# Jag har aldrig varit kär på riktigt. Author: Tax89 Jag har ett stort dilemma i mitt liv. Jag har aldrig varit villkorslöst kär i någon. Det har bara varit starka attraktioner. Och det har yttrat sig att jag går runt och tänker på en viss person. Ofta upplever jag att om jag vinner en persons hjärta som jag har varit förälskad i, så dör mina känslor för den personen snabbt. Oftast efter sex. Och detta är nått jag har väldigt mycket ångest över. För man känner inte sig som en snäll eller en normal människa. Jag vet faktiskt inte vad det har berott på. Jag har gått KBT och till och med gjort tester för om jag är en psykopat. Vilket jag inte var då. Jag känner empati, men mina känslor svalnar snabbt. Jag har ochså tänkt att det kan bero på att jag har ADHD och Asperger. MEN, det är många med dom diagnoserna som he förhållanden och har inga problem med att bli kära. Jag söker överallt efter svar på detta. Eller likasinnade. Jag är i en relation nu sedan 3 år tillbaka. Men hon vet inte om att jag känner så här. Och jag mår dåligt har dåligt samvete, för att för henne är det glasklart att jag är den man hon skall dela sitt liv med tills vi blir gamla. ## Comment 1 Author: Maria För det första tycker jag du ska prata med din flickvän om det här. Kommunikation och ärlighet betyder nästan allt i en relation. Att sträva efter att älska någon villkorslöst är att sätta ribban väl högt tycker jag och det är dessutom inte sunt. De enda man kan älska villkorslöst är sina barn enligt mig. Jag vet inte om du har någon vårdkontakt i och med dina diagnoser men ta upp detta i så fall. ## Comment 2 Author: Tax89 #1: jag har inga barn. Jag har redan gått i KBT. ## Comment 3 Author: Maria #1 Handlade det just om detta problem? ## Comment 4 Author: Tax89 #3: jaaa, som jag skrev. ## Comment 5 Author: Maria Man kan ju ha KBT av andra anledningar och jag förstod inte att det handlade just om detta problemet. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #0 Jag har också problem med att mitt intresse för personer försvinner snabbt. Kan inte hjälpa det, och jag kan ha gillat dem väldigt mycket. Så att du varit ihop med henne i tre år låter imponerande för någon som kanske fungerar lite som mig, då det än så länge varit omöjligt för mig att ha en relation (oavsett typen) i längre än ett år. Att älska någon villkorslöst tror jag inte så många gör, och det är som sagt inte så hälsosamt. Men jag gissar att du kanske menade att du inte känner dig kär så värst djupt. Hur som helst, så är detta vem du är, och just detta är ju någonting som inte behöver sätta stopp för relationer. Så länge du gillar dem, och respekterar dem så kan det fungera länge. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Förresten. Har du funderat på om du är aromantisk? ## Comment 8 Author: Tax89 #6: tack för ditt svar! Hur ser din historia ut kring detta? ## Comment 9 Author: Tax89 #7: jo, har dock svårt hur jag skall förhålla mig till det bara. Så vitt jag vet så är det inget man gör en utredning för hos en psykolog? ## Comment 10 Author: [Borttaget] #8 Haha, den är lång och komplicerad, så det är väl lite därför som jag inte själv helt och hållet vet hur jag ska förhålla mig till detta. Eftersom jag så gott som vet att den relationen man är på väg att skapa med en person, nog kommer ta slut efter några månader på grund av mig. I början så resulterade det i att jag knappt ville ha relationer alls, men insåg att det var bättre att ha korta relationer än inga alls, för jag har ju ändå roliga minnen från dem. Men däremot för min del, så håller jag väl alltid saker på ett avstånd efter jag helt tappade intresset för min bästa vän, som jag var väldigt nära. Och resulterade i att jag behövde såra den personen väldigt mycket. Jag känner mig väl inte bra kring att jag har det är problemet, men jag har börjat hitta vis att hantera det. Oftast så säger jag inte till folk att jag så gott som alltid tappat intresset efter ett halvt år, för många ger då bara upp och går vidare direkt, eller tar det som något personligt. #9 Nepp, det är snarare någonting man får komma fram till själv, och acceptera hos sig själv. Det är inget man kan ändra, bara fejka, och det är ju inte så roligt att göra. Det är ju bättre att vara ärlig kring det. Men jag tycker inte att man behöver känna sig skyldig för att man inte känner som den andra personen gör, känslor är inget man kan bestämma över. Du får väl då själv känna efter hur du vill hantera det, och om du vill berätta det för henne, då med risken att hon tar illa upp. Då folk i min erfarenhet ibland gör det, eftersom de inte förstår. Men håll inte tillbaka, om det är så att det känns fel för dig att fortsätta hålla detta hemligt. ## Comment 11 Author: Karmatarerskanise Kanske har du felaktig bild om vad man "bör" känna. Saknar du henne när ni är ifrån varandra? Mår du bra i hennes sällskap? Känns en framtid med henne möjlig eller du vill ha något annat? 3 år är lång tid. Om du vill ha annat så ge henne chansen att gå vidare och hitta någon som känner som hon, eller ge henna valet att stanna med dig om hon vill det när du berättat om dina känslor.