# Sjuk? make Author: Thyra4 Min  man och jag har var sitt förhållande som upplöstes av ungefär samma orsak. Otrohet av våra före dettingar, Nu har vi haft ett förhållande sedan 1987, gifte oss 1994 och har väl haft en del att jobba på, men över huvudtaget så har vi det bra. Jag har ett företag och tillverkar skinnprodukter och där hjälper min man till en hel del. För ett halv år sedan blev det tjafs med min mans dotter och hon ville inte ha något mer med oss/sin pappa att göra. Detta har gjort att min man mår väldigt dåligt. Ovanpå det, så blev min make för ca 4 veckor sedan väldigt dålig en em med hög frossa, hög feber, svårt att kissa och ont i magen. Via VC fick vi åka till Akuten och det visade sig att han hade en svår urinvägsinfektion. En väldigt stark antibiotika sattes in på 10 dagar och sen skulle han ta kontakt med VC igen. Han var där för en vecka sedan - och det visade sig att proverna inte var bra, så han remitterades till Urologen. Han har ständigt ont i magen. Jag vet inte vilket som är värst, det fysiska eller det psykiska. Men han har blivit aggressiv mot mej och vill inte vara med i något socialt liv. Vi blev i går inbjudna till min son att fira Midsommar med honom och hans familj - och det jag får till svar av min man - är - vet inte om jag lever då??? Jag blir så ledsen och vet inte vad jag skall göra. Vi har två bekanta män. som har haft cancer i urinblåsan och fått den bortopererad, och en av dem är 75 år och har klarat sig i 10 år, den yngre opererade sig i februari i år och mår bra idag. Detta tror jag påverkar min man väldigt mycket, men han vill inte prata med mig. Vad gör jag?? ## Comment 1 Author: pyromanen Tror som du är inne på att han är orolig och rädd. Och om han dessutom innan det med sjukdomen mådde dåligt över bråket med dottern är det inte konstigt att han inte "orkar med" att vara social.  Du skriver att han inte vill prata med dig.. får du hålla om honom?  han kanske vill prata om ett tag när det mognat lite, om det får komma långsamt i hans egen takt..bra om du finns där, är lugn o har öron då. Förhoppningsvis kommer han till urologen snart och får visshet.  Kan tänka mig det kan vara svårt att vara lugn och hålla om och inte kräva prat om han är aggressiv mot dig....  du blir väl också orolig och kanske arg över att orättvist få aggresivitet vänt mot dig?  men om det går så tror jag det är det bästa... ....... ## Comment 2 Author: Musiken Min pojkvan blir ocksa sadar nar han mar daligt. Han har en grav depression, och nar han gar ner sig sa vagrar han prata med mig, han blir aggressiv (inte mot mig dock! Men smaller i dorrar och liknande). Jag later honom bara vara, men visar tydligt att jag finns dar for honom nar han vill. For oss sa funkar det inte alls att forsoka prata eller halla om honom. Du maste uppmarksamma honom pa att det inte ar ok att han ar aggressiv dock! Hur daligt han an mar sa far han aldrig ta ut det pa dig! ## Comment 3 Author: Sara Se till att du, din man och hans dotter pratar ut och blir sams. Oavsätt varför ni har bråkat så borde det gå att lösa, speciellt nu när han kanske är allvarligt sjuk. Även om det inte är allvarligt så finns det nästan ingen anledning att tjura så länge. Sätt er ner, lyssna på varandra och försök sätta er in i varandras känslor. ## Comment 4 Author: ChristineL Jag tror att det psykiska mycket väl kan göra att det fysiska blir värre. Och jag förstår mycket väl att han blir aggressiv pga att han mår dåligt för han inte har kontakt med dottern. Jag har själv på sätt och vis varit med om liknande. Min mamma träffade en myket trevlig man som blev som en pappa för mig, tyvärr så accepterade inte hans son min mamma utan bestämde sig istället för att inte ha någon kontakt med sin pappa heller. Vilket då ledde till att han mådde jättedåligt av det, och blev tjurigare i sättet. Senare fick han även cancer i lever och njurar och avled efter mindre än sex månader efter operationen. Vi tror att hade han mått bättre psykiskt så hade han också orkat piggna på sig efter operationen, men han hämtade sig aldrig riktigt. Jag tror att det är jätteviktigt att prata om detta. Vill han inte prata med dig så försök att kontakta en kurator åt honom/tillsammans. Och tjata på honom att ta kontakt med sin dotter. Eller så gör du det själv, ni måste reda ut detta. ## Comment 5 Author: Thyra4 Tack alla för Era svar. När jag skrev "blivit agressiv mot mej" så menade jag att han muntligt avsnopsar mej. Kramar tar han gärna emot och behöver mer nu än tidigare. Ang hans dotter, så är hon såå tjurig och kall, så jag är lite rädd, att allt skulle bli värre om vi bad att få tala med henne. Tråkigt i det hela är ju också att kontakten med hennes barn har uteblivit. Vet ej om det är dottern som sagt något. Hon har fyra barn och ett barnbarn och vi har tidigare haft bra och gemytlig kontakt med barnen, som vi också ofta varit barnvakter för under deras uppväxt. När det gäller "sjukdomen" så har den här dagen varit den första på länge -  som han har visat sitt gamla jag. Han säger själv att han inte har så ont idag - och jag är glad för när vi idag träffade en av mina kunder, så var han glad och positiv. Jag kramar honom lite mer och hoppas att allt ordnar sig. ## Comment 6 Author: MimmieM Jag tror inte du ska ta så hårt på att han inte pratar med dig just nu. Jag vet tillräckligt mycket om psykisk ohälsa av detta slaget båda av egen del och genom andras berättelser för att kunna säga att det är mer en regel än undantag. Det pågår troligtvis mycket tankevärksamhet hos honom just nu, ångest över att det skulle kunna vara canser, att han känner personer som avlidit med samma symptom. Han får dessutom inte prata med sitt barn och sina barnbarn vilket gör honom än mer sårbar och jag tror han grämer sig enormt. Att orka vara social under dessa förutsättningar är som att bestiga mount everest utan syrgas, ungefär. Jag tycker du gör helt rätt i att visa honom, med fysiska medel, att du finns där för honom. När han mognat i sina tankar så kommer han också att vara mer benägen att tala om det. När man tänker vill man inte prata, bara tänka. Och kramar är värda, och betyder mer än 1000! ## Comment 7 Author: siddelina Låter väldigt jobbígt, hoppas att det ordnar sig. Jag tänker att din man måste vara väldigt rädd och orolig över vad som är felet när han mår dåligt och denna oron är orsaken till att han ibland blir aggressiv mot dig. För ett tag sen mådde min pappa dåligt, var trött och arg och irriterad ibland. Orsaken visade sig vara diabetes och han får nu behandling för den. Vid sjukdom finns det antagligen väldigt mycket tankar och känslor, om varför det drabbar personen och man känner sig liten och sårbar. Även att han är osams med sin dotter måste kännas jobbigt för honom. Hoppas i alla fall att det kommer att lösa sig både med sjukdom och dottern! ## Comment 8 Author: Thyra4 Tack alla snälla. Det känns skönt att dela sina tankar med Er. Kram ## Comment 9 Author: MimmieM #8 Tack själv, rara du! ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 10 Author: ChristineL Ja, det är sånt vi finns här för ;) ## Comment 11 Author: [Borttaget] Vet man än vad det är för sjukdom han har? Det verkade som om han oroade sig för cancer av någon anledning, men det framgick inte huruvida man vet om det ligger någon verklighetsförankring i detta oroande, eller så läste jag bara lite dåligt. ## Comment 12 Author: MimmieM Det är väl bara ren oro eftersom antibiotikan inte tog, han ska ju till en urolig för vidare provtagning. Men det är ju inte helt olågiskt att oron finns där eftersom många nära drabbars av canser i de regionerna och avlidit. Spelar det egentligen någon roll om det föreligger bevis eller inte, oron finns ju där och tär fram tills dess att provsvaren kommer? ## Comment 13 Author: [Borttaget] Nej, det spelar kanske ingen roll. Jag frågade bara av nyfikenhet. ## Comment 14 Author: Thyra4 När provsvaren inte var bra, så frågade doktorn om min man hade varit rökare - och det har han varit (slutade för 9 år sedan. Då upplyste läkaren - att man kan få cancer i urinblåsan, om man varit rökare. Det gör ju inte oron bättre. Idag så ringde maken till Uroligen och frågade när han skulle få komma dit. Inte förrän i augusti, blev svaret. Maken förklarade att han hade ont och var orolig, men då blev svaret att han skulle åka till Akuten. ## Comment 15 Author: Sara \# 14 Man kan få cancer i munnen, lungorna och halsen av rökning oxå. Om läkaren allvarligt hade misstänkt att det var cancer så hade ni fått en snabbare tid. Jag skulle helt rekomendera honom att han söker akut, speciellt eftersom han har ont. Det ska han inte behöva gå med utan riktig undersökning. ## Comment 16 Author: pyromanen Håller med!  Inte ska man försöka vänta tills augusti om man har ont!  (Ibland känns det tyvärr som att man behöver vara frisk o stark o envis för att orka ta sig fram till en doktor...) ## Comment 17 Author: Thyra4 Vi får ta kontakt med VC-läkaren igen. Han lovade att det inte skulle ta lång tid. Tack alla som bryr sig. Det är skönt att bolla tankarna med någon.