# Otrohet Author: [Borttaget] Var anser ni gränsen för otrohet går? Till det fysiska, var går gränsen där, vid kindpussar? Kramar? Vid faktiska kyssar? Hålla handen? Mer intima grejer? Är det otrohet att känna känslor för någon annan och var går gränsen där, anser ni? Att prata flirtigt, är det otrohet? Gills otrohet om det är via internet, via chatt eller videosamtal, även om de aldrig träffats? Sedan den viktigaste: **Finns det någonsin tillfällen där ni kan tänka er förlåta er partner om de varit otrogna?** Jag undrar också hur vanligt otrohet är så svara gärna på min lilla undersökning. ## Comment 1 Author: Maria Jag tror det varierar stort inom förhållanden. Det beror på vad man är överens om. ## Comment 2 Author: [Borttaget] #1: Såklart 😊 Jag undrar bara vad andras gräns går personligen för dem själva, hur andra känner och resonerar. ## Comment 3 Author: Soligajag1 Jag tycker inte om otrohet, det bottnar i något dåligt i förhållandet/ äktenskapet. Man vill mer , , eller vad ? Är man inte nöjd med sin partner/ man , , eller vill man ha mys vid sidan om. Usch , , kastade ut min man nästa dag då jag fick reda på det. 😠 ## Comment 4 Author: [Borttaget] #3: Det kan jag förstå 😢 Jättehemskt. Utan att säga för mycket så har min partner sårat mig angående detta och jag är mest nyfiken på vad andra ser som otrohet, hur andra känner kring gränser och om det är något folk brukar förlåta. Jag vill förlåta men tilliten är ju borta, har gråtit och gråtit 😢 ## Comment 5 Author: [Borttaget] Alltså för mig är det saker så som gos och kyssar, etc. Små saker man inte gör med vänner. (Missbruka en vän som kudde är något annat men typ att smeka vännens arm eller kropp medan man ligger i soffan enligt mig är för intimt.) Man får krama vänner, man får ha kroppskontakt med vänner men jag tror även sammanhanget där liksom är relevant. Roligt nog så har min partner och jag andra regler. Han vet att han inte får göra dessa saker, inte ligga med andra, etc. och är helt fine med det. Han har inte någon anledning till det. Han har gett mig tillåtelsen att även ha mer intima kontakter med andra. Inget jag vill ha eller har ett behov av men han tycker att då han redan innan mig har kunnat ”testa” sig fram, även vad gäller sex och annat så vill han inte begränsa mig om jag skulle ha ”behovet” av att få vara med någon annan. Just då han vet att han är min första partner som jag gjort intima saker med, etc. och han inte vill att jag går miste av att till exempel få ha något sexuellt med en kvinna om jag nu skulle vilja det. Men som sagt: Jag har inte behovet och inte något intresse alls. Jag trodde inte ens jag var intresserad av sex innan han dök upp i mitt liv. Och klart regeln om jag nu skulle göra detta vore att han fick veta det. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #4: Om det är något som får dig att må dåligt så tycker jag det nog är ”otrohet”. Sedan får man kanske gemensamt prata om hur ni hade gränserna satta och hur ni kan gå vidare i framtiden, etc. Se om han förstår ditt perspektiv och du hans. Jag skulle nog enbart förlåta om det varit något där vi kanske varit otydliga med hur vi definierat det. Men jag kommer inte på några exempel egentligen. Och problemet är just om det är något som skulle paja mitt förtroende då förhållanden bygger så stark på just bland annat förtroende. ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6: Ja, jag är bara rädd. Det känns som att man överdriver. Men tillochmed han tycker inte jag överdriver och förstår mig om jag skulle vilja avsluta det. Problemet är att det är ett förhållande som varat i mer än 5 år, jag vill inte bara kasta bort allt det där. Han har också kvaliteter som är jättesvåra att hitta hos andra och jag undrar mest om folk brukar förlåta sånt här. Går det att gå tillbaka, att bygga tilliten igen? Är det vanligt med otrohet och något som händer de flesta? Vet inte hur jag ska göra eller hur jag ska navigera. ## Comment 8 Author: snowy00 #0: Jag tänker som Maria, att det nog varierar stort från person till person, och förhållande till förhållande. Men för mig personligen går nog Inte gränsen vid att endast ha känslor för någon annan, sådant kan man inte rå för. Men det är ju ändå något man borde tala med sin partner om och vara ärlig med, eftersom det ändå ju är något som kan påverka förhållandet mycket. Skulle säga att för mig går nog gränsen vid allt förutom vänliga, korta kramar...mer intim än så bör man inte vara med någon annan om man har ett förhållande. Om man medvetet flirtar med någon annan (själv har jag typ fått höra att jag uppfattats som att prata flirtigt även fast det inte var min intention, eller medvetet från mig) så skulle det väl vara en mindre form av otrohet för mig, varför prata flirtigt med någon annan om man har ett förhållande med någon som man älskar på det sättet? Nu tänker jag att detta är lite svårt, så jag skulle inte ta så allvarligt på just detta om min (hypotetiska) partner gjorde så medvetet med någon annan. Men skulle nog börja fundera var förhållandet står egentligen. Ja, för mig är det självklart att det är samma "regler" om det är via internet om man aldrig träffats. Tilläggas kan att jag inte tycker vanlig porr är otrohet, men att se "live porr" är det..... Men detta är ju sådant man bör vara överens om från början Grundsaken för mig är nog vad anledningen till otroheten är, och graden av den. Att prata frilrtigt med någon är lätt hänt, även om man inte riktigt menar det. Men att ha sex med någon annan än sin partner är ju en stor sak, som är lätt att "välja eller inte välja". Men varför väljer ens partner att vara otrogen? Trivs hen inte i förhållandet? Älskar hen en inte längre? Har hen inte samma intresse, eller känslor längre, som gör det värt att vara i förhållandet? Det är nog mer sådana frågor som skulle få mig att fundera, än om själva handlingen i sig är rätt eller fel (även om den också så klart spelar roll), och om det går att förlåta. Ledsen att du är i den sitsen, Flodbis 😕 ## Comment 9 Author: [Borttaget] #7: Jag tror absolut inte ni behöver kasta bort det om ni är överens gällande det hela. Frågan är ju då hur ni bygger upp förtroendet igen. ## Comment 10 Author: snowy00 #9: Håller med dig, Undertaker. ## Comment 11 Author: Soligajag1 #4: Tackar!! Tilliten är helt borta. 😠 sen kan jag tillägga att när han inledde relationen med kvinnan ( granne till oss , en väninna dessutom) Så Nej, jag vill inte ha någon kontakt med mannen ( barnens far) Vi är olika vi människor. Jag har vuxit upp i ett sådant hem där trohet värderades högt. Då vill man ha det likadant. Sen har jag blivit uppraggad ute på krogen av män som tror dem är "guds gåva till kvinnan" 😃😄😁🤣 Jag gick till o med till bartendern och frågade om han hade en borr att låna ut? men hördu , vad villa du göra med en borr?? Inte jag utan herrn som står bakom mig, , han är visst sugen på nåt sätt, han kan . . fixa ett hål, , o stoppa in sin "grej" där, , sa jag Bartendern tjöt av skratt 😁🤣🤣🤣🤣 ## Comment 12 Author: Heddiz För mig skulle det räknas som otrohet om det var fysiskt intimt, speciellt om man samtidigt är med någon man har känslor för. Chatta, prata, skriva, skicka bilder eller dylikt med någon via internet skulle jag absolut inte se som otrohet om min man gjorde. När jag var yngre så gick min gräns mycket tidigare..Då blev jag svartsjuk bara killarna tittade på andra och tyckte det var otrohet med minsta lilla. Numera går min gräns vid sex eller t.o.m vid sex tillsammans med känslor. Alltså skulle jag inte tycka om, om min man hade sex, men jag skulle inte lämna min honom om det bara var en engångsföreteelse. Det är kanske inte så vanligt sätt att se på otrohet, men jag vill inte gå tillbaka till hur jag var som yngre. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Ja, precis. Frågan är hur man bygger tillbaka tilliten... Jag är normalt sett ingen person som är särskilt avundsjuk av mig eller kontrollerande, jag märker dock numera att jag måste försäkra mig om att han inte chattar med någon, blir extra skeptiskt när han träffar kompisar, nojig när han sitter vid datorn osv även om detta antagligen var en engångsföreteelse. Flera års av uppbyggnad av självförtroende kraschar... usch det är så jobbigt att känna att man inte är bra nog även om det inte var anledningen. #12: Så du tycker det inte är otrohet att vare sig ha telefonsex, sexta (texta varandra om vad man vill göra med dem sexuellt) eller skicka nakenbilder? ## Comment 14 Author: [Borttaget] #11: Ja, män kan verkligen vara helt hopplösa. Förstår inte hur man kan tro så högt om sig själv liksom! ## Comment 15 Author: snowy00 #14: Förstår att det känns så nu, men jag tror inte alla män är helt hopplösa 😊 Det finns nog kvinnor som är lika hopplösa också. ## Comment 16 Author: [Borttaget] #15: Jag svarade på hennes inlägg om män ute på krogar som saknar både skam och respekt. Helt ärligt har jag stött på flertalet sådana män i jämförelse med kvinnor, som jag upplever det kan kvinnor oftast ta ett nej. Kvinnor kommer inte och raggar på en mitt i natten när man väntar på bussen hem, kvinnor har oftast respekt mot ens personliga utrymme och brukar inte vara obehagligt närgångna, kvinnor brukar inte stalka en lika ofta som män gör, listan kan göras lång. Skulle jag utsätta mig för dejting-livet igen så tror jag faktiskt att majoriteten av män kommer vara hopplösa faktiskt, har redan gått igenom det tidigare och är inget jag ser framemot. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Att känna attraktion och / eller känslor för andra tror jag många kan göra som är i någon form av partnerskap, men det jag finner avgörande är hur man väljer att agera på det man känner och om det finns en vilja kring att våga reda ut och förstå varför man känner som man gör. För dessa känslor har alltid en underliggande orsak. Jag gör ingen skillnad på vilka handlingar man väljer, det handlar om med vilken intention man gör något. Jag har erfarit olika situationer där ”små oskyldiga” handlingar, som hålla hand och ge en kindpuss, har kommits undan med att det bara varit på vänskaplig nivå och att jag eller någon annan som reagerat har kallats för svartsjuk och kontrollerande. Trots att det i dessa stunder **har** funnits fog för reaktion eftersom man har kunnat känna av att personen har ljugit. Det är dock lurigt att reda i vilka känslor som är vilka, då känslosystemet är i total obalans oavsett om det handlar om äkta vara eller svartsjuka. Men jag kan i alla fall säga att den sanna intuitiva känslan alltid är en självklar känsla där man bara **vet** hur det ligger till. ## Comment 18 Author: snowy00 #16: Ok, jag tycker bara det är onödigt att dra alla över en kam, för att större delen kanske är så. Oavsett kön, så är människor ibland (och ganska ofta, hopplösa). ## Comment 19 Author: snowy00 Tillägg: Sen beror det nog på var man kollar också. På krogen möter man nog ofta en slags typ av personer, troligtvis på dejtingsajter också ## Comment 20 Author: [Borttaget] Jag sa aldrig alla män, det var du själv som tolkade det så när jag sa att "män är hopplösa." Hennes inlägg handlade om skamlösa, hopplösa, män ute på krogar och du valde att tolka det som att jag drog alla män över en kam. Förstår inte riktigt vad poängen med att börja en diskussion om män vs kvinnor när det inte riktigt är ämnet heller. ## Comment 21 Author: [Borttaget] #17: Har du några exempel där din initution visat sig vara rätt? 😮 ## Comment 22 Author: snowy00 #20: Jag ville nog också bara uttrycka min åsikt..😊 ## Comment 23 Author: Heddiz #13: Nej jag/vi skulle inte tycka det var otrohet om min man (eller jag) gjorde något med någon online. Vad det än var..Det är inte IRL. Att titta på "naken"bilder som någon skickat online skulle jag inte tycka var värre än att titta i en porrtidning. Som sagt så räknar jag bara sex som otrohet. Speciellt sex med känslor. Med det sagt så menar jag inte att jag skulle älska om min man flirtade, tokchattade, pratade sex, tittade på bilder eller låg med en annan tjej..Nu vet jag att han aldrig skulle göra något med någon online..Men om han skulle göra det eller något annat. Så skulle det inte vara en dealbreaker för mig annat än om han låg med någon han hade känslor för. Men det viktigaste är väl att man är överens med sin partner om vad gränserna går och vad du själv känner och tycker såklart. Om du känner att något han gjort är fel så känner du ju så..Inget är väl egentligen fel där. Sen vad andra tycker spelar ju inte så stor roll även om man såklart kan diskutera med andra.. ## Comment 24 Author: Suddgummit #0: för mig handlar trohet och otrohet mest om förtroende. Om jag har en partner där vi ömsesidigt kommit fram till att vi vill ha en öppen relation där vi också kan träffa andra och det känns bra så blir jag inte sviken om min partner har sex med någon annan. Men om jag är i en monogam relation där man istället kommit fram till att man inte vill att den andra visar intresse alls för andra människor så skulle jag känna mig sårad om min partner "bara" flirtade lite med någon annan bakom min rygg. Just för att det för mig handlar om förtroendet, att man tillsammans har satt upp regler i relationen som grundar sig i tillit och respekt för varandra, oavsett vilka regler det är som gäller för just den relationen. Själv skulle jag kanske inte kunna förlåta om jag kände mig djupt sviken av en partner. Men alla människor, relationer och situationer är olika och sånt är svårt att spekulera i. Jag tänker att du kanske ska ta lite tid för dig själv, smälta vad som har hänt. Fundera över vad som känns bäst för dig. Du måste inte förlåta. Du måste inte heller lämna. Det handlar nog om hur sviken du känner dig och om du tror att ni kan hitta metoder för att ditt förtroende ska växa fram igen. ## Comment 25 Author: [Borttaget] #23: Även om det inte är på riktigt, så är mottagaren trots allt en **fysisk person** som skickar bilderna. Som under stor risk kan utveckla känslor för personen i äktenskapet för att den personen av egen vilja tyr sig till denna företeelse. Det är inte bara ett utnyttjande av den fysiska personen utan även ett svek mot alla parter. ## Comment 26 Author: [Borttaget] EDIT: Kanske var #25 -kommentaren lite otydlig. Personen i äktenskapet (utan att värdera könstillhörighet) benämner jag med **X** och den som skickar bilder med **Y**. För att förtydliga: Person Y utvecklar känslor för X utav dessa återkommande samtal. X väljer själv att gå bakom sin partners rygg. X utnyttjar Y för eget nöje och sviker därmed alla inblandade; Y, sin partner, eventuella barn osv för att det varit helt emot den tydliga eller införstådda överenskommelsen att vara trogen. För att detta ska vara moraliskt okej så bör alla inblandade vara medvetna och okej med det som sker. Annars är det otrohet eftersom X av egen fri vilja valt att överträda överenskommelsen. ## Comment 27 Author: [Borttaget] #21: **Flodbis**: Ja många, men jag vill inte gå in på djupare detaljer. ## Comment 28 Author: [Borttaget] #27: Du kan ju hitta på exempel om du inte vill skriva riktiga saker som hänt. Det blir vara lite flummigt i mitt huvud när jag försöker förstå vad du menar, förlåt ## Comment 29 Author: [Borttaget] #24: Tack så hemskt mycket. Det kändes faktiskt skönt att hör, jag kände mig lite pressad att behöva ta ett beslut ganska snart men det finns ju ingen egentligen tidspress som du skriver, det får liksom ta tid att smälta 💜 Jag känner mig rätt djupt sviken men sedan har jag också dåligt självförtroende som säger att jag kanske förtjänar det så jag måste hitta något sätt att arbeta runt den rösten eftersom jag vet att den ofta ljuger för mig. ## Comment 30 Author: Suddgummit #29: det är nog lätt att känna sig stressad i ett sånt läge, men din partner får vänta tänker jag. Om hen gick bakom din rygg och medvetet svek ditt förtroende så antar jag att hen var medveten om att det troligtvis blir konsekvenser av det. Och det är okej att känna sig sviken, vem som helst skulle göra det när man har blivit sårad. Ofta är det så lätt att intellektualisera känslorna eller att fokusera på den andre istället. Men dina känslor är viktiga, du måste få känna dig arg, ledsen och sårad så att du kan läka det såret. Sen kan du se hur det känns, om du vill ge din partner en andra chans och tror på att det skulle bli bra. Ta hand om dig! :) ## Comment 31 Author: [Borttaget] #28: Det jag menar är att man får en intuitiv känsla (föraning) av hur något är, trots att man inte har några bevis för stunden eller kanske aldrig kommer att få. En del benämner detta som att man försöker skapa en form för sin oro eller ångest. Och ja, så kan det vara också, men denna upplevelse skiljer sig, den känns på ett annat sätt. Det är en lugn och stillsam känsla av att man bara vet. Det är så jag kan förklara det. Jag har många gånger känt på mig saker för att sen senare få bevis för att det jag kände var rätt. Eller så har jag senare kunnat lägga ihop vissa andra situationer som inträffat och utav det förstått vad jag från början kände av. Man kan förklara det som slumpen eller bara ren tur, men... varje gång... Nej, jag tror alla har denna förmåga att kunna känna av. En god hjälp för att hjälpa huvudet att inte rationalisera. ## Comment 32 Author: [Borttaget] Eller jo… Jag kan nämna en intressant situation. Det handlar om en tidigare bekant till en i familjen. När vi pratade om denne så råkade jag alltid benämna personen med pronomet hon, fast det var en han. Detta var inget jag gick in för att göra, utan det flög bara ur mig. Jag fattade ingenting och var snabb med att korrigera till rätt pronomen. Ett par år senare kom denna person ut som transkvinna. 🙂 Jag har aldrig någonsin pratat eller skrivit med personen och inte heller sett det komma då personen på den tiden var ganska macho. Men mitt undermedvetna måste ha registrerat detta som personen hela tiden kämpade med, som gavs i uttryck av mina ej menade felköningar. 😊