# Mitt liv tar slut den 5e november Author: Haresi Fan jag e så jääävla ledsen, jag vet iinte vad jag ska göra. Jag har levt med en tjej i 4 år och vi har en lite son tillsammans. Vi kommer att skiljas den 5e november. Allt känns så äckligt, nästan som om att jag ska mördas eller stå inför ett dödstraff. Fan va äckligt det e när någon inte tycker om en längre.. tom i den nivån där jag säger stanna hos mig, om det e så att du vill ham mina ögon så kan jag tom ge dej dem. Men den enda svaret jag får e att skiter i dina ögon jag villha din signatur under skillsmässo pappret. Jag önskar att jag var ett svin som var otrogen, eller knarkare eller vad som helst som inte e bra... Varför måste detta hända.... ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Beklagar! Tyvärr händer sånt här, varesig man vill eller ej. Och inte finns de mycket man kan skriva för att hjälpa dig heller. Tiden läker alla sår, även om det inte känns så! ## Comment 2 Author: Haresi Jo klart det hjälper att ens någon bryr sig och skriver i allafall, just nu känns det väldigt tungt, och j ag vet att tiden läker alla sår. Men det e bara så tungt, det känns som om man e dödsdömd :( ## Comment 3 Author: zeretki Jag förstår att det känns jobbigt. Det är tungt att ta sig igenom det. Vet inte om det hjälper, men kom ihåg att det inte är DU som är felet utan att ni kanske inte passar ihop? Kom ihåg att se på dig själv som viktig i ditt liv. Inte någon annans syn på dig, utan hur DU ser på dig själv. Du är värd att må bra och ta hand om dig själv. ## Comment 4 Author: Haresi asså varje morgon när man vaknar i livet så har du flera rolle. det kan vara make roll, arbets roll, pappa roll, son roll, make roll mm. När ett av de har går bort är det då krisen kommer som värst. för då e du inte den personen längre. Nu måste jag lära mig vänja mig vid den här äckliga sitsen :( ## Comment 5 Author: kermit Det kanske känns som ditt liv tar slut, men det går bara in i en ny fas. En dikt av karin Boye där hon beskriver den ofrånkomliga, men ibland smärtsamma förändringen i livet. _Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan  bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer                               och det som stänger. Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra  - svårt att vilja stanna                               och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden  - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit                               som skapar världen._ Det du ska göra nu, är att ta hand om dig. Du har fortfarande din son och han behöver dig, och kommer alltid att göra. Det är bra att du sörjer, men du håller huvudet över vattenytan ändå. Dagen kommer när det börjar se ljust ut igen och du känner dig stark igen. Du kommer klara det här! \*Kram\* ## Comment 6 Author: Haresi damn damn damn vad fin dikten var. tack så hemsk mycket det värmde verkligen. Man blir chockad när sånt händer speciellt när det gäller en själv. vet du, man får läsa över allt att män e svin osv, sen blir man behandlad av någon som inte e snäll. men jag e inte sån som dra alla över en kamm. utan jag vet att det finns goda människor med. Tack ännu engång för dikten. ## Comment 7 Author: kermit #6 Det var så lite så. Glad att du tyckte om den. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 8 Author: Ceciliaolucifer Ditt liv tar inte slut bara för att du måste gå på grusvägen istället för på asfalten ett tag. Tänk på den goda tiden som var, och det underbara som ni faktiskt skapade tillsammans, dvs ert gemensamma barn. Det är alltid svårt att stå på egna ben när man har levt tillsammans med någon man älskar. Men man vänjer sig och med tiden blir du stark, och trots att det låter svårt så läker tiden alla sår. Men alla minnen består och det är på gott och ont. Tillslut kan du titta tillbaka och le åt vissa ting och förstå att saker och ting löser sig. Försök att finna glädjen i det du har. Du har ett jobb och en son som älskar dig för den du är! Bit by bit, step by step! ## Comment 9 Author: adiafora Livet tar inte slut, det tar en ny vändning. En chans till utveckling. Det går fint, andas djupt bara. ## Comment 10 Author: Maja Aww.. Stackare, fattar att det måste vara sjukt jobbigt.. :( \*tröstkram\* ## Comment 11 Author: Haresi #10 tack Tack allihop för ert härliga stöd ## Comment 12 Author: Maja Så lite så, hoppas det ska gå bra nu!! \*kramar\* :) ## Comment 13 Author: Haresi Jo då kramen gjorde underverk :P ## Comment 14 Author: [Borttaget] Ditt liv är inte slut, det har precis börjat. Du kommer att hitta en underbar tjej. Lev livet nu ut och dejta ha kul allt ordnar sig till det bättre. Det känns jobbigt nu det förstår jag, men det kommer att bli bra. Bamse kram Kinna ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 15 Author: Haresi Kinna det som känns jobbigt e att man känner att man ligger 4 år bakåt i tiden . fan allting har ändrats jag har inte hunnit med tiden .. fann ## Comment 16 Author: Maja #13 - Hihi.. Va bra!! ;) Hoppas det fortfarande går lika bra, annars får du väl fler kramar!! ;)