# okej reaktion? Author: [Borttaget] Ibland händer ju sånt som man inte tror ska hända. Efter att det varit dåligt en tid så fick jag reda på att min partner varit otrogen. Det har ju varit jobbigt såklart, och jag har varit osäker på hur jag vill göra. Nu har denne sagt att den saknar deras vänskap och att den känner sig ensam, för att den andra var bra på att förstå den och så. Är det så passande att säga till någon som man varit otrogen emot? Jag hade ingenting emot att de var vänner, men när det gick överstyr så sa jag att det var för tätt inpå för att vi skulle kunna reparera det vi haft om de fortsatte ses som innan. Jag känner mig elak som fått min partner att känna sig ensam men samtidigt var det ju inte jag som gjorde något. De hade pratat om att de var attraherade av varandra tidigt men tänkte att de skulle vara kompisar ändå (fick jag höra sen) och jag känner mig lite sviken redan där. Det är lite svårt för mig att vara jättestöttande eftersom jag är sårad och vissa saker som sägs gör det bara värre och får mig att må dåligt. Jag väljer ju inte precis medvetet att bli vän med just de jag ändå känner en viss attraktion av, eftersom jag redan är med någon och tycker att det skulle vara fel emot den. Det finns ju så många andra att bli vän med/ alt göra slut innan bara? ## Comment 1 Author: Annette Det där låter inte bra. Jag skulle lämna den relationen illa kvickt. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Det är så svårt när man tycker om något så mycket bara. Men att någon som varit otrogen berättar att den saknar den andra, det blir nästan komiskt för det är så opassande sagt. Varför säger man ens så? även om det är menat som vän? ## Comment 3 Author: cissi_1993 det är helt fel sagt. jag skulle ha lämnat relationen men om du vill vara kvar i den så är det ju faktiskt så att det är inte du som ska stötta honom nu och han borde ha förstått att han inte kan äta kakan och ha den kvar.  stå på dej du kommer aldrig kunna lita på honom när han är med henne och din svartsjuka kommer förstöra relationen tillslut om han fortsätter träffa henne. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #3 Det känns skönt att höra så det inte bara är jag som överreagerar. Problemet är att de jobbar ihop, så träffas kommer de ju ändå. Jag har aldrig lagt mig i vilka min partner träffar men nu känner jag mig patetisk som reagerar om den säger att den varit och fikar och undrar med vem.. Det var också något prat om att man ska kunna vara som bästa vänner när man är tillsammans, jovisst men kanske inte för att prata om någon annan man haft en fling med. ## Comment 5 Author: cissi_1993 nej att dom ses på jobbet kan du ju inte göra så mycket åt men om min man gjorde något sånt mot mej och jag mot förmodan skulle ha kvar honom skulle jag inte tillåta honom att gå utanför lägenheten utan mej en mindre gå och fika med en tjej han haft sex med. kan ju tillägga att detta skulle också hända bara han pussa en annan tjej. kan tycka att du under reagerar. denna tid är inte för honom att tycka synd om sig själv den är för dej där han ska fjäska och krypa på sina bara knän av taksamhet över att han trots detta får vara med dej. ## Comment 6 Author: P3pz Jag hade inte accepterat att min sambo hade gått och fikat med en tjej han hade haft en sexuell relation med under tiden vi var tillsammans.  Och hade han varit otrogen för att sedan komma och säga att han saknade tjejen som han satte på medan vi var tillsammans, då hade jag nog bara sagt "du skulle tänkt på det innan du var otrogen" och förklarat att det sårade mig varje gång han tog kontakt med henne.  Hade han fortfarande känt att han absolut måste ha en vänskapsrelation med henne, ja då hade jag lämnat utan tvekan. ## Comment 7 Author: obstitant Maken till fräckhet! Att gnälla _till dig_ över att hen saknar den andra?! Jag är mållös. Om min partner hade varit otrogen skulle jag förvänta mig att han gjorde ALLT för att återvinna mitt förtroende, inklusive att reda ut hur det kunde hända, arbeta aktivt för att förändra de förutsättningarna, och framför allt försöka visa sig pålitlig och vinna tillbaka mitt förtroende igen och ja, att bryta kontakten med den han varit otrogen med skulle vara det allra första steget. Har ni övervägt parterapi/familjerådgivning? Det kan nog vara bra för att reda ut hur ni tänker och känner och om relationen går att rädda eller inte. Din partner låter ju tyvärr inte jättemotiverad att göra sin del. ## Comment 8 Author: OlgaMaria Nej du överreagerar inte ens en liten smula. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag vet inte alls vad jag ska göra. Visst känner jag också att det är nu den verkligen borde anstränga sig, men det blir mer halvhjärtat och om inte jag hoppar på och blir jätteglad på en gång så pratar den direkt om att vi borde ta en paus osv. Jag anstränger mig ju verkligen för att inte bara vara arg, utan är ju ändå öppen för ett försök men det är ju inte riktigt jag som är den som kan anstränga mig och lösa det hela. Det är ju fel att låtsas vara något man inte är också. Jag känner mig helt förstörd, jag försöker verkligen hantera allt och har försökt funnits där fast många ord sårat mig så mycket men jag orkar inte hur mycket som helst. Mycket prat den senaste tiden har handlat om hur den mår dåligt, varför mm. Men det kommer ofta någon kommentar/ åsikt som gör mig ledsen och hindrar mig att vända blad. Jag har försökt förklara att det verkligen sårar mig men det känns inte som att klockan ringer där riktigt. Jag förstår inte hur man kan vara så empatilös, men jag vill verkligen inte tro att det är så egentligen utan snarare dåligt mående som spökar. Det är väl just när man verkligen trodde att den andra aldrig någonsin skulle göra något sådant som man så gärna vill försöka förstå för att hoppas att man kan slippa komma på att man kunde ta så fel på någon. De hade dessutom pratat om vårt förhållande innan (som stöd när det var sämre) och även pratat om några saker jag berättat i förtroende. Redan då kände jag mig obekväm, men tänkte ändå att det var bra att ha någon att ventilera med. Jag är mest rädd att jag kommer ångra mig så mycket sen när om jag gör slut, misstag gör ju ändå alla. ## Comment 10 Author: Annette Bryt! Din partner pratar om att ta paus, det låter som att på ett fegt sätt göra slut.  Du kommer inte att ångra att du lämnade denna relation. Stannar du kommer du däremot ångra att du inte gick tidigare när det väl tar slut, för någon framtid för er tror jag inte på utifrån det du skrivit.  Livet är för kort för att kasta bort på dåliga relationer, det lär man sig med åren. ## Comment 11 Author: OlgaMaria Jag tror faktiskt inte att han kommer respektera dig ifall ni skulle fortsätta tillsammans. Varför? För du respekterar inte dig själv just nu. Du ska inte stanna i detta. Han har svikit ditt förtroende och den enda som jobbar för att lappa ihop detta är du. Gå därifrån nu. ## Comment 12 Author: Maja92 Låter som att dom har en djup relation till varandra. Jag hade blivit galen om min sambo berättade till andra personer om saker kring mig som är privata. Du gör som du känner och vill, men jag hade inte varit kvar i förhållandet. Har själv ställt ett ultimatum till min sambo för ett bra tag sedan när det var väldigt allvarligt. Antingen ändrar du på dig och aldrig gör om eller så sticker jag. Detta har gjort att vi nu lever i en bra relation. Men hade han inte ändrat sig och jag varit kvar skulle det vara en hemsk relation att vara i och skulle då hellre vara singel. Nu handlar det om dig, inte honom. Hur mår du med honom nu? Vad känner du när du tittar på honom, när han pratar och framförallt, hur känner du när han pratar om väninnan han satte på? Kommer du någonsin lite på honom igen? Det är helt klart rimligt att ställa ett ultimatum här, antingen ses inte ni efter jobbet eller så går jag. Hur kan du ens tillåta att han vrider det hela att det är synd om honom? Bara där hade jag gett fingret och gått. Du är så mycket mer värd än att krypa efter honom, han ska fan i mig krypa för dig. Sträck på ryggen och ställ krav, stå på dig. Hur hade du känt om din egen mamma var i din situation nu? Skulle du vilja se henne krypa efter en odräglig karl som varit otrogen och sen sitter i köket och gnäller över att han saknar sin älskarinna? Det finns ett ord för såna människor, psykopat. Varit i en sådan relation och dom tänker enbart på sig själva och vill att andra ska passa upp på dom och allt som händer är andras fel. Han märker ju att du är för snäll och kommer bara fortsätta att trampa på dig så länge du tillåter de. Jag vill ha en partner som ser mig som en av dom viktigaste personerna i sitt liv och aldrig vill skada eller sår mig. Händer det en snesteg är det då självklart att partner gör allt för att sona vad hen har gjort. Jag hoppas det bästa för er, men kom ihåg att du är den viktigaste personen i ditt liv. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Att jag ansträngt mig så mycket beror nog på att jag sett så mycket bra, samt att jag vet att jag kommer må bättre sen om jag kände att jag ändå gjort allt jag kunnat för att lösa det. För att slippa må dåligt sen. Det känns som att jag tappat någon slags självrespekt längs med vägen, det kan jag hålla med om. Samtidigt kan jag inte säga att det är mitt beteende som resulterat i att den var otrogen, för hur det än är ska man inte göra något sådant tycker jag. Om man gör det för att den andra är mjäkig så är man nog inte så godhjärtad som man själv påstår. Det känns så fegt hela grejen, och jag är helt ärligt besviken på den andra med. Hur kan man göra så emot någon man aldrig ens träffat? det känns så himla egoistiskt. det är väl bara att försöka med någon annan eller avvakta och se hur den andres förhållande utvecklar sig. Sedan har det varit prat om att den andra, som min partner var med, är så godhjärtad och bra att prata med osv, men jag kan inte riktigt köpa det med tanke på vad den gjort emot mig. Jag skulle inte kunna vara vän med någon som flörtar med någon annan som är i ett förhållande. ## Comment 14 Author: Annette Sluta leta fel hos dig själv. Det är inte ditt ansvar att partnern varit otrogen, det är partnerns eget beslut. Släpp och gå vidare. Skulle du fråga Manspanelen i Expressen skulle de ge dig samma råd. ## Comment 15 Author: Maja92 Klart det inte är ditt fel, han bär ansvaret här och inte du. Han ska fixa detta, inte du. De ända du skulle behöva göra är att acceptera om han ber om förlåtelse och visar det med handling och ord om du ens vill forsätta. Min sambo fick krypa på sina bara knän i över en vecka och fick jag höra hans ångest. Detta var inte otohet utan något annat. Men jag förstod hans ångest och ville ge honom en andra chans just för han verkligen visade och gjorde handling. Det ända jag behövde göra i de läget var att förlåta. ## Comment 16 Author: jessR Tycker de flesta i tråden redan sagt allt som behöver sägas och jag håller med fullständigt. Detta är ingen relation att ödsla mer tid, energi eller känslor på.  Han säger att han vill ta en paus. Han är inte beredd att kämpa för något alls. Han letar efter en väg ut. Tror du skulle må så mycket bättre sen och känna stolthet om du rakryggad bad honom fara och flyga.Då har du i alla fall stått upp för dig själv, han lär ju inte göra det.  Jag vet att det kan vara svårt och läskigt, men när man börjar sätta gränser och visar för andra att såhär tillåter inte jag att du behandlar mig, kommer det i längden stärka dig själv och din självkänsla. Önskar dig all lycka till! ## Comment 17 Author: Aleya Oavsett om du tycker mycket om han eller inte så är inte det en anledning till att stanna och bli trampad på. Han har varit otrogen, vilket jag tycker tyder på att han inte har samma känslor för dig. Så min fråga blir: Är det verkligen så du vill ha det? Är det ett vettigt förhållande? Nej du. Hade lämnat han bara jag hört att han varit otrogen. Hur mycket jag än älskar personen finns det gränser för vad en annan människa kan göra emot en. ## Comment 18 Author: Karmatarerskanise Fy vad hemsk läsning. Han har verkligen trampat på dig och visat vilken respektlös människa han är!  Att säga att man saknar den man varit otrogen med tar ju verkligen priset. Jag hade bett honom fara och flyga. ## Comment 19 Author: Effie Jag har alltid försökt att få relationer att fungera. Men jag har inset att båda måste vilja, båda måste arbeta på det. Att jobba med det helt själv - nej, det mår jag bara dåligt av. Och att föreslå saker, och bli sur om du inte strålar - det kallar jag inte att anstränga sig Är du mjäkig, som du antydde I något inlägg: träna på att bli tydlig. "Det här vill jag!" "Det här accepterar jag - men inte det!". Vem är du? Var är dina gränser? Du behöver inte svara mig, bara du vet det själv. ## Comment 20 Author: [Borttaget] Jag kommer inte anstränga mig  mer själv för att försöka lösa detta. Jag orkar inte helt enkelt. Det är så jobbigt när man verkligen älskar någon men dennes beteende gör det omöjligt att ha något fint tillsammans. Jag  vill vara med någon som lite senare i livet vill flytta ihop och skaffa barn tillsammans. Visst har vi pratat om det, men nu känns det som att jag är tillsammans med någon som är som en fjantig 16-åring. Det spelar ingen roll hur förhållandet är, hur det andra i ens liv är, man ska ändå bry sig om varandra. Att ens vara otrogen, och bete sig sådär känns inte rätt för en vuxen människa. Vad skulle då kunna hända när vi exempelvis har barn, och hur många gånger jobbigare skulle inte den situationen vara att hantera.. Egentligen vill ju inte jag göra slut alls, men jag känner att som det är nu kommer det aldrig att funka. Kanske kommer vi hitta tillbaka till varandra senare, om min partner kommer till insikt varför denne har betett sig fel. Det känns helt sinnessjukt att ens sitta och behöva försöka förklara det.