# Lämnad och gravid :( Author: kattuna ### varför gör han så? otrogen med min bästa vän. gravid och lämnad. I stort behov av råd och tankar Är ihop med en kille sedan 4 år tillbaka. Vi har en son på 2 år ihop och ett barn i min mage som kommer om 13 veckor. Vi har det senaste året haft det ganska jobbigt. Vi har tagit varandra för givet och sårat varandra mycket och sen bara sagt förlåt och sen inget mer. Jag har hemska utbrott ibland och lider av Borderline personlighetsstörning, vilken jag har arbetat med i terapi i snart 2 år. och jag märker mycket skillnad själv, men tror tyvärr ej min omgivning gör det på samma sätt. Min sambo har vart ute mycket med sina kompisar och kommit hem full och bakis dagen efter och sen bara sagt förlåt. och jag har snällt sagt "okej" redan här skulle någon satt ner en fot och sagt ifrån. Jag har en kompis vi kan kalla henne Ida. som jag ahr känt i säkert 13 år. Hon har tvillingar med en man, som aldrig brytt sig och som behandlat henne illa. Hon lämnade honom, och sen träffade hon en annan kille (som jag fixade åt henne) som också var ett as. han var trevlig i början och jag var avundsjuk för hon fick blommor och allt. Men efter ett tag så började han dricka och spela och missbruka tabletter och gjorde flertaliga suicidförsök. Och hela tiden fanns jag där och pratade med henne, men efter att han försökt ta livet av sig igen efter 5e gången så sa jag ifrån att jag inte orkade mer. och då blev hon förbannade. efter några månader ringde hon igen och berättade att dom gjort slut. vi började umgås och så det var trevligt. För ca. 1 år sedan så hade dom en fling för varandra, en fyllegrej med alldeles för mycket sprit, ledde till att min sambo och hon hånglade i min soffa och han stod i trappen och skrek att han var kär i henne. Men dagens efter kom han hem med svansen mellan benen och jag förlåt honom och tillslut henne med, men vad dom gjorde fick jag aldrig veta. hon sa jämt att hon skulle ge sin högra arm för att få det ogjort. men sen i för förra veckan, så pratade jag med henne via internet och jag hade börjat misstänka saker, så jag frågade henne e det nåt mellan er? "jag varken erkänner eller förnekar" blev svaret. jag ringde min sambo, som pluggar på annan ort på veckorna. och han erkände. han sa att han var kär i henne. fan vad ont det gör i mig nu. Jag har ej pratat med honom efter detta, men jag fick ju veta att han hade åkt ner till henne mitt i veckan och k\*ullat och så. utan att jag visste om det, i samma stad och allt. sen kom han till mig på helgen och va med mig sex och allt precis som vanligt. jag känner mig så jävla äcklig. hur tänker han? han måstevara blockerad. hans pappa dog för 13 år sedan och alla hans vänner säger att han aldrig blev normal efter det. tror han lägger locket på. Jag är smärt och ordningsam, röker inte och är en god mor, har bra gymnasiebetyg och ska plugga till psykolog eller barnmorska. Min f.d. kompis är tvärtom. röker (vilket min sambo börjat med nu med) hon kissar ner sig ibland, har tvillingar och är fet. ingen utbildning, och har också kontakt i psykvården. förstår ej detta! kan det vara nåt med att han tröttnat på mig och hon sträckte ut sina armar och välkomnade honom? jag vet inte hur jag ska göra. det har gått 5 dagar sedan jag fick veta detta och det är toppar och dalar hela tiden. han frågar inget om sin son och bryr sig inte mycket. hans mor vill inte veta av honom och hans kompisar är på min sida. Jag har variot tvungen att berätta för många då jag mått väldigt dåligt. hans mamma har sovit hos mig, min syster pratar jag med, min mamma, min bror och min mormor och min kompis bryr sig mycket om mig. han har ingen mer än henne nu. Men mest är jag rädd för att jag hoppas på att han ska komma hem óch att alllt ska bli som innan, men jag kommer aldrig mer kunna lita på honom. Men vill inte att min son ska träffa henne, och att han ska kunna komma hem och tro att allt är som vanligt heller. vad gör dom? sex? dom lrä ju inte prata känslor med tanke på att han inet gillar att göra det. Så vad gör dom vad har dom gemensamt? har någon vart med om liknande. Kan nån ge sina tanakr och reflektioner till mig så är jag evigt tacksam. för här sitter jag dock ej i tårar men ibland, med en mage och en 2 åring i knät och är rädd så förbannat rädd. även att jag har alla ess i min rockärm och han inga har så är jag ändå rädd. ## Comment 1 Author: pyromanen Oj så rörigt och jobbigt!  Om jag var i din sits så skulle jag lägga min ork och fokus på att vara en bra mamma, så att dethär går så lite ut över barnen som möjligt, de går före.  Sen skulle jag göra slut med killen och ordna egen bostad.  Rädslan skulle jag fixa genom att ägna mig åt praktiskt fix med bostad och att laga mat och fixa o dona med barnen och genom att umgås med människor jag litar på.. nån kompis, dina släktingar. Hälsa på där ihop med barnet, göra saker tillsammans.. promera, gå till lekparken....göra saker som du och barnet mår bra av. ## Comment 2 Author: kattuna Jo men är så jävla rädd för att jag går runt och hoppas. Att jag är en bra mamma tvivlar jag inte på, det vet jag att jag är. Men att han inte verkar bry sig om Sin son. Varför gör han som han gör? Idag är det lördag och jag känner mig riktigt ensam och saknaden tränger sig på. Jag vill bara att nån ska säga att det ska bli bra och att han inte lär vara kär i henne. Hur tänker han? ## Comment 3 Author: SweGizmo uch, jag kände igen mig lite i din historia, fast din är värre:/ Min pojkvän och jag har haft det jobbigt det senaste året eftersom vi bland annat började ta varandra lite för givet och för att vi ställde upp för min bästa tjejkompis som har svåra panikångestattacker. så hon sov oss och jätte mycket och kunde komma hur som helst vind för våg, vilket slet mycket på mig och min partner, men jag sa aldrig ifrån när det gällde min vän,det var för att jag kände mig elak för att hon hade dem problemen och ville inte vara en dålig vän som inte ställde upp. så jag bggde upp mycket agg mot allt och alla. var grinig mycket och tyvärr var det då jag och sambon som tog ut detta på varandra. så sen hände det som jag egentligen hade kunnat räkna upp själv, han började få kännslor för min bästa tjejkompis, även fast hon hade alla dem problemen hon har. jag och sambon gjorde slut men blev ihop igen, han sa att han älskade mig och att han ville försöka och att min vän var bara en "gräset kanske är grönare på andra sidan grej". Men jag han ändå på sätt och vis tappat förtroendet för honom, han skulle sagt ifrån mycket mycket tidigare. för som jag fattade det som så hade han börjat få kännslor för henne flera månader innan!!! Gör mej arg att han tex suttit uppe med henne och spelat och haft kul med henne när han började känna av att han började bli kär i henne:/ gör förbannat ont att tänka på så jag slutar skriva nu innan jag börjar lipa. ## Comment 4 Author: pyromanen #2 varför han gör som han gör.. och hur han tänker...  Kan bara han veta, och han verkar vara väldigt omogen, så det är inte ens säkert han själv vet.  Därför jag tänker att det inte är värt att du lägger din energi på att fundera på detta... om du funderar och funderar, då utfodrar du rädslan. Säg ifrån istället!  sådär tänker jag inte låta mig behandlas!  låt det få konsekvenser för honom.  Du är bättre värd än att bli behandlat på det viset! Om du säger ifrån, gör slut, flytter... och han sen  ångrar sig och vill be om ursäkt och ha dig tillbaka o så, säg då nej eller kräv då åtminstone att han ska gå i parterapi med dig så att ni reder ut varför det blev som det blev och kan lära av det och inte göra om misstagen. ## Comment 5 Author: kattuna Men jag tänker att är det inte en viktig del i processen att få vara rädd och känns så här? det har bara gått en vecka. Jag sitter bara och vill att nån ska säga vad som ska hända. Om nån månad kanske jag inte vill ha honom tillbaka, vill jag dock inte nu heller, men vill att allt ska bli/vara som jag har tänkt mig. är det inte redan slut? om han har stuckit till henne, han är hos henne nu det vet jag. Han har inte hört av sig och är inte ett dugg intresserad av sin son. Jag är starkare 'n honom tror jag, för jag är själv med min son. Han har aldrig haft nån tjej innan, aldrig haft sex med nån annan innan. Bara jag. men du har rätt jag borde inte sitta o tänka på sånt, utan att acceptera acceptans och ta en dag i taget. men tanken på va ddom gör nu och så gör ont. men dom lär ju inte visa sig ute tillsammans, hans rykte och henens är ganska besudlat efter en sådan här grej. Jag ska inte heller sitta och vänta på att han ska ångra sig, utan ta tag i mitt liv, stå upp för mig själv. jag faller inte med honom. jag är glad att jag får svar för jag är mer eller mindre i stort behov av det nu. Men jag har inte hört av mig till honom ett skit. han är borta från msn och allt vad s¨ån skit heter. ## Comment 6 Author: Ceciliaolucifer Jag vill inte ens läsa klart ditt inlägg för jag ryser i hela kroppen. Hur kan man göra så mot den som man har barn med, och speciellt den som bär ens barn? Jag kommer väl att säga det du inte vill höra, att du ska lämna honom. Det är så svårt men jag tror inte att dina barn skulle bli opåverkade av hans strul och dina känslomässiga berg och dalbanor i och med hans vänstrande.  Du verkar ha ett fint stöd och utnyttja dig av det. Försök att lägga ner din kraft på att glädas åt ditt barn du har och den lilla som snart kommer :) Vill inte han vara där och ta hand om det finaste ni har tillsammans så får det vara hans förlust. Jag säker på att du kan ge dina barn allt dom behöver. Tyvärr kan du inte ersätta barnens pappa men du älskar dom och visar att du gör allt för dom. Jag tycker att din vän är allt annat än din vän. Om han väljer att gå till henne så låt honom göra det. Man kanske kan se det som att dom förtjänar varandra och kanske "förstår" varandra. Dom kanske mår lika dåligt och löser det på ett egoistiskt sätt. Var stolt över att du har en moral som inte dom har, och var stolt att du har en omgivning som bryr sig om dig. Gläds åt att pappans mor bryr sig och vill vara med i bilden, för det kommer att underlätta för dig och dina barn. Jag har inte läst alla inlägg och vet inte vilka råd redan fått. Men försök att ta små små steg mot ett lyckligare liv. Gör det som gläder dig just nu! Lycka till :) kram ## Comment 7 Author: kattuna Tack för stödet. men jag vet inte alls hur jag ska göra. Jag är helt sönder. han kommer säkert ångra sig? det är det enda jag kan tänka på. folk säger ju det hela tiden, men jag vill inte hoppas!!! och jag kan väl aldrig ta tillbaka honom efter detta. ## Comment 8 Author: kattuna Fan vad äckligt om han skulle få för sig och komma hem nu, fy fan! hur ska jag göra om han knackar på dörren? ## Comment 9 Author: [Borttaget] Öppna inte. Sätt ner foten nu och gör det jag hör att du säger att du borde göra. Öppnar du dörren, säger du till honom: Du får jättegärna fortsätta förnedra mig, jag finner mig i allt. Jag uttrycker mig brutalt, men en annan människa kan inte få behandla en hur som helst. Och det finns bara en som kan sätta den gränsen, och det är du. ## Comment 10 Author: abbis Vilken fruktansvärd sits du hamnat i..Vilken "vän" snor sin kompis kille och ännu värre när det finns små barn med i bilden .Vad är det för människa och vem är din kille att bete som han gör..Jag lovar dig att han kommer ångra sig bittert och då kommer det krävas av dig att vara **stark och principfast**. Ditt X är vuxen och har ansvar för sitt beteende hur mycket skit i ryggsäcken han än har med sig! Skickar en stor styrkekram till  dig och kan bara säga att tiden jobbar åt dig..ge detta tid så kommer det kännas bättre! ## Comment 11 Author: hus-musen Släng ut honom och släpp aldrig mera in honom, det samma gäller din vän. Varför ska du sitta och vänta på en karl som inte är värd väntan? Varje gång de träffas så hånskrattar de rakt mot dig, varje gång du släpper in honom i ditt liv så hamnar du djupare ner i förnedringsträsket. Nee tänk på dina barn och gör dig av med asen. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Lämna honom och ta honom aldrig tillbaka! Tänk på vad du ger för budskap till dina barn. Så ska inte kärlek vara och så ska man inte tolerera att bli behandlad. Bryt kontakten med båda två. Med sådana vänner behöver man inga fender! Det är aldrig lätt när förhållanden tar slut, speciellt inte när man är i din situation och jag förstår att du är rädd. Men han kommer att förstöra ditt liv om du låter honom. Du bestämmer hur du vill bli behandlad, vad som är ok och inte. Ta tilbaka kontrollen över ditt liv. Låt honom inte ta den. Han har ju bara tänkt på sig själv. Han har passerat gränsen för vad man kan förlåta och gå vidare ifrån. Du kommer att klara dig alldeles utmärkt utan honom och du har chansen att träffa en underbar man som bara har ögon för dig och som uppskattar dig och tar hand om dig. Luta dig mot de människor du har i din närhet och låt dem hjälpa dig igenom den här första svåra tiden. Det kommer att ordna sig, du har trots allt dina barn. Du kommer att klara detta, jag lovar. det. Men var sann mot dig själv och ta hand om dig. Kram ## Comment 13 Author: ew Släpp inte in honom!! Han har gjort sitt val! Han bryr sig inte ens om sin son, vad säger inte det om honom? Vill du verkligen ha han som far till dina barn? Du och dina barn är värd så mycke bättre! Jag vet att  man går och hoppas, men det är bara för att det är lättare, man förlåter å försöker igen så slipper man ta itu med hela sitt liv och ensamhetskänslan. Men jag tycker verkligen det är dags att du glömmer honom nu! och inte ger vika. Vem är han att få köra med dig! Du är stark och behöver inte honom! Du har så många andra som bryr sig om dig! Det gör inte han. Om/ när han ber om att få komma tillbaka och säger att han ångrar sig, hur lång tid tror du det tar innan han gör något igen? Orkar du vara med om det igen? Orkar din son vara med om det igen? Ni ska få det så himla bra utan honom!! Man får vara ledsen och rädd, var det en stund, men gräv inte ner dig. Det är han inte värd!