# Kollega som hatar mig Author: [Borttaget] Jag känner att något måste väl vara fel på mig för oturen förföljer mig. I mitt nya jobb så har tydligen en kollega något väldigt mycket emot mig. Jag hade det på känn under tiden vi jobbade tillsammans men trodde aldrig att det var så extremt som det verkligen var. Hon fullständigt hatar mig. Vi hade ett utvärderingsmöte idag med vårt team och vår ena chef och då kom allt fram. Vi pratade om sommarlovet då vi hade haft fritidsklubben igång. Min kollega tyckte inte att det var ok att jag gjorde två pysselaktiviteter varje dag för barnen under sommaren (jobbade då 6h per dag). Tydligen får man bara göra EN aktivitet med barnen. Min chef som var där med på mötet och sa att det står ingenstans att man bara får göra en aktivitet med barnen, att det är rekommenderat att man gör MINST en aktivitet med dem och allt däröver är ett stort plus. Hon försökte försvara sig själv med att barnen blir förvirrade....Ja, kanske det om det är väldigt strikt med vad man får och får inte pyssla med. Att sätta en begränsning på deras kreativitet och sen mittiallt så öppnas en dörr som visar att världen är bra lite större än vad man trodde, ja då kanske man blir ivrig då man är ett litet barn... Sen så drog hon upp att man ska verkligen inte använda skedar och dylikt för pysselaktiviteter, vilket jag hade då gjort. Vi hade gjort Oobleck, där man blandar maizena, vatten och karamellfärger. Jag behövde då använda en sked... Och tydligen får man inte göra det. Ok sa ja, men säg det till mig då. Om du har ett problem med hur jag gör saker och ting så kom gärna till mig och berätta det så kan vi lösa det. Hennes respons? Det är inte mitt jobb att behöva säga sådant. Min chef var chockad och frågade vad hon menade med det och hon sa bara att hon gör inte sånt. Min chef sa att man definitivt måste kommunicera med ens kollegor och speciellt med nya kollegor och hon svarade med att hon har svårt för nya människor. Att hon kommer inte bra överens med nykomlingar. Vem säger nu ens något sådant framför ens chef? Jag antar att hon känner sig stöddig efter att ha jobbat där i 18 år men kom nu igen, var finns respekten? Jag hade då fått nog och sa då att vi är nu alla vuxna här och vi borde kunna kommunicera med varandra om vi har problem, men hon valde bara att sura och säga nej, det gör jag inte. Lyckligtvis så sa min chef att alla prao elever som varit där, endast hade positiva saker att säga om mig och ENDAST om mig. Min chef såg på mig och försökte liksom muntra upp mig, för det som min kollega spottade ut skulle få den starkaste person att tappa orden. Men jo, lyckligtvis så hade jag då prao eleverna på min sida och det är säkert för att jag tog alltid med dem i alla beslut och ville höra vad de skulle föredra att göra med barnen, om de ville göra det här eller det där. Jag förslog också att de kunde själva komma med ideér om de hade något kul som de ville göra med barnen. Mina andra kollegor sa bara åt dem precis vad de skulle göra så de hade ingen röst där. Alltså, jag är ingen svår människa. Jag är absolut inte någon som är elak! Jag är aktiv, tycker om att pyssla med barnen och hålla dem och mig själv upptagna med ditten och datten. På det viset går dagarna snabbare. Barnen har tyckt om mig och jag har tyckt om dem. Jag har fått massvis med kramar, teckningar och de har jämt frågat efter mig för de ville gärna hitta på något kul då jag kom dit på mitt skift. Säkert har jag gjort misstag men aldrig av elakhet eller dylikt. Jag är mänsklig och jag är dessutom ny, har aldrig jobbat här i Belgien på ett sådant här ställe förut. Så, jag måste ännu lära mig en del. Men jisses, att fullständigt hata mig? Jag jobbar så himla hårt, blir över 12 tusen steg per dag för jag sitter aldrig ner! De andra sitter jämt ner men jag är alltid på fötterna och håller koll på barnen då de är ute och leker. Leker gärna med då jag kan men oftast fick jag se efter alla 30 barn själv då de andra satt och pratade då högst troligen skit om mig. Min andra kollega cyklade en bit med mig då jag var på väg hem och sa att den andra kollegan e nog lite svår. Fick då veta att den där knepiga kollegan tillsammans med den andra, pratade jämt skit om mig tyvärr. Varje lilla misstag så skulle hon fortsätta och älta på om. Den andra kollegan ville mest hålla god fot med henne så hon pratade även skit om mig då enligt kollegan som var den enda som vågade vara ärlig med mig. Jag var stark under mötet och under samtalet med den ärliga kollegan men då jag kom hem blev det många tårar. Jag jobbar så hårt och fick bara skit för det från den där kollegan. Hur vågar man hålla på så där? Kan inte folk bara vara vänliga? Det är ju det vi försöker lära dessa barn, att vara vänliga och hövliga men det tycks ha gått förbi den här kollegan. Behövde skriva av mig för det här är nog det värsta jag har varit med om. Visst har jag haft där innan en kollega som jag inte kom bra överens med men aldrig till den här nivån. Jag kan aldrig säga att någon tidigare har hatat mig men nu kan jag. Det känns som om jag har haft så otur med kollegor på sistone att jag börjar ifrågasätta mig själv, sätter jag ut vibbar som folk inte gillar?! På det ena jobbet som jag hade så älskade alla mig och det var en så otroligt varm känsla jag fick då jag kom till jobbet. De gav mig ett så fint avsked då jag slutade där och hjälp, jag ångrar att jag sa upp mig på det jobbet. Jag saknar den där vänligheten så innerligt.... Jag jobbade sen på röda korset och där var kollegorna inte heller trevliga vilket gjorde att jag slutade. Så är något fel på mig då det nu har hänt två gånger i rad? Jag tror ju inte det för jag pratar ju inte skit om dem och jag är ju inte otrevlig eller så. Jag hör jämt från andra att jag alltjämt är så glad och positiv. Är det kanske det som stör vissa? Ska jag aldrig hitta ett jobb som jag älskar och där kollegorna inte är two-faced? Kan jag aldrig få både och? Måste jag bara välja att ha ett av de två kraven som jag har? Jag ska arbeta tills kontraktet är slut och sen inte förlänga det men då måste jag verkligen se till att jag har ett annat jobb som väntar på mig efteråt. E lite frestad att fråga om mitt gamla jobb står kvar. Får se vad det blir till. Jag tänker dock inte sluta mitt i. Jag tänker verkligen hålla ut tills vikariatet är klart. MEN, nästa år blir det nytt jobb igen tyvärr. Det finns för mycket drama här. På det nya stället där jag nu jobbar efter sommaren så finns det tydligen en som också är svår, och jag är rädd kan ni tro. Jag vill inte ha drama! Jag är så trött på det! Hur skulle ni ha reagerat efter ett sådant där möte? Vad skulle ni göra? ## Comment 1 Author: Sindri Jag skulle bli förbannad. Det är absolut inte dig det är fel på, utan din kollega. Det verkar vara en maktmänniska - men oj, en sån liten människa. Och oj, vad jag känner igen mig! Såna där människor finns på många arbetsplatser, i många yrken och positioner. Samt även i sällskapslivet. Ja. det är säkert något många retar sig på hos dig, men det är i så fall att du är ambitiös, omtyckt, duktig och bra på det du gör. Många som jobbat länge i ett yrke eller på ett ställe blir bittra och sura för att de helt enkelt inte orka uppbåda någon entusiasm längre och inte vill så mycket. Men de är vana vid en maktposition på grund av ålder och anställningsår och naturligtvis känner hon sig hotad. Jag tror inte hon hatar dig, hon är bara rädd och väldigt liten, hon känner att du är en stark och duktig person som inte kommer att lägga dig under hennes skugga, I såna situationer blir jag väldigt stark nuförtiden. Jag blir väldigt vänlig och rar mot den personen, men samtidigt korrekt och viker inte en tum från min linje. Kritik bemöts med vänlig saklighet och positivism. Det gäller att vara en bra skådespelare. Du har redan "vunnit" så gå stark och glad till jobbet. 👌😊 ## Comment 2 Author: beem Det är tydligt att den kollegan har problem med nya som dessutom är duktiga och omtyckt av andra. En del människor kan inte ta att någon ör glad och positiv. Det är inte dig det är fel på. Du har ju bevis på att du är omtyckt. Jag tycker du ska ta ett samtal med chefen och förklara hur du känner och att det leder till att du förmodligen inte vill fortsätta. Förklara att det påverkar din arbetslust. Jag tycker du ska kolla med ditt förra jobb om det är ledigt. Du ska inte behöva ha en sån arbetssituation. ## Comment 3 Author: beem #1: 👍 ## Comment 4 Author: [Borttaget] Håller med Sindri i detta, och själv skulle jag nog ha försökt få tillbaka mitt första jobb. ## Comment 5 Author: [Borttaget] #1: Tack för ditt svar! Jag är mest utmattad för jag har som sagt jobbat så hårt och sen får jag en örfil tillbaka som tack. Jag fortsätter dock med att se henne i ögonen och visa att jag ser henne och jag är inte rädd för att ta ögonkontakt. Jag märker dock att hon inte gärna vill se mig i ögonen och det är kanske delvis för att hon VET att hon är oresonlig. Det är ok att inte tycka om mig, men man kan väl ändå vara vänlig? Oberoende så har jag vunnit för hon har ju bevisat för hennes chef att hon har svårt för nykomlingar och att hon kommunicerar inte gärna med hennes kollegor! Jag var endast trevlig och försökte kommunicera med henne om de problem hon har stött på. Jag ville ju lösa det men chefen såg att hon var inte mottaglig. Hon var dessutom inte trevlig mot prao eleverna vilket visar ännu en gång att hon är väldigt svår. Jag måste ju fortsättningsvis se henne en gång i veckan för vi har möte så pass ofta. Jag är glad att jag sitter nu på en ny plats men är som sagt rädd efter att ha hört att min ena nya kollega e också knepig. Som tur är har jag där en annan som verkar vara ganska trevlig. Hon är också ny så kanske det går bra mellan oss två. Jag håller tummarna! :) ## Comment 6 Author: [Borttaget] #2: Jag ska diskutera med min chef efter att jag har fått det klart att jag har ett annat jobb som väntar på mig efteråt. Vill se till att jag har mitt på det torra så att säga. Jag tänker vara ärlig med att jag tycker inte om allt detta drama. Jag jobbar så hårt men min arbetslust börjar definitivt försvinna och jag vill aldrig mer utsätta mig för någon som är så giftig som hon är. Jag vet att det existerar drama på de flesta arbetsplatser men jag tänker inte utsätta mig för sådant om jag kan undvika det. Jag är för gammal för sådant och jag vet att det finns arbetsplatser som är bra mycket trevligare. En viss mängd drama är ju givet men det har gått lite väl över gränsen nu. Jag orkar inte med de som pratar skit på det där viset och om någon som de knappt ens känner. Jag tycker inte om att känna de där vibbarna då jag ser människan. Jag tänker då även ta upp det faktum att hon och den andra kollegan tar även rökpauser där de går bakom byggnaden och röker. Jag tänker då vara rak och ärlig om precis allt vad som försiggår innan jag tackar för mig. Nu tänker jag hålla god min för jag måste fortsättningsvis se dessa typer. ## Comment 7 Author: Lona En sak som jag uppfattar från #0 är dock att chefen är på "din" sida? BRA! Man ska inte behöva hamna i såna konflikter på jobbet men om det händer så är det viktigt att chefen styr upp det. Det är så trist med såna personer som din kollega, man undrar vad de egentligen får ut av all negativitet de sprider omkring sig? Stå rakryggad, DU är en bra person för barnen! Sen har jag en förmodligen korkad fråga, varför får de inte ha skedar vid aktivitet? ## Comment 8 Author: Kyllan56 Din kollega är nog "utbränd" efter 18 år på arbetet och avundsjuk på dig som gör ditt jobb och mer därtill. Det sticker nog i ögonen på henne att du är påhittig och omtyckt av barnen. Om det hade berott på dig så hade varken chefen, prao-eleverna eller barnen tyckt om dig! Lata och inaktiva människor skyr dem som är aktiva och jobbar, för det får dem att se illa ut! Din chef skulle kanske tänka på att göra sig av med din sura kollega. Att ha en sådan på en arbetsplats gör att personalomsättningen är hög och ger en dålig stämning. Vanligt är också att din otrevliga kollega får andra med sig, för att de är rädda för att själva råka ut för henne. Hon blir en inofficiell chef och färgar hela er organisation. Låt henne inte komma åt dig! ## Comment 9 Author: snowy00 Själv känner jag igen mig lite i vad TS skriver här. Jag har på mina arbeten varit väldigt arbetsvillig, alltid gjort mitt bästa, inte tagit för mycket raster, osv, osv... Men man får ofta känslan då att man betraktas som "lite för duktig" hos kollegorna. Har inte råkat ut för exakt en sån negativ person som TS beskriver, men känner igen tendenserna. Tråkigt är det, att det ska behöva vara så.