# Jag var otrogen Author: Hanna_anonym13 Detta är ingen "tyck synd om mig" tråd. Jag förstår att jag är en misslyckad människa som det gick fel för och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv. Är medveten om att jag inte kan skylla på någon eller något annat än mig själv eftersom jag är en egen människa som tar egna beslut. Behöver bara skriva av mig och se om det finns någon som är i liknande situation. Jag har alltid varit den tysta opopulära i bakgrunden. Mitt självförtroende ahr hela mitt liv varit i botten och bor i en familj där min lillasyster alltid fått all kärlek och uppmärksamhet. Mina föräldrar tycker inte om mig och påminner mig varje dag om hur dålig jag är. För två år sedan träffade jag världens finaste kille och vi blev ihop, han är min bästa vän och älskar han verkligen. Anledningen till att jag var otrogen vet jag inte, för vill inte va med någon annan än han. Antar att jag var i desperat behov av bekräftelse på att jag dög. Precis innan jag var otrogen skrek mina föräldrar på mig och sa att jag på grund av min personlighet och diagnos aldrig kommer att lyckas med något, och dom ifrågasatte flera gånger hur jag kunde leva med mig själv. Blev riktigt nere, hatade mig själv och visste inte vart jag skulle ta vägen. Fick något ryck och installerade tinder och träffade första bästa kille för at få bekräftelse och bli accepterad. Efter mådde jag mycket sämre och nu kan även jag bekräfta att jag är en misslyckad människa. Min pojkvän vet inte om det och vet att han komma lämna mig om jag berättar. Komma inte kunna leva utan han. Kan inte sluta gråta och hatar mig själv. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vad ska jag göra? Är mitt liv kört? Kommer inte kunna prata med han för älskar han för mycket. Vill bara glömma allt med de går inte. ## Comment 1 Author: Sindri Hur du skall lösa detta med din kille kan jag inte svara på. Jag tror inte man orkar leva med sådana saker i längden, men uppenbart finns det ju andra som gör det. Att du mår dåligt och behöver bekräftelse är en förklaring men det är ingen ursäkt för det du gjorde. Det är jättebra att du inser själv att du har det fulla ansvaret för dina handlingar. Att inte ha en familj och föräldrar som ger kärlek och trygghet borde vara otillåtet. Det gör ont i hela kroppen att läsa hur de beter sig mot dig. Finns det ingen du kan gå och prata med? Egentligen borde ni gå hela familjen. Vad du än har för diagnos så är det aldrig skäl för någon att skälla på dig. Kan du leta på nätet efter en bok som handlar om din diagnos? Det kanske vore en bra julklapp till dem. Det låter hårt, men du måste kanske distansera dig från din familj, de har alltför negativ påverkan på dig. Din otrohet kan inte göras ogjord, men för att förhindra att du gör dumma saker igen som du egentligen inte vill göra försök tänk såhär; många gånger i livet stöter man på människor som inte vill en väl, som är rent ut taskiga och sårar en. Skall de människorna få definiera vem man är och påverka ens beteende? Hitta din egen väg, ditt eget sätt. Och häng aldrig upp livet eller lyckan på någon annan, varken kompis eller kille. Om du har en diagnos så borde du ha kontakt med psykvården där du bor. Be att få komma och prata med dem, berätta om din situation hemma och att du behöver hjälp och stöd att stå stark. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Förstår dig när det gäller dina föräldrar, har varit i samma läge att inte vara omtyckt av min mamma eller pappa. Jag lyckades att få min kompis föräldrar att tycka om mig. Maskrosbarn kallade de för, ogräs tänkte jag sen, men hittade andra som gillade maskrosor, de finns alltid. Jag blev stark av det här, gav mina föräldrar presenter men dom ringde mitt syskon o tackade. Var döende en gång...de lade på luren...tur att jag hade en go vän som hjälpte mig. At vara bortskämd är inget man lever länge på,. Att göra något som du har gjort är ju känslor man känner för stunden o tycker inte att det är fel, att man känner ångest efter förstår jag. Men älskar man någon så gör man det, ibland kan det fattas lite äventyr när man är ung, skadar tillfälligt alla hjärtan men man kommer över det. Se fram mot framtiden o känn inget samvetskval för dina känslor, det är gjort o du känner om det var fel så har du lärt dig något. Hela livet är en prövning att finna sig till rätta. Läs här på ifokus vad alla har för erfarenheter. Känn dig inte annorlunda, du är som många andra. God Jul o ha det bra. Ge honom en fin Julklapp o "tänk" att det aldrig kommer att hända igen. Kram till er alla... ## Comment 3 Author: _Fisken Du är inte mer än människa och har gjort ett fel och som du straffar dig själv för. Nu vet du hur illa du mår efteråt. Förlåt dig själv och gör aldrig om det. ## Comment 4 Author: mattillda Du bör ju absolut berätta för din pojkvän vad som skett. Oavsett hur mycket du ångrar dig osv så har han rätt att få veta. Och nej ditt liv är inte slut. Han kanske lämnar dig eller så gör han det inte. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Hej Hanna, du behöver inte känna något illa med vad du gjort. Vi människor oavsett vilka vi är så har vi känslor, vi gör ofta vad vi känner för, o vad vi träffar för människor. Att känna något för de vi träffar har lite med känslor att göra, tänker man att det här vill jag göra, man har lätt för att glömma det som varit o ser fram emot det man ser o känner. Det kan bli övergående och det skall man inte ta med sig i framtiden... men det kommer man alltid att tänka på. Du skall njuta av tiden som du har. Om du vill kan du prata med din kille men jag tror inte han kommer att tycka om det... svårt läge... men skulle rekommendera att vänta med det när det gått en tid när ni verkligen har varit tillsammans en längre tid, om du känner för det. Kan skada ert förhållande om du nämner det för tidigt. Låt det smälta in så förstår du. Du är lika fin som människa nu som då. Jättemånga har samma läge som du.. du är inte ensam... ## Comment 6 Author: ATF #5: ärlighet varar längst, kommer sanningen fram i framtiden kan du nog glömma att han kommer att förlåta dig, jag tycker att du ska berätta så fort som möjligt och hoppas att han ser dig för den bra människan du säkert är. Han förtjänar verkligen att veta ## Comment 7 Author: Lona Ska man ha en chans att få förhållandet att överleva så tror jag inte att det går att ha en sån lögn mellan sig. Jag skulle bli fruktansvärt sårad om min partner var otrogen, men mycket, mycket värre om det kom fram i efterhand - och förr eller senare brukar det göra det. Man är som sagt inte mer än människa men i det ingår också att ta konsekvenserna av sina handlingar. TS, jag känner verkligen med dig angående din familj, ingen borde behöva växa upp eller leva så, men gör inte någon annan illa i ren desperation. Förlåt dig själv, prata med din partner och så ta dig vidare utifrån det. Lycka till och jag önskar dig ett Gott nytt år, må det bli bättre än 2020! ## Comment 8 Author: [Borttaget] Tycker att du ska vänta, om ett år eller så och att du behöver tala om det, ni är inte gifta eller har barn ihop förstår jag, den tiden du befinner dig i är känslig för ett erkännande för vad du gjort. Efter en lång tid o du visat tillgivenhet o mycket kärlek till honom så kan du glömma att säga vad som har hänt tidigare. Lev livet som du gör nu. Älskar du honom som du verkar göra så har du haft en läxa att ALDRIG gör om det. Låt det försvinna från dig, man glömmer lätt när livet fortsätter. Har varit med om liknande, dumpade bara, inget snack bara dra härifrån...