# Äntligen ett slut på helvetet! Author: baby-lovedoll Har bott 90 mil från min pojkvän i ca tre år nu, jag i stockholm och han i luleå. Under dom här tre åren har jag mått som bäst, men samtidigt har det också varit de värsta åren i mitt liv. Varje gång vi åkt ifrån varandra har jag varit helt förkrossad i flera veckor efteråt. MEN IDAG är den bästa dagen i mitt liv! Jag fick idag klartecken att vi ska flytta ihop efter sommaren!  Jag har aldrig kännt mig så lycklig, äntligen får jag ett slut på det här. Sen undrar jag en sak. alla ni som är sambos, förändras förhållandet till varandra när man bor ihop, och isåfall vad förändras mest? ## Comment 1 Author: Annette Det kan förändras både till det bättre och det sämre. ## Comment 2 Author: baby-lovedoll Okej. Jag hoppas på det bättre då :) ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Jag har ingen aning. Flyttade ihop så snabbt att jag inte vet hur det hade varit om vi hade bott i isär innan. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Hehe vi hade stort avstånd mellan oss först, jag i Kiruna, han i här i värmland i munkfors. Sedan flyttade vi ihop i Umeå, i en liten etta, många skulle säkert tyckt det skulle blivit frustrerande att bo så tätt inpå varandra men det var underbart! Att äntligen få vara med varandra så mycket man ville :) Hoppas det går bra för er :) ## Comment 5 Author: baby-lovedoll #4 okej, ja det är så jag hoppas att det blir :) Vi båda har ju längtat efter det här, så jag hoppas att vi kommer funka ihop nära inpå varandra också :) Tack så mkt ## Comment 6 Author: [Borttaget] Mitt tips är att ni inte ska ha för höga krav på varandra. Annars blir det lätt att ni går varandra på nerverna och irriterar er om ni inte är vana att dagligen nötas mot en annan människa. Alla har olika egenheter, vissa kan förändras, andra tar längre tid. Men båda ska ju på sätt och vis anpassas mot varandra, vilket på ett sätt är synd, eftersom det kan sluta med att ni är två helt andra människor som är ihop än de ni var innan ni blev sambos. Försök att älska varandra utan att göra om varandra för mycket. Förlåt varandra ofta och **bråka inte om småsaker**. Istället för att göra en tjugo minuter lång utläggning om varför h\*n inte ska lägga sina grejor där och varför h\*n ska hjälpa till med det och det, så gör det själv istället utan gnöl. Då går det snabbare, smidigare och enklare. Finns det oklarheter, ta upp dem när ni är vänner och inte situationen är infekterad av aktuell uppblossande vrede. Jag tycker de flesta par bråkar för mycket om arbetsfördelning och småsaker... ## Comment 7 Author: baby-lovedoll Okej tack för tipsen missy, ska tänka på det.  Jag tror att vi har en bra grund att stå på, då vi har spenderar hela lov tillsammans och två hela sommrar. Så lite vet vi att vi kan störa oss på varandra, men ingen av oss är långsint så de går alltid över och man säger förlåt och sådär. Däremot tror jag såhär innan att vi kommer tjafsa mest om att den andre lägger sig i för mycket i vad man gör och så. Men man vänjer väl sig vid den konstanta närheten antar jag. Har ni några tips för att inte tröttna på varandra totalt (lite ibland är ju oundvikligt) ? ## Comment 8 Author: [Borttaget] #7 I vårt fall så tröttnar vi inte på varandra pga att vi först och främst jobbar väldigt mycket, och kvällarna efter barnen gått i säng, sitter vi ofta vid våra datorer försjunkna i chatt och övriga aktiviteter. Vi småpratar då och då, men umgås inte överdrivet mycket. Under helgerna så gör vi ju oftast nåt tillsammans med barnen, alternativt gör vi ingenting alls och bara kopplar av vid teve och dator. Vi tröttnar inte på varandra då heller. Annars har vi båda två väldigt rörliga sinnen, vi hakar gärna på nya idéer och påhitt, så vi blir ofta stimulerade av nya saker. ## Comment 9 Author: baby-lovedoll #8  ja de låter ju bra de där :D