# Vänskaps problem. Author: Moonchild89 Jag har en vän, vi är barndoms vänner och har känt varandra i över 20 år. Med åren så känner jag att vi har blivit mer olika. Vi ser en vänskap på helt olika sätt. Hon har varit väldigt dålig på att höra av sig, vår kontakt har varit i princip obefintlig i över 2 års tid sedan hon träffade sin kille. Har inte träffat henne något heller under denna tid. Och det är tyvärr ett mönster jag sett innan, att hon skiter i allt och alla så fort hon skaffar partner. Hon kommer med dåliga ursäkter, t.ex att hon har mått dåligt. Då har jag ifrågasatt varför hon inte berättar för mig att hon mår dåligt, då hade jag förstått och inte behövt ifrågasatt vår vänskap. Hennes svar då är att hon berättar när hon själv vill och tills dess stänger hon ute alla och då tycker hon att jag bara ska acceptera det, även om det innebär att jag känner mig ensam och ledsen för jag har nästan inga vänner förutom henne. Vi krockar där då jag är exakt tvärt om, jag tycker att man ska kunna vara vänner oavsett vilken plats i livet man är på. Kommunikation är en viktig sak för mig, tycker att man kan vara öppen och ärlig om hur man känner när man är vänner annars blir det bråk och missförstånd. Men hon vill inte berätta något alls för mig. Det blir väldigt konstigt i min värld om hon bara ska höra av sig när hon själv känner för det. Och nu har vi blivit osams pga det, hon tycker att allt är mitt fel att jag bara ska acceptera hennes frånvaro och tålmodigt vänta tills hon själv känner för att träffas eller svara på mina meddelanden. Då sa jag ifrån, att vi är för olika, vi har inte samma behov i denna vänskapen. Jag har större behov, vill vårda en vänskap och hålla kontakten. Kanske inte hela tiden men nån gång då och då. Men hon har tydligen mindre behov av min vänskap eftersom hon inte bryr sig att vi inte träffats på över 2 år och aldrig berättar saker och förväntar mig att jag ska gissa. Men nu är jag tydligen en hemsk människa pga att jag känner som jag gör, jag är hemsk för att jag inte finner mig i det och respekterar sättet hon fungerar på...Men samtidigt kan hon inte förstå att jag funkar helt annorlunda? Hur tänker ni? Försökte i alla fall skiljas som vänner och berätta hur jag kände men då skyllde hon bara ifrån sig och högg tillbaks, var otrevlig och ville inte alls förstå hur jag tänker. Hon vill bara ha sympati från mig och att jag ska vara den som ska förstå henne men hon kan inte förstå mig. ## Comment 1 Author: snowy00 >"Det blir väldigt konstigt i min värld om hon bara ska höra av sig när hon själv känner för det. Och nu har vi blivit osams pga det, hon tycker att allt är mitt fel att jag bara ska acceptera hennes frånvaro och tålmodigt vänta tills hon själv känner för att träffas eller svara på mina meddelanden." Det är klart hon måste få höra av sig precis när hon själv känner för det. Men samtidigt förstår jag dig. Har/hade en vän som svarade när jag skrev kanske endast 60 % av gångerna osv. ## Comment 2 Author: Moonchild89 #1: Jo det är sant men det handlar om t.ex att inte ens öppna och läsa mina meddelanden på flera veckor och skylla på att man glömmer hela tiden även fast jag ser att hon går online. Det I mina ögon är bara skitnack, speciellt när hon alltid glömmer. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag är själv en person som delvis inte har "tid" men framförallt ork att svara. För mig kostar sådant en hel del energi oavsett hur bra jag känner en person så om jag har annat jag fokuserar på kan det ibland ta ett par veckor eller månader innan jag svarar eller hör av mig. Jag vet att detta är något andra inte uppskattar och gör därför mitt bästa att i alla fall visa livstecken men det är inte alltid helt enkelt. Sedan om man vill vänta tills man har energi för att göra det händer det ofta att det försvinner i vardagsstressen. Om du stör dig på hennes beteende så gör du rätt i att välja att gå skilda vägar. ## Comment 4 Author: Moonchild89 #3: Förstår, ja alla funkar vi olika men jag krockar med såna människor tyvärr har ingen lust med att allt alltid ska va på den andras villkor, då får det va tycker jag, man är ju ändå två i en relation, och vill man hålla den vid liv och vårda vänskapen så måste båda bjuda till. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Om du ska respektera henne och hon inte kan respektera dig tillräckligt för att försöka förstå dig och hitta en kompromiss som passar er båda så låter det inte som en bra vänskap. Hitta en bättre vän. ## Comment 6 Author: Randomel93 Jag tycker ingen gör fel i det här läget, det låter helt enkelt som att just ni två inte passar som vänner. Jag tycker inte att någon ska behöva vrida sig bakvänt för att upprätthålla en vänskap vilket det låter som att någon av er skulle behöva göra för att en av två skulle vara nöjda. Jag själv har bara vänner som förstår att jag har begränsad energi/mentalt välmående och att det inte har något alls med dom att göra och att jag älskar dom ändå. Jag har också flera vänner där jag inte tar det personligt när jag inte får svar för jag vet att det inte beror på mig. Folk som behövt väldigt regelbunden kontakt har jag helt enkelt inte orkat med i längden, och antagligen har dom inte orkat med mig heller så det har runnit ut i sanden. Vissa passar bara inte, det är sån tur att alla är olika på sina vis 😊 ## Comment 7 Author: Mitchika Ni två låter verkligen inte som en bra kombination längre. Det är väldigt vanligt att växa ifrån vänner, speciellt barndomsvänner och vänner från tonåren då man växer och förändras så mycket från då tills man är fullvuxen och hittat sin plats i livet. Överlag så håller jag med #6, jag tycker inte att någon av er har eller gör fel i grunden. Men jag vill tillägga att det inte är konstigt att ni inte träffats alls under dom senaste två åren med tanke på att det varit pandemi i två och ett halvt år och restriktionerna har relativt nyligen börjat lätta. Sen så har din vän faktiskt rätt på en punkt. Hon har inga skyldigheter alls att berätta för dig eller någon annan om att hon mår dåligt och hon har all rätt att vänta med att göra det tills hon själv känner sig redo. Om hon behöver isolera sig själv från socialt umgänge för att fokusera på sig själv och sitt eget mående så ja, då är det kanske sån hon är numera? Jag förstår verkligen inte resonemanget: "Det blir väldigt konstigt i min värld om hon bara ska höra av sig när hon själv känner för det." Varför skulle du vilja att hon (eller någon annan för den delen) hör av sig till dig fast hon inte känner för det? Vill du hellre att hon tvingar sig till att höra av sig till dig av pliktkänsla, trots att hon inte vill och bara tycker det är jobbigt? Det låter inte som en bra vänskap och som att du behöver hitta någon annan som delar dina värderingar och har samma behov av tät kontakt och umgänge. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Alltså jag kan hålla med om att alla ska få ha tid för sig själva, dela med sig av vad man är bekväm med och höra av sig när man själv vill. Men när hon skyller ifrån sig och säger att allt är ts fel, ts är den dåliga osv... Då gör hon ett fel tycker jag. Båda parterna ska få ut något av en vänskap. Om ts ska respektera att hon behöver vara ifred och inte vill höra av sig när hon mår dåligt får hon ju inse att ts är en person som inte fungerar på det viset utan att skuldlägga ts. Antingen kompromissa eller att båda på ett moget sätt går vidare i sina liv. Reagerade särskilt på detta > Försökte i alla fall skiljas som vänner och berätta hur jag kände men då skyllde hon bara ifrån sig och högg tillbaks, var otrevlig och ville inte alls förstå hur jag tänker. Hon vill bara ha sympati från mig och att jag ska vara den som ska förstå henne men hon kan inte förstå mig Då försökte ju ts ändå ha en öppen konversattion och skiljas på goda termer. Därför anser jag att kompisen gjort fel. Återigen förstår jag att man har egna behov, vissa vill inte dela med sig av saker och man har inte den skyldigheten mot andra. Men i en vänskap, om man verkligen bryr sig om sin vän, så ska man ge lite och inte bara ta. Man ska inte skuldlägga den andra personen för att den andra personen inte fungerar som en själv. Det är i alla fall mina tankar 🙂 ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8: Jag missade helt den delen. Men till min ursäkt har jag varit seg och haft huvudvärk hela dagen. :’) Om du vet att det bara är ursäkter och hon inte vill ge dig den egentliga anledningen även om du berättar att det är okej och visar det och istället skyller på dig eller liknande så bör du i alla fall ta ett visst avstånd. Kanske inte se henne som en vän längre och acceptera att ni nog vuxit från varandra. ## Comment 10 Author: Moonchild89 #7: Ja, vi har nog växt ifrån varandra som du säger, vi funkar helt olika. Jag kör med öppna kort och berättar hur jag tänker medan hon sluter som helt och tror att jag ska förstå automatiskt att hon mår dåligt även fast hon inte säger något. Sen när jag frågar varför hon inte hört av sig så är det alltid "jag har mått dåligt respektera att jag blir så då" då har jag sagt flera gånger att hon gärna får säga att hon mår dåligt och kommer vara lite off så att jag vet varför hon är frånvarande, tycker det är det minsta man kan göra om man vill va schysst(utan att berätta i detalj varför hon mår dåligt) det är nåt jag aldrig skulle begära och har sagt det också till henne. Men jag vet verkligen ingenting om hennes liv längre för hon berättar absolut ingenting. Och det jag menade, det du tyckte lät konstigt var att hon bara vill va vänner och prata med mig när hon själv mår bra, och att då inte ens berätta för mig när hon mår dåligt, då tolkar ju jag det helt fel t.ex att hon har glömt mig, inte prioriterar vår vänskap osv. Då blir de ju lätt missförstånd. Trodde man skulle finnas för varandra i vått o torrt inte bara när livet leker. Där är vi olika. Hon vill bara på sina villkor. Dessutom har jag berättat om mina egna svårigheter med, att jag har diagnoser som ställer till det för mig så med mig måste man vara rak annars misstolkar jag och kan överreagera extremt. Sa det nu också för att påminna men då förlöjligar hon i princip det och har en sarkastisk ton "nej men de viste jag aaaabsolut inte, du har bara berättat om dina diagnoser fleeeera gånger" som att det bara är hon och hennes mående som räknas i detta men mina svårigheter skiter man helt i. ## Comment 11 Author: Moonchild89 #8: Tack, du förstår verkligen vart jag ville komma. Tycker också att om man är vänner och nåt blir fel så får man försöka kompromissa så det blir bra för båda, annars kanske man inte ska vara vänner. Och jag försökte att inte skiljas son ovänner men det var väldigt svårt när hon var sarkastisk, skyllde på bara mig och sa vilken usel människa jag är som inte har förstående för henne och hennes mående. ## Comment 12 Author: snowy00 #2: min vän gör lika dant. Han svarar på det han känner för, ofta läser han inte alls. Om han lånar pengar av mig, är han inte så intresserad av att betala tillbaka. Jo, jag har nog tröttnat, som du kanske också gjort ## Comment 13 Author: Karmatarerskanise Ni har för olika värderingar i vänskap, och det går inte. Jag har vänner jag sällan träffar. Vi är lika dåliga på att höra av oss för en lite koll. Men vi hörs några gånger per år trots allt och snackar om vad som hänt sen senast och vad som händer i livet. Om någon skulle säga att den inte hört av sig för den mått dåligt i 2 år och att jag borde ha förstått det och att jag skulle acceptera att vänskapen styrdes av den andras syn på vänskap, då hade det aldrig varit en vän. Vänskap precis som andra relationer kräver att man ger och tar. Att man vårdar relationen och inte tar den för givet eller aldrig tycker vännens tankar och känslor är oviktiga. Tidigare höll jag kvar i gamla vänskaper trots att enda anledningen till att dom fortfarande existerade var mitt engagemang. Jag tänkte att barndomsvänner måste man ha kvar även om det bara är en som engagerar sig. Blev sårad om och om igen när jag såg att dom inte värderade mig eller vår vänskap och att jag utnyttjades när det passade dom. En dag valde jag att släppa dom. Valde att bara ha vän er som har liknande rderingar och som förstår att vänner är de man vill berätta hur man mår till, dom man vill veta hur dom mår. Dom som man tänjer på även om en ny partner kommer in i bilden. Dom som man kan vara utan i ett år och sedan när man träffas känns allt som vanligt och det var dagen innan man sågs senast. Har vi en dålig period, jag eller någon av mina vänner, då berättar vi det så behöver ingen undra varför någon hör av sig mer sällan. Vi messar ibland om att vi vet att vi är dåliga på att höra av oss, men att vi tänker på varandra även om det går lång tid mellan samtalen och träffarna. Ingen tycker någon annan ska gissa. Människor som hon du beskrivit brukar bli väldigt ensamma till slut. För plötslig är ingen där när partnern sticker och dom känner sig ensamma och vill ha vänner igen. Få vuxna finns kvar år ut och år in med sådana villkor. Så låt henne tycka vad hon vill om att du sa ifrån. Det visar ju bara att hon definitivt inte är värd din tid alls utan passar bra som "tidigare vän" Man ska kunna säga ifrån om man tycker något inte känns bra i en relation, prata om det. Ibland har man misstolkat något, eller så tänker den andra efter och förstår och ändrar beteendet. Man löser problem som vänner. Hon i fråga såg bara sig själv och då blir man själv kvar också. Hoppas du har andra vänner som engagerar sig så som du gör.