# Orkar inte :'( Author: SimsBrooke alltså jag vet inte hur länge jag orkar längre. Min morfar har varit död i snart 4 år 22 april har han varit borta i fyra år. Jag vet inte alls hur jag kommer orka, jag saknar honom så jälla mycket. Jag känner mej så fruktansvärt ensam, det känns som om mitt liv är bortkastat. Jag ha ringen kille, jag kan inte prata med mina vänner om mina problem. Jag vet inte alls vart jag ska vända mig, just nu vill jag bara gråta, lägga mej i sängen och bara gråta. :'( Men det kommer inget, jag känner tårarna i tårkanalen men det kommer inte. Vad ska jag göra? Jag känner mej så ensam ## Comment 1 Author: Trazzel Hejsan! Det är tufft när man saknar nån som har betytt så mycket för en. Jag saknar min mormor väldigt mycket hon dog 1990 men ibland kan det känns som igår. Jag tror att man får prata med dem genom sitt hjärta. Om det är nåt man undrar över så skapa en lugn plats, där du sitter/ligger och ställ frågan till din morfar, vad tror du att han skulle ge dig för svar. Jag tror inte heller att han skull vilja att du ger upp, nin verkar ha haft en fin relation och han vill att du ska vara lycklig. Har det hänt nåt speciellt som har fått dig att börja må så dåligt och sakna din morfar?? Vissa stunder i livet sakar man dem mer, ibland går det bättre. Men de finns alltid i vårat hjärta. Och de vill vårt bästa. Vet inte om detta var nån tröst, men jag skickar en stor kram till dig och hoppas att du börjar må bättre. Kraaaaaaaaaaaaaaaam, ta hand om dig ## Comment 2 Author: Zimba Hej. Jag föstår dig, min pappa dog för 5 årsen o jag har inte fattat det ännu. Jag vet inte hur gammal du e, men oavsett så råder jag dig att så snart som möjligt ta kontakt med din vårdcentral o rådfråga där, dom brukar ha tillgång till personal som man kan få prata ut hos, o det e just vad du behöver, man kan inte gå ensam o bära på smärtan o tankarna, man måste få det ur sig. Skriva av sig ett annat bra sätt, men jag föreslår att du ringer o berättar hur du mår. Tänk på att dom har tystnadsplikt, så ingen får veta nåt.  Kram o Lycka till. ## Comment 3 Author: SimsBrooke #2 Jag vet inte alls vad detta kan bero på, men jag vill få det att sluta.. #3 Jag fyller 20 i sept. och jag går fortfarande i skolan så jag kan gå till kuratorn där och prata om det vore så. Henne litar jag på och kan verkligen prata med henne, men jag vet inte om jag vill prata med någon heller, jag är rädd för att börja gråta :'( Jag vill inte gråta i någons närhet :'( Det är jag känslig.. Kram ## Comment 4 Author: MimmieM Ibland känns livet skit och man vill bara stoppa en kula mot pannan.. Men det är också under dessa stunder i livet som man lär sig saker om sig själv.. Ta vara på dem, du kommer inse att sådana här stunder är väldigt vikiga, men tyvärr kommer man inte på det förren allt är lungt igen :) De där pmed pojkarna löser sig med tiden.. Ingen ko på isen! ## Comment 5 Author: Sessan1 Min Kära Mormor dog för lite mer än 30 år sedan och jag saknar henne fortfarande, just  för att hon var så lugn av sig till motsattsen till min mamma som gick bort för snart 9 år sedan. Hon var en stressad person vilket INTE min kära mormor var. Så visst saknar man sina mor/far föräldrar. Dom ända jag inte har träffat är: farfar och morfar. Eller min morfar gick bort året efter att jag blev född, så honom har jag inte så mycket minne av. ## Comment 6 Author: Isak Jag rekommenderar vekligen att gå och prata med kurator. Speciellt när du känner så för kuratorn. Jag pratade ofta med min kurator efter att min bästis gick bort, men även mycket efter en släktings självmord. Förlorade 2 släktingar och 2 vänner under gymnasietiden och jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne.   Gråten ska du inte tänka på eftersom en kurator är utbildad för dessa samtal. Sen är det helt naturligt. Har för mig jag gjorde det och min kurator brydde sig verkligen. ## Comment 7 Author: Trazzel Säger som #6 Isak, att du ska inte tänka på att du gråter. Som sagt kuratorer är utbildade, och har sett massor av människr gråta. Och eftersom du känner att du litar på kuratorn så kanske det inte känns så dumt att gråta inför henne. Jag har samma problem med att gråta inför människor som du har. Ville inte heller gå till kurator ifall jag skulle börja gråta, men mina vänner sa samma sak till mig som vi sa till dig. Jag gick dit och började storgråta, sen efteråt kändes det skönt att få ha släppt på känslorna. Så gå till henne och prata, du ska inte behöva må dåligt och bära på alla känslor själv, det blir tungt. Det kanske känns konstigt och jobbigt i början, men sen känns det bättre, som om mna kan lämna sina jobbiga tankar och känslo där hos kuratorn när man stänger dörren och går därifrån. ## Comment 8 Author: Zimba Håller med ovanstående talare. Gråta e inget att skämmas över, det e inte farligt att visa att man gör det, det visar bara att du har känslor. Att hålla allt detta inom dig, håller inte i längden, det kommer att svämma över. Tänk dig följande: ta ett tomt glas, för varje jobbig grej häller du i 1 droppe vatte, till slut e glaset fullt o vad händer då, jo det rinner över. Det e likadant med känslor o tankar som hålls inombords. Hoppas verkligen att du pratar med din kurator, jättebra att det finns nån som du har förtroende för. ## Comment 9 Author: adiafora Det kan vara tufft och svårt att vara människa, ibland blir det för svårt och vi behöver luta oss mot någon. Det kan kännas som om man inte har någon enda vän som skulle förstå en, ingen i ens närhet som skulle begripa....eller som man för den delen heller skulle vilja blotta sig mentalt inför. Beroende på vem man är och hur man fungerar så kan det i den situationen vara avgörande hur man väljer att hantera allt det där som man inte vet var man ska göra av. För någon räcker det att skriva dagbok, en annan behöver prata, en tredje kanske behöver få olika råd för att kunna komma vidare och inte fastna i samma tanke och känsla. Det kan kännas skitläskigt att gråta inför någon annan, men tårar är naturliga, nyttiga och för den som lyssnar och får se tårarna är det oftast inte alls jobbigt utan det känns tvärtom smickrande och givande att få ett förtroende lämnat hos sig. Gå till någon som du känner förtroende för och lämna dina tårar där så ska du se att skogens grenar glesnar och att det finns stigar att gå vidare på. ## Comment 10 Author: SimsBrooke Ni får hemskt gärna läsa min nya dagbok jag har skrivit här, skrev den för bara några min sen..