# Har du blivit mobbad? Author: Karmatarerskanise Har du blivit mobbad? Berätta gärna. ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Jag blev lite i skolan av ett gäng killar. ## Comment 2 Author: Musiken Jag tog nej. Daremot har jag blivit sarbehandlad i mellanstadiet, och aven om lararen ville val, sa blev det sa fel. Jag blev "favoriserad", vilket innebar att jag var tvungen att halla tal pa avslutningarna, vara lucia, och allt annat som de andra barnen slogs om att fa gora. Sjalv hatade jag det. Halla tal pa skolavslutningarna var rena mardrommen, jag ville inte vara lucia, jag ville inte vara ansvarig for att rita en serie till lokaltidningen som beskrev varan klassresa och jag ville inte ha huvudrollen i de teaterstyckena vi satte upp. Och jag ville inte kanna blickarna i korridoren fran alla klasskompisarna som var avundsjuka och sag det som mitt fel att jag blev utvald till att gora alla dessa saker. Dessutom blev det otroligt hoga krav pa mig, for som favorit sa fick jag ju inte gora nagra fel och skulle alltid vara bast i klassen! Pa allting! (Vilket var svart med tanke pa att jag var i den daliga gruppen pa idrotten.) I sexan, sista terminen pa mellanstadiet sa brot jag ihop och orkade inte mer. Spenderade mestadelen av min tid hos skolskoterskan och grinade. Blev skickad till rektorn som sa till mig att skarpa mig, och sen rullade allt pa som vanligt. Pa skolavslutningen var jag tvungen att leda klassen in i kyrkan, halla tal och dessutom presentera alla de andra klasserna och deras sangnummer. ## Comment 3 Author: Emelie-E Tryckte i ja, fast skulle varit annat.. Jag och 4 tjejer till blev utfrysta åk 7-9 av klassen. Ibland kunde de skriva/säga saker som gjorde lärarna vansinniga. Så lärarna stod på våran sida iaf. Och sen när man gick i 2:an på ett iv-liknade program, så började många där snacka skit om mig och hacka på mig. Bara för att jag mådde jättedåligt psykiskt och skar mig. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Nej det har jag aldrig blivit, vilket egentligen är lite underligt om man kan säga så :P. Jag var längst i klassen ändå upp till 8:an, ensamvarg och hade dessutom en löstand ett tag. Så jag har nog haft en ganska bra och snäll klass ändå även om man tyckte de var hemskt jobbiga ibland. ## Comment 5 Author: hurricane jag tog nej. Jag har haft turen att slippe sånt skit. ## Comment 6 Author: hus-musen nope har inte blivit utsatt för sånt, ingen går på en tjej med humör o som är rapp i käften=) ## Comment 7 Author: Aviendha Jo, men av lärare under lågstadiet. Jag fick skuld för saker jag inte gjort, trots att de "skyldiga" stod bredvid mig och sade "Nej det var inte hon, det var ju jag sade jag!" Tror det berodde på att jag var vad man kallar "lillgammal". Folk jag lärt känna under äldre år har berättat att de träffat dessa lärare, och tydligen tom mattanten som då sagt att "jag hatar den ungen! Hon är ju inte som alla andra, hon är ju så lillgammal och förnuftig" Kunde bli utsatt för vad jag idag skulle kalla rena personangrepp och förolämpningar, något som jag som barn inte förstod, gudskelov. Antar att de inte var vuxna nog att hantera det. ## Comment 8 Author: Karmatarerskanise #7 Men oj! Sånt ska man verkligen inte behöva vara med om. Men jag har insett på senare år att vuxna inte alltid är "vuxna", vilket jag trodde som barn. ## Comment 9 Author: Jenahbella japp, för att jag var tjock. ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise Jag glömde visst skriva vad jag blev mobbad för. Pizzaface = katastrofalt mycket finnar, och underbettet. Säger sig själv vad det är, underbett! ## Comment 11 Author: JossanH Nej, jag har inte blivit mobbad. Men jag har kallats för blondin ganska många gånger då jag har en förmåga att förlöjliga och tramsa till saker jag gör även om jag förstår hur man ska göra.. Lite av en clown skulle man nog kunna säga. Har alltid varit ganska populär (speciellt under grundskolan), men inte på ett sådant sätt att jag varit bimbo utan för att jag har kunnat snacka för mig och varit rolig. Hade en tjej i min klass, under hela grundskolan, som var mobbad. Jag gjorde ingenting för att bli kompis med henne men jag försvarade henne när killarna i klassen gick på och fick dom att heja på henne på gympan istället för att skrika att hon var dålig... Men- jag har alltid haft en ganska rå humor och har ibland sagt saker på skämt som har sårat folk. Det ångrar jag idag. Nu vet jag vilka jag kan säga vad till. Jag och min rumskompis svär väldigt mycket till varandra och kallar varandra för riktigt hemska ord (på skämt), men vi är på exakt samma nivå så vi tar knappast åt oss det minsta. Jag vet vad hennes svagheter är och det säger man inget illa om. ## Comment 12 Author: Emaljoh4 Ja....eller Nej, jag vet inte riktigt! Jag har väl blivit retad för att jag har bott i Norge i 9 år.... det har väl pågått i typ....3 år snart...men det är bättre nu...har bytt skola (inte pga. det , för jag flyttade) så nu vet ingen att jag är norsk...förutom en vän och några i klassen... men jag kan inte påstå att jag har blivit förstörd som människa, har snarare blivit starkare som människa! :) ## Comment 13 Author: Karmatarerskanise Bra M\_\_\_J ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Kul att se dig här ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 14 Author: SLennartsson Jag blev kanske inte mobbad. Men retad där emot, för min längd. Är väldigt kortväxt. (18 år och är 158 cm). ## Comment 15 Author: Emaljoh4 #13, Tack ! =) Det samma! Fast du är ju sajtvärd, så det är ju klart att du är här, hihi! :) ## Comment 16 Author: Musiken #14 Da ar du ju langre an mig iaf! :) Och jag ar 20. ## Comment 17 Author: Karmatarerskanise #14 vad är då skillnaden på retad och mobbad? ## Comment 18 Author: Musiken #17 For mig sa ar retas att det ar lite skamtsammare ton. Mobbing ar att bryta ner en manniska med flit. ## Comment 19 Author: Karmatarerskanise Jag ser faktiskt ingen större skillnad, då båda sakerna kan såra en människa oerhört. Retas för mig är också för att såras. Jag vet i alla fall att retas sårar. Många kanske intalar sig själv att det inte gör de, men det gör de. ## Comment 20 Author: Musiken Jo det ar klart att det kan sara nar man retas, men det kan ju skamt ocksa. Var t.ex. en som lamnade iller.ifokus efter att en annan medlem skamtat om att hennes iller var sjalvmordsbenagen. Sa egentligen sa sarar ju allt man gor. Aven om risken att man gor det nar man retas ar storre eftersom man kan trycka pa "fel" knapp ibland. ## Comment 21 Author: SLennartsson För mig är det stor skillnad! Mobbad = då är det verkligen jobbigt och intensivt. Nästan terror. Retad = då och då, stundvis. Inte lika illa menat som mobbad. Retas kan man ju göra på skoj med. För min del var det väl mobbning från början, men när jag lärde mig att försvara mig, så blev det mer retandes och så, att de gjorde de mer på "skoj". ## Comment 22 Author: David Håller med #21 i uppdelningen. Och för min del var det ren och skär mobbing, utan att någon egentligen brydde sig. Därför började jag i 7:an vara mer frånvarande än närvarande i skolan. Har också varit utsatt för utfrysning (en form av mobbing?) på en arbetsplats. Var mellanchef, och den högre chefen var inte mycket att hänga i julgranen, men jag hade underbara medarbetare som räddade mig kvar. Men en dag sa det stopp, och jag sa upp mig. Tror inte de som mobbar vet vilken skada de egentligen gör. Självförtroendet och självkänslan blir knäckt totalt, och för många (allafall för mig) sitter det nästan i ryggmärgen. ## Comment 23 Author: hus-musen #14 ehm väldigt kortväxt? jag är 20 och är 160 cm lång. du är inte alls särskilt kort. känner flera tjejer som inte är längre än 155 cm en del är kortare. ## Comment 24 Author: Telefonkontakt Japp. Grovt mobbad i 7de klass. Sexuella trakaserier. bytte skola till 8an men det hade spridit sig över hela staden där jag bodde. Men det blev lite bättre. Ryktet har fortfarande int ehelt försvunnit har jag hört. och det var 6 år sedan. ## Comment 25 Author: ryttarn Jag har väll aldrigt blivit Mobbad, för i det ordet lägger jag en ganska grov kränkning. Som många andra som vägrat gå i mainstreem fållan blev jag väll retad av och till, men efterssom jag aldrig brydde mig, ansåg mig ha så höga idéeal :-), så orka dom väll inte hålla på.... ## Comment 26 Author: Musiken Telefonkontakt; later jobbigt! Hade sjalv nagra "okanda" (med prickar over o:et) manniskor som fick byta till min klass i hogstadiet, men som tur var sa funkade det battre hos oss an vad det gjort i deras forra klass. Maste ha varit nagot valdigt rykte om det sitter i nu aven 6 ar senare! :S ## Comment 27 Author: emsems nej, aldrig något sånt.. ## Comment 28 Author: SLennartsson #22,  :) #23, Okej. Kul att höra, att jag inte är själv. :) Inget de far illa äver heller? Många tycker det är väldigt charmigt med. ^^ ## Comment 29 Author: Salladshataren Ja, under hela grundskolan och gymnasiet. Både psykiskt och fysiskt. ## Comment 30 Author: Aviendha Smått retad för min längd har jag ju blivit, något jag tog illa vid mig av då jag själv såg mig som avvikande för min längd tills för några år sedan. Kommentarer när man dejtade en kortare kille osv. Nu är det bara synd att jag inte kan ha höga klackar, det blir för mycket ;) Jo, jag är 182cm. Så det var åt det andra hållet. Det ser faktiskt lite kul ut när min bästa vän är 155cm och vi är ute och går =) ## Comment 31 Author: hus-musen #30 ja du är rätt lång för att vara tjej:) modellämne kanske??=)  känner flera tjejer som är runt 180cm så ensam är du inte=) ## Comment 32 Author: [Borttaget] Jag blev mobbad under hela min grundskoleperiod. Jag var väldigt känslig och tyst av mig, så jag var ett tacksamt mobboffer pga det. Mina klasskamrater utnyttjade att jag var "för snäll" och ställde upp på precis allting, de ändrade regler på lekarna om jag vann så att det inte längre gällde, stal mina kläder och leksaker, lurade i mig att vi hade håltimme när vi inte hade det, kallade mig ful och frös ut mig. Jag höll mig väldigt mkt för mig själv och visade aldrig hur sårad jag blev; byggde upp en mur mellan mig och verkligheten och levde i en egen fantasivärld alltsom oftast. När de andra var ute och lekte med sina kompisar, satt jag uppkrupen i fönstersmygen och läste mina böcker, lyssnade på musik eller skrev. Därefter utvecklade jag anorexi och då var det tydligen kul att ge sig på mig för den sakens skull. Varför blev det då såhär? En lärarinna som jag hade i årskurs tre påstod att det berodde på avundsjuka - mina föräldrar hade råd med sådant som mina klasskamraters föräldrar inte hade råd med och vi bodde i ett fint hus. Personligen tror jag att det är en förenklad förklaring. Delvis tror jag att mobbingen berodde mkt på att jag var udda och inte heller ansträngde mig för att passa in. Dessutom gjorde jag ett väldigt osäkert intryck. ## Comment 33 Author: Emaljoh4 Jag tycker att mobbning är nåt som händer under längre tid, oftast varje dag.. Reta är nåt som händer då och då..men inte direkt flera år, och inte så intensivt, bara ibland ## Comment 34 Author: [Borttaget] nej.. ## Comment 35 Author: SimsBrooke ´Ja de har jag blivit. Eftersom jag hade vädigt svårt med matten fick jag använda miniräknare i fyran och det var typ bara jag som fick använda det... Och det tyckte väl två av mina klasskompisar var lite fuskigt. ## Comment 36 Author: Liss Enda till 6:an eller 7:an, kommer inte ihåg, så har jag haft jätte bra självförtroende och ingen vågade ens mobba mig. Efter de bestämde sig min far för att öppet använda mig som hackkyckling med hjälp av sin nya, så då gick mitt självförtroende ner mer och mer till marken. Där efter bestämmde sig mina "vänner" för att ha mig som hackkyckling också eftersom jag vart så tyst och instängd. De var ju enkelt då liksom, så bara att köra på. De arta sig nog först som att retas, men utvecklades rätt snart till mobbing skulle jag tro. Jag var som en skugga bakom dem... En svans.. och allt jag sa förvreds och vart fel. Så då dala mitt självförtroende än mer. Sen har jag blivit utnyttjad hela tiden av mina såkallade vänner också. Mamma jobba med Fatzer, vilket ledde till att vi hade godis hemma jämt- vilket också ledde till att alla mina "vänner" helt plötsligt ville följa med hem jämt. Dessutom hade vi hund vilket många av mina "vänner" ville ha och då ville dem naturligtvis följa med och leka med mig VS leka med hunden. I gymnasiet tänkte jag börja på ny kula, hade slitit mig från alla gamla vänner. Men så var de naturligtvis två från min gamla klass där. Men jag tänkte skita i de för en gångs skull. Men så blev de så jävla mycket skit ändå. Vart tillsammans med en klasskompis ex och hon bodde ute på landet med halva min klass i princip. Så då stängde dem mig ute typ. Och dem andra som var kvar, en liten grupp med dem bitchiga tjejerna och så min "grupp" som vart- dem skoltrötta:P I 2:an vart jag så psykist trött av allting så då gav jag upp och vart där efter Lisette- den som aldrig var i skolan. I 3:an vart jag osamms med mina vänner och umgicks då med en annan vän som är pluggis, hon puscha mig endel. Men då var de försent.. Sorry för boken jag skrev, märks att jag inte har nåt att göra just nu:P Men lycka till med att läsa;) ## Comment 37 Author: fridaas Oj vad "lägligt" att en sån här tråd dök upp.. Höll nämligen i en del av en kamratstödjarutbildning i helgen, kapitlet hette "Människa- med rätten att vara dig själv" Berättade då om mina upplevelser som skiljsmässobarn, mobbad, mobbare, självmordsbenägen och hur det är nu idag 3år efter att jag kommit bort från de som mobbade och de som jag mobbade.