# Relation till dina barn? Author: Karmatarerskanise Hur är din relation till dina barn? Har ni bra kontakt? Hur gammla är era barn? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Min relation till min 16-åriga son är mycket bra. Det enda som jag tycker är oroande är att han inte vill prata så mycket om sina problem med mej...Annars har vi en jättebra kontakt. Jag kan lita på honom och han litar på mej... ## Comment 2 Author: [Borttaget] Min relation till mina barn är bra. Min son är 13 och mina döttrar är 10 och 6 år. Sonen har hamnat i målbrottet och pratar numera med mycket mörk basröst, vilket för mig som mamma känns så himla konstigt för jag tycker ju han ändå är min lilla pojk. Jag tycker nog att jag är en bra mamma. Men jag är inte en såndär snuskigt duktig morsa som är 200% engagerad i mina barn, så som många mammor verkar vara. Jag är nog mer på ett sånt sätt som min egen mamma var under min uppväxt. Jag värnar om att barnen ska ha respekt för mig, att de också ska respektera min egen vuxentid. Jag är tillgänglig för dem och finns till hands, men jag är inte deras lekkamrat eller den som ständigt ska sysselsätta dem. Jag är heller ingen sån mamma som skjutsar runt på mina ungar till massa aktiviteter. När jag växte upp på sjuttiotalet och åttiotalet så var vi ungar alltid mer utlämnade till varandra än vad barn är idag. Vi fick helt enkelt sysselsätta oss själva. Man fick ett glas saft och ett par bullar, sen var det ut och leka igen, med nya plåster på knäna. Vad vill jag säga med det här? Jo, jag vill att mina barn ska veta att allt inte kretsar kring dem, att världen runt omkring inte böjer sig runt dem. Jag tycker att (när jag ser på vänners och bekantas barn) många barn idag är så fullkomligt bortskämda med konstant uppmärksamhet från sina föräldrar. Och också att de får sin vilja fram, man följer minsta motståndets lag och ger med sig för barnens tjat. Själv tycker jag att mina barn ska respektera ordet **Nej**. Att jag är konsekvent. För jag tror på att de mår bra av det. Man kan inte få allt man vill precis när man vill. Man måste lära sig att stå tillbaka, av olika orsaker. Man lär sig utveckla tålamod, medkänsla och karaktär. Detta är vad jag vill förmedla till mina barn. Även om det är jobbigt att känna ibland att man är "för sträng". Men för att uppnå de resultat jag vill för deras framtid som vuxna människor, så agerar jag på det sätt som jag tror är rätt. ## Comment 3 Author: emsems Jag tycker det låter som en vettig gräns att dra. Själv har man inga barn och kommer väl ta en 2-3 år innan det kommer upp till diksussion.. men börjar vara lite sugen =) ## Comment 4 Author: TheaGianneschi Jag har fyra barn på 17, 16, 13 och 9 år, Jag inbillar mig verkligen att jag är en bra mamma som lyssnar, stöttar, sätter gränser och finns. Men dom enda som kan svara egentligen är mina barn. Och just nu när dottern är 13 så är jag nog för henne en gammal, inskränkt dinosauriemorsa. Folke & Göte däremot som är 16 och 17 är jag nog ganska ok och den lille gossen på 9 är pappas pojke så jag existerar knappt möjligen som mattant, hahaha ## Comment 5 Author: Guldgruvans Jag har två barn, två underbara flickor på 5 år resp. snart 3 år. Vi har skoj just nu, dom är i en rolig ålder. Just nu är dom inne i åldern att kramas och säga till mig: Mamma, jag älskar dig. Det är kul. Tror säkerligen att dom snart kommer in i trotsen och då får man minnas dessa gulliga stunder...hihi... ## Comment 6 Author: chik Jag har fembarn o två barnban. Födda år 75, 78, 81, 84, 92. Jag har bra kontakt med mina barn. Har kommit i håg väldigt mycket av min egen uppväxt, så jag har tänkt på det. Men man behöver ju inte göra det så märkvärdit.. ## Comment 7 Author: Sessan1 Vet inte OM jag törs berätta ngt om det här, eftersom jag fick så "väldiga påhopp" inne på: barnifokus ![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")![Gråter](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Men ok jag gör ett försök här då:) eftersom alla här på denna sait verkar mycket trevligare än på den andra saiten :) _"barnifokus"_ Jag har bara ett "barn" en dotter som nu är 18 år, blir 19 om ngn månad. När hon bodde hemma tills för ca 8 månader sedan så var vi verkligen i "luven" på varnadra :( Det gick **inte** att prata med henne utan att hon gapade, fräste och snäste åt mig :(:( Vad jag än sa och "försökte" förklara vissa saker så  blev hon så sur och tvär:( Iaf sedan hon flyttade hemmifrån ihop med sin kille så har det hela blivit myyyyycket bättre rellation mellan oss, så nu kan vi prata nästan iaf om det mesta utan att hon blir sur, tvär eller arg på mig. Riktigt trevligt att träffa henne numer :):) Så jag hoppas innerligt att den kontakten ska bestå! ## Comment 8 Author: Musiken Sessan1, tankte bara saga att jag har samma erfarenhet (fast med min mamma da) :) Mamma och jag kan inte leva lange under samma tak. Aven fast jag alskar henne och allt sa ar vi for lika for att sta ut med varandra langre stunder. Nu nar jag flyttat utomlands och vi bara pratar en till tva ganger i veckan och ses en vecka over jul och tva till tre veckor over sommaren sa ar det sa mycket battre :) ## Comment 9 Author: Tatsja Tror kontakten blir bättre när man inte bor ihop. Då är det trevligare stämning när man ses.