# alltid bråk..
Author: wanna-be-thin

altså jag och min mamma bråkar mer eller mindre hela tiden, direkt när jag ska prata med henne blir det typ alltid att jag får en väldigt negativ inställning, efter var gång vi bråkat ångrar jag mig, jag förstår inte varför det hela tiden blir så..

hur ska jag göra?? tycker inte om att såra henne hela tiden, och behöva gå runt och tjura över småsaker..

vi är så lika, samma korta stubin, temperament, osv.. så det funkar på något sätt inte..

## Comment 1
Author: Cindy

Skriv brev! Läs brevet ett par ggr innan du ger det till henne, så är du säker på att inget blir sagt som du inte vill ha sagt. I brevet skriver du just det du skrev här, att du tycker att det är synd att ni har svårt att kommunicera och inte vet hur ni ska ändra på det.

## Comment 2
Author: Jillsan4

Hej har samma problem med min mamma. Problemet är bara att hon inte lyssnar och tar till sig det.

## Comment 3
Author: Lenore

Oj, låter precis som jag och pappa hade det när jag bodde hemma. Dessvärre kunde vi inte lösa problemen men nu när jag är vuxen har jag lyckats förlänga stubinen en aning och försöker att gå ifrån när jag märker att samtalet börjar utvecklas till bråk och inte leder någonstans.  
  
Sen en tid tillbaka har jag börjat med något lite annorlunda om bråk ändå uppstår. Jag tar ett djupt andetag och försöker lugna ner mig så gott det går och tänker att det hela är väldigt onödigt och så går jag fram och kramar människan jag bråkar med och säger typ "Förlåt, jag vill inte bråka mer med dig".  
Låter kanske knäppt men det har alltid fungerat. Ingen vill skälla på någon som säger förlåt och kramas med en. :P

## Comment 4
Author: siddelina

Det låter jobbigt, skriva ett brev är ett bra förslag som #1 skrev. Hoppas det löser sig!

## Comment 5
Author: hus-musen

Förstår hur det är, jag o pappa är väldigt lika varandra, vilket kan leda till en jäkla massa tjafs om vi är för länge i samma rum=) Men sen jag flyttade hemifrån så har det utvecklats och vi  fungerar riktigt bra ihop.

## Comment 6
Author: Mariele

I varje relation bör var och en ta eget ansvar. Ansvar för tankar och för känslor. Du kan inte göra något för att förändra vad en annan människa säger eller tänker, men du kan förändra vad du själv säger och tänker.

När vi hamnar i en statisk fas till varandra är det bra att backa undan och titta på sina egna känslor. Ställ frågor till dig själv, fundera på varför du känner som du känner, fundera på vad det är som gör att du går igång på det som sägs till dig. När du vet vad det är som triggar dig, då först kan du göra en förändring och aktivt undvika att sätta dig i situationer som den du beskriver i ditt inlägg.

Sen håller jag med #3, för det är väldigt svårt att vara arg på någon som man kramas med!!

![Glad](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")