# Jag vet inte hur jag ska ta hand om honom och känner mig helt tömd
Author: branden

Min kompis/rumskompis har extrem avtändning på amfetamin och det här går ut på mig. Jag fattar att en avtändning är jobbigt för jag har varit där själv men han klarar inte av att göra NÅGOT själv. Han har även tagit tre kartor xanor på tre dagar och har nu inga kvar så nu är det ännu värre. Både benzo och amfetamin köpte han bakom min rygg för han visste att jag skulle råda emot honom och hur han kommer må när det är slut. JAG måste laga mat åt honom och allt annat han har behov till och när jag säger "nej" eller "inte nu" så manipulerar han mig tills jag får dåligt samvete och gör det åt honom ändå. 
Allt detta kanske låter hemskt men jag pallar inte av att vara hans slav mer. 
Ska tillägga att jag har extrem social fobi. Jag behöver mycket ensamtid så jag kan bearbeta saker och få tillbaka energi men jag får inte det nu när han är såhär. När jag inte får tillräckligt med ensamtid så blir jag kall och känslolös så jag vet inte hur jag ska trösta honom  och känns typ inte som att jag bryr mig ens även fast jag gör det. Jag har sagt till om mina gränser men då gör han som jag sa innan och manipulerar sig fram tills han får vad han vill ha. Jag har föreslagit att han skriver in sig på psyk men då sa han bara "så att du slipper mig, eller?" och andra gången jag föreslog det så sa han att han inte vill. 
Jag har inga föräldrar eller andra vänner som jag kan vara hos och det har inte han heller. 
Känner mig så jävla tömd på energi. 
Snälla hjälp. Vad gör jag?

## Comment 1
Author: Sindri

Tyvärr måste du välja. Han eller du. Och du bör välja dig själv. Du måste ställa krav på honom. Om du gör en sak för honom måste han göra en sak för dig. Säga ifrån att du vet att han manipulerar dig.
Och ja - han bör skriva in sig på psyk både för sin egen och för din skull. Klart att du vill slippa vara hans slav. Det kan förstöra den finaste vänskap.
Om du nu inte har andra att vara hos så gå iväg ändå. Ta en lång skogspromenad - det är läkande. Häng på ett bibliotek - där får man var ifred och det är tyst.
Du kan kanske komma på andra ställen där man får vara ifred. På en buss - på ett tåg.
Om inte du får vara ifred, hämta upp dig och läka kommer du inte att vara någon som helst hjälp för honom. Det fattar han nog innerst inne -men nu är det bara hans ego som talar.

## Comment 2
Author: Niklas

#1: Håller helt med.

## Comment 3
Author: branden

#1: Är typ rädd att han kommer skada sig själv om jag drar hemifrån...
Jag pratade med honom idag om autistisk (vilket jag har) shutdown och bad honom att kolla upp det och han verkar förstå mig lite mer nu att jag är alldeles för overwhelmed och varför jag har så svårt att visa känslor över hur han känner. Men han har även haft flera stunder av panik/ångest idag (osäker på om det var ångestattack han hade) och jag visste inte hur jag skulle trösta/hjälpa honom i den stunden vilket jag nu mår rätt dåligt över. Någon som har tips på hur jag kan hjälpa i såna stunder?

## Comment 4
Author: Karmatarerskanise

#3: skulle han skada sig om du går är det inte ditt fel på något vis.
Att låta bli att lämna något som är dåligt för en med oro för vad en annan vuxen människa gör mot sig själv isf, det visar att du tappat dig själv här.

Du kan inte leva ditt liv genom att agera utifrån hur någon annan mår, när  personen förpestar hela tillvaron.

Det är inte ditt ansvar att ha hand om hans avgiftning..Du är inte utbildad till det, är inte anställd som passupp. 

Du borde leta upp behandlingshem. Skriva ut information om det och sedan säga att han inte kan bo hos dig mer och visa vad du har hittat som är mycket bättre.

Och gör guds skull. Gå ut när du behöver deg. Var ute i flera timmar. Skulle han skada sig visar han ju att tvångngsinläggning börjar bli aktuellt.  Gör orosanmälan till socialtjänsten.

Du kan k ye ha en lögnare som pundar hos dig. Han får ta rätt på sig själv. Det kan inte du göra.

Det bästa du kan göra för hans skull är orosanmäkan, så han kan få hjälp på riktigt. Han ska inte utnyttja dig och ditt hem.

Att trösta någon på avtändning som poppat massa piller också går inte.

Han behöver läggas in på psyket och sedan behandlingshem. Det är det som kan hjälpa. Vägrar han göra det så säg åt honom att dra. Då är han inte ute efter att bli drogfri och vill inte må bättre. Därför trivs han hos dig. Han fortsätter pundare,,  får dig att göra saker osv. Jag lovar att dimu klarar dig även om han tog sitt liv. Det är aldrig ditt ansvar vad någon annan gör.

Han tar viktig tid från ditt liv. Tid du aldrig får åter. Se till att ta tag i din egen tid ich styra den mot ett liv utan narkomaner, ett liv där du inte behöver tänka på självskador ett liv var du är det viktiga. Ett luv var du inser vilket värde sädu har som person och självkänsla med självförtroende som talar om att du inte kommer bli utnyttjad fler gånger.

Ta hand om dig. Han måste ta hand om sig själv, och det finns det hjälp för

## Comment 5
Author: branden

Han går till psykiatrin där han har sagt till flera gånger att han vill in på behandlingshem men dem verkar inte gå med på det, dem tycker att han ska ha öppen vård även när han till och med berättat att han fått återfall på tjack och benzo. Dem verkar inte lyssna/anstränga sig särskilt mycket. Jag tycker han bevisat starkt att han behöver komma in på behandlingshem eftersom det helt enkelt är för frestande att vara ute, speciellt i området vi bor i där man kan lätt få tag i cannabis, tjack, benzo och alla möjliga sorts droger i praktiskt taget varenda trappuppgång.

## Comment 6
Author: Niklas

Om du inte gjort det skulle du kunna följa honom till ett möte inom psykiatrin och tallar för att han behöver läggas in. Beskriv er orimliga situation. Det är betydligt lättare att få hjälp när man har någon som talar för sig och intygar det man själv säger.

## Comment 7
Author: Karmatarerskanise

#5: jag uppladdade det som att han inte vill till behandlingshem i ditt första inlägg. Men nu säger du att han vill men inte får trots återfall.

Vet att vissa behandlingshem kräver att man har varit ren några månader(minns inte hur länge) innan man får en plats. Det vill säga han måste gå på täta drogtester flera månader innan en plats blir aktuell.

Öppenvården är den väg han måste ta. Via den bevisar han att han verkligen vill bli ren och kan efter negativa tester sedan få plats på behandlingshem. 

Man får ta den hjälp man erbjuds och börja jobba med sig själv om man ska komma framåt. Frestas man när man är ute får man hålla sig inne.

Öppenvården ger en redskap till att motstå frestelser och tips och råd på hur man bäst undviker de vanligaste fällorna. Det är Öppenvården som dagligen finns där och uppmuntrar till att fortsätta en dag till. Och som lyssnar när patienter berättar, känner och hatar.

Frestelserna finns kvar även om man varit på behandlingshem. Så det krävs att man flyttar, bryter all kontakt med alla som har varit med under tiden som man missbrukat. Både de man missbrukat med, de som försett en med droger och även dom dom känner någon som kan fixa fram droger. Allt från missbruket måste bort för störst chans till ett nyktert liv utan återfall.

En bra början om man faktiskt vill bli ren är att säga upp all kontakt med narkomaner, säljare och vänner till dom. Radera alla nr, byta sitt telefonnr, gå omvägar för att inte gå där man vet det säljs eller är stor risk att möta dessa människor. Gå till Öppenvården dagligen och delta i alla grupper. Prat med dom när viljan känns svag. Börja sköta sitt hem som städning, tvätt, matlagning,  sopsortering. Börja med någon fysisk aktivitet som jogging, styrketräning eller boxning. 

En bra sak är att söka upp var anonyma narkomaner har sina träffar.   Många tänker att det är för helt andra människor än vad man är själv och har en bild av gamla tandlösa konstiga människor. Eller tänker att det vara är massa religiöst trams.

Men det är helt vanliga människor som går dit. Både unga och äldre. Vissa har varit rena 1 dag, vissa 10 år.
Alla nya välkomnas varmt  och man får en sponsor(tror jag det heter) en nykter narkoman som har varit ren länge och har varit med i gruppen länge. Det stödet är väldigt viktigt när man ska bli ren. Sponsorn har erfarenhet av allt som en som precis börjat resan mot nykterheten kommer  gå igenom och kan därför ge ovärderliga råd. Och stötta på ett sätt endast någon som varit med om det kan. I grupperna får man det sociala i en riskfri miljö. Att höra hur andras relation ned droger har varit och känna igen sig själv gör att man förstår att man inte är ensam. Att höra hur illa det varit för andra som lyckats bli friska och varit friska i många år blir en pepp.  Det är en gemenskap son inte går att hitta någon annanstans och ett stöd som verkligen behövs när det känns svårt.

Din rumskamrat måste göra jobbet om han ska bli nykter. Han bestämmer själv när han ska sluta. 
Så länge man fortsätter och skyller på nekad plats på behandlingshem är man inte där än. När han erkänner att han är den enda som kan bestämma att inte ta mer droger och tar den hjälp som finns, då har han en chans.

Missbruk är väldigt svårt att ta sig ur och abstinens förändrar människor väldigt mycket. Att som rumskamrat försöka hjälpa honom ur missbruk är både farligt och omöjligt. Det krävs specialkunskaper och människor som missbrukaren inte har något förflutet med och inte har någon relation med. 

Er relation är inte hälsosam. Du gör saker för att han får dig att få dåligt samvete. Han pundar bakom din rygg  fast han inte ska. Du vågar inte dra för att han kanske skadar sig. Du stannar i det istället för att sluta vara en del av det.

Du kan kräva att få se negativa drogtester varje vecka och ha som konsekvens att ni flyttar isär om han visar positivt eller inte gör testerna. Genom att inte acceptera mer och vägra vara del i det mer hjälper du. Han tvingas ta ansvar och du blir inte utnyttjad mer. För det blir du så länge du tillåter det och drogerna är viktigast för honom till dess att han på riktigt säger nej och klipper bort alla infekterade trådar och knyter nya med hjälpen som finns.

## Comment 8
Author: MonicaLagerquist

Hur går det för er

## Comment 9
Author: branden

#7: grejen är att öppenvården inte hjälpt nycket alls. dem lyssnar men gör inget, det enda de hittils gjort är att skriva ut melatonin för sömnproblem, som inte fubkar. De har inte testat honom någon gång han varit där, men han har varit ärlig och berättat det han tagit. Han vill verkligen få styr på det här för allt han vill är att kunna jobba.

## Comment 10
Author: Zadeira

Kontakta socialtjänsten i kommunen och hör om de erbjuder CRA-behandling. Det är en öppenvårdsbehandling man går i både individuellt och i grupp (eller hur just din kommun lagt upp den). Jag gick på NA och var på behandlingshem helt verkningslöst, men när jag kom in i CRA genom kommunen klickade det verkligen till på ett annat sätt då man jobbar väldigt likt KBT-terapi och jobbar med känslor-handlingar-tankar på ett helt annat sätt än att "bara sluta knarka".
