# Djurvänner! - se hit! Author: Bunn Jag är i desperat behov av råd av riktiga djurvänner! Problemet är att min syster, 36 år, är ensamstående med 4 barn varav de 2 yngsta bor hos sin mamma på heltid. Barnen är 3, 7, 16 och 18 år gammla. Många skulle nog se barnen som väldigt bortskämda i och med att de aldrig behöver lyfta ett finger för att hjälpa henne med något. Hon är alltid trött så därför orkar hon inte ta någon disskusion med barnen vilket leder till att hon gör allting själv. Hon jobbar som undersköterska och har därför väldigt låg inkomst, men ändå ska hon ha en drös med djur hemma trots att hon inte har råd med veternär, försäkring osv. Efter mycket gnat och tjat, som syrran inte orkade stå emot, fick 7 åringen en kanin i födelsedagspresent (i augusti) men nu sitter kaninstackaren i sin bur dag ut och dag in och ingen verkar bry sig om den. Jag var barnvakt för en tid sedan och städade hela lägenheten inklusive kaninens bur och i buren kryllade det av svarta små djur! Jag fick en chock och inte nog med detta, kaninen verkade heller inte ha tillgång till annat än vatten och hö. Hur än jag sökte så hittade jag ingen "vanlig" mat åt honom. Min syster tycker väldigt mycket om djur och säger sig vara djurvän, men detta!? Hunden får väldigt dåligt med motion och är, rent ut sagt, ganska fet. Katten misstänker hon ha blivit påkörd, men har inte råd att ta honom till veterinär. Han ligger ner när han äter och verkar inte alls må bra, enligt henne själv. Om jag kunde skulle jag ha tagit djuren därifrån, men jag har varken ekonomi, tid eller plats till annat än mina egna djur. Jag ber er därför om hjälp. Vad ska jag göra? Hittade en annons på blocket där det var en som ville köpa kaniner så jag gav min syster numret, men hon har inte ringt annonsören, trots att hon att hon sa att hon var intresserad. Hon skyllde detta på att katten var dålig och ev. skulle måsta avlivas och det så skulle bli för mycket för 7 åringen att bli av med både katten och kaninen samtidigt. Vad ska jag göra? Jag mår fruktansvärt dåligt av att se djur lida och jag tror även att min syster lider utav detta. Jag vill så hjärna hjälpa både henne och hennes djur, utan att orsaka någon några problem. Så någon anmälan är det inte på tal om. Tyvärr har vi väldigt dålig kontakt, vi ses väldigt sällan och det är nu över en månad sedan vi talades vid senast, men något måste göras. NU! ## Comment 1 Author: sisal Oj, svår situation! Men jag tycker uppenbarligen att din syster verkar har fullt upp.... Och att djuren gör det hela "värre". Men hur man lägger fram det och får  henne att förstå att djuren inte mår bra, det vet jag inte... Kan du som "moster" involvera barnen mer i det hela...Du säger ju att ni knappt har någon kontakt, det gör ju inte det hela lättare... Har du någon som helst möjlighet att prata med din syster om din oro? Det är ju så att det kostar att ha djur...katt, råtta,hund,kanin, illler osv.... Jag kom ju inte med några konkreta förslag...men jag hoppas att allt löser sig på något sät!! ## Comment 2 Author: ChristineL Jättesvårt säger jag med! För djurens bästa skulle dom få komma därifrån. Om du kan prata med din syster kanske ni tillsammans kan lägga upp annons på djuren? Alternativt låta dom omhändertas, det kanske låter hårt men jag blir alltid lika upprörd när människor inte kan ta hand om sina djur! Din syster verkar varken ha tid eller råd att ha djur alls. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Jag vill inte låta elak, men en anmälning skulle kanske vara en bra sak. Din syster kanske inte riktigt ser hur illa situationen är. Så det kanske skulle behövas en rätt drastisk åtgärd för att få henne att förstå. Eller om ni skulle kunna gå ihop flera från familjen och verkligen ta ett allvarligt snack och försöka få henne att förstå att djuren lider. Barnen kommer att komma över förlusten av djuren tillslut, så det ska inte vara ett skyll. Samtidigt så kan man lära barnen varför djuren inte kan vara kvar osv. Det kan vara nyttigt för dom också. ## Comment 4 Author: StickyKitten Ursäkta mig, men.. om katten kanske blivit påkörd så lider den förmodligen...hur kan du bara stå och titta på??? Om du inte anmäler henne så är du lika delaktig i vanskötseln som hon är, i min mening. Din syster är uppenbarligen inte kapabel till att lösa den här situationen, och det kan man förstå såklart. Men djuren är det viktiga i detta sammanhang, inte att hon har det stressigt, er relation eller hennes barn! Antingen lägger du upp en annons på blocket åt henne och hjälper henne att få dem sålda (hon ska inte ha djur som hon inte kan ta handom), eller så anmäler du henne. Punkt. ## Comment 5 Author: StickyKitten "Om du ser eller tror att ett djur far illa ska du göra en anmälan till djurskyddshandläggaren hos din länsstyrelse. Myndigheten utreder anmälan och fattar utifrån vad som framkommit ett beslut. Det kan vara ett beslut om att djurägaren ska ordna med vindskydd för sina djur, reparera hundgården, att djuren omhändertas eller att djurförbud meddelas. Djur ska bland annat behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande, ges tillräckligt med foder och vatten, hållas i en god miljö som ger dem möjlighet att utföra sina naturliga beteenden." [http://www.djurskyddet.se/se/vart-arbete/tips--rad-om-djur/anmal-brott](http://www.djurskyddet.se/se/vart-arbete/tips--rad-om-djur/anmal-brott) ## Comment 6 Author: Maria Jag är nog benägen om att hålla med om att en anmälan borde göras. Det är otroligt svårt när det gäller ens närmaste men dessa djuren ska inte lida för att din syster är oansvarig för det är precis vad hon är. Det går inte att skylla på att man är trött, underbetald osv. Här gäller det levande varelser. ## Comment 7 Author: sisal Eftersom det handlar om din syster, så kan det självklart vara svårt att anmäla. Men du kan göra en anonym anmälan!! Jag tycker iofs att man ska stå för sin anmälan, men i vissa fall, som i detta så kanske det underlättar för dig att få vara anonym. Lycka till! ## Comment 8 Author: Bunn Jag vet att jag egentligen borde anmäla, men har man inte själv varit i den situationen där man står i valet och kvalen om att anmäla sin egen syster så är det svårt att förstå hur svårt det är. Att jag är medskyldig vet jag också, dock så bad jag inte om någon moralpredikan. Jag tror att min syster är medveten om att djuren lider, vilket gör sitationen ännu tyngre för henne. Att involvera barnen är, så gott, som omöjligt då de bara skriker och gapar så fort man ber dem om något. Vilket egentligen inte är så konstigt eftersom de är vana att deras mamma gör allting åt dem. Så som hon beter sig är i mina ögon oacceptabelt och jag mår verkligen dåligt av detta, men det sista jag vill är att anmäla min egen syster!! Jag tror helt klart att det skulle vara nyttigt för barnen att få se vad som händer om djuren inte tas omhand, men jag har heller ingen rätt att fostra någon annans barn. Jag vet att detta inte har någonting med min oh syrrans relation att göra och inte heller hennes barn. Det handlar om levande varelser, som lider och det är det som är det värsta av allt, Jag känner mig fruktansvärt maktlös. Ni som kommit med moralpredikningar och menar att det inte finns någon annan utväg än att anmäla, försök att sätta er in i min situation! Skulle ni, utan några som helst bekymmer, kunna göra en anmälan mot någon i er familj? Senaste uppdatering: Katten haltar p.g.a en skadad bakfot, alltså inget livshotande, men han behöver ju naturligtvis vård i alla fall. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Förstår att det skulle vara svårt att anmäla sin syster. Men sätt dig antingen själv och prata ordentligt med henne. Eller ta med andra ur familjen. Och så säger ni att såhär ska vi göra, det här är inte hållbart osv. Se till att djuren får den hjälp de behöver och omplacera till hem där människor har tid med dom. Kommer systern med skyll som att barnen kommer må dåligt så säg åt henne att hon får förklara för barnen varför djuren måste omplaceras. Det behöver inte du sköta. Det är hennes "jobb". Du kan ju t.o.m försöka hitta intresserade som skulle vilja ta hand om nåt av djuren. Ta kontakt med den där som var intresserad av kaninen och kolla om h\*n fortfarande är intresserad. Så kan du säga till din syster att nu finns det faktiskt ett hem åt kaninen. Hon verkar inte orka ta tag i det själv, eller kanske inte inser hur pass dålig situationen har blivit. Så du kanske måste se till att hon orkar, att du bestämmer i princip. ## Comment 10 Author: Cindy Katten ska till veterinär bums, och kaninen säljas. Allt annat är oacceptabelt. Om det varit ett av barnen som var skadat eller svårt misskött så skulle du garanterat inte låtit henne komma med undanflykter, så varför låta djuren lida? Vägrar hon göra något så åk dit och hämta djuren, och skicka räkningen till henne. Eller anmäl som de andra skriver. Jag skiter fullständigt i om barnen blir ledsna av att förlora djuren. Kan man ta hand om dom får man ha djur, annars inte. Så är livet och det är lika bra att ungarna lär sig det nu. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Förstår att det är svårt när det gäller din syster, men det gäller också djurens liv! De har rätt att få komma till veterinär om de är dåliga, de har rätt att komma till någon som har tid och ork med dom! Prata med din syster, säg att hon måste lämna bort dom, förklara att det inte är rätt mot dom att ha det så där. Vägrar hon, så finns det nog bara anmälning kvar även om det gör ont, men du kan inte låta det fortsätta så här. ## Comment 12 Author: Iskall Jag skulle försöka att prata med henne om det var min syster och försöka att få henne att förstå att det blir djuren och hon själv som blir lidande i den här situationen. Jag skulle ge henne ultimatumet att hon skulle sköta om djuren på rätt sätt eller att göra sig av med djuren. Och om hon nu inte skulle göra nått åt saken så skulle jag ta saken i egna händer och se till att djuren fick det bättre. Barnen är ju så pass små så att dom kommer att komma över förlusten av djuren ganska fort. Sen så funderar jag hur din syster kunde köpa en kanin åt sju åringen när intresset var ganska lågt för de tidigare djuren. Sen så kan man inte räkna med att barn ska ta hand om djur, med tanke på att deras intresse för saker och ting kan dala ganska fort. När det gäller katten så tycker jag att den ska komma till vetrinären så fort som möjligt. Hur hade du gjort om det var någon utav barnen som hade blivit påkört och inte togs till läkaren? Av det du har berättat om katten så verkar det som den har väldigt ont. Så att jag tycker att du ska prata med din syster så att hon ser allvaret i det hela. ## Comment 13 Author: Maria #8 "Skulle ni, utan några som helst bekymmer, kunna göra en anmälan mot någon i er familj?" Mitt svar är JA fast inte utan några om helst bekymmer förstås. ## Comment 14 Author: Bunn #13 "fast inte utan några som helst bekymmer förstås" Det är precis det jag menar! Jag tar givetvis mina djur till veterinär omgående när de blir sjuka/behöver vård, det samma skulle jag göra med barnen. Skillanden är bara att det är inte JAG utan min syster som vanvårdar djuren. Visst att jag är medskyldig om jag inte anmäler, jag vet det, men det är inte så enkelt som det låter att anmäla en familjemedlem. Ni som tror det tycker jag borde tänka om! Jag tror att alla problem har fler än en lösning, så även denna. Därför ser jag gärna en annan utväg än att anmäla! Visar det sig att jag har fel, att anmälan är den enda lösningen, ja då har jag ju inget val. ## Comment 15 Author: Maria #14 Många kanske skriver av egen erfarenhet... ## Comment 16 Author: Iskall #14 Din syster kanske måste få en anmälan på sig för att inse allvaret med det hela. Så att hon blir av med alla djuren så att hon får ordning på sitt liv, att det kommer in på rätt köl. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Den enda andra utvägen skulle jag säga är att prata med din syster då. Funkar det inte så måste du nog anmäla även om det är svårt, men det kanske blir ett uppvaknade för din syster också. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #14 men gör som jag och några andra har skrivit då. Prata ordentligt med din syster. Gör något åt saken. Se till att katten får vård på en gång. Sitt inte bara och titta på. ## Comment 19 Author: Sarah Kan inte du ta dem till veterinären nu? Eller förklara ditt dilema för henne... ## Comment 20 Author: Linisen #14, men hade du sagt samma sak om hon slog sina barn. "Det är ju inte JAG som misshandlar dem". Är du nu djurvän så måste du ju agera. Det är bara fegt att skylla på att det är din syster...... Sen kanske du ändå inte gör något och gömmer dig bakom ursäkten att det är din syster, men sluta då kalla dig djurvän. Jag vet att jag låter hård, men man kan inte bara se på när någon far illa, oavsett om det är andra människor eller djur. Varje människa har ett ansvar att ingripa, och i allra högsta grad om det är familj eller vänner. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! ## Comment 21 Author: Bunn #18 Jag sitter inte bara ser på! #19 Nej, tyvärr. Om jag kunde skulle jag ha gjort det för längesen.       Som jag skrev i mitt första inlägg så har jag bara ekonomi så det räcker till mig och mina egna. #20 Ja, jag hade förmodligen hävdat att det inte var JAG som slog hennes barn och jag skyller inte på någon. Jag försöker bara få folk här inne att förstå att det faktiskt är lättare sagt än gjort att anmäla en familjemedlem. Säger också samma sak till dig som till #18 vad jag gör och inte gör vet ingen annan än jag själv så nej, jag tänker inte sluta att kalla mig för djurvän. Jag sitter inte heller och "bara ser på". hade jag gjort det så hade jag, till att börja med, aldrig skrivit det här inlägget. Håller helt och hållet med dig om att alla kan göra något, men ingen kan allt.  Min familj består av 8 personer och den enda som faktiskt försöker att göra något åt situationen är jag så ingen här ska säga att jag är feg och att jag blundar för problemet. För det är det sista jag gör! ## Comment 22 Author: [Borttaget] Okej. Har du försökt prata med henne efter du startat den här tråden? Ju längre tid som går, desto mer får speciellt katten lida. Se till att öppna ögonen för hela familjen. Ta det där ordentliga snacket med din syster nu. Se till att hon tar katten till veterinären nu. ## Comment 23 Author: Bunn Jag har försökt att prata både med henne och med de övriga i familjen, men det verkar inte som att någon orkar engagera sig i situationen heller inte göra något åt saken för att hjälpa varken henne och allra minst de lidande djuren. Jag har nu ringt och gjort en anmälan då jag insett att det inte kommer att ske någon förändring den närmsta tiden. Jag känner mig som världens störta råtta!! Vad kommer att hända nu? ## Comment 24 Author: Iskall #21 Men då tycker jag att du ska prata med din syster och försöka göra så att hon förstår allvaret. Du kan säga till henne att om det inte sker någon förändring, om hon inte tar hand om djuren på rätt sätt så kommer du att anmäla henne. ## Comment 25 Author: Linisen #23, bra gjort! Det är det enda rätta. Du är modig. ## Comment 26 Author: [Borttaget] #23 Tycker det var bra gjort. Det känns säkert jättetungt men du hjälper djuren och din syster. För som du skrev själv, hon mår heller inte bra av det. Du får vänta och se. Kan hända att de tar med sig katten eftersom den är skadad. Annars brukar man först få en varning i princip vad jag har förstått det i alla fall. ## Comment 27 Author: Sarah Starkt gjort! ## Comment 28 Author: Ceciliaolucifer Starkt gjort! Var du anonym? Det man kan stärka sin anmälan med är bilder om du ngn har fotat hur det ser ut. Du är nog det bästa som har hänt djuren på länge! ## Comment 29 Author: Maria Jag håller tummarna. Jag undrar också om du gjorde en annonym anmälan? ## Comment 30 Author: Bunn Spelar det nåon roll om jag uppgett mitt namn eller varit anonym? ## Comment 31 Author: Maria Jag tänkte snarare att det kanske kändes lättare för dig att anmäla anonymt eftersom det gäller en närstående. ## Comment 32 Author: Bunn #31 Ok, jag undrade om det kunde påverka anmälan på något sätt ## Comment 33 Author: db-2 Självklart påverkar det anmälan. Det blir per automatik mer substans i en anmälan om det är en namngiven person som gör den. Det är också möjligt att gå tillbaka och förtydlig eventuella följdfrågor. ## Comment 34 Author: Maria #33 Fast jag kan tycka i det här fallet att det är modigt i vilket fall som helst då det är extra svårt med en anhörig. #32 Stor heder till dig... ## Comment 35 Author: db-2 Kommenterade överhuvudtaget inte om det var modigt från anmälaren eller ej, endast #30´s fråga. ## Comment 36 Author: Maria #35 Jo, jag förstod det men tycker ändå att det kan vara trevligt att peppa någon som har genomfört bland de svåraste av beslut![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 37 Author: db-2 Tycker jag är helt ok, men då kanske man skall rikta inlägget till den det berör och inte kommentera ett annat inlägg? ## Comment 38 Author: Maria Ok, sorry![Skäms](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 39 Author: Bunn #24 #25 #26 #27 #28 Tack!