# Bara ledsen Author: Hovgarden Bråk med bästa vännen och surt inom förhållandet pga sambons barn ![Gråter](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Är bara trött och ledsen. Ibland bara hatar jag att vara styvmorsa, någon som har tips? ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Vad är det som har hänt mellan dig och styvbarnen? ## Comment 2 Author: Hovgarden Ett av barnen kille 14 år vägrar äta min mat inte alltid men ofta tycker han inte om det. Känns mest som han gör det för att jävlas och jag blir ledsen och pappan gör ingenting. Dessutom äter vi väldigt barnvänlig mat.. ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise HAr du pratat med pappan om det? 14 år är en jobbig ålder tyvärr.  Det kommer man inte undan. Men inte ska barnen få vara oförskämda för det. ## Comment 4 Author: abbis Barn i den åldern vet precis vilka knappar dom ska trycka på för att såra..Skit i honom visa inte att du bryr dig och är det så att det inte ens duger med barnvänlig mat ,laga vuxen mat och säg åt ungen att om det inte duger med maten så lagar du det du tycker är gott.Sen kan han vara utan!!! ## Comment 5 Author: HannaM Instämmer med #4 Laga mat och säg att om det inte passar är det bara att laga något annat. Kanske kan han laga något en dag i veckan? Med din eller sin pappas hjälp i början? Om han ser att det är kul när andra äter och uppskattar det man själv gör kanske han kan förstå att du blir sårad när han kinkar med det du lagar? ## Comment 6 Author: Hovgarden Tack för alla tips känns skönt att få lite stöd är själv 24 så man är ju inte världsvan själv heller.. ## Comment 7 Author: abbis Är du 24 år så förstår jag ännu mer hans beteende..Sätt ner foten och tala om för honom att du aldrig kommer bli hans morsa för det har han en redan.. ## Comment 8 Author: Hovgarden Ja precis nu är ju fallet så, hade variot värer om han inte hade någon mamma.. hans tvilling syster och storebror 16 år är absolut inga problem med. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #7 Dom orden tror jag skulle kunna göra mer skada än nytta. Hade jag varit barnet hade dom orden gjort mig rent ut sagt ursinnig. Jag har nyss varit i den åldern själv och maten var ett rent helsike. Det är ett sätt att bryta sig loss många gånger. Har du satt dig ner med barnet (inte så lätt kanske, men prova skadar inte) och frågat om han har några förslag med maten? Försök få honom att engagera sig i matlagningen själv om det du gör inte duger. Givetvis ska du inte tolerera oförskämdhet, men blir du vrång tillbaka lär det bara bli värre, i synnerhet eftersom du inte är hans riktiga mor, det är en öm punkt som förmodligen kan kastas i ansiktet på dig vilket inte lär vara bra för någon av er. styrkekramar till dig! ## Comment 10 Author: Aviendha Får jag gissa så ligger problemet inte i maten. Det kan vara väldigt svårt för en del barn att acceptera att ens ena förälder har ett nytt förhållande. Andra tar det bra. Då kan sådana "småsaker" som maten bli, som Tassy säger, ett sätt att signalera sin frustration/missnöje/vad det nu må vara han känner. Det förhindrar ju inte det faktum att man kan använda just maten för att närma sig varandra. Det är superjobbigt för dig, det förstår jag. Men försök, var vänlig men inte påträngande. Fråga vilka förändringar som han vill ha. Att han kan laga mat själv någon gång, liksom de andra barnen ser jag som en självklarhet. Det är ett viktigt steg att lära sig laga mat och ta det ansvaret och de är helt klart stora nog för det vid den åldern. Det kan dessutom föra alla närmare varandra. ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10 _"Det kan vara väldigt svårt för en del barn att acceptera att ens ena förälder har ett nytt förhållande."_ Det var det jag ville få fram med mitt inlägg, därför tror jag också det kan vara oerhört jobbigt att höra att hon aldrig kommer bli hans mamma. Jag gissar att det skulle kunna göra situationen värre och han kanske inte kan hatera det utan får ett vredesutvrott och isolerar sig i stället. Men det är så svårt att spekulera såhär, kanske behövs en rejäl tillägning. ## Comment 12 Author: Aviendha #11 För mig var det positivt, inte för att jag hade problem alls att skilja på pappa och plastpappa, men han sade att han aldrig skulle försöka ta min pappas plats. Han skulle finnas där, hjjälpa stötta och allt annat, men en pappa hade jag redan. Och det var den enda farhågan jag hade, att pappa skulle trängas helt ur mitt liv när min plastpappa flyttade in. Vi är alla så olika! :) ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 Jo men då la han ju fram det på ett bra sätt vad det verkar? Man kanske inte ska häva det ur sig i samband med att man är arg/upprörd/liknande, det kan bli så fel? ## Comment 14 Author: Hovgarden Jag och hans pappa har nu varity ihop i 4,5 år och bott i hop i 4 år så det känns lite segta tt det kommer nu men som sagt är han ju tonåring. Nej skälla vill jag inte om någon ska säga  ifrån tycker jaga tt det är hans pappa (det händer att han gnäller på pappana mat oxå) tycker han kan vara lite bortskämd.. speciellt då det går så bra med syskonen.. Men det har gått bättre de senaste dagarna. Vi får väl se :) ## Comment 15 Author: Bunn Du och styvsoen kanske behöver lite "egentid" bara ni två. Gör någon aktivitet tillsammans och låt sonen välja vad ni ska göra. Ett bra sätt att komma närmare varandra. Som #10 och #11 skriver så är det inte säkert att det handlar om just maten. Lycka till! ## Comment 16 Author: asvensso Jag tycker att pappan ska ta tag i det hela - det ar hans barn! Du kan ju alltid fraga honom vad han helst av allt vill ata istallet. Kommer det nagra konstruktiva forslag sa kan ni ju kompromissa. Kommer det inga forslag sa vill han bara javlas och ar dessutom bortskamd. Jag ar urtrott pa bortskamda barn som trilskas med maten och anvander den som ett maktmedel for att kontrollera och styra hela familjen. Pappan ska ta tag i detta och ha egentid med sonen och saga ifran pa ett tidigt stadium innan det gar for langt. Du ar en angel som har forsokt hittills. Tonaringar gor mycket for att protestera. Som vuxen maste man ta stallning till om man later sig kontrolleras av deras humorsvangningar eller om man satter ned foten. Du kan ju alltid fraga om han vill bli behandlad som en vuxen? I sa fall ...om han vore en god van till er som kom pa middag och klagade, skulle han bli bjuden igen och bli erbjuden alternativ? Om det var din man som klagade, skulle du inte trottna till slut och saga - laga din mat sjalv eller at nagon annanstans? ## Comment 17 Author: hus-musen Som jag ser det, det är din killes barn och han ska gå in en sådan gång och säga åt sin unge att sluta vara oförskämd eller svälta. Sån beteende oavsett hur mycket tonåring han är, är inte acceptabelt. Betvivliar att det handlar om maten egentligen, troligvis så har han bara hittat ett sätt att vara krånglig på som fungerar. Sätt er ner antingen först bara pappan och sen ni tillsammans, och prata med honom om vad som är problemet. gillar han inte maten så kanske han kan laga sin egen? han är tillräckligt gammal för att ta det ansvaret.