# Misslyckad, oönskad, ynklig... Author: fridaas Varför hatar min pappa mig så?! Varför ska han alltid skälla ut mig även fast jag inte har gjort någonting?! Varför klaga på att jag itne har nått jobb, när jag söker för fullt, det är fan inte mitt fel.. jag vill inte vara hemma hela dagarna. Jag vill ha ett jobb!!  Jag vill här ifrån, är så jävla trött på att bli utskälld och bli kallad ynklig, misslyckad och idiot hela tiden!!  Varför kan han inte förstå?! Och hans jävla frufan gör inte saken bättre!! De senaste dagarna har jag bara legat och gråtit hela tiden.. jag vill ju bara bli omtyckt inte hatad hela tiden :'( jag orkar inte.. jag vill inte..  jag vill bara ha någon som tycker om mig.. någon som inte klagar på mig hela tiden, är det för mkt begärt?! ![Gråter](http://angestsjukdomar.ifokus.se/tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) ## Comment 1 Author: MaaaaliN Har du aldrig suttit ner med din pappa och förklarat precis hur du känner? ## Comment 2 Author: [Borttaget] Har samma problem... men han klagar inte på att jag inte har ett jobb, eftersom jag bara är 15, utan mer på hur jag är, på hur det går i skolan med mera. Ta och prata med honom och berätta hur du känner. ## Comment 3 Author: Sandra Ibland önskar jag att det skulle finnas körkort för att få bli förälder. Det är fel sätt att försöka få sin dotter att vara motiverad när han trycker ner henne i skorna. Jag tycker att det säger sig självt att blir man nedtryckt, då tapar man motivationen. Eller? Undrar också om du försökt prata med honom? Troligen så har du det. Och då är det väldigt svårt... han kanske kan försöka hjälpa dig att hitta jobb istället? Han har provat det? ## Comment 4 Author: ChristineL Jag vet hur det känns sån är min käre mor när hon känner för det. Först var jag arbetslös då var inte det bra för antingen satt jag bara hemma framför datorn eller också var jag aldrig hemma och mina katter for illa enligt henne då. Sen fick jag deltidsarbete på timmar (i snitt två dagar/vecka) då dög inte det för det var inget riktigt jobb. Och ja det vet jag väl men för tusan det är väl bättre än ingenting? Nu har jag ett heltidsvikariat över sommaren, tror du det duger? Nejdå, det ligger för långt bort från där jag bor! Det tar 25 min att cykla vilket känns alldeles lagom, och om det regnar så går det bra bussar iaf. När fan ska hon bli nöjd? ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise Usch vad jobbigt. Det bästa man kan göra är att lungt och sansat förklara att din pappa inte hjälper, bara stjälper (stavn?) Han borde förstå. ## Comment 6 Author: Lindbygarden \*stor tröstkram\* ## Comment 7 Author: Liss Ja som sagt.. de där känner man ju till allt för väl. Och att bli nedtryckt av sin förälder skadar en hel del. Försök att prata med honom, jag kunde det inte.. så jag sa upp kontakten med min far ist. Fast jag hade ju min mor att ty mig till då iaf och så bor jag ensam också.. ## Comment 8 Author: Salladshataren Har också likadant här hemma... Tror inte det hjälper att prata med dem om det... ## Comment 9 Author: Sandra När man hör hur ni har det... så önskar jag att ni hade fått såna föräldrar som jag har. Varför får inte barn välja sina föräldrar? Va mycket bättre det skulle vara då. ## Comment 10 Author: Sessan1 #9 "välja sina föräldrar" Det är nog svårt? Tror du inte det?  :) Jag förstår hur du menar, skojade bara. Jag önskar oxå att man kunde välja sina föräldrar ibland. Ngn som kunnat ha stöttat en när det har varit jobbigt med mera. ## Comment 11 Author: Liss #9 Jao, visst önskar man att ens far var bättre och förstod att han gjorde en illa. Men sammtidigt hade jag världens bästa mor och de räcker för mig. Jag vet liksom inte bättre;P Och min far kunde jag ju ta avstånd ifrån när jag vart äldre, iof var de försent då och han hade redan tryckt ner mig i skorna så långt de gick. Men nu är de ju bättre iaf och jag är uppbyggd igen:) ## Comment 12 Author: skrollan ja, att välja sina föräldrar skulle vara bra för dem som blir nertryckta. Jag har världens bästaste underbaraste och skulle kunna dela med mig av all kärlek jag får av dem om någon vill ha! :) ## Comment 13 Author: Sara Tycker du ska ta upp frågan om eget boende med soc pga dina föräldrar, för så här kan du inte ha det. Det är psykisk mobbning att bli kallad misslyckad, ynklig och idiot mer än vid enstaka gräl. Blir man kallad detta ofta så börjar man snart omedvetet tro på det. Ingen hit när man ska sälja sig själv till företag för att få jobb. Går du hon någon kurator eller liknande? Gör det annars, för sånt här sätter spår. Dessutom kan de om du varit där mkt skriva intyg på att du mår dåligt av att bo hemma. ## Comment 14 Author: I-am Nästa gång han skäller och gapar så tittar du rakt in i hans ögon och säger du: Pappa jag älskar dig, och så håller du kvar blicken.. Ibland måste tyvärr barnen ta så mycket ansvar för sina föräldrar, det är jättehemskt. Men prova om du kan göra det. Och så får du se hur han reagerar. Lycka till. ## Comment 15 Author: fridaas Jovisst har jag prövat att prata med honom om hur jag känner, men han vänder bara på klacken och smäller igen dörren, samtidigt som han mumlar någonting om att jag är överkänslig. Sån här har han nästan alltid varit, men det blev värre sen min farfar dog för 5-6år sen.. han tog ut sin sorg genom ilska både på mig och hans andra två barn, hans fru vågade han inte säga någonting till, även att de började bråka mer och mer.. efter ett tag slutade han vara på mina bröder, för att både jag och hans fru sa ifrån, men han fortsatte klaga på mig, för jag är äldst.. #3 nej han har inte provat att hjälpa mig att söka jobb, han säger bara att han inte vet hur man gör, för han har aldrig behövt göra det, han kom till sitt nuvarande jobb genom en praktikplats på skolan, så han behövde aldrig söka..  #13 nej jag pratar inte med någon kurator eller liknande då jag har kuratorskräck, troligtvis kommer även det från pappa.. man har alltid fått höra sen man var jätteliten att kuratorer och psykologer är onda människor osv, även att jag innerst inne vet att de inte är det, så är det alldelles för "farligt" i min värld att prata med dem... pratade iofs med kuratorn på skolan några gånger då mina lärare mer eller mindre tvingade ner mig till henne för att jag bröt ihop under lektionerna.. men det var bara då.. ## Comment 16 Author: Karmatarerskanise fridaas; jag tycker det är jätte tråkigt att du har den synen på psykiatrin. Men jag förstår ju var du fick den från. Jag vill att du ger det en chans. Prata med din husläkare lr dyl. Dom kan hjälpa dig vidare. Du behöver stöd, det är en sak som är säker... ## Comment 17 Author: fridaas #16 vad är en husläkare? och vad har man dem till? :S ## Comment 18 Author: Karmatarerskanise #17 Det är den läkaren man har på sin vårdcentral? Vad man har den till? Tja för krämpor och annat ;) ## Comment 19 Author: Sara Att man kallar läkaren för husläkare är för att man i bästa fall ska få träffa samma läkare varje gång man behöver gå dit. ## Comment 20 Author: Karmatarerskanise #19 Jag träffar som tur är samma var gång. Skönt. ## Comment 21 Author: fridaas #18 jaha, jag har alltid träffat olika varje gång =/ ## Comment 22 Author: Karmatarerskanise #21 Okey, men det spelar ingen roll. Kontakta vårdcentralen och förklara läget :) ## Comment 23 Author: didis fridaas jag förstår att du har det jobbigt! Jag vet inte hur gammal du är men tror att en sak som kan vara frustrerande för din pappa är att han faktiskt ser framför sig ett liv med mer självständiga barn och därmed mer frihet själv. Att han skulle hata dig kan du glömma, den man hatar skäller man inte på, motsatsen till kärlek är inte hat utan känslokyla. (och de föräldrar som HATAR sina barn är ovanliga). Vad gör du själv för att förbättra ert förhållande? Att du låser in dig på ditt rum och gråter känns skönt för stunden men gör tyvärr inte saken bättre (sannolikt sämre eftersom han blir frustrerad). Risken är att du signalerar "jag vill inte höra ihop med er andra" och då förvärras bara läget. Jag förstår att du tycker att han, som är äldre, skall ta första steget - men det är inte alltid så lätt att vara förälder heller. Jag antar att du har slutat gymnasiet eftersom du söker jobb och då får man ta ansvar för sitt eget liv. Alltså - om han inte klarar av att ta tag i situationen får du göra det själv - om du vill ha en förändring.