# Män och känslor Author: Gabriella77 Varför är det så svårt för män att prata om känslor? Nu generaliserar jag lite men det är inte första gången jag träffar på en kille som är på detta sätt. Min sambo är underbar på alla sätt och vis men han går och  bär på en del jobbiga grejer som han inte bearbetat alls sedan de hände. Ett exempel är ett av hans ex. Hon behandlade honom illa, han hade dåligt självförtroende på den tiden och lät henne behandla honom som skit helt enkelt. Det tog lång tid för honom att komma över henne. Nu är han säker på att hans framtid är med mig men han har fortfarande många jobbiga känslor kvar som är förknippade med henne. Men han har inte pratat med ngn om det, utan när det tog slut så kapslade han in allt inom sig och nu när jag försöker få honom att prata lite om det så märker man hur det "bubblar runt" en hel del sårade känslor, ilska, förvirring m.m. hos honom. Jag är mkt för att prata om allt egentligen:) Har man upplevt något jobbigt är det viktigt att prata ut med ngn och bearbeta det som hänt, då blir det ju mkt lättare att gå vidare och man kan få ett avslut. Jag tror han har mera saker gömda inom sig, såsom hans föräldrars skilsmässa m.m. Jag har erbjudit mig att lyssna om han vill prata av sig och jag försöker att uppmuntra honom utan att pressa honom. Han öppnar upp sig mer och mer men det kommer inte naturligt för honom. Har ni liknande erfarenheter med männen i erat liv? ## Comment 1 Author: hus-musen hmm ja du, något liknande kanske.. vad jag märkt så har de svårt att be om hjälp om det är något som tynger dem, de har svårt att uttrycka sina känslor i ord. är sj likadan, och de enda som hjälper är tålamod och förtroende! har man burit på något väldigt länge så kan de ligga väldigt gömt så det dyker bara upp när man mår riktigt dåligt! på dagarna kan man skratta åt det o anklaga sig sj för att vara fånig i onödan, men känslorna är kvar innerst inne. kanske så din karl gör oxå? försöker ha en stabil fasad utåt? pressa honom absolut inte, då kan de låsa sig för honom, ge honom en varm kram istället så han vet att du finns där fr honom=) ## Comment 2 Author: Aviendha Jodå, jag kan känna igen mig =) Har iofs även träffat den raka motsatsen men men. Min kille var sådan med. Även jag, men jag tycker att man måste prata om saker, om så "bara" för att ventilera. En paradox? Jo kanske. Men det är något jag har lärt mig. I början så bar han väldigt mycket inom sig, hemska saker som han aldrig talat om med en endaste själ. Märkte många gånger att han kunde försjunka i tankar och stänga in sig, men en gång blev det bara för mycket. Han grät och grät men tillslut började han berätta. Efter det så har han inte alls tänkt lika mycket på det, och mår mycket bättre, så bara att jag kunde lyssna, och han kände förtroendet att berätta gjorde honom mycket. Sen kan han stundvis vara sådan att han bär på "småsaker", men när det blir tillräckligt mycket så rinner karet över och han går i taket, och jag står som ett fån och fattar ingenting. Efter det (har hänt ett par gånger) så har vi båda jobbat på att prata med varandra, även om det "bara" är att han blev besviken för att jag inte upskattade maten eller liknande. Han har blivit bättre och bättre, och han anser själv att han kan prata med mig om allt nu, och jag känner likadant vilket är väldigt skönt. Jag vet inte vad vi gjort för att komma dit, egentligen. Jag försökte som du, att försöka öppna, ocn inbjuda utan att pressa, och tillslut har det kommit. Kanske även för att jag "bjudit till" med att försöka jag med. Min generella filosofi är att om man kan prata om en sak, så kan man lösa den. Som hus-musen säger; tid och tålamot. Visa honom att du är en själ att lita på, som inte dömer och älskar honom för exakt den han är. Så har jag iaf lärt mig att prata =) ## Comment 3 Author: Gabriella77 Tack för era svar:) Jag ska fortsätta så som jag gör och bara låta honom veta att jag finns där för honom, inte pressa honom eller så. Jag vill ju bara så gärna att han "får ur sig" allt det jobbiga så att han kan släppa det och slippa gå med jobbiga tankar emellanåt. Men jag är en tålmodig person så jag tar det lugnt![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 4 Author: Aviendha Låter som att du är rätt tjej för "jobbet" =) ## Comment 5 Author: Trazzel Jag är själv i en liknande situatione, men där är det jag som är som din pojkvän. Jag har svårt med känslor. Och som husmusen skrev, det gäller att ha tålamod och inte pressa. Jag blir nu pressad ibland vilket leder till att jag låser mig totalt. Så du är inne på rätt väg, visa att du finns och fråga nån gång om han känner för att dela med sig när han mår dåligt, och vill han inte så ge en kram iställer och säg att du finns där. Men ni verkar ha kommit en bit på väg redan. Så det fixar ni![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Kram