# Behöver hjälp Author: SLennartsson Vet inte om det hör hemma här, men känner jag måste skriva av mig och se om ngn kanske kan hjälpa mig med tips och råd. Det är så här att mitt liv har varit väldigt upp o ner de senaste månaderna (2-3 månader), vilket har lett till att jag har fått ätstörningar. Jag äter ca 1-2 ggr om dagen, inte så värst mycket. Detta har därmed gjort att jag gått ner ca 4-5 kg på de senaste veckorna. Jag försöker äta, men har ingen lust och känner mig inte hungrig heller. När jag väl kanske känner mig hungrig kan jag äta jättelite, sen känner jag mig illamående när jag näst intill bara petat i maten. Vet inte vad jag ska göra. Mina lår har blivit oroväckande smala, min rumpa tynar bort och magen finns inte. Har visserligen rätt musklad mage, men finns ju inte direkt ngt tillstymelse av fett. Armarna är smala och hela jag är ett vandrade skelett känns det som. Många har kommenterat att jag blivit smal och frågar om jag gått ner i vikt o.s.v.. Jag vill gå upp i vikt, mina kläder är för stora och jag känner mig kanske inte så direkt fin heller, eftersom jag vet att det ser illa ut. Tips någon? :( ## Comment 1 Author: Aviendha Klart du ska skriva av dig! Det låter verkligen inte bra, och jag vet hur det känns att aldig vara hungrig, att bli mätt efter någon tugga och att försöka tvinga i sig mat. Detta kommer i perioder för mig, men de är korta sådana, och jag vet hur jag ska hantera det nu, men det tog ett tag. Ex har jag jättesvårt för sallader, för det blir för "rörigt" så jag tappar matlusten, ser ingen mat. Tycker du ska prata med någon proffesionell om detta, en kurator, psykolog, socionom eller liknande. Än är inte problemen enorm, och då är det lättaare att göra något åt det, för det kan tyvärr bli en ond spiral som gör att allt bara blir allvarligare och värre. Anorexi är en sjukdom, och jag tycker att det verkar vara rätt allvarligt. Du behöver nog hjälp med det för att komma tillrätta med det, och även allt annat som kanske orsakat detta. Det är inget fel på dig eller så, detta är sånt som kan hända, men jag vill att du söker hjälp med det, så du återfår ditt gamla jag och mår bättre. Lycka till och KRAM ## Comment 2 Author: SLennartsson Tack för ditt svar. Jo, det kanske är rätt allvarligt. Har ett BMI på 16,5, vikket kanske inte är så värst bra. Vet inte vart jag ska vända mig. Till kuratorn? Men vad kan hon göra? :( ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Kuratorn kanske kan hjälpa dig att få kontakt med någon som kan hjälpa dig. För jag tror definitivt att du behöver hjälp. Och det finns hjälp att få :) ## Comment 4 Author: SLennartsson #3, Okej. Jo det har du ju rätt i. Vet bara inte vad någon kan hjälpa mig med egentligen. Dom kan inte äta åt mig ju. :/ Jag kommer ju fortf. ha svårt för att äta. Och den ständiga tanken att "Nej, jag ska inte äta, jag förtjänar det inte" eller "Nej, jag ska inte äta, jag blir tjock då". :( ## Comment 5 Author: Aviendha Nu vet ju inte jag hur gammal du är och om du går i skolan, men en bra kurator ska kunna slussa vidare när de själva inte kan hjälpa till. Annars så har du ju sjukvården, även där ska du kunna bli tipsad om vem du ska vända dig till. Bara du tar första steget, och säger att du vill ha hjälp med dessa problem så kan de nog hjälpa dig. BUP (Barn och ungdomspsykriatrin) är bra, de har egen läkare och kuratorer som ofta är specialiserade på vissa områden, då där borde du få din hjälp. Kolla landstingssidorna i telefonkatalogen, de ligger i princip först så får du nummer till det mesta. Be även dina föräldrar om hjälp som stöd, om du känner att du kan. Det kan vara mycket tufft att stå själv. ## Comment 6 Author: Niini BMI är något man inte kan förlita sig på! Jag hade ett BMI på 15 när jag gick i högstadiet, numera ligger det strax över 17 och jag har aldrig haft ätstörningar... Bara mina gener ;) ## Comment 7 Author: Karmatarerskanise #6 MBI är inget som talar om om man har ätstörningar eller inte. Men det kan ge en hum om man är underviktig. ## Comment 8 Author: Karmatarerskanise #4 Det är just sådana tankar som man får hjälp med att bli av med. Många har blivit friska, så det kan du med bli! Du har ju viljan! ## Comment 9 Author: fotokrafs Jag har också dålig aptit, i alla fall haft. Det var dels i mina ångestsymptom, jag kände mig illamående efter bara någon tugga. Sen har jag också märkt att min hunger minskar när jag är själv, har liksom ingen lust att laga något då. Maken säger att han är lite tvärtom, han typ "tröstäter" när han är själv. Bra vi har varandra \*S\*. Du vet ju att du är smal, klart du förtjänar att äta! Osäker på vart du skall vända dig? Ring sjukvårdsrådgivningen   Har själv ett BMI på ~17,5 ## Comment 10 Author: Aviendha Precis som Hera skriver så är det tankarna som måste ändras, för de kan ju som du säger inte äta åt dig. Med hjälp så kommer de hjälpa dig förändra ditt tankesätt, och hjälpa dig bearbeta de problem du har och sammantaget så kommer det få dig att vilja äta, och tycka att du förtjänar det. Oavsett vad du har för BMI, så tyder ju viktförlusten och ditt handlingssätt på att något är fel, och då är det irrelevant om du har ett BMI på 27 eller 17. Ja, glömde att skriva med sjukvårdsrådgivningen som fotokrafs nämnde. De är lätta att ha med att göra, och kan hjälpa dig vidare med, om du inte är riktigt säker på vart du ska vända dig, eller om ni inte har någon bra ungdomspsykriatri. Nr: 1177 om jag inte minns fel. Annars går det ju att söka på internet, det finns säkert många bra sidor med tips på vart man ska vända sig. Men det viktiga är att du får hjälp fort, innan det blir värre. ## Comment 11 Author: MimmieM Det låter som du är deperimerad. Antingen så tröstäter man eller så tycker man mat är bedrövligt att ha i munnen. Jag förlorade 20 kg på 2 månader och så snart jag skulle äta så fick jag kväljningskänslor när jag hade mat i munnen. Så jag låtsades att det regnade och hoppade över mål efter mål. Jag tycker abslut att du behöver prata med någon, inte om dina ätstörningar, det tror jag bara är en bieffekt. Försök sätt dig ner och tänk ut hur ditt liv ser ut och vad som orsakar att du mår som du gör. Sedan använde jag också matvägran som ett sätt att förmedla till omvärlden att någonting inte stod rätt till, de kunde inte se att jag mådde dåligt, men de såg att min kropp förändrades och det tog de som en varningsklocka. Kan det vara så för dig också, att du vill att någon ska reagera? \*svammel\* ## Comment 12 Author: Karmatarerskanise MimmeM det är ju inte alls svammel! :) ## Comment 13 Author: MimmieM Haha.. Nehepp, då får jag väl klappa mig själv på huvudet då ^^ ## Comment 14 Author: Karmatarerskanise De tycker jag :) ## Comment 15 Author: davidia jag har också en sorts ätstörning...gick ner 20 kg på drygt en månad.fast jag gillade min kropp,att jag blev smalare.såg bättre ut osv.kollade vikten 4 gånger per dag..nu efter snart ett år har jag blivit bättre men får fortfarande återfall..tror du måste tänka lite hur det ser ut runt dig.hur du trivs med allt.hoppas att det blir bättre iaf!! ## Comment 16 Author: DinJejja Varför tycker du inte att du förtjänar och äta? Varför förtjänar inte du att må bra som alla andra?.. ## Comment 17 Author: Jojaton Du är värd att äta, du är värd att må bra, både psykiskt och fysiskt!