# Sambons midjemått expanderar Author: ImseVilse Jag ger snart upp! Någon som är i samma sits eller varit och kan ge tips? --------------------------------------------------------------- Jag och sambon träffades 2018 och flyttade ihop efter ett år till min lägenhet. Han jobbade då på lager och samlade runt 20-25k steg per dag. 2019 fick han för sig att studera på universitetet. Han har varit ganska stillasittande utöver stegen till och från jobbet eller universitetet, men ibland hängt med på promenad eller någon annan aktivitet som jag föreslagit. Vi var rätt aktiva när vi träffades. Han skaffade sig ett badkort som han har nyttjat några gånger då jag föreslagit att vi kanske behöver röra på oss. Utöver inaktivitet har han lyckats smuggla in chipspåsar, chokladbollar, bullar, läskedrycker och energidrycker till arbetsrummet. Jag har försökt vägleda genom att föregå med gott exempel som viktnedgångskurer (ja, jag har själv gått upp 8 relationskilon från 56-58 till 62-64), träningskort, hemmagym (som bara jag använder tydligen), receptböcker, matplaneringar osv. Jag cyklade 6 mil varannan dag när vi träffades och var fysiskt aktiv med dans och styrketräning. 2020 övergick träningen till HIIT, löpning, kortare cykelpass och vandring för att passa in i hans vardag och lunk. med åren har det reducerats mer och mer till status soffpotatis och weekend-ensamvandrare. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre! Han säger att han vill gå ner i vikt, men så fort jag öppnar dörren till arbetsrummet så ligger där tomma chipspåsar, läskflaskor och förpackningar efter skräpmat. Tomma pizzakartonger under soffan (det tar aldrig slut...)! Har någon tips på hur jag kan uppmuntra sambon till att försöka gå ner från 120 kg eller vad ska jag ta mig till? Jag börjar bli irriterad och ledsen över sveket att han smusslar med småätande istället för att försöka leva sunt och tänka på vad han stoppar i sig. ## Comment 1 Author: Fridaaaa han är vuxen människa - hans ansvar inte ditt. Sedan kan man ju laga bra mat, göra matlådor som du verkar göra, och så och uppmuntra på det sättet. Prata med honom att avsätta tid när ni ska ut och gå, börja korta rundor och se. ## Comment 2 Author: flocken Jag sitter i lite samma sits tyvärr. Men vi har varit tillsammans i 21 år. Han har väl aldrig varit lika aktiv som mig. Men just nu väger han mer än någonsin, gnäller över en kort promenad på 4 km, ser inget positivt i något, har tappat intresse för närhet och sex. Ja vi har haft det tufft med yngsta sonen. Men just nu är det ok. Även barnen 13 år samt 18 år ändrar attityd när pappa är hemma. De har tröttnat. Vet du vad jag gjort? Fortsatt mitt liv utan honom. Jag motionerar, går ut med mina vänner. Jag skrattar och lever och mår toppen. Jag är bara 42 år. Jag är mitt i livet och älskar det. Jätte tråkigt att min man inte vill längre. Men är han nöjd så lever jag mitt liv som jag vill. Varför vi är tillsammans? 21 år kastar man inte bort. Då måste något allvarligt hända ## Comment 3 Author: Calcifer Finns inte direkt nåt du kan göra. Du är hans partner, inte mamma, så att kontrollera vad han äter eller hur mycket han motionerar faller verkligen inte på dig. Antingen är det så att han inte riktigt bryr sig, eller så kan det ju finnas en djupare anledning. Kanske har han det tungt psykiskt av någon anledning? Många äter mer och motionerar mindre om de går igenom något mentalt. Men oavsett så måste en vilja om förändring komma från honom själv. Du kan peppa honom om han själv påbörjat en viktresa, men du kan inte få honom att börja den. Sen är det ju upp till dig om detta är en dealbreaker eller inte. ## Comment 4 Author: Vixxen Låt honom välja sitt liv, men var stöttande om han vill det. Tror ni också behöver diskutera tillit och ärlighet i ert förhållande. Om han väljer att köpa chips och pizza måste han stå för det och vara ärlig med sina livsval. Det är inget han ska smussla undan och du ska behöva ”hitta/upptäcka” i efterhand. ## Comment 5 Author: Lizello Du kan inte göra något, tyvärr. Min man va likadan och en dag vägde han 160kg. Han blev opererad i slutet av januari och väger nu 98kg. Det va hans val. Jag va egentligen emot det men såklart fick han välja själv och jag inser nu att det var rätt beslut för honom. Allt kom från honom själv och vi hade båda två kämpat där innan. Då han va motiverad så hjälpte jag honom men då han va omotiverad gick det inte alls. ## Comment 6 Author: Mitchika Jag tror flocken är inne på rätt tänk. Du kan inte förändra någon annan, du kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp och som sagts tidigare i tråden så är du inte hans mamma. Han är en vuxen person som ansvarar för sig själv och har rätt att leva hur han vill, oavsett hur ohälsosamt det är. Men låt inte det stoppa dig från livet du vill leva för att du anpassar dig efter honom! Återuppta din aktiva livsstil. Hitta vandringskompisar att göra utflykter med på helgerna. Jag är säker på att det finns grupper lite överallt för pigga vandrare som gärna har sällskap och delar det roliga tillsammans. Om din sambo klagar så kan du säga att det här är det aktiva livet du hade när ni träffades, han visste vem han blev tillsammans med och du vill inte fortsätta lägga det du älskar åt sidan för att vara soffpotatis med honom. Man måste inte göra allt ihop bara för att man är i ett förhållande och lever tillsammans. Eventuellt kan det hjälpa honom att hitta motivationen att bli aktiv igen för att dela dina intressen och göra roliga saker med dig. Eller så kanske ni växer isär och inser att ni har blivit för olika. Vi har bara ett garanterat liv. Slösa inte bort det genom att kompromissa för mycket på dig själv, den du är och det du älskar och mår bra av att göra. ## Comment 7 Author: Calcifer #4: Sant, men å andra sidan kanske OP är mer dömande än vad det verkar och om sambon plockar upp vibbar av det kanske han känner att han måste smyga med vad han äter för att få vara ifred, så att säga. Jag fick så många spydiga kommentarer kring vad jag åt när jag var barn, trots att jag inte alls åt en massa onyttigheter, att jag kände mig tvingad att äta i smyg mitt i natten när mina föräldrar hade gått och lagt sig. Och vad kan man förvara i smyg i sitt rum i timmar utan att det blir dåligt? Jo, chips, godis, kakor, osv. ## Comment 8 Author: Caeli Förstår så väl att du vill hjälpa och letar efter lösningar men jag tror att din sambo behöver hjälp utifrån. Om han vill så beställ ett läkarbesök och gå dit tillsammans. Han kan behöva prata med en dietist eller en psykolog. Han kanske har drabbats av depression och behöver behandling mot den. Jag vet av erfarenhet att det är guld värt att ha en stöttande partner när man själv inte mår bra. 💕 ## Comment 9 Author: Lona Det där med vad man äter, hur mycket man väger och hur mycket man rör sig är ofta en väldigt komplicerad fråga. Nej, han ska kanske inte dölja att han käkar pizza, godis och kakor i smyg - men det är knappast bara från *ett* håll som tilliten sviker där? Att känna att man inte klarar av att äta som man "borde" och förmodligen egentligen vill är tufft. Att dessutom behöva göra det i smyg för att man känner att man sviker någon, är ännu värre. Han gör det knappast för att jävlas. Sluta att skuldbelägga honom, det gör inte saken bättre och ökar definitivt inte sannolikheten att han ska kunna trappa ner på ätandet och motionera mer. Ni kanske kan börja ta promenader? Börja med en i veckan, på nåt mysigt ställe? Ta med er nåt (nyttigt) att käka och dricka? Första målet är inte att gå ner, första är att sluta gå upp. ## Comment 10 Author: Katti Numer finns tabletter (och sprutor) som väldigt effektivt tar bort suget. [https://www.yazen.com/se/hem]() ## Comment 11 Author: Fridaaaa #10 Inte speciellt hälsosamma sätt. ## Comment 12 Author: ImseVilse Tack för alla tips och råd! Jag är verkligen inte ute efter att kränka sambon till att ändra sin livsstil utan förändringen måste ju komma inifrån honom själv. Det blir annars kanske bara någon temporär lösning på ett större problem. Ja, han kanske är deprimerad eller mår dåligt och då får han helt enkelt söka professionell hjälp om han behöver det. Så snarare smyga in att nu kan det behövas motion eller större kostförändringar för att komma till bukt med problemet. Så här långt har jag provat att själv göra synligt för sambon i mina egna framsteg och förändringar som att ha en synlig kalender framme med sockerfria dagar (hur många dagar kan man hålla sig sockerfri eller om man kör fodmap och behöver ha koll på det) eller hur planeringen ser ut för veckan. Bara exponeringen för planeringen eller förändringen har gett honom insikter till livsstilsförändringar. Han vill nu prova att byta ut en måltid per dag till pulver. Jag är inte särskilt förtjust i tillskott och pulver, men om det fungerar för honom.så får han göra det. Håll tummarna :) ## Comment 13 Author: Lizello #11: Det är inte heller hälsosamt att bara fortsätta gå upp i vikt och äta ohälsosamt. Min man försökte gå ner i vikt i sju år utan resultat. Han gick upp 8–10 kg varje år. Läkemedel som Ozempic var aldrig ett alternativ enligt läkarna, eftersom det var "för sent" att börja då. Han träffade fem olika läkare, och alla sa samma sak: operation var enda vägen. Kan ju nämna att han redan va i riskzonen för diabetes, hade fettlever, hade sömnapne, fick diverse hudproblem, knäproblem då han var så tung osv. Absolut inte hälsosamt. Sedan januari då han blev opererad så har han gått ner 60 kg (och har 15 kg kvar). Han måste nu ta vitaminer livet ut och får ibland dumpingsymptom, men är ändå så nöjd. För första gången på länge mår han bra. Han trodde aldrig att han skulle komma under 100 kg igen. Han önskar att han hade sökt hjälp tidigare. Poängen är att man ska inte vänta för länge. Ju tidigare man tar tag i det, desto fler alternativ har man. Tabletter vet jag inte om det nu fungerar men sprutor tycks fungera och det är kanske inte är idealt men om inget annat fungerar, så är det kanske värt att gå den vägen. ## Comment 14 Author: Fridaaaa #13 Att ta såna läkemedel förstör bara kroppen. Då är det bättre att ta till andra sätt än att förstöra sin kropp ännu mer liksom. Operation är bättre än de läkemedelna. ## Comment 15 Author: Karmatarerskanise Det är inget svek att han smusslar med maten. Det är vad man gör när man skämms. Och om du flera gånger tagit upp hans vikt och försökt hjälpa honom gå ner i vikt och han inte lyckas så vill man inte visa sina misslyckanden. Det har med en själv att göra, inte vem man döljer det från. Man vill vara den som lyckas ta tag i det. Men när man inte mår bra är det oftast omöjligt. Maten ropar på en. Man får ångest när man äter och äter ännu mer för att försöka döva det. Ologiskt jag vet. Men så är det. Har snart gått ner 30 kilo för andra gången i mitt liv. Det tog många år innan jag lyckades förändra matvanorna och motionen. Båda gångerna. Det kvittar vad andra säger och gör för att hjälpa en. Det är något som måste klicka i en för att man ska lyckas. Och som fet känns det omöjligt att lyckas när man ser sig i spegeln. Så tröstäter man istället. Och ju större man blir ju mindre orkar man röra på sig. Förra gången jag gick ner var när jag lämnade ett dåligt förhållande. Jag lyckades pga den stora förändringen. Den här gången är det ålderskris och oron över att bli gammal ensam, att aldrig hitta någon att älska och bli älskad av. ## Comment 16 Author: Karmatarerskanise #14: viktminskningsoperationer förstör mångas liv på värre sätt än medicinerna som finns på marknaden. Tarmvred gång på gång, förstörda magmuskler efter operationerna vid tarmvred, och därför gigantiska bråck som också måste opereras. Konstant illamående. Magonvridning. Undernäring trots mediciner. Vissa spyr så fort dom försöker äta och måste få slang rakt in i magen för att få i sig näring osv. Majoriteten av dom jag känner som har gjort gastrisk har haft flera tarmvred och fått opereras akut. Majoriteten ångrar att dom opererade sig. Över hälften av dom har gått upp allt igen. Jag hade valt medicin om jag inte hade lyckats nu. Operation hade jag aldrig vågat chansa på. Låter konstigt att läkare sagt att det är för sent för det. Det är det aldrig. ## Comment 17 Author: Fridaaaa #16 Inte med dagens operationer. Förr ja men inte numera. Sedan är operation inte bra i längden, men fortfarande bättre än medicinerna. ## Comment 18 Author: Fridaaaa #16 De biverkningar du skriver är inte speciellt vanliga dock. ## Comment 19 Author: Karmatarerskanise #18: tillräckligt vanliga för att jag ska känna flera som drabbats. En av dom opererades för 3 år sedan. ## Comment 20 Author: Crucio #17: Operationer kommer alltid med risker, och viktoperationer är för det mesta permanenta förändringar som, vilket andra nämnde, kan ha svåra biverkningar. Medicinerna dämpar aptiten så att det blir mycket lättare att gå ner då viktnedgång för de flesta är 90% kost. Får man biverkningar kan man sluta ta dem. Så nej, operation som första steg är inte att föredra över att testa någon av dessa mediciner. Vet du om att Ozempic är en diabetesmedicin som folk med den sjukdomen har haft tillgång till i över tio år? Så, hur menar du att de skulle "förstöra kroppen" och vilka källor har du på det? ## Comment 21 Author: Fridaaaa #20 Läs om läs rätt, skrev aldrig att de tinte kan ge biverkningar, skrev att det är inte lika vanligt idag. Vet vad medicinerna gör, många ger dock svåra biverkningar som inte försvinner även på dem. Så vilket man än väljer finns riskerna. Och nej det finns de som sagt som får biverkningar som INTE släpper efter att de slutat pga att det gett permanenta "skador" eller hur man ska uttrycka det, i kroppen, som påverkar bland annat ämnesomsättningen mm. Många får brister pga att de äter för dåligt mm. Skillnad att ge det till en med diabetes och en som inte har det, borde vara självklarhet för alla,men uppenbarligen inte...... ## Comment 22 Author: Crucio #21: Min poäng med att nämna hur länge folk med diabetes har haft tillgång till den är att biverkningarna är väl kända men inte värre än att folk tillåts gå på dessa mediciner under långa perioder. Oavsett varför man tar dem har de ju samma effekt. Många är nu alarmister kring dessa mediciner och verkar tro att de är nya på marknaden och mer eller mindre otestade. Ämnesomsättningen påverkas av viktnedgång, det är att förvänta sig, oavsett viktnedgångsmetod. Sedan brister för att man äter för dåligt? Du menar att det inte skulle vara ett problem efter viktoperation? Folk som tar medicin KAN äta normalt, och det krävs inte särskilt mycket mat, bara varierad sådan, för att få i sig alla näringsämnen. Får man en brist kan det åtgärdas genom kosten, eller om det krävs, med kosttillskott. Detta är en mycket större risk efter operation, där även själva förmågan att absorbera näring kan påverkas. Medicinerna och operationerna har ju delvis samma effekt, att de dämpar aptiten, men efter operationerna blir det ju dessutom fysiskt omöjligt att äta för mycket. Att använda det som något slags argument mot mediciner och för operation, är absurt och fullständigt motsägelsefullt. Inget av det du har sagt (och jag är fortfarande nyfiken på källa) är något som helst argument för att det skulle vara bättre att göra en permanent kroppsförändrande operation i första hand, innan man har testat någon av medicinerna. Mediciner har biverkningar ja, men det har även operationer i form av diverse möjliga komplikationer och risker, varav många definitivt är permanenta. Särskilt när personen som ska opereras är överviktig. ## Comment 23 Author: Katti #11: Vad menar du? ## Comment 24 Author: Katti #14: Källa till det du skriver? Hur kan operation vara mer hälsosamt än att ta medicin under en begränsad tid? För att vara rakt på sak så är du helt ute och cyklar! Och vem är jag att säga det? Överviktig i stort sett hela livet, klassisk jojobantare i många år, GBP-opererad 2012. En operation som för mig har varit absolut 100% lyckad. Några "trivselkilon" fastnade dock på mig i klimakteriet vilket gjorde att jag testade tabletter (Rybelsus) under en period. Gick ner allt jag önskade på ett halvår eller så, och håller vikten! ## Comment 25 Author: [Borttaget] Jag ser på det så här: Låt han vara som han är. Älskar du honom bara när han är aktiv och smalare så gå därifrån. Du kan inte ändra på honom så länge som han själv inte har viljan. Och desto mer du är på honom om detta desto mer destruktiv kan han bli. Det kan även framkalla stress för honom och då är det omöjligt att gå ner i vikt hur gärna man än vill det. Jag själv är överviktig pga sjukdom. Jag skippar män som vill ha smala tanter. Men i en relation om man så är gift eller sambo så förändras man över tid. Du kan påtala om det i välmening men aldrig vara dömmande eller tjatig om det. Hoppas du förstår hur jag menar. ## Comment 26 Author: [Borttaget] > Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre! Han säger att han vill gå ner i vikt, men så fort jag öppnar dörren till arbetsrummet så ligger där tomma chipspåsar, läskflaskor och förpackningar efter skräpmat. Tomma pizzakartonger under soffan (det tar aldrig slut…)! Min sambo är överviktig och vill gå ner i vikt. Det som hjälp mest är att vi ser till att det finns nyttigare alternativ. Gott om grönsaker som är redo att bara ätas, men även saker som chips baserat på linser eller bönor just när man känner för chips. Ris har ersatts med quinoa, potatis med färgglada sallader. Visst äter han kolhydrater, men då vi gemensamt ser till att alternativ finns så får han i sig fler fibrer och mycket annat som hjälper att hålla honom mätt. Även att man ersätter såser med alternativ som har lägre fetthalt. Så istället för att äta en köttbit med potatis och creme fraiche så är det nu en köttbit med en sallad, ibland kanske någon enstaka potatis, och gräddfil. Och istället för salami som mellanmål äter han nu grönsaker, ägg, eller cottage cheese. För min partner är det ända realistiska att göra små anpassningar och på så vis få till en hållbar viktnedgång över längre tid. Det viktiga för oss är att framförallt alternativa snacks men även maten inte blir mer komplex eller tar mer tid. Och jag som försöker gå upp i vikt kan enkelt lägga till några extra potatisar eller hembakat bröd. ## Comment 27 Author: [Borttaget] Bör tillägga: Min partner har behövt 5 försök innan hans ”Jag vill gå ner i vikt” verkligen innebar att han var redo att förändra vanor. Och vi har haft många samtal där jag frågar vad jag får hjälpa till med. Vad för stöd han vill ha. Även samtal då jag frågar om det jag gör är okej med honom. För det är han som vill gå ner i vikt och det är hans liv. Jag kan inte göra mer än stötta och finnas där. ## Comment 28 Author: Draken Du kan inte göra så mycket annat än att stötta honom och hjälpa om han vill ha hjälp. Vi var i samma sits, fast tvärt om. Jag gick upp några kg om året, graviditeter, stillasittande och trötthet pga sömnbrist gjorde att jag inte var så aktiv längre. Sen det faktum att jag har gått genom 9 graviditeter gjorde ju inte direkt saken bättre. För 5 år sedan slutade jag att röka och då gick jag upp kopiösa mängder. Jag landade på 154 kg, jag orkade ingenting. Jag fick sömnapne, prediabetes och tillslut orkade jag inte ens gå ut med hundarna. Jag gjorde en gastric bypass i Mars 2023. Jag fick remissen i oktober 2022 (vikten låg då på 154 och mitt BMI var på 55), med kravet att jag skulle gå ner visst mycket innan jag fick operation. När jag opererades vägde jag 133 kg. Min operation och eftertiden har varit helt komplikationsfria. Inga problem med tarmvred, magomvridning eller nånting. Inte en enda biverkning har jag haft. Idag väger jag 80 kg, och jag har inte mått så bra på väldigt länge.