# Och så den tragiska sidan av relationer... Author: [Borttaget] Nu har vi nog ventilerat det mesta som rör relationer åtminstone en gång här. Men det finns en sak jag inte tror mig läst om någonstans. Nämligen - vad händer om ens partner går bort? Jag vet, jag vet. Det är ett ämne man av naturliga skäl helst inte vill prata om eller tänka på. Ändå är det nog det enda vi alla vet kommer att hända förr eller senare. Vi ska dö. Inte bara man själv. Den man lever ihop med också... Otrohet, skilsmässor, sjukdomar, handikapp, misshandel - massor av dystra relationer som det pratas vitt och brett om. Varför är det så jobbigt att planera för vad ens partner skall göra om man går bort? Vi har full koll - så gott det går. Vita arkiv är ifyllda, information har förmedlats, vi vet precis var den andre står om någonting händer. Vi har klara planer för vad som skall hända om vi båda skulle förolyckas samtidigt, vem som ska ta hand om barnen och hur vi vill ha det. Många jag känner vet inte ens om den andre har försäkringar, var de i så fall finns och vart man ska vända sig för att ta reda på det. Det finns folk i min omgivning som lever som sambos hus - hon har ingen aning om att ifall han dör så står hon utan både hus och bil. Det är nämligen hans egendom och sambor ärver inte varandra. Testamente... Vet ni hur er partner vill bli begravd? Hur han/hon ställer sig till donationer? Var alla handlingar finns, vem som skall upprätta bouppteckning och vem som ärver vad? Vad säger hans/hennes föräldrar, syskon, barn - har de informerats om vad som gäller? Det är miljoner och en saker som skall ordnas och fixas när någon avlider - samtidigt som det egna sorgearbetet behöver bearbetas som mest. Kan vara bra att ta reda på så mycket som möjligt i förväg. Förhoppningsvis behöver man inte använda kunskapen, men den gör ingen skada av att finnas. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Klokt inlägg det där... själv vet jag bara att om vi båda dör så ska E bo hos dig! Och om SeaHawk dör så tror jag inte han vill donera organ.... eller det kanske han vill? I vilket fall som helst vill han kremeras, det är jag nästan säker på. Nåt mer vet jag inte, vad gäller eventuella dödsfall hit o dit. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Nähärru, här ska fasen inte brännas, det gör man med häxorna. Jag ska fasen ligga i kistan och bli maskamat!!!!!!! Å mina organ dom ska jag ha själv, det räcker med att jag ger blod!!!!! ## Comment 3 Author: [Borttaget] Mmmm. Du ser.... ! ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jo men att han inte ville donera organ VISSTE jag egentligen, men trodde han tänkt till lite iom blodgivningen, men icke. Vem vill _inte_ kremeras? Tänk om man är skendöd och vaknar där nere i kistan under jorden. Sånt har hänt förr. Man har hittat kistor med klösmärken på insidan av locken. Jojo. \*skrockar\* Sanna mina ord. Bäst är att kremeras. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag har inget på papper.. borde man det när man är 20..? Lite saker har jag berättat för min pojkvän, hur jag vill ha det. Men det känns väldigt avlägset och när vi varken är sambos eller har barn eller nåt annat tillsammans än så blir det ännu mindre "aktuellt". Vi har ju i och för sig fyra illrar tillsammans, men det är ju rätt uppenbart vad som ska hända med dem i så fall.. Och det är ju ändå de som är viktigast. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag tror att man ska lägga allvaret i frågan den dagen man bildar gemensamt hushåll med någon - det är först då problemen kan tänkas uppstå. Åldern spelar ingen roll. Det finns de som är 20 och som har både barn och äktenskap, man kan bli änka/änkling då också. Min mamma blev änka när hon var 23... Hon hade varit ganska glad om hon underlättat det hela genom att göra klart saker innan det hände. ## Comment 7 Author: fettmedkevlar SharpMissy, men om man skulle vara skendöd och vakna av att det bränner överallt då? ## Comment 8 Author: Martin #7 Då tar det ändå slut avsevärt mycket snabbare än om man ligger i en kista. Jag har skrivit ner en del saker, men inte allt. Har gjort klart i livförsäkringar osv vem som skall ha vad, och likaså har jag underlättat för anhöriga genom att ta besluten så att de slipper göra det. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #7 Med tanke på hur få sekunder det tar från noll grader till ett par hundra grader och därefter 800 grader, så hinner man inte känna något, garanterat. I en kista får man ju ligga och ha panik innan syret tar slut... ## Comment 10 Author: Peppe allvarligt? har de hittat kistor med klösmärken? på senare tid alltså eller var det typ 200 år sen de begravdes? tar det inte några dagar iallafall innan man begravs efter att man dött? borde man inte hinna vakna upp isf... ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10 Hehehe... moahahaahahaaahh.... man vet ju aaaldrig... Förmodligen bara en skröna, men ändå. Vill du chansa? \*flinar\* ## Comment 12 Author: [Borttaget] Åhhh, jag har minsann hört jag... skrapmärken på insidan, sönderklösta naglar, halva kistlocket innanför naglarna... Jojomen! ## Comment 13 Author: [Borttaget] Jag vet att Eric vill donera sina organ och jag är ganska säker på att han vill kremeras och ganska säker på att han vill att hans aska ska spridas i skogen. ## Comment 14 Author: Peppe sluta nu ![Räcka ut tungan](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-tongue-out.gif) jag ska ju snart sova ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 15 Author: HannaM jonathan vill donera, det vet jag, han har donationskort i plånboken.. resten har jag ingen större koll på faktsikt (skäms på mig) ## Comment 16 Author: Gullan402 Detta hände faktiskt mig för snart 1 år sen. Men pga av alla törnar tidigare i livet o andras problem i min närhet hade vi faktiskt varit förutseende o pratat med varann innan! Det är ngt vi faktiskt pratade om tidigt i relationen o sen har det liksom "fyllts på varteftersom" som åren gått. Jag hade full koll på min mans vilja o har fått strida för att göra på hans vis en hel del med hans släkt. Farmor/ svärmor var givetvis i chock o kunde absolut inte tänka klart eftersom min mans dödsdatum var precis 1 år efter begravningen för farfar, dvs hennes man. Ta bara detta med blommor (min man tyckte att det var så onödigt med alla dessa blommor/kransar på sin fars begravning) o att sätta ut en fond i dödsannonsen kändes fel eftersom min man hatade alla dessa fonder (hur mkt kommer egentligen dem som behöver det till hjälp). Jag hade velat skänka pengar till RC (en rallyklubb som han varit med o bildat i ungdomen o även kört för, o rallyintresset har han behållt hela livet) men det "passade sig inte" ansåg svärmor o svåger. Nähej, men jag VÄGRAR en fond så då tar vi fotbollsklubben här i byn så så blev det. O eftersom jag var min mans "ständiga sekreterare" så hade jag faktiskt full koll på hans försäkringar etc. ## Comment 17 Author: Benjy jag vill nog kremeras och kan tänka mig att donera organ. Många som behöver organ för att överleva och om jag redan är död så kan jag väl skänka mina? ## Comment 18 Author: Pomperipossa Jag är donator och kan bli kremerad.... Mina föräldrar vet hur jag vill ha det.... Vi pratade om allt i sommras när farmor gick bort. Eftersom jag är ganska kass på förhållanden så tänkte jag det är bätte jag berättar för dom..![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 19 Author: [Borttaget] #16 Du vet precis vad jag menar...! Har man "varit med förr" så tänker man annorlunda och vet hur viktigt det är. Man är så trygg i förvissningen om att "jag tror jag vet" och "det löser sig väl" om man ens tänker på det. Men när tragedin väl slår till kan man bli ganska förvånad över vilka berg man ska över... Människor reagerar så olika i krissituationer också, man kan inte alltid räkna med att övrig familj och släkt agerar som man trodde att de skulle göra. När vår bror gick bort ringde de från sjukhuset och frågade hur vi ställde oss till att donera hans hornhinnor! Vi, fyra syskon, pappa och allas respektive bara glodde på varandra. Vi hade ingen aning... Vi utgick då från oss själva och sa ja. Men han kanske var total motståndare? Och om vi hade haft olika uppfattning, hur skulle vi gjort då? Makens morfar gick bort för några år sedan. Han hade i många många år berättat muntligt för både maken och svärmor att han ville ha en borgerlig begravning. Men han hade inte skrivit en rad om det. Tror ni han fick en borgerlig begravning? Nä. De övriga barnen släpade in honom i kyrkan för de lyssnade inte på maken och svärmor. Maken vill ha en borgerlig begravning. Jag vet, äldste sonen vet. Men om vi skulle förolyckas samtidigt - får vi som vi vill då? Kommer föräldrar och syskon acceptera vad sonen säger? Nu spelar det ingen roll, vi har skrivit hur vi vill ha det. Allt för att underlätta för den som ska ta hand om det. Men ni som lever som sambos - ni vet att ni inte ärver era partners om ni inte har skrivit testamente va? Att kvarlåtenskapen går till i första hand barnen om det finns några och i andra hand den avlidnes föräldrar och syskon. Åh, säger man, hans/hennes föräldrar och syskon skulle ALDRIG o s v. Nä, förhoppningsvis inte, säger jag. Men ack vad advokatarvodens om betalas ut för att lösa just sådana tvister, oftast till efterlevande sambons nackdel. SKRIV papper!! ## Comment 20 Author: Frida Jag har en liten avhandling här hemma i ett förseglat kuvert ifall det skulle hända mig något. Jag har berättat det mesta för pojkvännen och mina föräldrar men det blir enklare att ha det svart på vitt. De vet också vart kuvertet ligger. Har även anmält mig till donationsregistret. Men vad pojkvännen vill har jag inte en susning om. Enda jag vet är att han är positiv till att donera sina organ. Vad gäller kista eller kremering kan jag bara säga en sak: kistan slås sönder inför jordfästningen för att jorden inte ska sjunka ihop så mycket när allt förmultnar. Själv vill jag gärna bli "kremerad" med de där nya metoden där kroppen fryses ner och sedan skakas sönder till ett fint pulver. Sedan renas stoftet från tungmetaller och andra skadliga ämnen innan det lämnas ut till anhöriga. Än så länge är det inte helt genomförbart vad jag har förstått men det tar förhoppningsvis en sådär 80 år innan jag kolar vippen. Anser att jag gör bättre nytta som jordförbättringsmedel i en välvårdad rabatt än att stoppas undan på en plats med gravsten som besöks en gång om året eller två. Dessutom skulle jag hemsöka alla som var med om att ta beslutet att lägga mig i vigd jord. ## Comment 21 Author: [Borttaget] Men hur då slås sönder, när gör man det? För vid jordfästningar sänker de ju ner kistan i graven, tar de upp den igen då? För den är ju hel när man sänker ner den...? Det var en nyhet för mig måste jag säga! Jag trodde det var därför man gjorde kullar på gravplatserna, för att jorden inte skulle sjunka ner? ## Comment 22 Author: [Borttaget] #21 Tja, jag förstår inte heller.... var är Annette??? Hon borde ju veta allt om det dära.... ## Comment 23 Author: Martin En sak som också är viktigt, i sammanhanget, är att se över försäkringar. Se till att vara rätt försäkrade. Inte bara för er egen skull (om ni överlever en olycka eller något), utan även för att er partner/barn skall kunna leva vidare utan att behöva flytta på grund av ekonomiska skäl. ## Comment 24 Author: Annette #22. Nu är Annette tillbaka :) Jag har varit på resa i Skåne med jobbet. Wallmans salonger och massor med god mat. Plus massa annat trevligt :) Vi slår inte sönder några kistor. Som Sajberlena säger, så lämnar vi en jordkulle över graven. När det sjunker är vi där och krattar. Efter en tid tar vi bort eventuell överbliven jord och sår gräs. Det sjunker alltid efter i gravar. Men det är bara att fylla på med mer jord och så mer gräs. Jag har skrivit ett donationskort. Jag har också talat om ör maken hur jag vill ha det, men jag skall skriva ner det så det säkert blir som jag vill. Jag skall ha The Finalcountdown som utgångsmusik och bli jordbegravd. Försäkringar, det borde vi nog kolla över. Om maken skulle dö skulle jag göra mig av med huset det första jag gjorde. Vad sjutton skall jag med en gammal 50-tals kåk till alldeles ensam? ## Comment 25 Author: [Borttaget] Välkommen tebax! Wallmans är ju jättebra! Och tack för informationen, jag blev lite orolig ett tag! Inte för att jag tänkte mig jordfästning, kremering gäller för min del, men man vill ju gärna att ens äldre släktingar fick begravas i en hel kista! ## Comment 26 Author: [Borttaget] #25 Äldre?? Jag är väl ändå inte äldre??? Jag ska bli begraven med ALLA utstickande delar och invärtes delar KVAR! Och dom får ju gärna sitta ihop oxå, man vet aldrig vad som händer sen. ## Comment 27 Author: [Borttaget] Den låt som ska spelas på min begravning är Find my way home med Jon & Vangelis. Det kan inte bli nån annan låt än den. I övrigt struntar jag i hur man gör, men kremeras ska jag. ## Comment 28 Author: [Borttaget] #25 Va, menar du allvar? Ska du begravas i kista i jorden? Nu blev jag lite förvånad... Men absolut, känns det bäst för dig så! Men skriv en notering nånstans, så vi inte eldar upp dig av misstag! För, som vi pratat om förut, det kan ju hända er båda något och då ligger en annan i organisationszonen kanhända... Det är ju en annan aspekt av det hela! Om det händer båda något - vem vet då hur ni vill ha det? ## Comment 29 Author: Martin #24 Intressant med hur det funkar, aldrig tänkt på det förrän jag läste det nu. Angående försäkringar så får man såklart se efter vilka behov som finns, alla har inte samma behov. Men vet en familj är änkan inte hade råd att bo kvar i villan med barnen efter att mannen dog på sitt jobb. En av anledningarna var dåliga försäkringar. I allt elände skall man inte behöva fundera över den biten också. ## Comment 30 Author: Ceciliaolucifer Jag har sagt såhär till mina anhöriga: Om jag dör innan dem så är allt upp till dem hur min begravning ska bli. Om jag ska kremeras eller ej. För jag vill inte att dem ska ha dåligt samvete i 40 år för att jag ville ha en grav som dem inte har tid att sköta om. Jag vill inte lämna efter mig ett dåligt samvete till mina anhöriga över att inte hinna med mig. Jag har sagt att jag vill donera organ. Om mitt liv inte går att räddas så vill jag mer än gärna rädda livet på någon annan. Då dog man inte i onödan! ## Comment 31 Author: Annette #30. Man behöver inte sköta graven själv. Antingen kan man ha skötsel på den, eller också har man en grav utan plantering med bara en gravsten. ## Comment 32 Author: Liss Jag vill nog begravas i en minneslund eller något sådant. Alltså så man slipper stenen och allting med det, men ändå har en plats dit man kan gå och sätta blommor om man skulle vilja. Helst skulle jag väl vilja kremeras och spridas någonstans där jag verkligen trivdes. Men de är väl olagligt har jag för mig!? ## Comment 33 Author: Annette #32. Man kan ansöka om att få sprida askan någon annanstans. Detta med minneslund tycker jag man skall tänka igenom en extra gång, för de efterlevandes skull. För vissa människor känns det bättre att ha en bestämd grav att gå till. I en minneslund vet man inte var askan är nergrävd. Detta är som sagt olika för alla, men själv vill jag inte ha mina anhöriga i en minneslund. Jag vill ha en grav med gravsten, så att det finns spår av att de en gång levt. ## Comment 34 Author: Liss #33 Okej, kanske man skulle göra då:) Jo fast jag gillar konseptet med minneslund iaf. Jag vet hur min familj är funtad och nästan alla är begravda i minneslund, tycker de funkar bra. Desutom är den belägen precis vid en stor sjö, så de är jätte vackert. Och man vet ju ändå att de är där någonstans och vilken av alla stenar:) ## Comment 35 Author: Annette #34. I en minneslund har man inga egna gravstenar, så det måste vara någon annan form du menar. [http://www.imcweb.nu/svenskakyrkangoteborg/multimall.asp?sida\_id=483](http://www.imcweb.nu/svenskakyrkangoteborg/multimall.asp?sida_id=483) ## Comment 36 Author: adiafora Mycket klokt. Själv brukar jag tänka tankar om vad som skulle hända med barnen, men jag har inte skrivit ner någonting. Om jag gick och dog skulle barnens pappa ta hand om dem och tvärtom. Att vi skulle avvika samtidigt är känns osannolikt, men det finns ett stort stöd från både mor- och farföräldrar, faster, moster osv så jag litar på att den för barnen bästa lösningen skulle gå att finna om vi nu skulle förolyckas plötsligt, i en seriekrock eller om det ramlar ett flygplan i våra skallar eller så. Medan barnens pappa levde med en kvinna som inte var riktigt klok och mina barn mådde väldigt illa skrämde det mig att tänka på hur det skulle gå om jag gick och dog. Men idag känns det bra, jag litar på exets egna ord att han inte ska göra om samma misstag. Jag är registrerad i donationsregistret och jag har talat om för både min syster och pappa hur jag vill att min kropp ska hanteras. Jag vet också hur de vill göra med sina kroppar när de dör. Däremot har jag inte pratat med min bror....får väl lov att förhöra mig om det. Tack för påminnelsen! ## Comment 37 Author: [Borttaget] Min far dog när jag var liten, han ligger begravd med grav och gravsten i Spånga. Jag har mig veterligen aldrig varit där. Vi lämnade Stockholm i början på 70-talet, och när jag nu i vuxen ålder 35 år senare åker dit känns det liksom inte riktigt aktuellt att åka till kyrkogården... Min mamma och min bror ligger i "samma" grav på en annan plats i landet, urnsatta med gemensam sten. Dit åker jag inte heller, har väl varit där med barnen nån gång. Känner inte varken vilja eller behov av att åka dit. Mig veterligen är ingen av syskonen där med någon större frekvens heller. Grav med sten kändes rätt just då, för snart 13 år sedan, idag hade vi kanske sett det annorlunda, vem vet. Saker har förändrats så mycket på med åren, man flyttar, nya familjer har bildats med medlemmar som aldrig träffat mamma eller brorsan och inte känner någon som helst samhörighet med dem. Å andra sidan hade jag inte åkt och satt mig i någon minneslund heller, varken där eller någon annanstans. Jag både känner och minns, men det kan jag göra var som helst. Vi pratar om mormor och morbror hemma med barnen, tittar på kort och så. Alltså bär jag minnena av mina anhöriga med mig hela tiden, behövs stenen då? Jag är ju ett bevis på att både min mamma och pappa funnits, precis som mina barn och blivande (?) barnbarn kommer att vara över att jag funnits. Just nu känner jag att jag inte skulle vilja ha en grav med sten om jag skulle gå bort. Men man vet aldrig, det kan ändra sig... För mig är stenen ett sätt att hedra den som ligger där, man reser ett monument över personen ifråga. Det är bra. Men jag har inte dåligt samvete över att jag inte därtill pyntar med blommor och ljus. ## Comment 38 Author: Annette #37. Man skall göra det som känns bäst, det finns inget rätt eller fel. ## Comment 39 Author: [Borttaget] Nä, det måste väl vara så? Ibland upplever man att ett oskrivet regelverk dömer ut en som en fruktansvärd människa om man inte rättar in sig i ledet, men nog måste det vara tillåtet att följa vad som känns rätt för en själv... Sorgearbete är så otroligt individuellt, att man agerar okonventionellt innebär inte att man inte känner och tänker, men många tror det. Jag är också övertygad om att hela den processen går snabbare och blir lindrigare om man känner att man får göra det på "sitt" sätt. ## Comment 40 Author: Annette #39. Så länge det är tillåtet så ;) Man skall ta sig tid och tänka efter, det är nog det viktigaste eftersom det inte går att ångra sig efteråt.... Ibland kan ju döden komma oväntat och det kan inte vara lätt för de anhöriga att ta ställning till en massa saker. Så att fylla i ett sånt där Vitt arkiv borde man verkligen göra. ## Comment 41 Author: [Borttaget] Ja, det känns verkligen bra att ha gjort det! En annan praktisk fråga till dig som vet och kan allt det här; När ett gravbrev "går ut" och om man bestämmer sig för att inte förnya - vad händer då med sten och grav? Grävs graven upp och stenen slängs eller vad? Tar man bort resterna av den som begravts? Tror det blir aktuellt för min pappas grav inom ett par år eller så, har inte bestämt hur jag ska göra än... ## Comment 42 Author: Annette #41. Om man inte förnyar gravrätten återgår den till församlingen, som då kan ta bort stenen och använda graven igen. Man gräver **inte** upp de som ligger begravda. I vissa fall står stenarna ändå kvar, de kan tex vara kulturminnesskyddade. Gravrättsinnehavaren äger ju stenen, så om de vill ha den så kan väl ingen neka, antar jag. Det vanligaste är nog att något stenhuggeri tar hand om den. ## Comment 43 Author: [Borttaget] Åh, tack ska du ha för hjälpen!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 44 Author: Annette #43. Det var så lite så :) ## Comment 45 Author: [Borttaget] #35 Min farfar liggar i något som benämns som "minneslund". Han har en egen metallskylt och så vitt jag vet finns hans aska vid den också. (Minneslunden är halvcirkelformad och har "väggar" av granitstenar där skyltarna sitter.) Det är möjligt att detta är någon "specielgrej" för att han är krigsveteran men det kanske funkar annorlunda på Åland också. Kan såhär på rak arm inte komma på andra minneslundar än just de där heller (men jag har ju inte sett alla gravplatser). ## Comment 46 Author: Annette #45. I Sverige kallas en sådan gravplats för askgravplats. ## Comment 47 Author: [Borttaget] Jag har skrivit på donationspapprerna och berättat lite kort hur jag skulle vilja ha med begravning, men det beror ju på läget. De vänner som vill komma får komma. Jag vill bli frystorkad iaf. Kremerad, nej inte om det blir nu helt godkänt med promession. Sten får de sätta om de vill, för det vore ju lite trevligt att komma upp som en ros, i o med att näringen från kroppen kan dras upp av planterad blomma på gravplatsen. ## Comment 48 Author: [Borttaget] #46 Aha, det är bara ordet alltså :) ## Comment 49 Author: Ceciliaolucifer #31 Jag vet :) Men just samvetet över att inte hinna med någon. För trots att man är död så är man ändå levande för den som sörjer och går till graven. Den man älskar ligger ju där. Och att inte hinna åka dit och "hälsa" på kan göra ont i det kvarlevandes hjärtan. ## Comment 50 Author: Dolleminas Min familj och mina syskon vet lite hur jag vill ha det om det skulle hända mig nåt, (vet själv hur fort nåt kan hända...) hur som helst så står det att mina organ ska doneras (om det är nåt de kan använda..) både till behövande och forskning, sen vad gäller jordfästelse eller kremering spelar ingen roll de får de överlevande bestämma.