# Vart går gränsen.. Author: MimmieM Jag undrar vart den hårfina gränsen mellan kärleksfull omtanke/moral och svartsjuka går? Jag anser att lite svartsjuka bara är sunt i ett förhållande, men när går det över styr och blir till ett problem? ## Comment 1 Author: Lollo86 Jag är väldigt svartsjuk av mig.. dock inte så mycket att jag inte tillåter min kille att träffa tjejpolare. men direkt han drar upp nåt ex så känner jag ilska inom mig. gillar inte alls när han pratar om dom, även om det inte är något farligt egentligen. fattar inte varför jag ska känna så.. jag kan börja å få bilder av hur till exempel dom hade det i deras förhållande och att dom kanske hade det bättre med grejer.. med sex å sånt. sjukt som f\*n.. jobbigt när dom tankarna kommer upp :( dock så säger jag inte hur besvärad jag egentligen blir.. men han märker det ibland hehe. Men han säger också till mig att han gillar när jag är svartsjuk. för det visar ju bara hur mycket jag bryr mig. han är rätt svartsjuk av sig också men inte lika extremt som jag. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag är inte svartsjuk av mej. Min pojkvän ( om jag nu hade haft nån) får prata med och om andra tjejer. Jag var tillsammans med en kille förra sommaren som hade ganska många tjejpolare. Och det gjorde inte mej nåt. MEN.....om någon av tjejerna säger att han gillar min pojkvän...så kan jag bli lite putt...hahaah.. Det handlar om att lita på varandra....Att veta vart man har varandra...Att veta att även om han ger en tjejkompis en kompiskram så betyder det inget,,,, ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Jag tror man känner bäst själv om man är över gränsen. Tror det är svårt att sätta den såhär i skrift. ## Comment 4 Author: AnneN Blir det till ett problem så har det nog klivit över gränsen ## Comment 5 Author: Lollo86 Jag litar på min kille till 100% men jag känner ändå som jag gör hehe.. antar att det är för att jag är Vädur ;D ## Comment 6 Author: rebelme jag kan nog vara ganska svartsjuk av mej men jag visar det inte å när jag känner att jag börjar bli det så tänker ja bara på att ja litar på han för det är a&o i ett förhållande.. inegn av mina killar har gillat speciellt mycke att jag bara ahn killkompisar å att jag umgås så mycke me dom. men samtidigt har ingen av min akillar ens försökt att ens träffa mina kompisar så då har dom inte så stor rätt tycker jag. när man vet vilka de handlar om är de större skillnad när man vet hur dom beter sig. en kompis ä väligt svart sjuk av sig men jag förstår henne. hennes kille har en tjejkompis å jar har sett me egna ögon att den tjejkompisen ä på han å ska kramas å sitta i knät å massa så menads inte ens kille märker det. å när min komis sagt nåt te han så skäller han bara ut henne. för de ä ju inte sant!