# Mår så skit.... Author: Linisen Måste bara skriva av mig lite.... Brukar vara inloggad under ett annat alias, men känner att jag behöver vara anonym i detta då jag har svårt för att stå upp för mig själv, svårt att ta mig själv på allvar. Jag mår skit, sämre än jag någonsin mått. Ångesten river i kroppen dag som natt, och jag vet inte hur jag ska hantera den. Jag känner mig besvärlig och ivägen för min omgivning, det känns som om jag inte någonsin tillför någonting positivt utan bara negativa energier till folk omkring mig. Det gör att jag drar mig undan, vill bara vara ensam. Och ensamheten gör bara ångesten värre. Jag går i terapi, hos en underbar kvinna. Men jag märker att jag håller masken och försöker vara stark där. Precis som överallt annars. Hon hjälper mig mycket men jag vågar inte släppa henne ända in. Mötte en vän på en kurs i sommras. Vi kom varandra nära och jag kände för första gången på vääääldigt länge att det var värt risken att släppa henne nära. Såhär i efterhand förstår jag inte hur jag kunde vara så dum. Plötsligt så försvann hon för att hon har för mycket med sig själv. Antar att hon tycker att jag är jobbig bara. Att hon inte vill ha mig nära. Att jag inte duger till att ha som vän. Man kan inte och ska inte släppa folk inpå livet, för det kan verkligen bara sluta med att man blir besviken. Kvar finns bara det tomma hålet som hon lämnade.... och jag saknar henne ofantligt mycket. Jag önskar just nu att jag hade en stor varm och trygg famn att krypa in i. Få släppa taget och låta ångesten och gråten komma ut. Men jag har inte det, och gråten stannar i kroppen - vill helt enkelt inte komma ut. Vill inte leva, och jag förstår inte vad jag gör här på jorden egentligen. Min familj är helt knäpp, jag duger inte att ha som vän, jag överlever bara... jag lever inte... och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna börja leva. Det känns helt enkelt hopplöst. Ber om ursäkt för ett låååångt inlägg... ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Hemskt tråkigt att läsa hur dåligt du mår och hur du tappat tron på andra människor. Har själv varit där du är idag. Det FINNS verkiga guldkorn till människor, men jag tror de kan vara svåra att hitta om man inte mår bra själv. Så jag hoppas verkligen att du öppnar dig i terapin, du måste få ut det! Har ni pratat om medicinering? Det var först då jag började äta medicin som jag kunde börja komma tillbaka. Stor kram på dig! ## Comment 2 Author: Linisen Tack Hera... Ja vi har pratat om medicinering. Hon har sagt de senaste gångerna att hon tycker att jag ska äta medicin... och jag vet inte riktigt vad jag tycker eller vill. Just nu känns det kanske som ett ganska bra alternativ. Jag kan se att det finns guldkorn till människor, men jag vet inte om det finns några sådana för mig. Eftersom jag lever bakom min mask och fasad är det svårt att hitta dem, eftersom jag inte visar mig själv. Jag omger mig av så många "vänner" men ingen vet vad som händer innuti. Jag vågar inte berätta och tycker inte att jag är värd den platsen det tar. Skäms för att jag har behovet. Usch, jag är ju riktigt riksknäpp. Skulle vilja hitta till mig själv. Skulle vilja öppna upp i terapin och få ut det som sitter i kroppen. Är just nu mest rädd för att om jag öppnar upp så kommer jag inte att orka ta mig igenom det här. Banalt egentligen eftersom jag snart inte orkar ändå. Kram tillbaka till dig Hera. ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Jag rekommenderar medicin. Folk får för sig att medicinerna är farliga osv, men de är de inte. De är väl beprövade och mååånga äter dom. Ibland kan det ta ett tag innan man hittar rätt, men när man väl gör det, då går det sakta frammåt. Min första medicin fungerade jättebra. Så ge det en chans. För som sagt, om du inte kan vara dig själv, då hittar du inte riktiga vänner! Sånna man kan dela allt med. ## Comment 4 Author: ankiL Hej Förstår att du mår väldigt dåligt och det hänger säkert ihop med att du har en dålig självkänsla. Vet själv hur det kan kännas och jag håller med dom som har gett dig rådet att ta medicin. Den kommer med all sannolikhet inte att behövas för evigt, men kan vara en hjälp till självhjälp så att du kan börja se dig själv och alla dina goda sidor -för jag vet att dom finns- det gäller "bara" att hitta dom och det kan vara svårt i början.  Men om du tänker på att du tar in ca 2 milj bits av information i hjärnan varje sekund och sedan sorterar ut denna ner till 5-7 bits , så kanske du inser hur mycket "information" om bl a dig själv som du går miste om . Så om du bara kan ta en enda liten bit av dig själv som du tycker är bra. Så börja där. Titta på den lilla del, beröm dig för den. Älska den. Leta efter fler bra sidor. Du kommer att hitta dom en efter en. När du väl har hittat dom  och börjat tycka om dig själv så kommer du heller inte att vara beroende av vad andra tycker.' Och då inträder det märkliga fenomenet att andra börjar se på dig själv på samma sätt som du själv gör då. Dvs positivt. Så börja med medicinen och Lycka till. Underbart att höra att du har en bra terapeut. Hälsn Ann ## Comment 5 Author: Sarah :( Jag fungerar väldigt likt dig. Mycket folk omkring mig, men jag ses som en väldigt stark person. Därför har jag svårt att släppa folk inpå mig. Nu har jag gjort ett val och slutat umgås med människor som inte kan ge lika mycket tillbaka ( jag är ofta en person mina vänner kommer till då de mår dåligt) vilkt gör att det kan kännas ganska tung och ensamt. Men, istället har jag valt att våga släppa några närmare inpå mig. Man går på nitar och det har inte att göra med att folk är ondsinta eller så, endast att de inte är tillräckligt starka. Men, skjut inte dig själv i foten genom att inte prata med din terapeft ordentligt. Hon dömer dig inte och det finns många månniskor därute som inte gör det heller. Man kan bli sårad av vänner som visar sig vara mindre än man trodde, men det är inte en anledning att ge upp på andra människor. Vet att det är sjukt sjukt sjukt svårt att våga lita på folk, men tro mig det finns folk där ute som orkar. ## Comment 6 Author: stillness Jag rekommenderar Don Miguelz bok  "Kärlekens Insikt" där får du reda på en hel del om våra inre sår och hur vi kan läka dem bla. KBT -terapi sedan så att du till slut kan bli din egen läkare komma på när dina NEGATIVA tankar tar över dig samt dina negativa känslor... Personligen tror jag inte på medicinering alls förutom xtrema fall.. Lycka till! ## Comment 7 Author: Aviendha Jadu.. En stor, trygg varm famn där man kan krypa ihop och bli struken över håret och få lugnande ord viskade i sitt öra är vad jag önskar mig många gånger med. Det är svårt att släppa in sin terapeut, men som sagt; de är vana. Men skynda heller inte. Jag tolkar det som att du tycker om henne och litar rätt mycket på henne, och en vacker dag kanske du vågar släppa henne lite närmare. Ett sätt kan ju vara att ta upp detta med henne, att säga att du inte vågar ända fram, men att det kanske kommer. Det kan vara bra för henne att veta, och antagligen så vet hon det redan. Medicineringens vara eller inte vara får du bestämma helt själv tillsammans med din läkare och terapeut efter din situation. Jag har inget emot medicinering, men jag tycer att det är var och ens val. Så många har en åsikt i frågan, varesig det är "ät, det funkar" till att man avråder. Det är ingen lösning, det är en krycka som kan hjälpa en gå tills man kan själv. Men det bör inte forummedlemmar tvista i. Ingen av oss käner till alla de bakomliggande fakta som är nödvändiga att ha innan man kan göra en bedömning. Och mycket få av oss har heller en relevant utbildning för det heller. Min åsikt men men ;) Som Sarah säger så är det få som sviker pga ren och skär illvilja. Man kan få för mycket själv helt enkelt. Det är tugnt när det händer, och jag har själv gjort det. Skillnaden liger i att jag ärligt sagt att jag har för mkt, men mina vänner finns kvar, även om vi hörs varje dag eller en gång i halvåret. Det är lätt att tappa tilltron till folk, och at släppa in dem. Jag gör det inte, men ibland så sker det och dessa små "risker" har lönat sig väl i form av fantastiska vänner.