# Leva med någon med Aspergers Author: svassen Hur lär jag mig förhålla mig till någon med Aspergers? Jag har bara varit tillsammans med min partner i två månader. Kärleken var extremt intensiv i början och nyförälsken gjorde att man inte kunde tänka klart. Men redan efter ett par veckor började känslorna tona ut och det gör mig så fruktansvärt ledsen. Ena delen av mig vill leva resten av livet med honom, medan andra delen bara vill avbryta och gå. Han har själv förklarat att han har lätt Aspergers och jag märker det mer och mer. Han planerar gärna dagarna till punkt och pricka och är inte speciellt flexibel. Lyckligtvis har vi någorlunda likadana intressen, men de gångerna jag står på mig och får min "vilja igenom" vet jag att det inte ger någon lycka tillbaka för honom. Det gör honom frustrerad, stressad och han slappnar inte av. Han har helt enkelt inte lika roligt som jag då, och varför ska jag då stå på mig...? Han är otroligt insatt inom vissa områden och stänger lätt in sig i sin egna värld ett par gånger om dagen. Lyssnar gärna på poddar, läser artiklar och bloggar m.m. Han får absolut inte missa någon match på tv. Ibland blir jag irriterad, för att det tar tid från oss, men jag försöker acceptera hans intressen. Dagarna planerar han upp och varje dag möts jag av kommentaren att han har "tänkt så här idag". Det är väl också okej, men det kan stressa mig också. Men det värsta är att han kan vräka ur sig saker som sårar mig så djupt. Han säger rakt ut vad han tycker och tänker, och jag är inte så bra på att hantera hårda ord. Jag vet att han inte menar det han säger när kritiken blir för hård, och ibland kanske jag tar åt mig för mycket eftersom jag har så dåligt självförtroende själv. Jag tänker att jag är extra känslig, och att en normal människa skulle klara av den typen av kritik som han ger... Men saker han sagt sitter i, och jag försöker glömma det men det påverkar verkligen min kärlek för honom. Samtidigt vet jag att han är en extremt förstående partner som värderar mig högst i världen. När jag förklarar att han inte kan hantera mig så som han gör för att det sårar mig, så skärper han sig... Men hans temperament finns ju fortfarande kvar. Jag har aldrig mött någon som fått mig att känna mig så älskad. Och jag tänker att jag aldrig kommer hitta någon annan som älskar mig på samma sätt, med tanke på att jag känner mig kass och värdelös. Därför vill jag inte släppa taget om honom, för han är kanske den enda jag kan få, och även den bästa. Samtidigt gör det så fruktansvärt ont när han, som ändå ska älska mig så högt, sårar mig med ord han egentligen inte menar... Tanken att lämna honom känns hemsk och helt orealistisk, men hur ska jag lära mig hantera honom? ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Planerandet är bara att acceptera.  Men när du skriver hårda ord undrar jag vad du menar? Går han på din person? Visst är väldigt ärlig när man har AS. Din pojkvän har dessutom en diagnos som inte existerar. Men AS gör inte så man inte lär sig tex att man inte kallar någon hora.  Låter faktiskt inte som rätt person för dig. ## Comment 2 Author: svassen Han har absolut aldrig kallat mig hora eller liknande skällsord. Däremot kan säga att jag inte bryr mig, att jag är nonchalant eller beter mig respektlöst mot andra när jag inte "verkar bry mig". Det här är verkligen inte sant, men det är _hans_ verklighet, och _hans_ uppfattning ibland, bara för att jag inte sätter mig in i saker till samma grad eller fokuserar till 110% som han gör. För en person som alltid vill vara älskad av allt och alla och som är livrädd för att vara i vägen för folk, tar sådana ord extremt hårt. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #1: vad är det för diagnos som inte existerar? Om du menar att AS nu kallas "autismspektrumstörning" är det ju sak samma, ett annat ord men symtomen finns kvar. ## Comment 4 Author: Karmatarerskanise Lätt as fanns aldrig ## Comment 5 Author: LitenElsa #2 Frågan du ska ställa dig är om du kan leva med någon som bara kan ta in sin egen uppfattning. För flera år sedan hade jag ett kort förhållande med en kille som var väldigt lik den kille du beskriver. Han planerade sitt liv en månad i förväg och ville jag träffa honom fick jag ta en av "luckorna" i hans kalender, han var besatt av fotboll osv. Jag kände att jag ständigt kom i andra eller tredje hand för honom och därför gjorde jag slut efter att ha försökt och försökt prata med honom. Den killen kan säkert vara lycklig och bra för någon annan, men jag behövde något annat. Kan din kille ge dig det du behöver i ett förhållande och omvänt? ## Comment 6 Author: tarantass Även om din kille troligen inte menar det verkar det bli som ett spel på din dåliga självkänsla. Han har en kärleksfull och förstående sida, du känner dig inte värd kärlek (vilket du naturligtvis är) så därför står du ut med all skit du också får. Det finns inte "någon med Aspergers", aspergare är ungefär lika olika som alla andra. Och de har också, som alla andra, olika förmåga att lära sig av livet. Även om det är vanligt att just aspergare har stort behov av egentid och förutsägbarhet, brister i flexibilitet och är socialt oskickliga (eller måste lägga mycket energi på att undvika att vara det). Och kan ha svårt att släppa in eller förstå folk som är mindre sådana – precis som dessa, från sitt håll, kan ha svårt att förstå aspergaren. Men hurdan man än är kan man bara utvecklas i sin egen takt och om drivkraften kommer från en själv. Man kan aldrig i ett förhållande satsa på att "han kanske blir bättre". Chansen att han blir bättre kanske för den delen är större om man gör slut – då får han i alla fall något att fundera på. (Om han sedan faktiskt funderar är en annan femma – och hans ansvar, ingen annans.) Och du behöver ta itu med dina osanna föreställningar om att du är kass och värdelös. Naturligtvis är du inte det, och det finns det säkert en del av dig som inser. Tala med den delen av dig. Gör det så mycket du orkar. Ta hjälp av andra som tycker om dig. Kanske även psykolog eller kurator kan vara något. Sedan kan det vara svårt att finna en kärlek ändå, det kan vara så olika beroende på i vilka kretsar man rör sig. Men självklart är du också värd en kille som inte ger dig problem. Att ha det bra och tryggt och utvecklas positivt är liksom själva vitsen med ett förhållande. Jag förstår att det är svåra saker att kämpa med och det är så litet man kan göra över nätet. Men låt det ta tid, bara du gör det. Lycka till! ## Comment 7 Author: ivanhoe81 #1 jag har lätt aspberger och lätt adjd enligt läkarna det menas aspbergers av mild grad Jag måste ha allt jag ska göra annars blir det för rörigt men för mig räcker det att planera dagen innan,blev stort sett sängliggandes efter 1 vecka som jag inte hade sakerna planerade ## Comment 8 Author: Karmatarerskanise Drag av asperger ## Comment 9 Author: ivanhoe81 Det var läkarna som skrev lätt aspbergers i mina papper så det finns ## Comment 10 Author: tarantass #9 m.fl.: sådana graderingar finns inte i diagnoskriterierna vad jag vet, men naturligtvis kan diagnostiker (och andra behandlare) skriva ner dem i ens papper. Det kan vara viktigt att veta hur mycket och på vilka områden man har sina problem. (Och inte har dem.) (Finns också ett begrepp "subklinisk", som ungefär innebär att man har drag av vad det nu gäller, men inte många eller starka nog för diagnos.) ## Comment 11 Author: Karmatarerskanise #9 Det har i alla fall aldrig varit en riktig diagnos. Gissar att läkaren inte visste om det fanns någon diagnos och inte hade en aning vilken om det fanns och skrev då en diagnos som aldrig funnits. ## Comment 12 Author: ivanhoe81 De skrev den diagnosen 2001 på mig 2002 skrev de även in lätt adhd ## Comment 13 Author: Elinmatsdotter En tanke som slog mig när det kom till hans planerande. I och med att han " bara" behöver spika sin dag dagen innan kan du ju lämna in förslag som du vill göra och låta honom planera in det då är ni båda delaktiga men han får ta ansvaret att planera och har då möjlighet att görs resgurch (förlåt stavningen) innan ni genomför aktiviteten. Det tar ju bort din spontanitet litegrann dock. När det kommer till känslorna har jag tyvärr inget tips. har själv en bror som är inom autismspektrumet men han har acepterar att alla gillar dels inte samma saker och du kan inte förvänta dig att dom ska kunna det saker lika djupgående. ## Comment 14 Author: Karmatarerskanise Läste första inlägget igen.  Och att redan efter två månader tvivla och tappa nyförälskelsen pga sidor partnern har, sidor som förmodligen alltid kommer finnas, så tycker jag att du ts bör hitta någon som är mer lik dig i sättet och som kan förstå dig. ## Comment 15 Author: ivanhoe81 Jag håller med #14 vi med aspbergers kommer alltid behöva planera allt och säga saker rakt ut oavsett om det sårar eller ej om man inte tål det så passar man inte med någon av oss ## Comment 16 Author: tarantass #15: som jag har försökt säga tidgare, aspergare är mer olika än så. ## Comment 17 Author: Karmatarerskanise #16 Ja vi är olika. Men samtidigt måste du uppfylla kriterierna för diagnosen för att få den. Så viss problematik kan man säga att alla aspergare har. Sedan varierar det så klart i hur svårt man har med de olika sakerna. Så självklart kan #15 inte skriva att ts inte passar med någon som har AS. Vi lär oss och kan anpassa oss i mycket. Medans en del saker sitter ristat i sten. ## Comment 18 Author: tarantass #17: "_Medans en del saker sitter ristat i sten._" Olika saker för olika aspergare. Och som för alla andra (alla har vi personlighetsdrag som är ristade i sten). Viktigt att påpeka, eftersom det är naturligt att tro att folk med en viss diagnos, eller som man annars inte betraktar som tillhörande sin egen grupp, är mer lika än de är. Folk i ens egen grupp är individer, folk i andra grupper blir representanter för sina grupper. (Det inlägg jag syftade på i #16 var #6, där jag också nämner en del vanliga drag hos aspergare.) ## Comment 19 Author: Karmatarerskanise Det är ju inte helt fel. För gällande vissa saker är vi lika vi som lever med AS ät som sagt därför vi fått våra diagnoser. Sedan har vi så klart egna personligheter och olika lätt att lära oss. ## Comment 20 Author: tarantass Inte helt fel men samtidigt mer olika än man tror om man inte har fått veta det. Jag känner t.ex. aspergare som är analfabeter på dator; helt ointresserade av naturvetenskap men mycket konstnärliga; saknar specialintresse; är mycket sociala och utåtriktade (även om de kan behöva vila mellan varven); förstår och respekterar mer än de flesta "neurotyper" om andras känslor och behov; är så spontana i planeringshänseende att många "neurotyper" kan tycka det är jobbigt (tänk t.ex. "samsjuklighet" med ADHD)… … vilket inte hindrar att de uppenbart har Asperger. ## Comment 21 Author: ivanhoe81 Alla med asbergers som jag känner behöver planera och säger saker rakt ut och jag känner ganska många och tål man inte att man gör det så går det inte leva tillsammans med oss för vi har extremt svårt med förändringar och håller oss till det som vi är vana vid (säger det pga mig och de som jag känner som har de dragen) ## Comment 22 Author: tarantass #21: jag är inte ute efter någon maktkamp om vem som har rätt. Det är helt normalt att bara känna till ett hörn av världen, jag gör det också, men tror du att jag ljuger eller missförstår om just de aspergare just jag råkar känna och känna till, fine. Jag känner en och annan sådan som du beskriver också. Och, tyvärr, jag föreställer mig att av en person som känner folk som är på färre sätt och en som känner folk som är på både de sätten och andra sätt, är det för det mesta den senare som har den större överblicken. I TS' frånvaro skriver jag mest för läsare som kanske inte känner till så mycket av det här, eftersom jag har märkt att information behövs. Men jag undrar hur det går för TS. ## Comment 23 Author: Karmatarerskanise Jag har hållt föreläsningar om ämnet, gått på kurser och gått på daglig verksamhet för aspergare så jag är mer än väl insatt i ämnet AS och har träffat otaliga med samma diagnos. Så mig behöver du inte försöka informera. :) Ser inte vad datorkunskap och naturvetenskap har med AS att göra? Angående specialintresse så är det inte tvunget något man alltid är intresserad av. Speciellt kvinnor med diagnosen byter intresse ofta. De blir helt inne på ämnet och lär sig en massa sedan hittar dom något annat. Men bland de många unga män jag träffat har majoriteten haft ett stort intresse större delen av sitt liv och kan i princip allt om det. Man märker också skillnad mellan kvinnor och män genom att männen oftast har svårare med ögonkontakt och socialt samspel medans kvinnorna verkar ha lättare att härma neurotypiska och verkar sociala. Men ofta är det teater och suger musten ur oss. Gemensamt för alla har varit att alla mår dåligt av oväntade saker. Alla vill veta före skaer ska ske. Annars blir det lätt ilska  och ångest. Och visst är det stora skillnader i hur fungerande man är. Men i grund och botten har alla från början en hel del gemensamt som man märker mindre av ju äldre personerna blir. För en del klarar som sagt att lära sig vad man får och inte får säga (även om man inte förstår varför) lär sig göra som andra mm. ## Comment 24 Author: tarantass #23: bra. Bland mina erfarenheter finns en del av hur snacket kan gå bland "neurotyper". "_Ser inte vad datorkunskap och naturvetenskap har med AS att göra?_" Nej, just det. Men många, även inte helt oinsatta, tror det. Det fanns (finns?) bl.a. ett företag som hette "Left is right" som byggde hela sin affärsidé på att aspergare (generellt, som de framställde det) var nördiga på sådant. Det finns också en teori om att asperger är en "extremvariant av den manliga hjärnan" som (bland annat) har tolkats i den riktningen. "_**Speciellt** [kvinnor](http://relationer.ifokus.se/discussions/55c4edb2ce12c469b4000e34-kvinnor "Läs mer om kvinnor")_" (min fetning) "_**unga** män_" (dito) "_majoriteten_" "_Man märker också skillnad mellan [kvinnor](http://relationer.ifokus.se/discussions/55c4edb2ce12c469b4000e34-kvinnor "Läs mer om kvinnor") och män genom att männen **oftast**_" (min fetning; skulle också vilja tillägga att även det är vanligare hos unga) Viktiga distinktioner och ungefär vad jag är ute efter: det går inte att generalisera. "_(även om man inte förstår varför)_" … eller så lär man sig det också. (Rätt aspergare kan t.ex. bli en utmärkt psykolog eller beteendevetare. Och vad villkoret "rätt" beträffar gäller det även "neurotyper".) "_Gemensamt för alla har varit att alla mår dåligt av oväntade saker. Alla vill veta före skaer ska ske. Annars blir det lätt ilska  och ångest._" För många jag har träffat också, men inte alla. Som sagt, tänk t.ex. "samsjuklighet" med ADHD. (Kan givetvis även den yttra sig på många sätt.) ## Comment 25 Author: Karmatarerskanise Det där med adhd och AS såg jag en intressant föreläsningar om. Minns inte vad läkaren hette tyvärr.  Men hon var övertygad om att det inte handlar om adhd utan att konsentrationssvårigheterna och hyperaktivitet är en del av as. För de flesta aspergare hat svårt med de bitarna mer eller mindre. De som det märks mer på får ibland då adhd som diagnos. Jag undrar om hon har rätt? Jag fick adhd som diagnos när jag fick as,men eftersom det inte kändes korrekt och andra läkaren också trodde att det var en del av min AS så har jag för mig den togs bort. Händer att aspergare utan adhd får cs utskrivet. ## Comment 26 Author: tarantass #25: ja, "samsjukligheten" är stor vad man än kallar den. Så länge båda diagnoserna är symptomdiagnoser, där man bara har brottstycken av vad tillstånden beror på, blir det till stor del en fråga om vad man vill kalla det och hur man vill avgränsa symptomen eller symptomkomplexen. Eller på sin höjd om vilken hypotes om bakomliggande orsaker man ansluter sig till. Så visst kan cs hjälpa aspergare/autister också. ## Comment 27 Author: ivanhoe81 Jag bara berättar hur det är för mig som lever med as och även mina bekanta som har samma diagnos mina specialintressen växlar hela tiden och då kan jag precis allt och är som ett lexikon men när jag tröttnar på det så förvinner allt ur skallen har väl haft akvarium, motorer, superhjältar kaktusar och jag vet inte vad som specialintresse jag har koncentrationssvårighet men inte hyperaktivitet utan jag är förslöad känner igen mig att om jag inte har allt planerat så blir det kaos med ilska och ångest sedan blir min hjärna extremt utsliten att vara bland folk för den suger åt sig precis allt omkring en så jag kan verka ointresserad av att gå ut etc Jag vet att jag inte passar med någon pga hur jag är och trivs bäst ensam med mina djur men hoppas att det går bra för ts ## Comment 28 Author: Karmatarerskanise #27 Det är ju skönt att du trivs ensam om du känner att du inte hade klarat ett förhållande.  Men många aspergare har väl fungerande förhållanden.  Barn också. Så länge man kan vara öppen och förklara hur man fungerar och vad som är jobbigt för sin partner och denne är en öppen och förstående person så. Själv hade jag aldrig klarat av att ha barn. Jag är extremt ljudkänslig och har stort behov av sömn för återhämtning.  Ett barn kan om man har otur skrika extremt högt och mycket och vägra sova. Och tänk energin det hade tagit att ständigt vara konsentrerad på barnet. Jag hade inte överlevt mer än något dygn tror jag ;) Angående barn som skriker, oavsett anledning. De flesta brukar känna att det är synd om barnet och vill trösta. (Har jag uppfattat det som från alla väninnor med barn och från mamma) Jag blir arg och irriterad eftersom det gör ont i mina öron. Så tur att min bror skaffade barn så mamma fick bli mormor ;) ## Comment 29 Author: ivanhoe81 Jopp jag vet att jag inte orkar med att ha folk runt mig då jag även har problem med grannar och ljud etc och klarar inte av att ha folk nära mig därför vet jag att jag inte passar som det men jag vet om ett par där båda har asbergers med barn så det är olika ## Comment 30 Author: [Borttaget] Jag är en av dem som lever med någon med AS. Det jag vill säga är att du ska kämpa! Älskar du honom och känner dig älskad och trygg så kör. Kärlek är inte lätt att finna så håll ut. Jag har diskuterat mig fram och vi hade en del svårigheter redan tidigt, men jag ville vara nära. Jag har tänkt gå vidare fler gånger än jag kan räkna, men jag vill vara med denne i mina ögon utmanande person. Det som hjälpt oss är att jag är lugn och försöker att andas när jag inser att det som sker hör till AS. Jag ska ärligt säga att jag har haft rejäla gråtanfall och kan bli argare än vad jag någonsin blivit tidigare på oförmågan till flexibilitet, men det hjälper. Visa tydligt vad som är okej...de lär sig ju som alla andra människor vad som är accepterat, men du behöver vara tydlig. Min älskade ger mig så mycket annat på så många plan, så jag kämpar med det som är tufft. Jag tror att det är viktigt att inse att det just är tufft och att du kommer att du få djupandas, men samtidigt har du i bästa fall en lojal partner som inte för dig bakom ljuset och som finns där. ## Comment 31 Author: Mb_Jonsson Jag har aspergers och add, jag vet att de kan va tufft för jag är måste också planera mina dagar, annars blir jag så stressad att jag  kan bli arg och ligger med magont resten av dagen. Sen är det (iallafall för mig)  svårt att förstå hur en person känner, svårt att se en persons känslor, kan inte trösta för jag har faktiskt ingen aning om hur man gör och varför igentligen. Mitt intresse är fordon, jag kan bli så inne i saker att jag inte hör om någon talar till mig och så vidare. Det jag försöker säga är att man kanske ska försöka möta upp i planeringen, om han planerar dagvis eller flera dagar i förväg så ska du planera med honom flera dagar i förväg, det kanske blir lättare att hantera då och ni kanske kan planera in lite mer dagar då ni kan göra nått tillsammas🙂 Och om han blir för inne i något som till exempel tv:n så pröva säg " stäng av tv:n om 10 minuter"… inte säga "kan du, vill du" å så… det är en fråga och inget "måste" 😉 En fråga är bara nått som man kan om man vill å känner  för de, ett måste är ju ett måste 🙂 Jag totalvägrar göra nått med min pojkvän om han kommer samma dag eller 1 dag i förväg å säger till exempel "imorgon ska vi äta ute"… jag har inte planerat så långt. Jag hoppas det hjälpte lite iallafall och att du förstod, Jag har väldigt svårt att förklara saker å ting på ett bra sätt och sätta mig in hur andra har det, men jag försökte mitt bästa,  mina få vänner som jag har och min pojkvän har lärt sig vart mina gränser går och det fungerar ganska bra nu. ## Comment 32 Author: [Borttaget] Mitt liv är just nu en kris. Älskar men han ser bara sig själv och ingen annan. Totalt baklås, vilket leder till baklås och elakheter. Vet inte hur jag kan få honom att se sig själv utifrån och vad han gör. Är nu för trött för att vara fullt ut psykologisk. Älskar men riskerar att förlora. Dessutom finns kanske ett litet nytt liv i mig... ## Comment 33 Author: Karmatarerskanise #32 Diagnosen innebär dock inte att man är elak. Har ni provat psykolog? Om du är gravid ska du absolut inte gå runt och må dåligt! ## Comment 34 Author: [Borttaget] #33 Han vägrar psykolog och går just nu bara in i sig själv och tycker synd om sig själv. Jag känner mig krossad och gråter och stressar upp mig. Har dock tagit mig hemifrån för att försöka andas. Så mycket sorg och oro för att inte få behålla den lilla... ## Comment 35 Author: Karmatarerskanise #34 du kan behålla.  Om du känner att det är rätt så behåller du. Att det är jobbigt är självklart.  Men han hade sex, det innebär att han kan "råka" göra barn. Tycker han synd om sig själv borde du gå direkt enligt mig. ## Comment 36 Author: [Borttaget] #35 Rädd för missfall då jag är så stressad, men abort gör jag aldrig. Han vet om att jag är oskyddad så det är bara trams. Han klarar inte att sätta andras behov främst eller förändringar. Får jag åtminstone behålla barnet så har jag iaf något kvar av familjen. För mig är barn viktigare än allt. Det tragiska är att jag älskar honom och inget annat vill än att krama honom. Han är en av de finaste män jag träffat, även om han just nu agerar som ett praktsvin. Det krävs en rejäl helomvändning om jag ska kunna satsa med honom igen. Skrämmer mig...tja allt.