# Beroende av partner?
Author: [Borttaget]

Hej! Jag är en person som är väldigt orolig och ångestladdad. Har varit enda sedan jag var liten. Jag är 19 år och har haft en pojkvän i snart 2 år. Jag älskar verkligen honom. I början gjorde vi mycket ensamma, men jag var överlycklig när jag fick träffa honom. Vi bråkade mycket också men vi var nyförälskade. Nu har dessa känsor svalnat. Fick en tanke om jag verkligen är kär i honom eller om jag inte vill vara ensam? Tanken på att vara utan honom gör mig livrädd och så ledsen. Han är min bästavän och jag älskar honom verkligen. Det är inte så att jag gråter så fort vi är i från varandra några timmar. Men jag är rädd att jag inte är kär utan rädd för att vara utan honom. Jag har jätte svårt att sova och det funkar så mycket bättre när han är med. Då slipper jag alla ångestladdade tankar. Han har liksom räddat mig från min ångest. När jag blev förälskad i honom försvann min ångest mer och mer. För jag var så lycklig. Lyckligare än på länge.  Jag gör mina egna saker. Jobbar, tränar osv. Hänger med kompisar ibland, över honom. Men jag saknar honom ibland även på dagarna. Dock är det värst på kvällarna. Vill bara krama om honom. Hur vet jag att jag är kär eller rädd att vara ensam. Om han skulle vilja åka bort i en vecka hade jag känt "jag bröstar det" det kommer va extremt jobbigt, men jag bröstar det. Dock känns allting så mycket tråkigare. Jag älskar att hänga och umgås med honom. Det är det roligaste som finns. När jag är ensam känner jag mig nästan tom och längtar bara. Räknar ner tiden. Jag är lite svartsjuk ibland men låter honom göra vad han vill. Dock kan jag bli extremt orolig. Att något ska hända honom och han ska försvinna ifrån mig. Jag är sådan som person och är så med min familj också, men honom är det värre. Jag vet att jag älskar honom. Jag vet att jag vill ha barn med just honom, gifta mig osv. Allt sådant känns som en dröm. Men jag är livrädd att förlora honom. Och när han är borta känner jag bara " vad ska vi hitta på nu?" och saknar honom. Ibland är det värre. Om jag umgås med någon kompis funkar det alltid bättre. Svartsjukan har blivit bättre och jag jobbar verkligen med det. Jag har pratat med honom om att jag vill jobba med att sova själv osv. Så jag känner att jag klarar mig själv. Jag vet att jag gör det. Men tanken får mig lite skraj. Vet inte vad jag vill med inlägget. Hur ska jag veta att jag är kär eller rädd för ensamheten. Övertänker jag? Det känns som om han är hela min värld just nu. Och utan honom förfaller mitt liv. Vilket inte är bra. Men jag älskar honom så mycket.

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Att tillägga så känns det som om jag inte saknar honom och försöker att undvika att tänka på honom, kommer jag sluta älska honom. Konstig tanke jag vet. Men om jag helt plötsligt inte behöver honom att sova hos mig, kommer jag sluta vara kär då? Jag älskar att umgås med honom, och sova med honom för att det är mysigt. Men det är också för att jag tycker det är obehagligt. men jag umgås fortfarande med honom mycket på dagtid, fast jag inte behöver eftersom jag älskar det. Är lite kluven, övertänker och är nog rädd. Hur vet man att man är kär och inte bara beroende eller rädd för ensamhet. Om någon skulle fråga mig skulle jag säga utan att tänka. jag är jätte kär och älskar honom över allt. Allting känns tråkigt och meningslöst utan honom. Han gav mig mening med livet. Vill inte skaffa barn med någon annan än honom, eller gifta mig. Så är kär. Man kan väl sakna sin partner och fortfarande vara kär, inte bara rädd för ensamhet? Ibland tycker jag det är skönt att vara utan honom och bara kolla mina serier eller nått. Men sen saknar jag honom och vill prata med honom. Att tillägga har så roligt med honom, att jag hellre är med honom än själv.