# Lögner - Ljuger alla? Author: Karmatarerskanise Vi kom in på ämnet lögner i en annan tråd.  Hur vanligt är det att dra till med lögner?  Min uppfattning är att många drar små lögner, vita lögner, ganska ofta. Och att det inte verkar ses som någon större grej eftersom det inte skadar någon. Stämmer det? Har sett folk ljuga för att slippa gå på dejt, slippa fest och liknande för att undvika att andra blir sårade av sanningen. Att man inte vill gå. Är det Okey med sådana lögner? Eller är sanningen alltid bättre?  Och så har jag sett folk ljuga om otrohet. Dom nekar otrohet då partnern frågat. Och säger sedan att det ju bara var ett misstag som aldrig kommer hända igen och därför är det bättre att partnern inte vet och blir sårad. Är det ok? Eller bör man alltid vara ärlig mot sin partner? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Har för vana att alltid säga sanningen. Klarar oftast inte av vita lögner heller om man ställer en rak fråga till mig. ## Comment 2 Author: mangemani4 oj, såg tråden lite för sent, hann att posta i den andra tråden, sorry:) nej, alla ljuger inte, många gör det, men inte alla, så det går inte att generalisera. vit lögn, lögn, det är detsamma för mig och jag använder mig inte utav någotdera, får jag en fråga, så får folk sanningen, den hårda sanningen, exakt det jag tycker, inget inlindat eller förskönat, utan sanningen. ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Jag är noga med att tala sanning. Dels är det det jag vill ha från andra och dels mår jag väldigt dåligt av lögner så jag klarar inte av att ljuga. Minns en gång då en väninna provade en klänning i affären och frågade mig om den passade henne. Hon verkade gilla den så jag sa ja trots att jag tyckte den var ful. Hon köpte den. Fick hemskt dåligt samvete. Efter det säger jag vad jag tycker och tänker även i sådana situationer. ## Comment 4 Author: Karmatarerskanise #2 Vad innebär "den hårda sanningen "? Tänker att man ju faktiskt kan säga saker på olika sätt utan att det ändrar sanningshalten. ## Comment 5 Author: mangemani4 alltså, jag är inte otrevlig eller så, men jämfört med en massa andra, som ska vela på och linda in och kan inte komma till sak, så säger jag det bara, det är det jag menar med den hårda sanningen som, i vissa fall, kan verka lite hård utan allt velandet och inlindande. ## Comment 6 Author: Karmatarerskanise #5 Ibland kan situationen kräva lite bomull runt sanningen tror jag. Om det är något känsligt. Kommer irriterande nog inte på något exempel. ## Comment 7 Author: Zepp Folk som hela tiden säger sanningen tenderar till att betraktas som idioter/ socialt helt inkompetenta! Man förväntas tex att svara fraser med fraser, de är hälsningar! Grejen är att sanningen är individuell! För övrigt.. "ljug" är en konstart i Värmland! Handlar om att hitta på och berätta skrönor.. mer eller mindre sanna! Kommer man försent till jobbet skyller man på bilköer, fasten man borde ha gott upp och åkt minst en timme tidigare.. men vem orkar med sådant? Alla vet att det kan uppstå bilköer! En j\*vligt stor skillnad är nära och kära.. för det första så läser din partner/mor/far/dina barn dig som en bok! För det andra så måste man kunna lita mer på nära och kära.. främlingar kan man avfärda med en dålig ursäkt. Tyvär, du kan inte komma hem till mig i dag iomed att jag just i dag skall börja gå på knypplingskurs/köra mina barn till deras curlingträning/måste besöka min mor på äldreboendet/what ever! Man säger inte folk rätt upp i ansiktet att jag vill inte umgås med dig! ## Comment 8 Author: Scorpio97 Jag tror det varierar väldigt mycket från person till person, men att alla ljuger någon gång. Sen beror det ju på vad man tycker en lögn är. Är det bara när man säger något som är osanning, eller räknas det när man undanhåller information, över- eller underdriver osv? Huruvida det alltid är bättre att vara ärlig vet jag faktiskt inte. Jag föredrar ärlighet, och om min partner är otrogen vill jag veta det. Även om det är "bara en gång". Skulle det komma fram långt senare, tror jag att lögnen skulle vara värre än otroheten för mig. Det spelar ingen roll om killen ljög för att skydda mig, för ingen annan har rätt att ta det beslutet. Samtidigt har jag pratat med vissa personer som varit med om otrohet och som har sagt att dom inte velat veta. Det var bara en gång, ett misstag, och att det då är bättre att inte veta och fortsätta som vanligt.  Så det beror väl på personen. Jag föredrar ärlighet, och om jag frågar någonting vill jag ha ett ärligt och rakt svar. Säg som det är bara. Sen får jag skylla mig själv om jag får ett svar jag inte vill ha. Det är inte den andra personens ansvar att värna om mina känslor. Jag borde inte ha frågat eller tagit upp ämnet om jag inte ville ha det ärliga svaret.  Men jag vet att vissa andra inte tycker så (även om dom ibland hävdar annorlunda). Så jag ljuger absolut ibland, kommer med halvsanningar, lindar in saker eller låter bli att svara helt. Det beror på personen och situationen. Frågar min syster om jag gillar tröjan hon köpte igår, så säger jag något positivt om den för jag vet att det är det hon vill höra i den situationen. Däremot kanske jag säger att färgen passar henne väldigt bra istället för att säga att jag tycker tröjan är fin, om det första är sant men det andra inte är det.  Jag mår inte dåligt eller får dåligt samvete över sånna mindre lögner, även om jag generellt sett föredrar att inte ljuga. Men jag vet att vissa människor mår bättre och är lyckligare över att inte alltid få den raka sanningen, och då anpassar jag mig efter det. ## Comment 9 Author: mangemani4 för vissa kanske, men jag har klarat mig mycket fint med ärlighet, uppriktighet och rakhet. orka sitta och försöka gå på bättre och finare vägar runt ett svar(aka komma på ett mjukt svar) när man enkelt kan gå på vägen som leder direkt till svaret.  en velande person svar på om hon/han tycker någon ser tjock ut i en klänning: nja, du ser inte direkt tjock ut, men du kanske ska prova en annan klänning......eller nått i den stilen mitt svar: ja, du ser tjock ut i den klänningen. ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise #9 Om någon frågar dig om du tycker att den är tjock och du tycker det säger du alltså "ja du är tjock"? ## Comment 11 Author: vendelay Det beror mest på vem jag pratar med. Till min sambo är jag alltid ärlig, oavsett om det handlar om "pinsamma" saker som typ "din rumpa luktar" (förlåt jag kom inte på något bättre 😂) eller bara "du passar inte i den tröjan". Andra är jag mer försiktig med. Jag brukar försöka undvika frågan om det är möjligt men ibland måste jag dra till med en vit lögn. Det är ju ENBART om det skadar mer att säga sanningen (t.ex. om någon jag har en affärsrelation till undrar vad jag tycker om hens nya och enligt mig fula tröja). Otrohet och liknande skulle jag aldrig ljuga om. Lätt att säga aldrig när jag aldrig varit i den situationen men jag tror verkligen att jag aldrig skulle ens vilja ljuga om det. ## Comment 12 Author: Karmatarerskanise #11 Hade varit fint om man hade sagt att chefens kläder var fula eller att den såg tjock ut. Grundar nog en fin relation 😂 #9 Hade du sagt det till en chef på ett jobb du precis börjat på med provanställning? ## Comment 13 Author: mangemani4 #10 ja. ställer personen en sådan fråga så vill ju personen ha ett ärligt och rakt svar. om nu denne inte vill ha ett ärligt och rakt svar utan fiskar efter enbart positiva kommentarer eller svar som är inlindade till tusen, heh, jadu, då är personen lite knäpp tycker jag ## Comment 14 Author: mangemani4 #12 nu blandar du ihop "att säga allt man tycker och tänker" och "att vara ärlig när man får en fråga". jag går ju inte fram och säger till en person att denne har fula kläder om jag tycker det, men får jag frågan, javisst, då säger jag det. ## Comment 15 Author: Zepp Eh.. vi kan här redan konstatera att antingen så är man eremit/idiot/socialt inkompetent.. eller så anpassar man vad man säger till olika personer! Sanningen är en sak, vad vi tycker och tänker om olika saker är ytterligare en annan sak, hur svaret/utsagan tas emot/förväntas tas emot är en annan parameter, vi vill inte såra andra onödigtvis! För det mesta så reflekterar vi över huvudtaget inte över sådant, det är ett inlärt beteende, vi är för det mesta socialt kompetenta.. iallafall de flesta utav oss! ## Comment 16 Author: vendelay #12 Haha, nej det hade jag ju inte vågat, då hade nog min chef inte tyckt så bra om mig haha! Som tur är har jag aldrig haft en chef som bett mig om klädråd 😂 ## Comment 17 Author: mangemani4 men alla är vi olika,  bara för att man själv säger en sak på ett visst sätt så betyder inte det att det är det enda rätta. går liksom inte att generalisera och säga att detta är det sättet man ska säga det på, alla är olika. ## Comment 18 Author: Karmatarerskanise #13 #14 Om en vän till dig har dålig självkänsla och självförtroende och mår dåligt över sitt utseende och denne frågar dig om du tycker den är ful. Hade du då svarat ja om du tycker det?  Då är det illa tycker jag. Vänner ska lyfta varandra.  Så jag får ändra mitt första svar i tråden. Det finns situationer var jag skulle ljuga för att slippa såra i onödan. ## Comment 19 Author: mangemani4 och vänner ljuger man inte för och låter gå omkring och tro saker som inte är sanna,  men men, alla är olika som sagt. jag har sagt mitt iaf och jag dömer inte er om ni vill vela på i varje fråga ni får, det är helt upp till er:) ciao ## Comment 20 Author: Karmatarerskanise #19 Vad vinner någon på att gå runt och känna sig ful? Vad gör det om den får tro att den inte är ful? ## Comment 21 Author: Karmatarerskanise #19 Varför lämna en intressant diskussion? ## Comment 22 Author: Zepp Nu kanske vi kan närma oss pudelns kärna, dvs vi är socialt kompetenta, vi svarar fraser med fraser, vi rackar inte onödigtvis ner på andra, vi svararpositivt på personer som förväntar sig detta.. och behöver detta, vi bejakar dem, så gott vi kan! Hur gör vi om vi själva gjort något dumt.. och ställs inför faktum? För det första så borde vi inte ha gjort det dumma.. för det andra så innebär det en livskris om vi erkänner.. skillsmässa/delad vårdnad/avsked/uppsagd vänskap/förlorade affärer! Hur långt är man då beredd på att gå för att inte förlora allt? En helt annan sak är när man ljuger för sig själv, då är man på sin höjd mytoman/psykopat eller något annat värre! Grejen är väl att allt inte kan klumpas ihop i begreppet ljug/lögn.. utan vi tenderar att hantera sanningen lite hur utfallet skulle kunna bli.. en mänsklig egenskap! ## Comment 23 Author: Karmatarerskanise #22 Jag tror de flesta ljuger för sig själv ibland.  Omedvetet. ## Comment 24 Author: [Borttaget] Alltså jag ljuger som jag skrev inte men jag skulle heller inte vräka ur mig vad som helst på en fråga. Frågar någon tex vad tycker du om min nya tröja så kan jag om jag tycker den är ful svara Ja det är ju inte min stil men gillar du den så är allt ok. Om någon skulle fråga ser jag tjock ut i denna så skulle jag nog ändå säga sanningen, vill inte att mina kompisar går ut och får höra det på krogen istället. Så jag kan softa till sanningen ibland men jag skulle aldrig säga att tröjan är snygg/ser bra ut om jag inte tycker det. ## Comment 25 Author: [Borttaget] Väldigt många är inte mottagliga för en "sanning". Inte sällan får man en fråga där man vet vad personen i fråga vill höra - vilket inte nödvändigtvis representerar verkligheten.  Ett bra exempel  kan man se i "Idol" där personer som helt uppenbart inte sjunger bra hävdar att "Ja, men alla mina kompisar & min mamma säger att jag sjunger jättebra". ## Comment 26 Author: Agafia Tänja på sanningen för att inte såra gör nog de flesta någon gång . Man behöver ju inte vara brutalärlig jämt , men jag tycker att det är skillnad på om någon ljuger ihop något om en person eller inte är ärlig i en relation . Då har jag noll tillit för den personen . ## Comment 27 Author: [Borttaget] Många ljuger, det är sant. Men är det så konstigt med tanke på att man börjar med att ljuga för barnen om en man som ser om man sover eller ej och som kommer in genom skorstenen? Jag ljuger väldigt sällan men ibland kommer jag nog med vita lögner typ att jag är sjuk och därför kan jag inte komma på den där familjemiddagen. Ibland är det lättare om man undviker sanningen så att man inte hamnar i en massa konflikter som känns onödiga. ## Comment 28 Author: Zepp Då skall jag avslöja en viktig faktor för ett långt och lyckligt äktenskap/samboskap! Det har visat sig förutom en massa praktiska saker, att det handlar om att man betraktar sin partner som bättre än den i själva verket är! Har man två sådana personligheter kan det bli ett livslångt förhållande! Dvs man ljuger för sig själv.. eller rent krasst, man väljer att fokusera på sin partners positiva sidor! Grejen är att det alldrig finns någon perfekt partner, det finns bara bättre och sämre! ## Comment 29 Author: chrissy87 Någon nödlögn har jag allt dragit till med. Men inte ljugit eller undanhållit något allvarligt. Men t.ex när en vän väldigt gärna ville ha med mig på en fest där det var massor av folk och jag inte ville själv så sa jag att jag hade migrän. Jag hade inte hjärta att säga att jag hellre satt hemma och kollade på film med killen i lugn och ro. ## Comment 30 Author: Kalli Jag skulle säga att de allra flesta ljuger i någon form, lögner främst då vita fungerar lite som ett socialt smörjmedel. Å andra sidan är ju vad som är en lögn en minst lika intressant diskussion, var går gränsen? En vit lögn är väl tekniskt sett en lögn? Är det en lögn att inte berätta hela sanningen? Att undvika att svara? Om ingen frågar och man inget säger, är det en lögn? Det kan förresten störa mig på en del filmer i ämnet, att de inte bara verkar oförmögna att ljuga utan dessutom "måste" säga allt de tänker rakt ut. ## Comment 31 Author: setfree Skadan av att berätta en krass sanning är mindre än att bli ertappad med ljuga. (enligt min erfarenhet) Jag fick en rak fråga på en anställningsintervju som jag övervägde att ljuga om. Jag kommer tydligt ihåg våndan då jag berättade som det var. Jag fick jobbet ändå. För någon tid sedan hamnade jag i ett annat sammanhang där jag skulle ge ett svar. Jag kunde ljuga men ångrade mig berättade sanningen och hoppades på det bästa. Jag fick bara positiv feedback!! Jag kommer nog fortsättningsvis att försöka hålla mig till sanningen så långt det är möjligt. Sanningen har en stor förmåga att krypa fram förr eller senare. ## Comment 32 Author: Zadeira Jag är verkligen med dig #30 kring funderingarna på vad som är en lögn, vart man drar gränsen. Själv erkänner jag att jag ljuger rätt ofta. Men det är bara små vita lögner om varför jag ex inte vill åka med till farföräldrarna, svärfamiljen eller gå på någon fest eller liknande. För mig handlar det om vem den andra parten är. Jag vet att en del personer i min närhet förstår helt enkelt inte konceptet "jag vill inte" eller "jag orkar inte". Istället för att acceptera de tre enkla orden drar det igång en stor himla diskussion, varje gång, om varför, vad som kan göras annorlunda för att jag ska vilja, varför jag inte bara kan göra det ändå osv. De drar liksom upp det till något stort varje gång. Till dem har jag lärt mig att en konkret anledning som tex "jag har migrän" eller "jag har bokat upp mig på annat håll" är mycket bättre eftersom det är något de förstår, något som de kan ta på. Andra människor, som min pojkvän och nära bekanta, är det bättre att alltid säga sanningen till. Men såklart kan man göra det på ett fint sätt. Tycker det handlar mycket om hur man lägger fram saker. Man behöver inte basunera ut sina åsikter hur som helst till vem som helst om man inte får frågan, och får man frågan kan man göra det med lite finess.  Framförallt tycker jag att om det handlar om personer man inte känner väldigt väl och verkligen vet hur de reagerar kan man tänka efter lite hur man säger saker, men som tex min pojkvän kan jag säga saker nästan elakt och han tar det med en klackspark, ex "fy fasen vad ful tröja du har köpt". ## Comment 33 Author: Kalli #32: Absolut beror det på vilken person man pratar med. Vissa kan ta att man säger att man inte orkar och tolkar det som att man inte orkar med dem, vilket såklart leder till att de tar illa upp. Och i vissa fall kan det ju också vara så att man inte vill berätta den riktiga anledningen, man kanske tycker att det känns allt för privat. Det gör att åtminstone jag inte kan säga att det alltid är dåligt att ljuga, det finns nyanser. Sen kan man ju tycka att i en ideal värld skulle det vara ok att säga att jag kan inte, utan följdfrågor men så är det ju inte alltid. ## Comment 34 Author: Gaara Jag har ljugit ibland förr. Men jag avskyr att göra det och är verkligen kass på det. Så jag gör det inte alls längre. Däremot så kan jag låta bli att berätta hela sanningen. Dvs jag berättar en del av storyn och utelämnar det jag inte tycker behöver nämnas. Utöver det så är jag brutalt ärlig vilket ibland sticker i folks ögon. Men det är så jag är uppfostrad (även om till och med min mamma sagt att jag ibland kan vara lite för ärlig) men jag anser att ibland måste folk få höra sanningen oavsett om det är det de vill höra. Inte så att jag säger till någon spontant att jag tycker dennes tröja är ful. Men frågar den vad jag tycker och jag inte gillar den så får den så klart höra att JAG tycker att den är ful och det är inget JAG skulle bära, men tycker DU om den så är det klart du ska använda den. :) ## Comment 35 Author: Zepp Mm.. ljuger förmodligen hela tiden? Dvs.. när det gäller väldigt nära och kära.. så är det inte alltid så att det ens är enklast att ljuga, man säger som man tycker och tänker.. som regel får man då ta konflikten och så är man oftast rätt säker på att de har en viss förståelse för ens egna synpunkter.. man gör en deal! Det är oftast den enklaste situationen, där man förväntar sig en viss förståelse från sina nära och kära.. fast ibland får man krypa till korset hur som helst, för förhållandets skull.. samtidigt så får man en "viss förståelse som regel" för att det är en personlig eftergift! Villt främmande mäniskor däremot, där kan man lixom inte räkna med framtida tillgodohavanden.. så där passar en vit lögn betydligt bättre.. har inte tid/knypplingskurs/min sjuka mor/what ever.. är ett lättare sätt att avspisa icke nära och kära! ## Comment 36 Author: Zepp Ingen mer som ljuger? Passa på och erkänn nu.. rannsaka ditt samvete! ## Comment 37 Author: J-Artur-K Jag undviker att ljuga men om jag måste det av anledning av att personen inte behöver veta för är inte denns ensak. Kan jag göra det. Som ex en vän hade en flickvän som är väldigt psykisk sjuk. (första gången jag träffa henne varna jag han o upprepade det flera gånger ) dom fick senare två barn. Hon har farit in på psyket o har diagnos o så fick det senare men jag förstod redan vid första mötet med henne. Jag har sett henne natta deras då 1 åriga son o hon vråla åt han = MEN SOMNA DÅ , SOV . Han hade velat lämna henne länge för hon går ifrån 0 till 100 o blir helt hysterisk. Vrålar o allt möjligt o har stora kontroll behov. Om han hälsar på mig för få en lugn stund (han kan vara helt slut när han kommer man ser det klart o tydligt) kan hon komma senare o banka på min dörr o vråla hysteriskt . I år har det hänt säkert 5 ggr o senaste 2 åren 15 gr en gång paja hon en ruta. Hon har stora kontroll behov o anmällde min vän för misshandel eller liknande tror hon gjorde det för han gjorde slut o hon ville åt vårdnaden om barnen o hämnas mot han. Jag var där o såg allt . Hon körde med full fart med bilen upp på trotoaren framför oss o var helt hysterisk . Vråla o allt möjligt . Det enda som hände var att dom tjafsa med varandra. Sedan kom polisen o grepp min vän hon hade ringt o ljugit för polisen att han tagit stryp grepp på henne som var ren lögn jag såg allt ihop. Kom två poliser o vi var då i lägenheten . En av poliserna slängde ner min vän på golvet o satte en fot på hans huvud han rörde aldrig polisen o kraften polisen använde mot min vän när han slängde ner han var kraftfull gick jätte snabbt o med kraft . Jag var ca 3-4 m ifrån o såg allt på nära håll. Jag anmällde polisen för övervåld 1 v senare o efter min anmälan anmälde polisen min vän för våldsamt motstånd o där hade polisen skrivit dom tog min vän mot vägen o grepp han inget som var skrivet där hände . Han /dom ljög Anledningen tror jag är för skydda sig för igenom om det han skrev hände har han rätt göra det han gjorde mot min vän i gripandet. När han släpptes ifrån häktet fråga hans ex om han var hos mig för han har sin mobil hos henne o han får hämta den idag om han behöver den för hon ska bort imorn. Jag ljög o sade nej för hon innebär problem o han behövde lugn o ro. Sedan om hennes anmällan hade varit sann vilken kvinna vill träffa sambo som stryppt henne dagen innan ? Hon fortsatte o tvinga han komma hem o anmälde sedan han igen för liknande jag var inte där då o ingen annan förutom dom två men jag bara vet att hon ljuger. Har känt han i 15 år o han skulle aldrig göra illa någon o speciellt inte en kvinna. Jag ska vittna i 1 eller två rättegångar på grund av detta o han kan få minst 9 mån fängelse som är ren lögn i min åsikt. Första anmälan vet jag är lögn för jag var själv där o andra är liknande anmällan men där finns inget vittne o jag vet hur hon är som o känner han mycket väl sedan många år. Handlar om kontroll o hämnd ifrån genes sida o vårdnad om barnen Visa människor kan verkligen förstöra med att ljuga. ## Comment 38 Author: Aleya Jag undviker att ljuga. Vet jag att jag har gjort nått fel så tar jag på mig det. Det jag dock ser som ett större problem är när folk säger hur dom känner och mår. Men personen dom säger till bara skiter i det och bygger upp någon fasad med att allt är ok. Det blir ju mer att ljuga för sig själv. ## Comment 39 Author: Fialialej Jag ljuger aldrig, på både gott och ont såklart.. Det är väl mest att jag har svårt att hålla käft och att mina känslor inte riktigt har nåt filter liksom.. Jag blir också oerhört sårad och ledsen om jag får reda på eller misstänker att någon annan ljuger för mig.. Även om småsaker, vita lögner osv. Klarar onte riktigt att folk inte är raka och ärliga för då känner jag att jag inte vet riktigt vad jag ska tro om någonting sen. ## Comment 40 Author: Agafia Då jag har extremt svårt med lögner , fostrade jag mina barn att undvika att ta hjälp av lögner . Hade gjort något " förbjudet " var det bara att krypa till korset o tala om det för mig ..... Som barnen sa till en kompis : vi vet inte hur men hon får alltid reda på om vi försöker ljuga . Så om vi gjort något hyss är det lika bra att säga det o då blir hon kanske lite arg ..... men om vi gjort något som vi inte ska o ljuger om det , och hon får reda på det ( och det får hon ! ) då blir hon skitförbannad ! Så vi pratar om allt hemma hos oss , även svåra saker : De vet också att jag inte kan ljuga 😉 ## Comment 41 Author: Zepp Mm.. bra tankar. Redan som barn så lärde jag mig att det oftast var enklast att säga som det var.. dvs att inte ljuga rätt av, utan att linda in det hela med en förklaring! Förklaringen skulle då vara de förmildrande omständigheterna! Dvs man har gjort något dumt, man är medveten om detta.. man lägger fram sina omständigheter. Som regel.. som barn, så lär man sig att alla kan göra fel, det är de andras reaktion på detta som gör att man får dåligt samvete/man vill inte att andra skall uppfatta en som en dummer.. man vill tvärt om ha bekräftelse, positiv sådan. ## Comment 42 Author: klampan Jag tror alla ljuger nån gång ibland. Behöver inte vara negativt med nån liten lögn ibland. Jag tycker inte sanningen alltid är bäst. Ibland är det bättre att inte säga precis vad man tycker om allt. Om någon kommer och visar upp något den köpt och är supernöjd med det den köpt så vill inte jag grusa den glädjen genom att svara att jag tycker tvärtom om personen frågar vad jag tycker. ## Comment 43 Author: [Borttaget] Jag säger ju hellre till folk jag inte känner att jag mår bra istället för att dra upp hela min livshistoria om depression och att jag just nu är utbränd och har stark ångest. ## Comment 44 Author: [Borttaget] Bland det värsta jag vet är lögnare.... men så finns det förstås olika scenarier när det är mer ok att ljuga än andra.  Folk frågar ofta hur jag mår och jag säger alltid att det är bra fast att det inte är det...jag lider av depression i kommande episoder men vill helst hålla det för mig själv när jag träffar folk. Är extremt konflikträdd person men har slutat ljuga utan håller mig bara tyst eller kort för att undvika konflikt när det kan uppstå snarare än att försöka komma undan med att ljuga.  Kan ändå tycka att dessa lägen är ok att ljuga.. Jag har dock varit med om att både i relationer att män har ljugit för mig och vänner som ljugit bakom ryggen på en och det är inte ok... Mitt förakt mot lögnare kommer delvis därifrån. Hellre att man är ärlig från början än att ljuga det krossar förtroende hos mig ännu mer.. ## Comment 45 Author: Zepp Mm.. prexis.. ren j\*vla lögn från någon som står en närma/som man har en relation med är förödande för förtroendet/förhållandet! Oandrasidan.. främmande person förväntar sig inte att man skall lägga fram sitt livs lidande när de hälsar genom att försynt fråga, hur är det.. man besparar dem den utläggningen, dels för deras skull, dels för egen skull.. för övrigt så har de inget med det att göra! Sen inte nog med det, vi tenderar att förändra våra minnesbilder.. det är stärkt utav forskning inom vittnespsykologi.. ju längre tid det går, ju mer tillrättalägger eller förtränger vi obehagliga saker. Dvs ju längre tiden går från det upplevda ju mer tillrättalagt blir vårt minne och därmed vår utsaga om det som hände. Dels så är det en överlevnadsmekanism, dels så justeras minnesbilderna utifrån vår förmåga att tolka dessa/se mönster! ## Comment 46 Author: tlover (Har inte läst hela tråden) Såklart ljuger jag, som alla gör nån gång vid något tillfälle. En klassiker är ju tex "hur mår du?" Ingen vill ju höra om man mår skit utan folk vill ju ha ett enkelt "bra" eller liknande ## Comment 47 Author: Ria74 Ja, jag ljuger ibland. Frågar någon om jag tycker den är snygg i sin nya frisyr och jag inte tycker det så kommer jag att ljuga och säga ja, jag tycker det är snyggt. Ser ingen anledning att såra någon med en sådan sak. Tycker hen att det är snyggt så är ju min sanning betydelselös. Bara för att jag inte gillar det betyder det ju inte att det inte är snyggt. Jag skulle t.ex heller aldrig säga att väninnans nya kille/barn/hund är ful även om jag skulle tycka det. Det kan jag hålla för mig själv i så fall och jag hoppas mina vänner och bekanta inte skulle säga det till mig heller. Sen ljuger jag aldrig om betydelsefulla saker. Det är vita lögner för att inte såra någon i onödan. ## Comment 48 Author: Karmatarerskanise #46 Avskyr den frågan. Bara något folk säger utan att egentligen undra. Ungefär som att säga hej egentligen. ## Comment 49 Author: jessR Fast vad är egentligen sanning? Någon kanske tycker en person är vacker och en annan kan tycka samma person är ful, så att säga sin sårande åsikt bara för att man inte ska ljuga anser jag bara elakt och totalt onödigt. Har man i såna ämnen där det faktiskt bara rör sig om tycke och smak kan man vara tyst om man inte har något trevligt att säga. Folk som bara måste säga allt de tänker har inga filter och kommer sakta men säkert få en mindre bekantskapskrets. Vad får någon ut av att påpeka att någons byxor/kjol/ tröja är ful. Det hjälper ingen och bidrar inte till något gott alls och det ä dessutom inte en sanning, endast en åsikt.  Själv ljuger jag titt som tätt. Jag är rätt privat och folk frågar ibland frågor som är för personliga och de inte har att göra med så då ljuger jag hellre än att skapa en tråkig stämning. Däremot när det handlar om svek och dylikt tycker jag och kräver jag att människor och jag själv ska berätta sanningen men när det gäller en så simpel sak som en tröja eller liknande så kan man lika gärna hålla sig neutral. ## Comment 50 Author: Zepp #48, #49 Vi närmar oss allt mer det som kallas för social kompetens! Dvs hur vi hanterar sanningen, som är individuell och varierar över tiden. Vi lär oss att skilja på fraser.. som skall besvaras med fraser, vi lär oss oxå att omforma minnesbilderna av tidigare händelser. Ett svek är ett svek.. gäller både egna och andras. Upprepade svek gör en antingen till mytoman eller någon som väljer att stå ut, trots upprepade svek från omgivningen.