# Ett djupt, svart hål Author: snowy00 Ett litet inlägg från min blogg 🙂 --- Hela mitt liv (nästan hela, åtminstone) har jag längtat efter närhet från en partner. Den enda fysiska relationen jag har haft var en katastrof... och jag skulle ha haft det bättre utan den. Men det verkar som att chansen till en sådan intim relation aldrig kommer. Jag har inte riktigt försökt hitta en heller... men ibland undrar jag om jag är helt enkelt oattraktiv... eftersom jag mest blir vän med människor av det motsatta könet. Jag vet att det här är ganska intimt och personligt... men ibland känner jag att det finns ett djupt svart hål inom mig, längtar efter eller vill ha en intim relation. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. En del av mig är också rädd för detta... och också ganska bekväm med att leva det liv jag lever (utan partner)... Jag är inte ens säker på att jag skulle vara beredd att lämna mitt sätt att leva för en partner, om det skulle vara nödvändigt . Men så klart, om jag hittade "rätt" partner, kanske jag känner det annorlunda. Men jag skulle vilja ta det långsamt och inte rusa in i det första, bästa förhållandet jag stöter på... Kanske är det därför jag är i trettioårsåldern med bara lite erfarenhet av sådana här saker. ## Comment 1 Author: _Fisken Det kanske är så att det du **tänker** skapar du som din framtid? Jag tänker på attraktionslagen. edit: När jag läser din blogg förstår jag att det där vet du redan. :-) ## Comment 2 Author: snowy00 #1: Jo, jag kan lite allt möjligt i det ämnet. Men på just denna punkt har jag inte kunnat attrahera mycket. I och för sig, nån person här och nån där. Men kanske sätter jag upp mina egna hinder och blockeringar... 🙂 ## Comment 3 Author: Namiko Förhållanden kräver att man är beredd att kompromissa om saker, det är något man får vara beredd på. Det är en stor omställning från att bara behöva tänka på sig själv. Men, förhållanden kan se ut på så många olika sätt. Jag har själv för länge sen kommit fram till att jag inte vill bli sambo med någon. Det är jätteviktigt för mig att jag har gott om ensamtid och jag behöver känna att mitt hem är mitt och ingen annans. På det så känner jag mig instängd i förhållanden, så jag sätter inte heller namn på mina relationer, vilket gör det lättare att låta relationen utvecklas åt det håll som alla inblandade är bekväma med (relationsanarki). Man behöver inte följa någon annans mall för hur ett förhållande ska se ut, man kan skapa sin egen och hitta en person som vill samma sak. Kanske känns det bättre om du funderar över vilken typ av relation du skulle vilja ha om du kunde välja helt och hållet hur den ska se ut. Om du har ett hum av vad det är du vill ha så har du en början på att lista ut vad du letar efter. Sen gäller det att ha en öppen och ärlig kommunikation om det när du hittar någon du tycker om. ## Comment 4 Author: snowy00 #3: Jo, precis. Har funderat lite på det. Gärna ett öppet förhållande, som inte kräver så mycket regler, där förståelse går först vore fint. Sen behöver jag inte flytta ihop med personen de första åren i alla fall. Känner inte för att säga upp min lägenhet och flytta ihop med någon, för att efter några månader inse att vi inte trivs/passar ihop. Men ju snävare "krav" man har på hur förhållandet ska vara, destå svårare blir det väl att hitta någon... Antar dock att ju mer man tycker om någon, destå mer är man villig att offra för att kunna vara med personen. ## Comment 5 Author: Namiko #4: Poängen är att lista ut vad du vill ha, sen när du väl hittar någon så kommer kompromissandet in för att båda två ska få ut så mycket som möjligt av relationen. Vissa saker kan man kompromissa om, andra inte och det är bara bra att veta vad du inte är villig att ge upp. Sen kan det såklart ändras med tiden. Ett exempel på något man inte kompromissar om är barn. Om en person vill ha barn och den andra inte så bör man hitta någon annan som vill samma sak som en själv. Men med rätt person så kanske du är okej med att flytta ihop efter en längre tid tillsammans eller flytta till en annan stad för att bo närmare varandra även om ni inte bor ihop. Det handlar inte om att skriva en lång lista med krav, utan att hitta vad det är du saknar i dagsläget, vad du hoppas att på få ut av ett förhållande. Det är något som blir lättare när man har mer erfarenhet, men bristande erfarenhet hindrar dig inte från att tänka på det och försöka lista ut vad som känns viktigt för dig, även om det sen skulle visa sig inte stämma alls om du träffar någon. Eftersom ett öppet förhållande låter lockande för dig så kan det vara en bra idé att leta efter ett poly-community nära dig eller på internet där du kan prata med folk som har erfarenhet av det. I min stad så finns det en grupp på Facebook där man kan anordna träffar och även personer som inte är poly är välkomna om dom är nyfikna. Jag har mycket större chans att hitta en likasinnad person bland poly-folk än jag har på en dejtingsida inriktad på monogama relationer då jag personligen skulle föredra någon som redan har en partner. ## Comment 6 Author: Condor #0: Alla mina fysiska relationer, som jag hade före Fata Morgna, har varit katastrofer, som jag skulle haft det bättre utan dom. Det var ganska många katastrofer. Jag hade nästan ett abonnemang på katastrofer. Ibland kan det ta längre tid tills man träffar rätt person. Om man passar ihop för livet, brukar för det mesta först komma fram efter månader eller år. Det finns ganska många människor som man passar ihop med för att ha det roligt. Men att gå genom livet med en människa kräver helt andra saker. Först när man går igenom faser där man har det svårt, vet man om man verkligen passar ihop. Då vet man också om man kan lita på sin partner. För min del valde jag att njuta av friheten som man har om man är single och tänkte att den ger jag bara upp om rätt person kommer. Det finns kanske inte så många människor som jag passar ihop med och det samma kan också gälla för dig. ## Comment 7 Author: snowy00 #5: Jag förstår och är för detta med öppenhet i förhållande, men om jag hade en partner hade jag velat att det var bara hon och jag. Så ett "poly-förhållande" skulle ändå inte vara något för mig. Men det är en bra tanke du har, att veta vad man vill först och främst 😊 #6: Visst känner jag också så... Att man får passa på att njuta av friheten när man är single... Men ibland känner jag lite att andra i min ålder har haft 14 partners och jag 1,5 😁 men man ska inte jämföra sig med andra egentligen.