# Inget nytt husdjur vill han ha Author: julibacken Hej, vill fråga hur ni ser på den här situationen. När jag träffade min sambo för 3 år sedan så hade jag redan en kanin (Skrutten) Han som var hur tam och kelsjuk som helst. Han skuttade omkring lös i lägenheten, älskade att kela i soffan när jag såg TV och var helt enkelt ett underbart sällskap. Min pojkvän tyckte inte om djur och ville att jag skulle ge bort, sälja eller avliva Skrutten. Det gick jag absolut inte med på. Antingen fick vi i så fall vara särbos eller så är vi inte rätt för varann. Jag förklarade för honom att det är uteslutet för mig att leva utan husdjur. Jag vill alltid ha djur i mitt liv. Han gick med på att ha ett samboförhållande till slut men ville inte ha något med kaninen att göra. Det var självklart ok för mig. Skrutten var mitt intresse och inte hans ansvar. Månaderna gick och sambon började otroligt nog tycka om Skrutten, och med tiden blev han till och med fäst vid honom. I tre hår bodde han och Skrutten ihop. Skrutten blev 11 år när han somnade in för ett halvår sedan. Min sambo grät den dagen och han saknade Skrutten näst intill lika mycket som jag gör. Nu när det gått ett halvår känns det oerhört tomt och jag vill absolut ha ett nytt husdjur. Helst kanin, men jag kan även tänka mig katt el hund. Men nu vägrar sambon igen. Nu säger han som när vi nyss träffats "tycker inte om djur" ... "vill inte ha med djur att göra" osv Jag fattar ingenting.. Han VET att jag inte kan tänka mig ett liv utan husdjur. Jag sa det VÄLDIGT tydligt innan vi blev sambo, men han menar nu på att det bara var min dåvarande kanin som han kunde acceptera, Absolut inget annat djur.. Och nu bråkar vi jättemycket om detta. Jag tycker han blivit helt kall igen från att han faktiskt älskade Skrutten när han lärde känna honom... Jag är faktiskt beredd på att bli särbo el i värsta fall singel om jag måste, för jag vill verkligen ha husdjur i mitt hem. Men min sambo tycker jag är jättehemsk som känner att djur är viktigare än honom. Hur ser ni på saken? ## Comment 1 Author: 91Marran Jag hade valt djur som är i bur. Då kan han välja att inte umgås med dem. Han blir inte lika påträngd som av ett lösgående djur. T.ex. marsvin är trevliga djur. Annars kan du fråga honom om du får ha en katt på prov och se hur det fungerar. ## Comment 2 Author: Sindri Jag tycker du helt enkelt får välja mellan djur och människa. Jag älskar många djur, men kan inte tänka mig att ha ett i hemmet. Jag är uppväxt med hund och har passat många andras hundar och katter och det är ok men vill inte vara bunden och inte ha ansvar. Likaså min man. Jag skulle aldrig ens flyttat ihop med en kanin som din sambo gjorde. ## Comment 3 Author: Mitchika Ingen av er har fel i den här situationen, han ska inte behöva tvingas att ha djur mot sin vilja och du ska inte behöva tvingas att vara utan mot din vilja, men jag tycker ni båda verkar ha resonerat lite galet. Du sa uttryckligen att du alltid vill ha djur i ditt liv i början av relationen. Han sa uttryckligen att han inte vill ha djur i sitt liv över huvud taget i samma veva och att han inte tycker om dom. Era två livsstilar krockar rejält och det är väldigt svårt att kompromissa om det här. Varför gick ni vidare med relationen när ni båda hade såna extremt olika åsikter och känslor angående det här? Det låter som att ni båda gick in i det med hopp om att den andra skulle ändra sig. Du trodde han skulle ändra sig och vilja ha djur efter att ha lärt känna Skrutten. Han trodde att du skulle ändra dig och gå med på att vara djurfri efter att Skrutten gick bort. Vilket blir lite galet och då uppstår ofta situationer som denna. Det enda du kan göra är att välja. Vill du offra husdjur och stanna med din sambo? Kan du vara lycklig utan djur? Eller kommer du inte kunna vara riktigt lycklig och må bra utan djur i ditt liv och det är bättre att bli särbos eller avsluta relationen? Inget alternativ är fel och du är inte hemsk bara för att du vill och känner annorlunda än vad din sambo gör. Det är ditt liv och du måste känna efter vad som är rätt för dig. ## Comment 4 Author: Draken Ni resonerar helt fel båda två. Du visste om att han inte ville ha djur överhuvudtaget och han visste om att du inte kunde leva utan djur. Jag har svårt att förstå hur ni ens kunde gå in i en relation på de premisserna. Antigen får ni då bli särbos eller så fortsätter ni som sambos, men då får en utav er ge sig för den andra. Känner du att du inte kan leva utan djuren, så kanske du skall se dig om efter någon som också kan tänka sig att ha djuren i sitt liv. Det är ditt val helt och hållet. ## Comment 5 Author: julibacken Varför vi gick vidare med relationen trots att vi vill så olika med djur var för att han gick med på det. Jag sa innan vi flyttade ihop: " okej men om vi är så olika att du inte alls vill ha djur i ditt hem och jag alltid vill ha djur i mitt hem så måste vi vara särbos eller inte ihop alls" Han försökte då med olika "hot" att om jag inte gör mig av med kaninen så tappar jag honom för alltid, men jag stod på mig att jag INTE skulle avliva, ge bort eller sälja Skrutten, då är jag hellre singel. Då sa han till slut att "okej jag får stå ut med djur då för jag vill verkligen inte tappa dig som jag älskar så mycket, och särbos - aldrig i livet, jag flyttar ihop med dig och kaninen då" Ja så flyttade vi ihop och med tiden mjuknade han. Han började spontant bry sig om Skrutten, han började lyfta upp honom och kela på kvällarna i soffan, han busade med honom, borstade honom, fick honom att göra konster, matade honom, lockade på honom trots att jag var tydlig med att det var 100% mitt ansvar, men han sa att han VILLE göra dessa saker då han börjat tycka om Skrutten. Sedan när dagen var inne att Skrutten var tvungen att få somna in så grät han som sagt. Och det var absolut äkta känslor som jag kunde se. Det vore sjukt om allt var fejk för att göra mig nöjd. Jag tolkade absolut hans många många stunder under 3 år med Skrutten som att han nu inte alls tyckte illa om att ha husdjur längre. Men nu efter ett drygt halvår utan husdjur så är han tillbaka till "tycker inte om djur" osv Jag skulle självklart vara beredd att ta 100% ansvar igen med en ny kanin. Det är liksom bara en bonus ifall han skulle börja tycka om den med tiden som det blev med Skrutten. Han stenvägrar bara och jag är faktiskt beredd att leva utan partner för att få ha husdjur, men det tycker min sambo är jätteelakt sagt av mig. ## Comment 6 Author: Caeli #6: Det där sista kan jag förstå. Jag hade inte heller blivit glad om min partner hade valt ett djur (som ännu inte var inskaffat) framför mig... Man kan också se det som så att när ni flyttade ihop så gav han efter för din vilja och accepterade att ha djur. Och då är det kanske din tur nu att respektera hans sätt att se på saken och leva utan djur i några år. Ett förhållande är att ge och ta och att jämka. Klarar ni inte det så får ni dela på er. ## Comment 7 Author: Mitchika #6: Oj, nu låter det ännu värre.. Vad för partner börjar hota och försöka utpressa sin partner för att få sin vilja igenom!? Jag är så glad att det inte fungerade på dig, men herregud, vilken enormt stor och illröd varningsflagga. Så beter man sig inte i ett förhållande eller mot någon man säger sig älska. Efter du lade till den där biten av information om att han gick med på att ha djur för att ni skulle flytta ihop så tycker jag verkligen att han agerar fel på alla punkter, men på din beskrivning av honom innan så är jag inte speciellt förvånad att han "ändrat sig." Eller så kanske han tolkade det som en kompromiss (han låter som att han är lite manipulativ av sig) att han accepterar att leva med din kanin tills den går bort och sen lever du utan djur med honom efteråt? Jag menar, nu bor han ju med dig och han kan därmed "tvinga" dig att inte skaffa fler djur eftersom att i en familj och i ett hushåll så fattar man såna beslut gemensamt. Nu har han ju dessutom varit djurfri igen i ett halvår och blivit påmind om hur härligt det är för honom. Det är inte alls konstigt att han tycker att du är jätteelak som vill göra så. Hur skulle du själv känna om du blev dumpad av en partner för något som du tycker illa om eller anser oviktigt? MEN och det är ett stort men! Det betyder inte att du är jätteelak. Jag är helt på din sida. Jag vägrar ha ett förhållande med någon som ogillar djur och försöker hindra mig från att ha husdjur i mitt liv. Personen skulle åka ut med huvudet före. Djur kommer alltid att komma först i mitt liv, både dom som finns nu och dom som kan komma att finnas i framtiden. ## Comment 8 Author: julibacken Naturligtvis kan man tycka att det nu är min tur att kompromissa, och visst är jag beredd att ge honom tid. Men det låter inte på honom som att han om han får vara djurfri en tid till så är det ok att skaffa ett nytt djur sedan. Det handlar ju om en livstid jag får kompromissa. (visst, vårt förhållande kanske inte håller en livstid, men det är iallafall min avsikt när jag träffar någon att det inte ska vara något tillfälligt) Och nej, en livstid utan husdjur är jag inte beredd att kompromissa men skulle han säga "djurfri ett år till sen får du skaffa ett husdjur", ja då hade jag gått med på det, men inte "aldrig mer ett husdjur" ## Comment 9 Author: sp0ngeb0b Jag är i en lite liknande situation, min sambo uppskattar visserligen djuren (han har alltid gillat djur, men inte velat ha egna) och accepterar att jag alltid kommer att vilja ha husdjur hemma. Jag har sagt att det får han acceptera eller så får vi vara särbos, jag kommer inte avstå husdjur. Jag kompromissar så klart gällande antalet och typ av djur om/när vi skaffar fler. Allt detta är han helt med på. Hade han plötsligt ändrat sig såsom din sambo gjorde, så hade jag sagt tack och hej. Ärligt talat. Inte nödvändigtvis gjort slut men jag hade flyttat ut. Jag vill inte leva utan djur speciellt inte med tanke på hur många som behöver ett hem, jag kan liksom inte gå runt och göra ingenting då. Plus att jag mår bra av deras sällskap. Jag kan förstå att det känns skit för den som inte vill ha djur, men du har faktiskt varit tydlig med det redan från början och då tycker jag inte riktigt att han har rätt att käfta emot. Han vet ju var du står liksom, och har vetat det sedan start. ## Comment 10 Author: LunaH77 Han gick med på ett djur för att han älskade/älskar dig. Nu är ni i ett annat läge och tyvärr måste ni prata som två vuxna om detta. Är ett djur viktigare än att leva med honom, ja då kanske din pojkvän inte är så viktig för dig och känslor inte tillräckligt stora. Och har jag fel där så är det nog din tur att ta hänsyn till honom. Kanske skaffar ni hus med trädgård så småningom, så du kan ha en kanin utomhus? Jag själv är allergisk och skulle definitivt avsluta ett förhållande där husdjur skulle vara viktigare än mig…. Skulle kännas väldigt konstigt att bli bortvald pga ett djur i ett sånt läge. ## Comment 11 Author: Mitchika #11: Fast det där med att pojkvännen inte är så viktig för TS och att känslorna inte skulle vara så stora tycker jag inte stämmer alls. Om han nu inte var så viktig, då hade TS väl inte tvekat och ens funderat över det här? Då hade han väl åkt ut med huvudet före eller så hade TS flyttat ut för länge sen istället för att skriva här? I det här fallet handlar det om att pojkvännen gick med på att leva med djur (inte enbart kaninen) för att han inte ville göra slut med TS och inte leva som särbos. Nu har han plötsligt ändrat sig efter att ha fått sin vilja igenom med att flytta ihop och kaninen som fanns innan gått bort. Det tycker inte jag är okej gjort av honom alls. Jag är inte villig att ge upp stora delar av mitt liv, mina passioner och det som gör mig lycklig och får mig att må bra för en annan person, oavsett om det är en vän, familjemedlem eller en romantisk partner vi pratar om. Kompromissa om saker, absolut, men jag vill inte ge upp det som gör mig... ja, till mig för en relation. I mitt fall så är det bland annat djur, precis som TS. Det går att jämföra med vad som helst som man älskar och inte vill leva utan, inte bara djur. ## Comment 12 Author: julibacken Ja Mitchika, Precis som du skriver i #12 känner jag. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Han sa innan vi flyttade ihop att han gick med på att ha DJUR för att han ville bo med mig. Han sa inte specifikt min kanin bara, och sedan inget nytt djur. Han skulle inte flyttat ihop med mig för han visste att jag ALLTID kommer vilja ha ett husdjur. För det sa jag. Jag kan absolut kompromissa ett tag till för hans skull. Men i framtiden kommer jag vilja ha djur. Jag kan inte få egna barn och djuren är mina barn. ## Comment 13 Author: LunaH77 Fast är man beredd att bli särbo pga ett djur så låter det fortfarande som att djuret är viktigare 🤷🏼‍♀️ Vad är problemet? Flytta för en kanin o ge upp pojkvännen eller stanna kvar? Jag hade fortfarande inte fortsatt va ihop med någon som hellre bor med ett djur än med mig! Låter som du får hitta en kille som också älskar djur helt enkelt. För det där problemet kommer alltid finnas mellan er. Lika mkt som att du har rätt att ha ett djur har han faktiskt rätt att inte vilja ha det. ## Comment 14 Author: Mitchika #14: Har inte du ett hobby, ett intresse eller något som du brinner för och älskar över allt annat som du aldrig skulle vilja ge upp för något eller någon? Anledningen till att jag tar upp det är att man inte ska känna att en person väljer ett djur (eller ett icke-existerande sådant) före en själv. Det handlar inte "bara" om ett djur, utan det handlar om ett intresse, en passion, en livsstil och en hobby som man inte vill leva utan. Jag känner precis som dig, fast tvärtom. Jag hade inte fortsatt vara ihop med någon (eller ens blivit ihop med någon från första början) som inte vill bo med djur eller som inte tycker om djur. 🙂 Problemet i den här situationen är att pojkvännen antingen ljög för TS eller ändrade sig. Det är han som orsakar den här situationen nu, inte TS. Han sa att han var villig att leva med djur för att han ville leva med TS, vilket fick TS att flytta ihop med honom, bo tillsammans i 3 års tid och investera i en framtid med honom. Annars hade TS aldrig gått med på att flytta ihop med honom och troligtvis hade relationen tagit slut. Man har självklart rätt att ändra sig, men då måste man ta ansvar för det också. Han kan inte komma och säga att TS är jättehemsk när TS gjorde klart och tydligt för honom vad som gäller från allra första början, han gick med på det och sen är han den som ändrar sig. ## Comment 15 Author: [Borttaget] #14: nu tog också ts upp att hon inte kan få egna barn och att djuren för henne är som barn (har själv katt, så kan förstå det resonemanget/känslan), vilket också sätter det här i ett helt annat ljus så att säga. ## Comment 16 Author: Irmelina Det att du inte kan få barn är din sambo okej med det då? ## Comment 17 Author: julibacken #17 Ja det är han eftersom han inte vill ha barn heller. Jag hade kunnat tänka mig att adoptera barn framöver men accepterar att vara utan barn för hans skull. Kan dock inte acceptera ett helt liv utan djur också. ## Comment 18 Author: sp0ngeb0b Förlåt, har jag missat poängen med denna tråden? Känns som att folk bara ifrågasätter TS prioriteringar. Men frågan handlade väl om att pojkvännen hade plötsligt ångrat sig angående något som TS hela tiden framhållt som väldigt viktigt. Strunt samma vad andra tycker om djur. Översätt det till vad ni vill. Barnaskaffande, boendeform, vad som helst. Om man som par kommit överens om en sak och den ena sedan plötsligt ångrar sig och vägrar gå med på den ursprungliga överenskommelsen, då är det väl den personen som "har fel"? Menar så klart inte att man inte ska säga vad man tycker. Men är man den som bryter överenskommelsen kan man inte förvänta sig att den andra parten viker sig, inte när det handlar om något som är så viktigt för den personen. ## Comment 19 Author: [Borttaget] #19: just det jag ville ha fram med min kommentar i tråden. ## Comment 20 Author: LunaH77 Tycker fortfarande att han har rätt att ångra sig… vad ni än säger så kan ingen tvinga honom och då har hon bara ett val… att lämna o välja att bo med en kanin. ## Comment 21 Author: Mitchika #21: Det är ingen som ifrågasätter hans rätt att ångra sig. Åtminstone gör inte jag det. Det jag ifrågasätter är det faktum att dom två kom överens om en sak, nu ångrar han sig och vill gå tillbaka på överenskommelsen och när då TS vill bli särbo eller avsluta relationen för det då det förändrar allt så målar han upp TS som den hemska. Vilket inte är sant över huvud taget och det är elakt av honom. Han har ändrat sig och vill inte ha djur, trots att han gick med på att ha djur så att dom kunde flytta ihop. Då vill TS självklart inte bo ihop längre utan bli särbo så att TS kan ha djur, alternativt separera om han inte tycker att det är ett alternativ. Men då kan inte han sätta igång och skrika om hur hemsk TS är för att vilja ha det så när han redan visste sen tidigare hur TS kände. Han visste vad som gällde. Om han har rätt att ändra sig om djurfrågan, (vilket han har) då har TS lika mycket rätt att ändra sig angående boendesituationen och även förhållandets framtid utan att vara hemsk heller. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #22: Instämmer! ## Comment 23 Author: Katti Jag kan relatera till 100%, då djur (i plural!) är en förutsättning för att jag ska må bra. Jag har alltid haft djur. För mig är djur så viktiga att jag aldrig hade gått in i ett förhållande med en man som inte också älskar djur. Ändå var det så att min före detta man, efter 15 år och tre barn tillsammans, plötsligt sa stopp. Jag fick välja mellan honom och en valp och jag valde valpen. Det var självklart inte så enkelt, men faktum kvarstår; man måste följa sina känslor. Jag är helt övertygad om att om jag hade gått med på hans krav hade det ändå långsamt kvävt förhållandet till döds. Nu lever jag på en gård med en man som bara ler åt mig när jag kommer hem med fler djur! ## Comment 24 Author: julibacken #24 Tack för ditt svar. Krävde din dåvarande man att du skulle göra dig av med era befintliga djur efter 15 år ihop eller hade du accepterat att vara utan djur i 15 år innan du ville ha en valp? ## Comment 25 Author: Herveaux #21: Jag tänker tvärtom att eftersom det är han som har ångrat sig så ligger valet hos honom; bo kvar med sin partner + djur, bli särbos eller separera. Det är ju inte överenskommelsen som har ändrats utan hans åsikt, då är det också han som får ta ansvar för vad det kan innebära för deras samboskap eller t.o.m relation. Att försöka måla ut TS till the bad guy är inte lite fult när det är han som satt sig på tvären. Håller helt med Mitchika och ni andra som är inne på samma linje. ## Comment 26 Author: Sindri Jag vet inte om jag ser det som om mannen har ändrat sig. Han står fast vid att han inte vill ha djur, men han gick med på att flytta ihop med just det djuret som fanns i TS liv just då. En kanin lever ju inte så länge så han tänkte kanske att problemet skulle vara löst i o m att kaninen dog. Visst kan man fästa sig vid ett enskilt djur även om man i princip inte vill leva med djur. Jag gillar djur och kelar gärna med de jag träffar, har som jag skrev ovan haft hand om många andras hundar och katter och älskat dem, men vill absolut inte bo permanent med djur. Det finns inte bara en svart eller vit sida här. Både TS och hennes man har båda hoppats på att den andra skulle ändra sig/ge upp. Det är inte så ovanligt i förhållanden att man tänker så. Nu har det kommit till en brytpunkt och då kanske man skall bryta. TS kan få chansen att träffa en man som vill samma sak. Livet måste ju vara oerhört mycket enklare och roligare då. ## Comment 27 Author: Mitchika #27: I inlägg #6 så förtydligar TS att han gick med att på att ha djur för att bo med TS. Djur som i plural, han gick inte med på att enbart ha kaninen utan han sa att han gick med på att stå ut med djur för att han inte ville förlora TS eller göra slut. Så nej, jag håller inte med dig där. Han gick med på hennes villkor, sen ändrade han sig och nu försöker han måla upp TS som skurken för att hon håller fast vid det hon sagt från allra första början. ## Comment 28 Author: Sindri #28: Jag har också läst #6 och det är ju en tolkningsfråga huruvida han menade djur i allmänhet eller just detta djur. Man kan tolka det som att bådas ståndpunkter står fast, det hjälps ju inte hur mycket vi tycker eller diskuterar här. Ingen kan ju tvinga mannen att bo med djur så är det bara. Jag tror ingen av dem skulle bli lycklig i långa loppet om de fortsatte ihop. Det är väl bara att gå skilda vägar. Det kommer att bli andra kriser i framtiden oh då kommer det här med djur eller inte att komma upp igen och allt blir bara bittert. Någon måste ju ge avkall på sin innersta vilja och övertygelse - set slutar aldrig bra. ## Comment 29 Author: Mitchika #29: Jag håller inte med om att det är en tolkningsfråga alls och det låter väldigt manipulativt i ärlighetens namn. Det är extremt stor skillnad på att säga "jag står ut med att bo med djur" och "jag står ut med att bo med din kanin." Det förstnämnda är verkligen djur, inte bara kaninen. Jag förstår inte hur det kan vara en tolkningsfråga? Om han egentligen menade eller sagt att "jag vet att jag sa djur, men jag menade egentligen bara din kanin" så hade det ju också med största sannolikhet förändrat saker och ting. Jag håller med i resten. Jag tycker inte heller att han ska tvingas leva med djur och flytta isär känns som det absolut bästa beslutet här. Men jag tycker fortfarande han är elak som försöker vrida det till att TS är den hemska i situationen som inte vill bo ihop längre när han plötsligt "förtydligar" (om man ska tolka det som du säger) att han kanske sa djur, men bara menade kaninen. ## Comment 30 Author: Mitchika Som tillägg till #30 vill jag också säga att det här är min tolkning av situationen efter allt jag läst: TS hade inga problem med att vara och leva som särbos så att hon kunde ha djur och han slapp. Att flytta ihop och bli sambos var något han ville och pushade för, för han ville inte leva som särbos. Han ville att dom skulle bo tillsammans och det hade TS inget emot egentligen heller. Då förklarade TS att om dom ska bo tillsammans så kommer det finnas djur i hemmet för TS vill alltid ha djur. Han försökte (enligt TS ord) "hota" henne till att göra sig av med kaninen för att få sin vilja igenom, men TS vek sig inte. Bara där är en stor varningsflagga. En vettig partner kan diskutera och prata om något utan att ta till någon form av hot och utpressningsförsök och där förlorar han rejält med sympati från mig. Till sist säger han att okej, han står ut med att ha djur så att dom kan flytta ihop. Han bor med TS och kaninen i tre år, kaninen går bort och sen när TS är redo att skaffa djur igen så antingen "ändrar han sig" eller "förtydligar vad han verkligen menade." Då kan han inte gå och bli förbannad på TS och säga att TS är jättehemsk när TS då inte längre vill bo ihop så att hon kan ha djur, precis som hon hela tiden sagt och hållit fast vid. Han har all rätt att känna som han känner, men samtidigt får han skylla sig själv lite om han gick in i det hela med den inställningen TS skulle ändra sig. Att säga att TS är jättehemsk på grund av det här är fel (speciellt eftersom att TS spelat med öppna kort hela tiden) och hade han inte hävdat det hade jag inte tyckt att han gjorde något fel heller. Det är dom delarna som skaver hos mig och jag förespråkar **inte** att han ska behöva "ge med sig" och tvingas leva med djur för att han en gång sa det. Jag tror att särbo/separation är enda sättet här för att båda ska må bra, leva som dom vill och få vara lyckliga i det långa loppet. Jag tycker bara att han gör fel som försöker måla upp TS som den hemska i en situation som han borde ha sett komma långt i förväg. ## Comment 31 Author: [Borttaget] men att det ska bli så mycket drama för ett inlägg =O och ni som beklagar er inför TS att hon är en hemsk människa..väx upp och ta ansvar över era egna liv du har ingen vän som har valp el kattunge el liknade som du kan få låna några dagar bara för att se hur det ter sig..hans rädsla för att förlora något verkar vara hyfsat stort eftersom han valde dig trots att du hade djur..en valp el en kattunge kan smälta många hjärtan,även om din kille verkar stenhård på insidan..är nog rädslan att förlora som är kanske hans största rädslan ## Comment 32 Author: Mitchika #33: Jag ser inget drama, jag ser sansad diskussion med olika perspektiv och tankar? Den enda som jag sett som målat upp TS som hemsk är pojkvännen som nämns i trådstarten, enligt TS utsago. Det är åtminstone honom och det som jag refererar till, inte någon annan i tråden. Att låna någon annans valp eller kattunge låter som en otroligt dålig idé ur många perspektiv. För det första så ska han inte övertalas till att skaffa ett djur. Hans vilja och känslor räknas och behöver respekteras också och han uttrycker tydligt att han inte vill och att han inte tycker om djur. Jag tvivlar på att det kommer ändras och om det skulle göra det så måste det vara för att han själv känner att han vill ändra sig. Inte för att han övertalas, tjatas eller manipuleras till det. Kaninen ändrade inte hans åsikter om eller känslor kring djur överlag, utan han fäste sig bara vid den kaninen. Den var ett undantag och han har ingen lust att ge ett nytt djur en chans och fästa sig vid det för han vill inte och är inte intresserad. För det andra tvivlar jag starkt på att han skulle gå med på att ta hem en valp eller en kattunge i några dagar på prov och om TS skulle göra det bakom hans rygg så är risken stor att han skulle bli riktigt förbannad. Det skulle åtminstone jag bli om min partner gick bakom ryggen på mig sådär efter att jag sagt att jag inte vill, oavsett vad det gäller. För det tredje så kan små valpar och kattungar (speciellt när dom fortfarande är lite bebisar av sig) smälta många hjärtan, men långt ifrån alla och sen glömmer folk ofta en viktig del. Valpar och kattungar är små monster och oerhört jobbiga och det säger jag som älskar både hundar och katter. En "normal" valp behöver ut stup i kvarten eller så får man torka kiss och bajs inne. Den tuggar, biter och äter även på allt inom räckhåll, inklusive människor. En "normal" kattunge går förhoppningsvis på lådan som den ska, men är i övrigt väldigt lik hundvalpen, med skillnaden att den kan hoppa upp på möbler och i fönsterbräden och klättra på sätt som valpar inte alltid kan. Samt att den troligtvis klöser lite mer än vad valpen gör. Det är inte det jag skulle välja att utsätta någon som inte gillar djur för som ett exempel för att visa hur underbart det kan vara med djur. Det kommer med stor sannolikhet ha motsatt effekt istället. ## Comment 33 Author: Draken #33: Det kommer inte bli bra i slutänden hur de än gör. Om TS propsar igenom att hon skall få ett djur, så kommer både TS och djuret gå på tårna, TS av rädsla för att djuret skall göra något som retar upp pojkvännen ordentligt, och djuret för att det tvingas leva tillsamman med en person som önskar det dit pepparn växer. Oavsett vilket djur man väljer, så känner det av om någon är negativt inställd till dem. Om pojkvännen propsar genom att det inte skall finnas några djur alls, då kommer TS förmodligen må fruktansvärt psykiskt dåligt. För 2 av mina döttrar så är djuren deras allt. De lever för sina djur, så jag vet, mycket väl, vad ett djur kan betyda för någon som inte mår psykiskt bra. ## Comment 34 Author: [Borttaget] #31: gjorde samma tolkning som du. ## Comment 35 Author: julibacken Jo exakt han sa då för 3+ år sedan att han väl får "stå ut med djur då" för särbo kunde han inte tänka sig att vara. Och han bodde själv i en liten etta medan jag hade (har) en 2a på nära 70 kvadrat så han flyttade in hos mig och min kanin. Och nu vägrar han flytta för att jag verkligen längtar efter ett nytt djur. Är det verkligen jag som ska flytta från min lägenhet? Skriva över hyreskontraktet på honom då? Jag tycker verkligen inte det är rättvist. Självklart skaffar jag inte djur bakom ryggen på honom. Men han är helt omöjlig att komma överens med nu. Han vill att vi bara ska fortsätta bo här i all evighet utan djur och barn. Och jag vet att jag inte kommer förbli lycklig att aldrig få något av detta. Jag kan absolut tänka mig vara särbo men han vägrar ju! :( ## Comment 36 Author: Mitchika #37: Står han på lägenheten eller är den bara i ditt namn? Du ska absolut inte behöva skriva över lägenheten till honom. Det är inte ett dugg rättvist och jag förstår verkligen inte hur han tänker och resonerar om det är så han säger. Tyvärr tror jag inte att er relation kommer att överleva det här och frågar du mig låter det som om det allra bästa vore för er att gå skilda vägar. Det här låter inte bra eller hälsosamt för någon av er, men speciellt inte för dig. ## Comment 37 Author: Katti #25: Nej, jag hade en massa djur. Hade två hundar som han inte hade något emot, men ville behålla en valp som föddes hos oss, och det fick jag inte. ## Comment 38 Author: julibacken #38 Nej bara mitt namn som står eftersom jag hade lägenheten ca 1 år innan vi ens träffades, han betalar hyra till mig varje månad sedan han flyttade in. Nej han säger inte att jag ska skriva över lägenheten i hans namn, men han säger att han aldrig kommer flytta härifrån. Och jag får ju inte skaffa djur här i min lägenhet, då måste jag flytta, vilket jag absolut inte vill. ## Comment 39 Author: Mitchika #40: Men herregud, vad är det för barnfasoner han sysslar med? Är det lägenheten som är det viktiga för honom i det här fallet och inte er relation? Jag ser flera röda varningsflaggor nu. Sådär håller inte en vuxen, vettig människa på. Jag är inte speciellt insatt i hur det fungerar i såna här boendesituationer, men jag har för mig att flera medlemmar här på sajten har lite koll. Vill du att han lämnar lägenheten och flyttar ut så bör det finnas vägar att gå och hjälp att få. Om inte annat så kanske Hyresgästföreningen kan hjälpa dig och ge lite råd i situationen? Dom brukar ha bra koll på lagar och regler samt vilka vägar man behöver gå i såna här lägen. ## Comment 40 Author: [Borttaget] #40: Eftersom lägenheten inte står i hans namn, dvs att enbart ditt namn finns i kontraktet så har han inget anspråk på lägenheten. Vill du att han flyttar ut så är han skyldig att göra det. Har hittat en artikel av "Hem & Hyra", där man kan läsa mer om detta, men tänker att det var just denna punkt som är aktuell i ditt fall **"Om sambor inte har skaffat lägenheten tillsammans och inte har några gemensamma barn blir det i regel den som har kontraktet som får behålla lägenheten"** [Hem&Hyra/boendefraga](https://www.hemhyra.se/tips-rad/vem-far-bo-kvar/) ## Comment 41 Author: Herveaux #40: Om det är (eller blir) så att du vill att han ska flytta ut men han vägrar så kan du kontakta Kronofogden och få hjälp med avhysning. Eftersom lägenheten var din innan ni vart sambos så ingår den inte i er samboegendom (vid en ev bodelning) så han kan inte göra några anspråk på lägenheten. Är det någon som ska flytta så är det han. ## Comment 42 Author: julibacken Jag vill väl helst att han ska kunna acceptera att jag vill ha djur, han behöver inte älska mina djur men acceptera dem. Och när han säger att jag aldrig kommer skaffa ett nytt djur pga att han aldrig kommer flytta ut och att han aldrig kommer acceptera ett nytt djur i denna lägenheten så känner jag mig lite låst. Som jag sa så skulle jag kunna ge honom tid men jag börjar känna att det nog inte tjänar något till att vänta. Han kommer inte ändra sig angående djur om 3 månader, om 6 månader eller ens om ett år. ## Comment 43 Author: Draken #40: Det är väl din lägenhet, och den står i ditt namn ? Du borde kunna få ut honom lagligt, om du har bestämt dig för det ? Det låter lite som om han bedriver psykisk misshandel på dig ? Få ut honom därifrån, ta hjälp av polisen i värsta fall. ## Comment 44 Author: Mitchika #44: Jag är ledsen att behöva säga det, men det kommer inte gå. Som du beskriver honom och situationen nu så har han absolut inga planer på det heller. Som Draknästet säger i #45 så låter det som om han sysslar med en form av psykisk misshandel. Han säger att du aldrig kommer kunna ha djur igen för att han kommer aldrig flytta ut eller lämna lägenheten. Han försöker få dig att ge upp, acceptera läget och situationen och bara låta allt vara som det är så att han får sin vilja igenom. Låter det bekant? Det finns inget du kan göra för att få honom att ändra sig eller acceptera att du vill ha djur. Han har satt sig i en form av maktposition nu och försöker använda den för att tvinga sin vilja igenom, ungefär som när han försökte tvinga dig att göra dig av med Skrutten för tre år sen. Skillnaden då var att han inte hade någon hållhake eller något att sätta emot utan var tvungen att ge sig. Men nu har han däremot det. Varningsflaggorna är extrema och nu råder jag dig faktiskt att försöka lämna den här relationen så snabbt som möjligt. Det här börjar låta farligt. ## Comment 45 Author: kejtlin Han flyttade in i din lägenhet med vetskapen att du alltid vill ha djur. Då får han rätta sig efter det eller flytta ut. Så tycker jag iallafall. ## Comment 46 Author: [Borttaget] Jag har föjt denna tråden ett tag och bestämmer mig för att flika in. Håller 100% med allt Mitchika sagt. Det verkar inte som att han är allergisk eller har någon anledning till att inte vilja ha djur "bara för att han inte vill". Han verkar inte ens behöva göra något alls då det är du som tar allt ansvar. Sen om han gjorde det med Skrutten såsmåningom, om han började tycka om Skutten småningom, det är irrelevant. Problemet är det han gör nu. Reagerade starkt på # 6 *Han försökte då med olika "hot" att om jag inte gör mig av med kaninen så tappar jag honom för alltid, men jag stod på mig att jag INTE skulle avliva, ge bort eller sälja Skrutten, då är jag hellre singel.* Många har redan sagt så många bra poäng om hur du har rätt, det är din lägenhet osv som jag helt håller med om. Min fråga är: vill du verkligen vara tillsammans med någon som tycker djur är så lite värd att han hade hellre avlivat Skrutten trots att djur är levande varelser med känslor, trots att djur gör **dig** lycklig? Visst han gick med på att flytta in såsmåningom, men det var för att han hade något att förlora. Var det ens för din skull då? Var det verkligen att han kompromissade? För det lät bara som att han inte ville förlora dig. Det lät inte som att han lät dig ha Skrutten för att du ville det. Men jag kanske har fel. Han gör nu likadant som han gjorde för tre år sedan och det säger mig att han aldrig kommer förändras. Trots att han levde med Skrutten så håller han dessa "kraven" som verkar vara viktigare än din lycka. Om han någonsin skulle gå med på att ha djur igen (vilket inte verkar troligt), är det verkligen någon du vill vara med? Jag vet inte hur han är som person, han har säkert fina sidor som alla människor har. Men det låter fel att det som betyder mest i ditt liv inte spelar någon roll för honom. Hans egna vilja spelar större roll. Det finns människor med lika fina sidor som inte hade behandlat dig såhär. Man glömmer sådant lätt. ## Comment 47 Author: Katti Den killen bryr sig inte ett spår om dig tyvärr. Han har hissat ett flertal varningsflaggor på höga stänger, det går inte att missa dem! ## Comment 48 Author: Niklas #3: Mycket bra. Du besparade mig jobbet att skriva något med samma innebörd. 👍🏻 🙂