mitt hus. Om jag träffar henne så ser jag bara det dom har, inte vi. Jag är säkert väldigt irrationell, och vill såklart inte tänka och tycka så heller. ## Comment 3 Author: hyvetytte Tänk att hon känner säkert samma sak, att du, din sambo och deras barn är en familj när hon inte är där, för dom är faktiskt inte en familj längre, du, din sambo och barnet är en familj. Hon, barnet och hennes eventuella sambo är en familj. Hon vill säkert träffa dig för att se vem sitt barns styvmamma är, det tycker jag du ska försöka ge henne. Det kommer säkert kännas mycket bättre när du träffat henne :) ## Comment 4 Author: lostinspace Ja, jo.. Du har så rätt. Det är bara steget dit som är motigt. Tack för dina svar! <3 ## Comment 5 Author: Myrra Hon behöver väl inte komma in och kolla hur ni bor, det låter ju överdrivet. Min man hade 2 barn innan vi blev tillsammans och hans ex fick vackert vänta i hallen när det var hennes vecka att hämta dom. Man kan träffas ändå, hon ska inte komma in och "godkänna" hur ni har det. ## Comment 6 Author: lostinspace Nej, alltså min sambo är livrädd för att hon ska dra till med något rättsligt så hon får ensam vårdnad om barnet. Jag sa till honom att det vore konstigt gjort av henne om hon drog det så långt "du förstår inte", var hans svar. Nej, kanske inte fullt ut, men jag vill ändå bli respekterad av min sambo om att jag inte vill ha henne i huset, men han verkar ha svårt för att säga nej till henne. ## Comment 7 Author: Ria74 Jag hade gärna kommit in och sett hur mitt barn hade bott hos den andre föräldern.  Inte för att kritisera utan mest för att kunna följa med när barnet pratar om t.ex leksaker den har hos den föräldern eller hur det ser ut i rummet. Sen hade jag absolut velat träffa pappans nya sambo också, jag anförtror ju det viktigaste i mitt liv till hen. Då vill jag ju såklart ha en fungerande relation till hen också. ## Comment 8 Author: pyromanen Jag tror det är det bästa för alla om ni kan träffa varandra lite. Förhoppningsvis blir det mindre jobbigt när ni sets nån gpng eller två. Om det är gammalt eller nytt tapet är totalt skit samma. Det viktiga är att barnet trivs och vibbarna är bra. Har varit i hennes sits engång för sådär 16 år sedan när mina barns far tröffat sin nya fru och "lekte familj" men "mina" barn. I blrjan var det skitjobbigt att mina barn skulle vara så mycket med en för mig fråmmande kvinna. Men det blev snabbt bättre och vi har sedan länge en kompisrelation typ. Altså barnen ifråga har flyttat hemifrån men deras pappa och hans fru ingår i kompiskretsen och vi umgås. För barnens skull tror jag det hsr gjort en del saker lättare att vi lyckades få till en god relation mellan de nya familjerna. Så: ge det en chans! ## Comment 9 Author: Vildsvin Kanske ni kan träffas på stan innan hon kommer hem till er. Jag skulle självklart vilja veta "allt" om den personen som kommer att vara med mitt barn, framförallt känna att jag kan lita på personen. ## Comment 10 Author: Sarah Om du gör ett val att vara med någon som har barn, så är det enda rätta att försöka ha en god relation till barnets andra förälder. Barnet är viktigast och alla normala föräldrar vill veta med vem barnet umgås. Ni bor dessutom ihop, självklart vill hon veta mer om dig och träffa dig. ## Comment 11 Author: Karmatarerskanise Om du själv hade haft barn och pappan till det flyttar tillsammans med någon du inte känner och barnet kommer leva med den kvinnan. Skulle du då inte vilja veta vad det är för person? Det hör till att man har kontakt med exet när dom har barn tillsammans.  Ni kanske blir vänner. Det är inget ovanligt. ## Comment 12 Author: lostinspace Självklart hade jag velat träffa personen om jag skälv hade haft barn.. Men jag vill träffa henne när jag är redo, är det för mycket begärt? :/ ## Comment 13 Author: lostinspace Självklart hade jag velat träffa personen om jag skälv hade haft barn.. Men jag vill träffa henne när jag är redo, är det för mycket begärt? :/ ## Comment 14 Author: [Borttaget] #12 Det finns inte egentligen någon rätt tid då barnen är med i bilden. Det är nog bara att bita ihop, tyvärr. Har man valt att bli tillsammans med någon som har barn så får man vara redo att ta en massa smällar, tyvärr. Inget jag avvundas dig. =/ ## Comment 15 Author: Sarah Ja det är för mycket begärt tyvärr. Hon är del av din familj och det går inte att gömma sig ifrån. Så länge du är tillsammans med den här mannen, så finns hon i ditt liv. ## Comment 16 Author: Zadeira Lite omvänt, vill inte din man se hur hans barn bor hemma hos sin mamma? Vill inte du veta hur barnets rum ser ut hemma hos mamma? För barnets skull nu tänker jag! Det måste ju vara mycket lättare att prata med barnet och kanske skapa ett bättre band om man vet precis vad barnet beskriver osv. När det är barn i bilden får man liksom sätta sina vuxen-saker åt sidan och göra det som är bäst för barnet, oavsett om det är ditt biologiska eller tillvalda barn. När man skaffar partner som har barn och delad vårdnad kommer man att ganska så direkt kastas in i att leva tillsammans med barnets andra förälder också. Precis som barnet kastas in i att ha en extra-mamma/pappa utan att kunna välja om hen är redo att plötsligt dela sitt liv med dig. ## Comment 17 Author: lostinspace Jag tycker det är fel att säga att hon är en del av min familj. Hon finns i mitt liv, absolut men inte i familjen. Jag har varit tydlig mot sambon från första början att jag inte vill träffa henne. Han lovade att jag skulle slippa. Han hade också ett val då när han inledde en relation med mig när han visste hur jag kände. Sambon är hos sina barn varje vecka och lägger det. Barnet pratar inte med mig så mycket överhuvudtaget, trots att jag försöker. Det är bara pappa som gäller. Dom har iallafall bestämt att hon ska komma hit på måndag och lämna, jag är ledig då så jag antar att jag måste träffa henne då. ## Comment 18 Author: Sarah Att han gett ett sådant löfte, det var dumt av honom, det är inte ett löfte som är rimligt att hålla. Men, jag kan verkligen inte förstå att man kan be om en sådan sak då man går in i en relation där det finns små barn. Kanske låter jag hård, men om det är en så stor grej att slippa henne, borde du tänkt efter före. Man går inte in i en samborelation där det finns barn, utan att tänka noga. Är det här så stort, så borde ni fortsatt som särbos.  Att barnet inte pratar med dig, det är ju en tydlig signal på att barnet kanske inte är redo att bo med dig, det är intvingat i en situation, precis som du nu blir. Skillnaden är att du är en vuxen människa. Då blir det ännu viktigare att du och mamman träffas och kan komma överens. ## Comment 19 Author: Ria74 Ja, tyvärr är det för mycket begärt av dig. I denna relationen finns det ett barn att ta hänsyn till och då får man som vuxen bita i det sura äpplet och göra saker man inte vill. Ett alternativ är att du inte bor där mer än när barnet inte är där. Då kan du helt undvika att träffa mamman. ## Comment 20 Author: lostinspace Jag förstår inte varför det är så viktigt att ha en relation till mamman när hon och sambon pratar? ett hej kan jag gå med på, men någon annan kontakt vill jag inte ha. ## Comment 21 Author: Ria74 #20 Ni behöver inte bli bästisar, men jag förstår mycket väl att hon vill träffa dig. Du umgås ju med hennes barn dom veckorna hen är hos sin pappa. Du är en vuxen barnet ska kunna vända sig till. För min del hade jag velat veta vad det var för person. Mitt barn är väldigt viktigt för mig och jag hade inte lämnat min dotter på t.ex förskola utan att ha träffat pedagogen innan. ## Comment 22 Author: Zadeira #20 Då får du vara stark i dig själv och påtala att ni kan ses och umgås på den nivån som det krävs för att barnet ska må bra, men inte mer. Du ska också må bra men det är trots allt så att du nu har ett barn att ta hänsyn till. Då får ni hitta en lösning som gör att ni träffas på en nivå som känns bra för er alla inblandade. ## Comment 23 Author: Myrra Jag kan tycka att mamman faktiskt får lov att ha så pass mycket förtroende för sitt ex att han är kapabel att välja en ny partner med omsorg. Att du faktiskt är en helt okej person utan att hon måste träffa dig. Tycker inte att man pusha  dig till att träffa mamman om du inte vill. Min gubbes ex och jag har bara sagt "Hej" till varandra ca 5 ggr på 15 år, det räcker för mig. ## Comment 24 Author: [Borttaget] För barnens skull får du börja bete dig som en vuxen . Barn känner på sig mer än man tror ! Ni behöver inte bli bästisar men att exet kommer och tittar och hälsar på är en sak man bara måste acceptera när man träffar en med barn sen innan ! ## Comment 25 Author: lostinspace Jag tackar för allas åsikter. En del kommer jag ta till mig, andra inte. ## Comment 26 Author: Maja92 Finns inget värre än svartsjuka i en kärleksrelation. Hatar de verkligen och den förstör så otroligt många förhållanden. Min sambo var så otroligt svartsjuk och hade även kontrollbehov utan dess like. Orkade inte med de till sist, sa bara att allt beteende med svartsjuka eller kontrollbehovet måste sluta från och med nu, denna dagen. Annars lämnar jag dig. Han lovade, men frågade mig en sak som tillhör kontrollbehovet och började packa mina saker direkt för han skulle fatta att jag menade allvar. Gav honom en chans till och nu över ett år sedan händelsen har inget upprepats. När jag läser dina inlägg får jag en stark känsla av att du är osäker och svartsjuk. Lägg undan de innan den förstör relstionen, för det gör det till slut. Va ska hon göra liksom? Bitas? Tyckte de var dumt av din partner att lova något så galet som att du inte behöver träffa mamman till hans barn, men tycker också från din sida att ställa något sådan krav när han barn var förmycket. Tycker du så illa om ex kanske du aldrig skulle skaffa en relation med någon som har delav vårdnad. Som tidigare nämnt så kanske du ska bo där veckan barnen är borta och ha eget när dom är där för allas bästa. Du vill inte träffa mamman, mamman i sin tur mår dåligt av att en främande kvinna som hon inte vet något om eller en sträffat bor under samma tak som hennes barn, barnen undviker dig och det skulle inte förvåna mig om även du undviker dom. Barnen går ALLLTID före vuxnas behov, så det är dags antingen bli vuxen eller bli särbo. Eller annat alternativ, hitta någon annan som inte har barn = Inga ex ## Comment 27 Author: MinnaJosefin Min son var 1 1/2 år när jag och hans pappa separerade. Ett gemensamt beslut och idag är han en av mina närmsta vänner. När min fästman kom in i mitt liv så var det 2 saker som jag absolut inte tänkte rucka på: att han inte skulle få träffa min son för tidigt försen jag kände att jag hade känt han ett tag. Och när dom träffades så skulle det vara som en kompis, som kom och gick lite och blev en "lekkompis" från början med sonen. Nu var min son bara 2 år vid tillfället, men det var otroligt viktigt både för mig och sambon att gå lugnt fram i början och inte tvinga varken sonen eller han på varandra. Idag har dom 2 världens finaste relation och sonen var så liten (5 år idag) och vet inget annat än att sambon har funnits där alltid. Han är verkligen en pappa till honom , och för sambon är min son det viktigaste i hans liv. Min föredetta träffade en annan direkt efter vi separerade. I början var det otroligt känsligt för mig att någon kvinna skulle komma in i min sons liv men jag litade på att min föredetta skötte det snyggt. Efter ett tag, när jag visste att det var seriöst och dom hade flyttat ihop så sa jag till honom att jag vill träffa henne. Vilket var otroligt viktigt för mig då hon är i min sons liv varannan vecka! Hon tyckte att det var jobbigt, och alltid haft problem och känt svartsjuka gentemot mig, men för mig var det absolut nödvändigt. Jag lägger vår sons liv delvis i hennes händer varannan vecka, klart jag vill träffa henne! Så vi gjorde det i samband med en överlämning av sonen, av respekt för henne tog jag det lugnt och yttrade bara dom vanliga artighetsfraserna för jag visste att hon inte ville träffa mig. Idag, 3 år senare tycker hon fortfarande det är jobbigt, och den tiden hade ju inte jag kunnat gå och vänta tills hon skulle blivit "redo". Men hon är förståndig nog att när vi ses i samband med sonen så pratar hon och är artig. Hon är som sagt fortfarande svartsjuk när det gäller mig MEN för mig betyder hon mycket för jag vet att min son älskar henne! Hon finns där, stöttar honom i allt och älskar honom. Det är jag henne evigt tacksam för. Nu la jag ut hela min historia haha, men det jag ville komma till är att i detta fallet så anser jag att du får bortse från att DU tycker det är jobbigt att träffa henne. Hon behöver antagligen det, och med all rätt. Det kommer gå bra:) ## Comment 28 Author: lostinspace Det är klart att jag är osäker och svartsjuk. Det är väl inte så konstigt? risken finns alltid att han väljer att gå tillbaka till henne och deras barn. Samtidigt så har dom något som vi aldrig kommer få. Om vi skulle välja att skaffa barn så är det inte första gången som han är med om det, kort förklarat. Det ÄR jobbigt att alltid ha ett ex med i bilden, oavsett barn eller inte. Jag försöker att bli bättre på min svartsjuka men det är väldigt svårt. Tack för mig. ## Comment 29 Author: Karmatarerskanise #28 Den risken finns varesig det är barn med i bilden eller ej . Den risken finns alltid om ens partner har ett ex.  Men hur skulle det hindra det om du tar avstånd från henne? Inte alls. ## Comment 30 Author: Sarah Det behöver inte alls vara jobbigt att ha ex med i bilden, det finns ingen större risk att ens partner går tillbaka till ett ex, än träffar ngn helt ny. Däremot har de som separerat trots barn, tänkt igenom det väldigt väldigt ordentligt. Man går inte skilda vägar om man har barn, om det inte är nödvändigt. Det du gör med din svartsjuka, är att du ökar risken för att han ska lämna dig för ngn annan.  Svartsjukan måste du arbeta med själv, det är ett svart monster att ha i en relation. Jag och killen umgås båda med våra ex, ensamma eller tillsammans. Jag gillar hans ex och hennes kille jättemycket och han dricker gärna öl eller käkar middag med mina ex. De är underbara människor. ## Comment 31 Author: Zadeira #28 Det är alltid svårt när det finns ett ex med i bilden, och ännu svårare med ett barn. Men mina erfarenheter är att det snarare är lättare att jobba med svartsjukan om man har någon form av kontakt med personen som man känner sig osäker på eftersom man inte ständigt behöver inbilla sig hur den personen är och inte heller "inbilla sig det värsta". Då vet man lite "vad man har att göra med" för person. Ofta inser man att de är ens partners EX av en anledning... Och ska man vara lite negativ finns alltid risken att han går tillbaka till henne eller till och med träffar en ny. Du mår ju inte bra av att i längden oroa dig för alla om och men som kan hända utan faktiskt se vad du har nu och göra det bästa av det. Du har valt ett förhållande med mannen av en anledning.  Nu råkade han ha ett barn som också blir lite av ditt och som har en mamma som i viss mån finns med i ert liv. Ni behöver inte bli bästa vänner men det blir nog lättast och bäst för alla inblandade om du accepterar att du i viss mån nog får räkna med någon form av kontakt med henne också. ## Comment 32 Author: sosanna Håller med de flesta övriga. Fast tvingad är man förstås inte att träffa partnerns ex. Jag har en väninna som har två barn med sitt ex. Och hon skickar barnen varannan vecka till sitt ex och hans nya fru trots att hon aldrig har träffat eller pratat med barnens nya styvmamma. Hon har bara sett henne på håll från en bil. Hon klarar helt enkelt inte av det. Sen är det väl lite speciella omständigheter i deras fall också. ## Comment 33 Author: MinnaJosefin Och som vissa andra har skrivit med: att lämna sitt barns andra förälder är verkligen ett genomtänkt beslut! Den fruktansvärda ångesten som det innebär att inte alltid kunna ha sitt barn hos sig, att veta hur mycket tid som försvinner som aldrig kommer tillbaka. När man väljer bort sitt barns förälder och utsätter sig för allt vad det innebär, då ska man veta att då vill man verkligen inte leva ihop med den andra föräldern... ## Comment 34 Author: Maja92 I min värld är inte svartsjuka och osäkerhet en självklarhet. Jag skulle aldrig välja en partnern med barn, men de är för jag inte vill ha några i mitt liv. Finns inget att vara svartsjuk på, de är egoistiskt att tänka att den nuvarande partner har gjort de och de innan mig. Jag ser det tvärt om, med gud vilken rolig människa du är som gjort så mycket med ditt liv. Inte precis att folk sitter och är oskulden och väntar, då hade jag undrat. Min partner tänkte precis som du med att jag hade gjort de och de men andra innan honom, och då ville han inte göra de med mig. Då var de inte speciellt, men herregud. Klart det blir speciellt, gör de med personen jag älskar och då blir de speciellt. ## Comment 35 Author: pyromanen Nör du, som du skriver, inte känner dig redo att träffa henne än, då tänker jag det hade varit bättre att du och killen hade väntat med att flytta ihop o fixa rum åt barnet his er. Då hade ni kunnat vara med varandra när barnet var med sin mamma. Att ett barn bor med en annan vuxen som hen inte pratar med ich som inte ser barnet som en i familjen låter som en katastrof i mina öron. Ur barnets synvinkel. Och barnet är viktigast här!!!!!!!!