# Någon med cancer? Author: ChristineL Har du eller någon i din närhet cancer/haft cancer? I så fall var? Svara gärna med hur ni hanterade sjukdomen och hur det gick. ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Min kompis pappa fick cancer i magen. Den spred sig i hela kroppen. Kändes hemskt att se en människa tyna bort. ## Comment 2 Author: Telefonkontakt min storebrros fostermamma hade cancer. började i magen och spred sig i hela kroppen. blev bättre och sämre hela tiden. hon gick bort exakt 6 månader efter att vår biologiska mamma dött. sjukdomen plågade henne i flera år. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Min farmor fick bröstcancer för X antal år sen. Detta har jag inget minne av dock för jag var liten, eller så fanns jag inte alls, men hon mår idag bra. Fast de var tvungna att ta bort ena bröstet. Sen har en kompis pappa gått bort i cancer tyvärr. Först blev han frisk, men hade gått ner hur mycket som helst i vikt. Sen återkom cancern och spred sig. Det var hemskt :/ ## Comment 4 Author: ChristineL Min morfar som jag inte har något minne av hade cancer i njurarna och levern. Han kämpade verkligen på under flera år men dog strax innan jag skulle fylla 2 år. Min bonuspappa, som var mycket mer pappa under fyra år än min biologiske någonsin ha varit, fick diagnoen njurcancer i slutet av sommaren 2006 och opererades nästan omedelbart. Då upptäckte de även tumörer runt levern. Mycket och stora. Han återhämtade sig aldrig efter operarationen utan tynade bort och dog februari 2007, ganska precis ett halvår efter operationen. Så orättvist att han aldrig fick uppleva sin 50-årsdag. Han var så generös och behandlade både mig och mina bröder som om vi vore hans. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Nu senaste, mormor fick lungcancer. Den spred sig oxå. Tyvärr så avled hon ![Gråter](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter"). Det gick så fort oxå från det att hon fick beskedet att hon hade cancer till hon dog. Sen så har vi jätte mycket cancer i släkten olika sorters. Huvaligen. Exempel, bröstcancer, hudcancer, livmodercancer m.m Jag Hatar cancer ![Skrikandes](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") !!!!! ## Comment 6 Author: Mammzing Mamma överlevde bröstcancer 1969 och blev friskförklarad. Sen kom det tillbaka 1991. 1993 dog hon. då fanns det i princip i hela kroppen. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Min pappa fick alla varianter av hepatit då jag var sju år gammal och utvecklade cancer i levern i slutskedet. Genomgick en levertransplantation, men cancern hade då spridit sig till skelett, buk, lungor och lymfkörtlar. Han dog för åtta år sedan. Har just fått veta att även mina mamma har cancer, i livmodern. Det verkar vara i ett relativt tidigt skede, så det är god prognos. Tack och lov. Hur jag hanterade detta? Jag vet faktiskt inte... Det har varit så mkt att jag liksom inte har känt efter. ## Comment 8 Author: Repoort Både farfar och morfar dog i prostatacancer för några år sedan ## Comment 9 Author: Heda Min syster dog i en hjärntumör, jag var 4 år och hon 10 när hon dog. Nu är det 18 årsedan....herre jösses vad tiden går fort... ## Comment 10 Author: Frida Min farfar dog i cancer innan jag föddes (minns ej vilken sorts cancer). Min faster (egentligen farbrors fru) dog i bröstcancer för nästan precis fyra år sedan. Och nu kämpar min morfar mot lungcancer. Han har precis avslutat sina tre omgångar av kemoterapi så nu får vi se hur det går. Dessvärre är han så dålig över lag att vi alla nästan har ställt in oss på att det kanske inte är så lång tid kvar, vilket är riktigt jobbigt att hantera. Jag har även en nära vän vars mor dog i tarmcancer förra året. Denna cancerform har visat sig vara ärftlig så jag hoppas att hon har besparats det hela. Det görs just nu en utredning på hennes familj för att tidigt kunna hitta tecken på förstadier som lyckligtvis är lätta att behandla. Säg vad man vill om sjukvården men det finns vårdinstanser som faktiskt tar saker och ting på allvar. ## Comment 11 Author: Link- Min mormor har haft bröstcancer, då opererades ena bröstet bort. Nu har hon i skelettet. Går inte att bota, men hon får mediciner. ## Comment 12 Author: Destany Ingen av mina anhöriga har haft cancer men jag jobbar i vården o 90% av dem som e döende där dör av cancer.. ibland blir man påverkad mycket o ibland lite mindre.. det svåraste e att bemöta de anhöriga.. för de lider oftast jätte mycket av att deras familjemedlem plågas o kommer att dö.. ## Comment 13 Author: Liss Min morbror dog i lungcancer. Han var 46 år tror jag. Och min mor tyckte de kändes jätte konstigt att vara äldre än sin storebror nu mera. Ärligt talat har jag nog aldrig fattat det. För vi träffades inte super ofta senare i livet. Och när han vart sjuk så verkade han så glad när vi träffades och de syndes inget fel. Men så gick det helt plötsligt jätte fort.  Och så fick jag träffa honom en sista gång, jag tror han dog kanske 1-2 dagar efter det. Han ville säga hejdå. Och han såg ut som en skellet. Jag var tvungen att gå ut därifrån, för jag kunde inte hålla in gråten mera.. och ville inte göra honom ledsen med att visa det. Efter de så kändes det inte som han var borta. Jag tänkte alltid att, nej men vi ses väl snart.. brukar ju ta ett tag imellan. Usch! cancer är hemskt! ## Comment 14 Author: Dojdan Min svärfar fick diagnosen cancer i matstrupen precis när jag och min sambo träffades (för fyra år sedan). Han opererades och blev friskförklarad. Senare hittade de två stora tumörer på hans lever som strålades bort. Han är förstörd av detta psykiskt och kommer nog aldrig bli "människa" igen. Han sover 20 timmar per dygn, överdoserar medicin och alkohol... Och han sitter mest och väntar på att han ska bli sjuk igen... :/ ## Comment 15 Author: Ceciliaolucifer Praktiskt taget alla i min släkt dör av cancer.. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Min svärfar dog av cancer i levern och en väninna till mig har haft hudcancer. ## Comment 17 Author: Raja Min farmors mamma gick bort när jag var nio, då hade hon cancer i hela kroppen. Tror det började i livmodern och spred sig ganska fort. En nära vän till familjen fick lymfcancer för ca fyra år sen. Genomgick mycket behandling men tyvärr gick hon bort för snart tre år sen. Minns inte riktigt hur jag hanterat det. Men min gammefarmor var jag så ung och nu med vännen så var det nog sorgen efter som var svårast. När hon var sjuk så försökte man nog mst stötta och trösta när det var svårt och nånstans hoppades man ändå att hon skulle klara sig. ## Comment 18 Author: sasha- Min farfar dog av leukemi innan jag föddes, och min mormor fick bröstcancer när jag var liten, men den botades. Min farmors man har prostatacancer. ## Comment 19 Author: Thyra4 Min pappa dog i hjärntumör när han var 79 år. Han hade inte ont och det visade sig att han hade svårt att tala och tappade omdömet om varmt och kallt. Läkarna trodde att det var en hjärnblödning, men vid rtg så upptecktes en snabbväxande tumör. 10 dagar senare gick han bort. Det kom ju som en chock och sorgen efter honom kom inte förrän mamma dog för tre år sedan. Cancer har alltid varit ett rött skynke för mej, men för några år sedan så fick en bekant cancer i tjocktarmen och det opererades. Han mådde bra i ca 5 år, då han fick oerhört ont i en jumske. Det visade sig vara en tumör, som inte gick att operera. Han var mycket dålig och hans fru skötte honom hemma. Han fick cellgifter och blev bättre, DÅ blev hans fru dålig och det konstaterades lungcancer. Det gick inte att göra något år. Hon gick bort 5 månader senare och mannen levde drygt ett år till. Vi hade väldigt mycket kontakt med det här paret  när de var sjuka, så även om sjukdomen är HEMSK, så fick de mej att se på livet lite annorlunda. De var ju inte sjukdomen. ## Comment 20 Author: Emaljoh4 Oj, läste fel... Trodde det frågades efter om man själv hade cancer... Jag känner en som har benmärgscancer... Jag tror han har levt med det i 4-5 år.. Just nu lever han på övertid. ## Comment 21 Author: Sara Ingen i min närmsta släkt har haft cancer. Däremot har många hjärt och kärlsjukdomar, diabetes och KOL. Närmsta cancer jag har kommit är en nära väns morfar (dog av prostatacancer) samt samma väns kusin som dog för ett par veckor sedan. Det började som hudcancer men spridde sig i hela kroppen. ## Comment 22 Author: SLennartsson Min styvmormor hade bröstcancer och fick operera bort ena bröstet. Min morfar fick cancer i njurarna. Han upptckte det för sent, då cancern hade hunnit sprida sig i hela kroppen. Någon månad efter han fick reda på det avled han. :( Han var jättesmal och bara försvann. Hemskt! ## Comment 23 Author: Falurven Min farfar som jag aldrig kände riktigt dog i skelettcancer när jag var ganska liten :o Tyvärr vet jag inte mycket mer än så, men tänkte ändå skriva när jag såg att jag var den ende som kryssat i skelettcancer.. ## Comment 24 Author: Sarah En vän dog i livmoderhalscancer förra sommaren. 25 år gammal. ## Comment 25 Author: Linnah Min farfar gick bort i cancer som började i prostatan och sedan fortsatte till andra delar. Min faster hade bröstcancer men har blivit friskförklarad och har sen dess startat upp hälsohem i farmor och farfars gamla hus med levande föda som bas vilket hon började med i samband med cancerdiagnosen och hon mår själv mycket bättre av den dieten. ## Comment 26 Author: emsems cancer i tarmen, min mormor. Hon opererade bort under minst ett tillfälle. Dog efter två år om jag itne minns fel. Saknar henne fruktansvärt mycket. Varför tar man inte vara på dem när de lever!? ## Comment 27 Author: Tisdus Min farmor hade cancer i hjärnan. Jag var dock bara 7 år då, så jag förstod ingenting. Hon avled av det. ## Comment 28 Author: Aviendha Pojkvännens pappa dog av en hjärntumör när han var barn. Det är väl det närmaste jag kommit cancer, tack och lov. ## Comment 29 Author: adiafora Klickade i att jag bara ville läsa...men sedan jag läst vill jag ändå lämna en liten rad. Jag arbetar delvis på en palliativ vårdavdelning och möter människor med cancer då deras botande behandling är avslutad.  Cancer står därför i min erfarenhetsvärld väldigt väldigt nära döden, den sortens död man både en och femton gånger hinner tänka att man står inför. Vad jag vill säga här är nog bara det att jag är tacksam över allt det dessa människor lär mig om levandet. ## Comment 30 Author: Hennum min mamma har äggstockscancer. första gången fick hon den diagnosen för 4 år sedan, och då var den långt gången, den försvann med cellgifter och operation där de opererade bort allt (livmoder o äggstockar) men senare kom den tillbaka och nu har hon äggstockscancer på bland annat tarmen och hon är för dålig för att de ska kunna använda cellgifter och cancern är obotlig, allt de kan göra nu är att göra hennes liv mindre helvetiskt...Hon har nu 2 månader till ett år kvar att leva. Jag har diverse andra bekanta som har haft cancer oxå, bland annat en gammal gubbe som bodde granne med oss som dog av levercancer, men mamma är den som är närmst. Min mormor hade cancer i levern, vilken hon dog av, 1-2 år innan jag föddes. Som det är nu kan jag inte komma på någon jag känner som har överlevt cancer... Jo, föressten. En kompis mamma hade bröstcancer har jag för mig. Men det är väl en av de minst farliga cancrarna. ## Comment 31 Author: Karmatarerskanise Hennum, hur hanterar du som anhörig detta? Kan man hantera det? ## Comment 32 Author: Hennum Jag kände föressten en som hade cancer i strupen, han dog för några månader sedan... Mamma som var sjuk och glömsk missade att säga till mig om begravningen. :/ Jag har 3 syskon, vi rår om varandra. När vi är hos mamma försöker vi skratta mycket. Och vi fokuserar på att göra allt så bra för mamma som möjligt, att hon ska slippa ha ont. Jag har en ex-pojkvän som det tog slut med strax innan detta och han finns fortfarande här för mig. Som det är nu så har mamma så ont och enda utvägen är döden, därför är döden inte lika läskig som innan, för den innebär frihet för mamma. Men det är skrämmande att inte ens kunna ringa... Hur har ni andra gjort? ## Comment 33 Author: Theon Min mormor, hennes tre systrar och hennes mamma dog i äggstockscancer. Mormor hade väldigt ont i magen, hon var inte en sån som klagade i vanliga fall. Så hon givk till läkaren och berättade att hon var orolig att det var äggstockscancer då hennes tre systrar och hennes mor hade dött utav det. Läkaren kollade inte ens upp saken utan sa att hon var orolig i magen bara... Efter en tids tjat på sjukhuset att de skulle kolla upp henne när hon fortfarande hade ont besökte hon ett annat sjukhus. Där de konstaterade att hin hade cancer. De sa också att om man hade upptäckt det när hon var på sitt första läkarbesök hade det gått att operera bort tumören. Men nu hade cancern spridit sig för mycket. Hon fick cellgifter, strålning m.m men det förlängde tycärr bara plågan för henne. Hon slutade efter ett tag med alla behandlingar och valde att somna in hemma. Jag och min kusin var ute och plockade blommor till mormor en dag, när mamma kom och hämtade oss så sa hon att mormor inte skulle hinna se dem... Mamma satt och höll henne i handen när hon dog, hon berättade att precis innan hon tog sitt sista andetag så tittade hon mot sängkanten och sken upp som en sol, hon hade ju plågats så länge så många leenden blev det såklart inte. Jag hoppas verkligen att det var någon hon tyckte mycket om som kom ner och mötte henne. Jag hoppas att min älskade mormor har det bra nu. Hon var inte bara min mormor, inte bara en mor för min mamma, hon var även en kär vän. ## Comment 34 Author: Hennum Ja, äggstockscancer är ju en sån som smyger fram. Mamma hade det länge utan att hon visste vad det var, hon trodde bara hon var trött och sämre i magen än vanligt. Men till sist gick hon till läkare... Så tråkigt att höra om din mormor. ## Comment 35 Author: [Borttaget] Jag har inte haft någon nära direkt men flera stycken jag träffade då och då och mycket när jag va yngre. Först, min morbrors frus mamma, som såg fram emot sin pension hon skulle ta till sommaren för 2 år sen, men i februari då dog hon, tror det va levercancer hon hade, så hon hann aldrig vara med om sin pension, hon dog 6 månader efter beskedet. Min pappas kusin dog i magcancer för ett år sen, han hade blivit sämre och bättre under en lång tid men tillslut tynade han bort.. Och i vintras dog min farmors systers man, antagligen honom jag har allra mest minnen från och saknar mest. Även min morbrors frus mamma då som vi träffade flera gånger per år, och pappas kusin kommer jag tänka på när jag fyller år för sista gången jag träffade honom va på en restaurang när jag fyllde år och kommer äta där för första gången sen dess nu i sommar kommer nog bli konstigt.. Men i alla fall, farmors systers man, har vi träffat mycket när vi va yngre, minns när vi lekte med honom på deras gård och det va så underbart kul! Men dom senaste åren träffade jag inte honom en enda gång då jag bor 60 mil från min familj och när dom hälsade på va jag inte hemma... Men i vintras dog han, 93 år gammal i magcancer som han haft i över ett år, han fick ett par månader att leva när han fick diagnosen, men det konstiga va att han blev piggare och piggare ända till sista månaden, då han dog. Men det va skönt, han behövde inte lida överdrivet mycket, hans fru som fortfarande lever och har diabetes hade det jobbigare att klara sig själv än han. Den begravningen kommer jag aldrig glömma, trodde inte det fanns så mycket tårar. Men annars är det ingen närmare som dött, och som TUR är är vi förskonad från cancer i min del av släkten! Och sjukdomar över huvud taget.. Cancer är väl inte ärftligt iofs men man märker att i många släkter får jättemånga cancer eller knappt några alls, så det känns so märftligt.. Men alla som dött är ju typ ingifta i släkten utom pappas kusin. Det enda vi har är in mormor som har hjärtproblem (men pga stress, dålig kost och att hon haft anorexia i yngre år som påverkat mycket) och min farmors syster som har diabetes. Ingen mer. Min morfar då som inte ens är min riktiga morfar fick jag veta nyligen, där är det mycket sjukdomar men som sagt, vi är inte ens släkt egentligen. Det enda jag inte vet är min riktiga morfar.. Men annars dör alla av ålder väldigt sent! Det känns skönt, för mig som är hypokondriker och spenderar dagarna med att vänta påa tt jag kommer bli sjuk :/ ## Comment 36 Author: Emmice Min mormor fick bröst cancer som dom opererade bort. sen fick hon cancer i strupen..(hon rökte väldigt mycket så jag antar att det var därför) . . . Men är det verkligen inte ärftligt ? Min BM frågade mig sist om det fanns i släkten nämligen.. ## Comment 37 Author: Karmatarerskanise Bröstcancer tror jag går i släkten. En jag känner opererade bort sina bröst eftersom både mamman till henne och hennes syster gick bort i bröstcancer.