# Delad vårdnad Author: Katstad Hej! Är separerad sedan ett år tillbaka ifrån mitt barns andra förälder. Vi har en god, väldigt god, kommunikation och behöver inte "försöka" för barnets skull. Vi delar 50/50 på umgänget med barnet. Något som gnager hos mig och som jag försökt ta upp med den andra föräldern är den disponerade tiden barnet får med den andra föräldern. Jag har sedan separationen värdesatt den halva tiden jag har med barnet allra högst. Fester, andra tillställningar och hobbys kommer mer än definitivt i andra hand och antingen får jag skippa dessa eller planera om då tiden med barnet inte är förhandlingsbar. 2 tillfällen har jag gjort detta och då har det handlat om bröllop. I detta mår jag extremt dåligt över och har svårt att förlika mig med att bara få ha mitt barn på halvtid. Det är den mest hjärtskärande smärtan jag varit med om. Sedan har vi den andra föräldern.. som mer än lättvindigt lämnar bort sitt barn till släktingar för att festa och utöva hobbys under dagar barnet är där. Vederbörande anser dock inte alls att det är så trots att jag kan påvisa mer än 16 tillfällen det senaste halvåret. Föräldern blir extremt kränkt och stänger av så fort kritik riktas mot detta och blir lite "ja, jag gör väl vad jag vill på min tid" och "Okej. Känner du så". Denna förälder är även extremt nöjd i att vara halvtidsförälder för då har man barnet lite och kan göra vad man vill resten av tiden. Jag vet att detta inte ger mig någon laglig rätt till någonting. Men det gör så ont att behöva se på när någon inte värdesätter tiden med sitt barn högre än såhär när jag skulle göra precis ALLT för att få mer tid med barnet. Hade den andra föräldern steppat upp och utnyttjat sin tid mer så hade det självklart fortfarande gjort ont, men jag hade kunnat acceptera att båda har rätt till halva tiden med barnet. Som barn till en förälder som betedde sig likadant kan jag säga att vi inte har någon relation idag. Vad tusan kan jag göra? ## Comment 1 Author: Maria Du börjar med att skriva hur bra kommunikation t.om väldigt bra och sedan kommer en berättelse som visar motsatsen. Att barnet är hos släktingar till den andra föräldern emellanåt är väl inget fel? Gissar att det kanske är mor/farföräldrar. När ska barnet annars träffa dessa? ## Comment 2 Author: Syntium Så ni har 50/50 så den andra föräldern har inte hela sina 50 utan mer 60/40 och du har 60? Eller är det 50/50 men barnet är hos släktingar under de 50? ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Låter riktigt jobbigt. Om andra föräldern inte lyssnar och vill diskutera det kan du inte göra mer än jobba på hur du känner kring det. Kanske försöka se det som att barnet får umgås med släktingar också, vilket är något många barn tycker om (förutsätter att de som passar ert barn är bra människor) Så om ditt barn inte utryckt missnöje och det faktiskt handlar om din erfarenhet och ditt behov av att få vara med ert barn, så måste du på något vis acceptera att han "slösar" umgängestid på annat ibland, och att det kan vara positivt att ett barn är med släkten också. Istället för att tänka att andra föräldern slösar på tid du hade spenderat bättre så se att släkt får använda tid och lägger det på barnet. Att du inte har kontakt med den förälder som gjorde som ditt ex säger ingenting egentligen. Så länge han visar henne kärlek när dom är tillsammans och aktivt är förälder finns alla chanser till en bra relation även i framtiden. Föräldrar får olika roller i barns liv, även när de bor ihop allihop. Det viktiga är att se så barnet trivs, sen får man snällt följa. ## Comment 4 Author: Katstad #1: Lommunikationen är det inget fel på förutom just den här saken. Jag ser inget fel i att barnet får träffa sina släktingar, de är superinvolverade ändå. Men det jag reflekterar över är att de lite "sköter vårdnaden" så den andra föräldern kan festa och "ha kul". Detta handlar då om övernattningar, hämtning, lämning och allt därtill som gör att den egentliga föräldern inte ens träffar sitt barn. Att generellt träffa sin familj gör dom även utöver detta. #2: Vi har delat 50/50 där jag har mina 50 men den andra föräldern delar sina 50 med sin släkt för saker som fest, hänga med vänner och andra aktiviteter. #3: Tack! Jag är supertacksam för båda våra familjer och barnet trivs bra (såklart, hos släkten får man göra precis som man vill 😉) Således känner jag ju lite att det är ju kanske inte riktigt dom jag skaffat barn med. Det jag söker är väl mest att föräldern ska vilja steppa upp och värdesätta barnet högre än alkohol och hobbys. Att de två sakerna kommer före barnet skär i hjärtat. ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise #2: dom har barnet på 50%, och andra föräldern lägger inte All sin tid på barnet när barnet är där, utan lämnar vissa gånger barnet hos familjemedlemmar för att själv göra annat. Dvs ts spenderar all tid med barnet, exet inte. ## Comment 6 Author: Karmatarerskanise #4: om det är flera dagar han lämnar över ansvaret på släkt för att själv festa, varje gång det är hans period kanske det finns anledning till att försöka få umgängestid3n ändrad så du får mer tid. Jag uppfattade det som något han gjorde ibland, inte varje gång och dessutom upprepade tillfällen under samma vistelse. Hur länge har ni barnet? ## Comment 7 Author: Syntium Aha. Tänker som Nina lite, du får hitta ett sätt att förhålla dig till Förälder 2s prioriteringar, är inte så mycket att göra mer än du gjort. Men om F2 säger att hen gör som hen vill på sin tid så stämmer det ju. När man har barnet är det inte egen tid; det är barnets, tycker jag. Men den som blir lidande är ju barnet, du kan ju alltid påpeka att kanske barnet väljer bort föräldern i framtiden om det blir bortvalt nu. ## Comment 8 Author: Katstad #6: Vi kör 2-2-3, alltså mån-ons, ons-fre, fre-mån. Sen skiftas det om varannan vecka. Vissa helger har han sonen klanderfritt hela perioden (oftast när släkten är iväg). Han vägrar såklart ge mig mer umgängestid, mest för att det ser dåligt ut. När han samtidigt predikar för att jag ska ta över veckolånga perioder ibland när det handlar om festivaler och annat som innebär fest och alkohol. ## Comment 9 Author: Katstad #7: Ja, det är tufft att hitta ett förhållningssätt bara. Sen mår vårt barn inte alls dåligt, men jag vill ju självklart att båda bör värdesätta tid med vårt barn högst eftersom vi bara ser barnet halvtid. Största rädslan är nog att barnet skulle inse att prioriteringen inte ligger där vid umgångestiden hos den andra föräldern. ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise #8: tänkte mer att rättsligt få mer av tiden om han lämpar över sitt barn på andra när han egentligen ska vara förälder. Oj, det var annorlunda upplägg mot vad jag har sett innan. Skulle barnet en dag känna att pappan väljer annat före barnet så har barnet dig att få stöd och peppning hos, och du får ta i med hårdhandskarna så pappan pratar med ert barn för att det ska må bättre. ## Comment 11 Author: Katstad #10: Har man ens något rättsligt att komma med i en sån situation när barnet inte far illa? ## Comment 12 Author: Karmatarerskanise #11: njä, det krävs nog mer än att föräldern väljer att festa ibland och låter släkt sköta barnet. Begriper inte varför han inte kan låta dig ha ert barn om han ändå inte ska vara med det, när du berättat hur gärna du hade velat ha henne alltid eftersom du saknar henne de dagar hon är borta. Känns som en väldigt kass sak att vägra, när barnet ändå inte är med honom. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Jag känner igen detta, tyvärr är det nog inte så mycket man kan göra annat än att försöka prata om det. När man är hyfsat ny separerade har man kanske kvar samma vanor och värderingar, men med tiden kommer det förändras och tom andra partners osv kommer in i bilden.. ## Comment 14 Author: Katstad #12: Jag håller helt och hållet med. Tror hans sida familjen håller ganska hårt på att han "ska" ha sitt barn men samtidigt gör dom björntjänster och alltid ställer upp. Ser väl dåligt ut utåt, dom är ganska måna om sånt. Skär bara i en annan som vill följa varje upptåg ens barn gör i sin utveckling. ## Comment 15 Author: Katstad #13: Det är sjukt jobbigt. Detta beteendet speglar ju ganska väl varför det brast mellan oss över huvud taget. Men jag saknar mitt barn ohyggligt mycket ## Comment 16 Author: Karmatarerskanise #14: jag förstår hur du känner fast jag inte har egna barn. Det är smärtsamt att vara ifrån dom man älskar mest i hela världen och att då se den andra slösa bort sin tid med den man älskar och vill hålla trygg blir ju oerhört frustrerande. Hur länge har ni haft delad vårdnad? ## Comment 17 Author: [Borttaget] Jag har varit i samma sits som du för flera år sedan, blir otroligt tomt den veckan barnen försvinner iväg till den andra föräldern. För mig tog det ganska lång tid att vänja mig vid det, men sen funkade det bra. Tyvärr var det ganska påfrestande för barnen att flytta fram och tillbaka, jag har fortfarande dåligt samvete för det.. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Tyvärr kan du inte bestämma vad han gör med sin tid då han har hand om barnet. Om du börjar lägga dig i och försöker berätta åt honom hur han ¨borde göra¨så kan du råka skada er relation och det skulle inte gynna er situation eller ert barns. Du måste nog bara acceptera att det är så här det är just nu. Kanske vid något skede så mognar han till och börjar prioritera annorlunda, men det är inget som du har att göra med. Just nu gör han faktiskt inget fel. Han har bara andra värderingar och prioriteringar än dig. ## Comment 19 Author: Draken Jag anser det inte vara fel att barnet får vara hos släktingar, far/mor föräldrar. De kanske vill träffa barnet när de har största möjligheten ? Lämnar han bort barnet till en barnvakt, som inte är familj, så tycker jag dock att det är fel om han bara har sonen 3 till 4 dagar i stöten. Har ni funderat på varannan vecka ? ## Comment 20 Author: [Borttaget] Kanske är det för att jag själv är ett skilsmässobarn, men det där upplägget på några dagar låter väldigt jobbigt för barnet. Man blir ständigt flyttad, liksom. ## Comment 21 Author: Caeli #20: Reagerade också på det. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #21: ja, jag minns i början efter föräldrarnas separation, att vi var hos pappa varannan helg. Och man kände ju då att man inte fick tid till att rota sig förrän det var dags att åka tillbaka till mamma igen. Tiden räckte ju inte till. Blev bättre sedan vi ändrade tiill varannan vecka istället, för då fick man mer tid till att umgås och verkligen känna sig hemma hos båda föräldrarna istället för bara en av dem. Klart att varje familj bestämmer själva hur de lägger upp sådant, men oftast så saknar föräldrarna perspektiv av hur det är för barnen. Exempelvis ingen av mina föräldrar kom från skilsmässohem, så de kunde ju då inte sätta sig in riktigt hur vi upplevde det även om de försökte göra det bästa av situationen för vår skull. ## Comment 23 Author: Niklas #4: ## ”Men det jag reflekterar över är att de lite "sköter vårdnaden" så den andra föräldern kan festa och "ha kul". Detta handlar då om övernattningar, hämtning, lämning och allt därtill som gör att den egentliga föräldern inte ens träffar sitt barn.” Det låter inte som något som egentligen drabbar barnet negativt. Däremot kan det bli något som drabbar den andra föräldern negativt i framtiden när barnet blir äldre och reflekterar över sin uppväxt med den andra föräldern. Andra sidan av det myntet, som flera här redan påpekat, är att barnet kan få en bättre än vanligt relation till sina far- eller morföräldrar. För dig tror jag det bästa är att försöka acceptera läget, fortsätta njuta av tiden med ditt barn och göra trevliga saker de veckor du är barnfri. ## Comment 24 Author: Åsa S Det är inte mängden som är det viktiga utan hur man tar tillvara på de stunder man har med barnet. Min far veckopendlade när jag var barn och han var hemma väldigt lite men när han väl var hemma så försökte han vara med oss barn, tog med oss på utflykt för att fiska och liknande. Såna stunder minns jag klart och tydligt, sedan slutade han veckopendla och var mer hemma men då gjorde vi mest bara vardagssaker inget man minns sådär ## Comment 25 Author: Maria Jag är farmor och min son är gift och har det bra men jag försöker tänka mig in i situationen. Jag hade gjort allt för att träffa mitt barnbarn och varit lycklig över att få den möjligheten under de dagarna han tillbringade med sonen. Jag hoppas att jag räknas till nära familj😉 ## Comment 26 Author: Niklas #24: Bra poäng. ## Comment 27 Author: Draken #11: Så länge barnet inte far illa, så kan du inte göra något. Det enda du kan göra är att prata med den andra föräldern om du kan få mer tid, men säger denne nej, så kan du inte göra något åt det. #25 Känner lite samma sak som du här. Nu har jag inte den glädjen att jag fått barnbarn ännu, men jag hoppas det kommer nån gång i framtiden. Och skulle då min son/dotter skiljas och de har fått barn, så skulle nog jag ha velat haft barnbarnet/barnbarnen så mycket som möjligt. Jag skulle inte säga nej om sonen/dottern ville gå på krogen eller gå på fest och frågade om jag ville ha barnet/barnen 😊 ## Comment 28 Author: mostermimma Ett litet sent svar i tråden, men jag vill ändå göra tillägg. Jag är i samma sits, separerad från mina barns andra förälder sedan snart 8 år. En skillnad för oss är att hans släkt bor längre bort vilket gör att han istället då frågade mig om jag kunde ha barnen vid olika tillfällen. Jag har alltid sagt ja till att ha dem, om det inte varit så att jag verkligen inte kunnat pga andra planer. Detta har gett mig så mycket extra tid med dem och jag ser det lite som en "investering", att de när de är vuxna ska känna att jag alltid fanns där.
Så mitt tips blir att istället erbjuda dig och säga att du gärna har barnet extra när han inte har möjlighet. Att erbjuda istället för att anklaga. Sen fattar jag, man undrar ju hur man kan välja bort barnet när man ändå bara har dem halva deras tid?