# Är du svartsjuk? Author: KickanLilja Var ärlig nu, är du svartsjuk? Kommentera gärna varför och så vidare! ## Comment 1 Author: Maja Ibland så kan jag bli det.. Det beror givetvis på vad det handlar om, men oftast så är det väl "Alla andra får men jag får inte"-situationer.. ^^ ## Comment 2 Author: KickanLilja Jag är svartsjuk som 1000:an och jag hatar det. har svårt att lita på min sambo efter att han blivit sviken i tidigare relationer, men jag jobbar på det och vill verkligen att han ska kunna göra allt utan att jag ska må dåligt. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag var supersvartsjuk i  början när jag precis hade träffat min nuvarande sambo.  Mitt förtroende får man förtjäna, och det har han gjort nu =0) ## Comment 4 Author: patty_patty Jätte svårt! jag tkr blir svartsjuk när han pratat om sitt ex och mer dagen han bölade för hon dumpade honom! ## Comment 5 Author: Martin Jag är inte svartsjuk, om jag är i en relation så är det för att jag litar på den andra. Litar jag inte på den andra, så är jag inte heller i någon relation... ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag är inte _generellt_ svartsjuk. Allt beror på omständigheterna. Jag ger två exempel nedan, på olika typer av förhållanden, där jag skulle _känna_ eller _inte känna_ svartsjuka. 1\. Han är en närvarande och kärleksfull man. Han rör gärna vid henne och får henne att känna sig bekräftad. Han har aldrig gett henne anledning att känna sig oälskad eller osäker. När de är tillsammans bland andra människor, kan han prata och skratta tillsammans med andra kvinnor, men söker under kvällens lopp sin egen kvinnas sällskap till och från. Han lägger gärna armen om henne och ger henne en bekräftande kyss på kinden. Han är lugn, stark och trygg. 2.  Han är avståndstagede och kall. Han har varken tid eller lust att bekräfta henne hela tiden, han upplever hennes längtan som ett krav och det kväver honom. Eftersom han känner sig kvävd så söker han nya relationer bakom hennes rygg. När de är tillsammans bland andra människor så struntar han fullkomligt i var hon är, under kvällens lopp har han fullt upp med att flirta med andra kvinnor och ger dem all den uppmärksamhet han förvägrar sin egen kvinna. Han ingjuter osäkerhet och tvivel i sin käresta. Tja, ni kan ju själva räkna ut i vilken situation jag skulle uppleva känslor av svartsjuka. Tyvärr är det så att i dagens samhälle är det så tabubelagt med svartsjuka, där man så fort man nämner ordet, ses som en sjukligt rabiat kvinna eller man som lider av svår förföljelsemani och gärna kokar kaniner till sin käresta. Det finns ju en svartsjuka som jag anser "normal". Man är rädd om vad man har och man är inte alltigenom bombsäker på sig själv och heller inte odräglig i den vetskapen. Men visst, jag vet att många kommer säga emot mig i frågan, jag är van att ta skit för mina åsikter i ämnet. För visst vore det väl ett underbart scenario om man aldrig känner ett styng av rädsla, av avund, av svartsjuka när ens älskade gör precis vad som faller denne in. Att kunna vara så stark och älska sig själv så mycket att man låter varje människa få vara som den är. Att veta att "vill han gå så får han gå när han vill, han är en fri själ" och vara trygg i den känslan. Jamen, vore det inte underbart om hela jorden såg ut på det här viset?! Nu gör den ju inte det, och då ska vi sopa under mattan, alla de här otillåtna känslorna. Istället för att komma åt en del av problemet genom att angripa det från andra hållet. Självklart vore det bästa om alla människor kunde utveckla en styrka i sig själva och inte söka den hos någon annan, om alla ville gå förbättra-dig-själv-kurser. Men nu är det ju inte så. Därför tror jag att om man som partner, agerar i enlighet med exempel nr 1 ovan, så behöver inga dylika känslor uppstå. Sen är jag mycket väl medveten om att sjuklig svartsjuka finns som fenomen, och då har den sin grund i något annat och finns där oavsett hur mycket partnern än försäkrar och försöker lugna. Dessa människor måste naturligtvis få professionell hjälp. ## Comment 7 Author: Peppe Har ännu inte varit svartsjuk en endaste gång ## Comment 8 Author: Martin #6 Ett mycket bra inlägg med mycket tänkvärdheter. Det är som du säger, det finns den sunda svartsjukan och det finns den "sjuka" svartsjukan. Förr (10 år sedan) var jag väldigt svartsjuk av mig men berodde nog mest på ett lite sämre självförtroende / självkänsla än genomsnittet. När jag tog itu med det och bearbetade mig själv och varför jag kände som jag gjorde så fick jag ett betydligt bättre självförtroende och stärkt självkänsla. Med det försvann svartsjukan. Resultatet blev också att jag mådde mycket bättre. Jag säger inte att jag inte skulle kunna bli svartsjuk i någon situation, för det skulle jag säkert, men som jag känner mig själv idag så tror jag att jag inte skulle bli det om det inte var något mycket speciellt, just för att jag hoppas att jag litar så pass mycket på den jag är i ett förhållande med. Kanske förskönar jag nu verkligheten, när jag säger detta för det var ett bra tag sedan jag hade en relation där jag skulle kunna bli svartsjuk. Avundsjuk, det blir jag destu oftare men det är en helt annan fråga ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) ## Comment 9 Author: zeretki #6 Jag håller med, det finns olika sorters svartsjuka och man ska skilja dem åt. :) Själv vill jag ha en del uppmärksamhet. Inte så att jag vill ha nån som är med mig hela tiden, för jag älskar att vara ensam också. Trivs ju med att vara singel också. ;) Det är därför jag hellre är singel än är i en relation som jag inte får den ömhet, närhet och kärlek jag behöver. Jag är själv lite trött på att man hela tiden ska vara perfekt och aldrig bli svartsjuk. Självkänsla kommer inte av sig själv och det går faktiskt inte att lita på att man aldrig blir sårad eller bedragen, för då är man naiv. Sen har vi det här med, om du älskar dig själv så älskar andra dig. Men det stämmer ju inte! Det finns massor av människor i världen som är älskade trots att de inte själva kanske älskar sig och tvärtom. Kärlek är också slump och tur. Anyway, jag babblar en massa strunt... Är trött och seg. ## Comment 10 Author: Martin #9 Håller helt med om att det är bättre att vara singel än att vara i en dålig relation, där man ändå inte får det man behöver. Jag är i den sitsen nu, singel efter att ha lämnat en förvisso bra relation men som aldrig hade fungerat i längden. Dessförinnan lämnade jag (för sent) en relation som var dålig och där jag inte fick ut det jag ville ha av en relation, men där jag pga olika omständigheter inte såg det eller inte tog tag i det förrän det gått rent för lång tid. Utöver de två förhållandena har jag bara haft ett annat långt förhållande, och det var mitt första. Där lämnade tjejen mig då hon till slut tyckte att vi träffats för tidigt, att vi båda borde leka av oss och därefter se om vi fortfarande var något för varandra. Vi har aldrig försökt. Jag tyckte hon var en stor idiot när hon lämnade mig med den motiveringen - men i efterhand vet jag att hon hade rätt. (hmm, kom nog lite offtopic - tillbaka till huvudspåret igen!) Helt rätt så är självkänsla inte automatiskt detsamma som att man aldrig blir sårad eller bedragen. Men det behöver inte heller handla om svartsjuka tycker jag. Jag är oftast (i relationer) blåögd och det gäller både kärleks- och vänskapliga. Jag föredrar att lita på folk tills dess att de bevisat att man inte kan det. Givetvis inom rimliga gränser - hade jag haft en tjej som velat sova i andra killars sängar varannan helg men hävdat att inget hänt hade jag ju nog inte trott på - eller accepterat - det :o) Självklart är kärlek till viss del tur och slump, den rätta för dig kanske bor 100 m från dig men träffas ni aldrig så får ni heller aldrig reda på det. Å andra sidan kanske den rätta bor 50 mil bort, och ni träffas av en händelse vid något tillfälle, och eld och lågor uppstår. Samtidigt, så får man sällan något gratis. Man måste kämpa lite också. Och om man inte hade behövt det - så hade kanske det inte varit lite mycket värt när man väl har det man vill ha? Fast nu är vi nog återigen inne på något annat. Svartsjuka handlade det om... ja - jag anser nog inte att bedragen osv har med det att göra. Jag har blivit bedragen, men jag blev mer förbannad på tjejen ifråga än svartsjuk på killen. Svårt att säga varför... men ja, så var det i alla fall. Någonstans vet jag att hon inte ville ha honom, utan det var bara den sexuella laddningen för stunden som gjorde att hon var otrogen. Och själv, vill jag förvisso både bli älskad för det mentala och det fysiska, men om det skall vara bara det fysiska - då kan det lika gärna vara. Nej, tillbaka till tv-soffan innan jag pladdrar för mycket strunt... ## Comment 11 Author: [Borttaget] Var väldigt svartsjuk när jag var yngre, men inte numera. Kan bero på att jag är gift med en man som under närmare tjugo år aldrig någonsin givit en annan kvinna credit för hennes utseende, varken skådespelerskor, sångerskor eller vanliga dödliga människor, inför mig. Han har aldrig kritiserat mitt utseende eller sagt något nedlåtande om mig, trots ett ständigt pendlande i vikt o dyl, utan alltid sagt att jag är jättebra som jag är. Självklart fattar ju alla att det finns kvinnor som han tycker ser bra ut och som han säkert drömmer om i all hemlighet - men han sköter det snyggt! Finns inte mycket att vara svartsjuk på, med andra ord...![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 12 Author: Engla Jag är sällan svartsjuk. Jag känner mig oerhört trygg med min sambo, och tur är väl det...![Räcka ut tungan](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-tongue-out.gif) Känns som att jag litar på honom till 110%. ## Comment 13 Author: zeretki #11 Jag hade en pojkvän som vägrade att säga att någon annan var snygg och det irriterade mig bara! ;D Jag blir inte svartsjuk om man tycker andra är snygga, så länge jag får det jag behöver. ;) SJälv älskar ju att kolla på snygga män. Hoppas att min framtida partner förstår det och har överseende med det. Det är bara ytligt och är som att se på konst, för mig. :) ## Comment 14 Author: Gasoline Jag svarade bara ibland. Jag hade en pojkvän förut som jämt gjorde mig avundsjuk. Han satt med sinna kompisar när jag var med och sa att den och den var snygg. När vi har ute så kollade ha odiskret, eller snarare glodde  på tjejer och busvissla åt dom. Han höll jämt på så. Sen kan jag bli svartis när man ser en tjej som är snyggare än en själv (dock blir jag inte det så ofta, inte för att jag tror att jag är snyggare utan för att ibland har jag bra självförtroende) eller när man ser att en snygg kille springer efter en tjej, så klart, vem vill inte ha snygga killar efter sig =P Eller som när en ny kompis bli bättre kompis med min gamla (alltså, jag är kompis med dom båda men dom bli bättre kompisar) Dessutom blir jag grymt svartis när alla är bjudna på fest eller liknande och inte jag är det, fast det är väl mer för att jag blir ledsen kanske?! Jag är ju dock lite knasig i skallen så detta är väl inte så vanligt antar jag, eller snarare anses vara sjuka tankar. Kan bara inte rå för det. ## Comment 15 Author: Benjy hmm.. svår fråga. Beror nog helt på faktiskt. Jag kan ju inte bli sur om en kille jag gillar pratar /kramas med andra tjejer bara sådär, för att dom är hans vänner. Jag har ju själv väldigt många killkompisar å så.. Jag blir däremot lättare avundsjuk/svartsjuk på mina kompisar om dom får göra saker eller sånt som jag inte får/har. men jag har blivit mkt bättre på det på senare tid. Kanske har mognat? Jag börjar mer bli gladare för andras skull & så.. känns väldigt skönt faktiskt. ## Comment 16 Author: [Borttaget] #13 Vet du, jag blir också irriterad på det där ibland! Själv kan jag kommentera karlar uppåt och utåt men även en vacker kvinna kan jag tycka - och säga - att gud va hon va snygg! Men han hittar ALLTID fel, kläder, håret, näää, det tycker jag inte o s v... Så blir jag förb... och menar att han är så negativ och alltid ska hitta fel överallt, å så är en av våra berömda "diskussioner" igång! Men det känns ändå bättre att bli irriterad över det än över att han dreglar över andra kvinnor tror jag... Åh, nu kom jag ihåg! En gång, en enda gång, har han sagt att en kvinna är söt! Sandra Bullock! Min TOTALA motsats! Finns inte en siffra som överensstämmer med mig! Å så har han fått äta upp det också!![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 17 Author: zeretki #16 Ja, det värsta var att det kändes som att han sa så bara för att jag inte skulle bli svartsjuk. Och det kändes förnedrande för mig, för jag tvivlade inte på honom det minsta lilla. Det var ju bara en kul grej, att snacka om vem man tyckte var snygg. :) ## Comment 18 Author: CBA Nej inte ett dugg! ## Comment 19 Author: AnneN Jag är svartsjuk som bara den, men det har blivit lite bättre nu då jag har arbetat upp mitt självförtroende och hittat en kille som dessutom inte är känd för att vara den otrogna, flörtiga typen ## Comment 20 Author: Tina-A Självklart är jag svartsjuk, det tror jag bara är bra! Jag är inte enormt svartsjuk, men lite. Det är min pojkvän också och jag gillar det. Jag tror det är ett tecken på att man verkligen gillar någon, då är det klart man bryr sig. Visst ska man lita på varandra men svartsjuka i liten grad tror jag bara är bra. Jag känner mig älskad när min pojkvän undrar vem jag träffat och säger att "kan du inte vara med mig istället?". Gulligt och nyttigt tror jag. Jag skulle inte vilja vara tillsammans med någon som inte var svartsjuk det minsta, någonsin. Usch, nej. Men då får man inte förväxla svartsjuka och tillit. ## Comment 21 Author: Johanna jag är lite svartsjuk...när det behövs ;) inte så att det går till överdrift. Min sambo är oxå lite svartsjuk o jag tror som #20 att det faktikst är bara bra. tror att det skulle kännas jobbigt om man hade en partner som inte "brydde" sej det minsta... ## Comment 22 Author: Smeagol Önksar faktiskt att min pojkvän var mer svartsjuk än vad han är. Eller jag vet att han är svartsjuk men han säger aldrig något. Det är ju bättre att man får veta det. Man kanske gör dumma grejer som man själv inte tycker betyder ngt medans han tycker det fast ej säger något. ## Comment 23 Author: AnneN Lite svartsjuka är bara bra men det är inte så trevligt då det går till överdrift ## Comment 24 Author: Ida Det är mysigt med lite lagom mycket svartsjuka. Tror det är viktigt att man inte tar varandra för givet och man behöver inte vara väldigt osäker på sig själv för att känna lite svartsjuka. Jag tycker att det är mysigt om jag någon gång blir lite svartsjuk, det betyder ju att jag bryr mig otroligt mycket! Det är också mysigt när pojkvännen blir svartsjuk för då känner jag mig eftertraktad och viktig. :) Men allt med måtta förstås, annars kan det verkligen förstöra en relation. ## Comment 25 Author: MimmieM Lite lagom så att man skakar liv i fjärilarna i magen ibland är aldrig fel  :) Men i övrigt har jag inga som helst grunder till att vara svartsjuk! Har kammat hem den bästa för mig alleredan :) ## Comment 26 Author: feiner Svartsjuka är ett gift som tär på en relation. Lita på varandra. Det går inte att spå vad som ligger i framtiden. Respekterar man varandra så ger det trygghet, ett tryggt par letar inte efter annat. ## Comment 27 Author: [Borttaget] Jag är inte ett dugg svartsjuk och håller inte alls med om att det är något som behövs i en relation. Tvärtom. Jag ser mycket hellre helt andra tecken som visar att sambon bryr sig. Och dessa tecken får jag hela tiden. Jag litar hundra på min sambo och han får gärna säga att någon annan är snygg. Jag ser inge vidare ut så skulle jag bli sur över att någon är snyggare än jag så skulle jag ha det nedrigt jobbigt. Själv uttrycker jag när jag tycker att någon är snygg, både killar och tjejer. ## Comment 28 Author: LinneaG Ibland, eller rätt ofta tror ja. Är väl kanske inte någon speciellt situation utan mer så som jag kan forma saker och ting. ## Comment 29 Author: Mezzo oh jag e svartsjuk ibland.. särskilt om vi e ute o festar ihop.. ingen bra kombination för det slutar oftast med att vi bråkar... :S han är väldigt sådär att på fester ska det minglas.. och han kollar in andra tjejer och beter sig rätt svinigt.. jag känner mig som luft.. :( så därför festar vi ytterst sällan ihop!.. (han festar nästan aldrig ändåså men ändå).. kan även bli lite svartis om det går bättre med saker&ting för andra än för mig... jag visar det inte men det känns.. bottnar nog allra mest i min egen dåliga självkänsla:( ;) ## Comment 30 Author: [Borttaget] Japp. min dåliga självkänsla som spökar. men det har blivit MYCKET bättre, även om jag åker på bakslag då och då. Läser en bok om numerologi och dessvärre är har jag livsäg 2 (eller 11?) 2:an kräver kärlek av de jag älskar och har ett stort kontrollbehov. Dessutom har min man livsväg 5, vilket innebär att han behöver sin frihet.... Men denna relation kan gå väl ut om jag låter honom vara "fri" dvs inte bevakar och kontrollerar varje steg han tar. **Så jag övar på att våga känna TILLIT**. Och så måste vi säga åt oss själva: Jag duger som jag är, min man/kille älskar mig för den jag är! Jag är snygg, charmig och sexig, SÅ DET SÅ! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 31 Author: River-Lord Dè nog väldigt individuelt hur man upplevar det... Lite "svartsjuka" kan vara bra.. och en naturlig inslag eller krydda i en relation.. tycker jag..  Men mycke svartsjuka förstör och äter upp relationen.. \--- #29 Man spanar väl inte in andra tjejer, När man redan har en Dè ju att såra känslor.. för den man älskar.. då är det nåt fel någonstans.. skulle man kunna tycka... // RL ## Comment 32 Author: zeretki #31  Jag vet inte om det är detta du menar, men jag ser det så här - att man kommer alltid att kunna bli attraherad av andra än sin partner. Det går inte att undvika. Frågan är istället HUR man beter sig och VAD man gör av denna attraktion? :) Men att titta på någon beundrande, det är för mig väldigt långt från otrohet. Om jag ser en bild på någon snygging, så tycker jag att han är snygg. Oavsett om jag är singel eller inte. Samma med folk på stan. Man tittar lite och sen är det inte mer med det. :) ## Comment 33 Author: River-Lord #32 Man behöver inte tillåta sig själv bli attraherad av andra.. Man har väl någon typ av inbyggda spärrar.. Tanken kraft.. och en djup kärlek till sin partner..  Att titta på någon"beundrande"..är inte otrohet.. helt riktigt, Men om man bakar in kommentarer.. typ. wow.. vilka snygging, vilken kropp.. man börjar ju drägla.. o s v.. då kan dè vara sårande mot sin partners känslor... Varför såra den man älskar.. //RL ## Comment 34 Author: zeretki #33  Jag förstår inte varför min kärlek minskar för att jag tycker människor är vackra att se på? Varför är det sårande mot mig om min kille tycker andra tjejer är vackra? Det betyder inte att han tycker jag är ful eller mindre vacker. Det ligger mycket självkänsla i det men också att man är trygg i sin relation. Och jag hoppas att min relation inte bygger på att jag är vacker eller inte... ## Comment 35 Author: River-Lord #34 Att tycka att människor är vackra.. är en annan sak.. Än och bli attraherad.. och känna sexuell dragning... ## Comment 36 Author: zeretki #35  Det kanske är skillnad för dig men jag ser ingen större skillnad i det jag känner och ser... Mer än gradvis styrka, det känner jag. Mer eller mindre. Men jag ser det inte som otrohet. Men alla är ju olika. :) ## Comment 37 Author: [Borttaget] #29 Citerar: **"han är väldigt sådär att på fester ska det minglas.. och han kollar in andra tjejer och beter sig rätt svinigt.. jag känner mig som luft.. :( "** slut citat. Att du i en sådan situation reagerar med svartsjuka har INGENTING med någon dålig självkänsla att göra. Jag tycker det är rent ut sagt för jävligt om han beter sig som du beskriver. Jag hade ställt ultimatum. INGEN behandlar mig så. INGEN. Varför låter du honom trampa på dig på det viset? Har han inte större respekt för dig än så? Han verkar inte älska och högakta dig på det sätt som du förtjänar. \*kramar om\* Mezzo, _tänk aldrig någonsin_ att det är ditt fel. Ta hand om dig! ## Comment 38 Author: Karmatarerskanise Håller med SharpMissy. Låt honom inte trampa på dig sådär!! ## Comment 39 Author: River-Lord #36 Jag tror vi är inne på samma spår.. men tolkar det hela  lite olika, Jag ser inte det heller som otrohet... Som sakt vi har alla våra egen uppfattning kring saker och ting... o dè ju bra..![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 40 Author: fotokrafs Jag är mer avundsjuk än svartsjuk, då jag litar på min make men kan känna mig utanför på fester och liknande, min make är så pass mycket mer social än vad jag är. Liknande sker om jag umgås med vänner..  Maken vet mina problem och brukar krama eller på andra sätt trösta mig då det känns jobbigt. Komplicerat.. att förklara. Att titta på andra och ge komplimanger till andra tycker jag är helt okej. Jag och maken tycker det är kul att "spana in" snyggingar.. för att sedan konstatera att vi är snyggast.. \*S\*![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 41 Author: River-Lord #40 haha.. så kan man oxo "spana"...![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 42 Author: tindra21 Nopp har ingen anledning till det![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 43 Author: Sirkka-Liisa #21   jag är lite svartsjuk...när det behövs ;) Jag bara undrar.....när behövs det? ## Comment 44 Author: Raja Jag svarade nej men jag kan nog uppfattas som det. Jag har inget behov av att veta var min partner är (mer än för att jag är nyfiken på vad som händer i hans liv). Han kan träffa vem han vill och göra vad han vill sålänge han är öppen med det. MEN jag har otroligt svårt med tillit, blir lätt osäker (mest på mig själv och mitt värde) och har ett stort behov av bekräftelse. Så JA, om jag är med någon som inte förstår mig eller som inte känner mig kan jag nog framstå som väldigt svartsjuk. ## Comment 45 Author: [Borttaget] #44 Herreguuuud vad bra skrivet. Jag kunde inte formulerat det bättre själv. Du sätter EXAKT ord på vad jag känner. \*kram\* ## Comment 46 Author: Raja #45 Skönt att veta att någon kan förstå sig på en ;P ## Comment 47 Author: Cevir Ja, jag kan lätt bli det tyvärr. Och det är defenetivt inte min pojkväns fel! Jag har så pass dåligt självförtroende att det bara blir så. Jag kan inte sluta vara orolig över vad han gör. =/ ## Comment 48 Author: Haresi Häftig thread det här. Många säger att de inte e svartsjuka eller ngt. Men skall man tro på det, när väl det kommer till saken så visas det att man e kraftig svart sjuk. jag menar tänk om du ha en kille/ Tjej som tillbringar sin mesta tid med en annan. Vad känner du ????