# Dubbelt sa gammal pojkvan Author: Gerbilflicka Min syster som ar 18 ar har nyligen traffat en "kille" (man) som ar 36 ar gammal, alltsa dubbelt sa gammal som henne. Min familj ar extremt upprord over detta och alla har mycket svart att acceptera det. Forst blev jag chockad och undrade vad tusan en 36-aring vill ha med en 18-aring att gora, men nu forsoker jag att inte lagga allt for mycket vikt vid det... Det splittrar familjen pa ett ganska otackt satt. Alla kallar honom "pedofilen" och det gor saklart min syster mycket ledsen. Mina foraldrar bryr sig inte ens nar min bror sager det helt oppet i diskussioner. Min bror har t.o.m. sagt att han ville doda honom (vilket fick oss att tappa hakan, eftersom han ar varldens lugnaste och goaste 15-aring). Men det tror jag mest ar hans satt att hantera det, eftersom han inte vet sa mycket sjalv utan far andras asikter kastade pa sig. Det gar helt over styr med vilka ordval som kommer till anvandning. Hon tanker aka utomlands for att bo med honom under sommaren, trots att hon bara har varit ihop med honom kanske 1-2 manader? Det far en saklart att bli lite extra fundersam da de omojligt kan kanna varandra ordentligt annu. Personligen ar jag mest radd for att det blir obalans i ett sadant forhallande, mer som pappa och dotter an som flick- och pojkvan. Alltsa for att han ar vuxen och hon knappt hunnit bli myndig. Oavsatt hur smart min syster ar sa ar hon fortfarande bara 18, ganska naiv och romantisk. Och ska han "forstora" hennes liv? Hon som vill resa och upptacka, han som ar klar med den biten och kanske vill bilda familj istallet... Samtidigt vill jag inte vara med och styra hennes liv, for tank om min familj hade bestamt sig att engelsman var tabu? Vad ska fa styra karlek liksom? Vad tycker ni, ar mina radslor orelevanta? Vad kan man gora at familjen? Och sist (undersokningen), vad tycker ni om att en sa ung tjej har en dubbelt sa gammal pojkvan? ## Comment 1 Author: Katti Du får så klart känna vad du vill, men du måste inse att fast din syster är ung så är hon faktiskt vuxen och måste få fatta sina egna beslut. Genom att kritisera hennes val av pojkvän så riskerar du/ni att förlora henne. Är det värt det? Det är ganska vanligt med förhållanden där killen är bra mycket äldre. Statistiskt sett så funkar det säkert inte oftare än det funkar (och då menar jag i längden). Men ibland blir det jättebra och varaktiga förhållanden och hur ska du (eller någon annan) kunna veta vad detta kommer leda till? Era föräldrars reaktion påminner mycket om mina svärföräldrars när jag och min man träffdes. Han var då 18 och jag 26 (fullt jämförbart då vi ju har åldersskillnad åt "fel" håll). De sa att " hon är ju i i vår ålder" och liknande. De hade en bil som han fick låna, men inte om han skulle till mig osv osv... Den gången hade de fel och detta störde både deras relation med sonen och givetvis med mig (även om vi har tagit oss förbi det ganska bvra vid det här laget). För att summera så tycker jag inte att man i något sammanhang (i stort sett) har rätt att dissa en person på grund av åldern. Lär känna honom och bilda er sedan en uppfattning baserad på hur han är och hur de är med varandra. Och var rädd om relationen till din syster! ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag röstade inte OK. Just för att de är i så olika fas av livet. Hade det rört en som var 25 år, och en som var 43 - då hade jag sett med mer förståelse på det. Han kanske då kan tänka sig en "kull" till, om han redan har barn sedan förut, hon är gammal nog att gå in i föräldrarollen och hon har förmodligen rest, pluggat och jobbat och skaffat sig erfarenheter. Men en som är 18 - nej. Hon har för lite erfarenhet för att kunna "sätta emot" om den åtskilligt äldre och vuxne vill driva igenom vissa saker. Nej, jag gillar inte för stora åldersskillnader och det beror förstås på mina egna erfarenheter. Och nej, en 18-åring är kanske vuxen och myndig enligt lagen, men det innebär inte att h\*n är färdig och mogen och vuxen i huvudet! Det måste man komma ihåg. Hur ska h\*n kunna vara det? H\*n har ju oftast inte ens gått ut gymnasiet. Jag förstår familjen som är motståndare, förstår dem verkligen. Men trots det, och trots allt jag skrivit, har hon rätt att göra som hon vill. Stöd henne, och skulle det krasa med pojkvännen, ta emot henne och säg inte "vad var det jag sa". ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Jag ser inte riktigt vad en 18 åring skulle ha gemensamt med en så mycket äldre man. Men hon är myndig och ni kan inte göra ngt. Din familj borde se det, så dom inte förlorar henne. Hon får lära sig av sina egna misstag, om det nu skulle vara ett missag. Man vet ju inte. ## Comment 4 Author: StickyKitten Jag röstade att det var OK. Vad är det ni oroar er för? Din famlj verkar ju hysterisk, varför är ni inte glada för hennes skull? Jag menar, det låter ju jätteroligt och spännande att åka utomlands och bo med en äldre man! ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Visst, det kan gå åt helvete. Men det kan alla relationer, oavsett ålder. Och ni kan aldrig skydda henne, bara finnas där som stöd. Vilket din familj för tillfället misslyckats brutalt med. Dessutom, min mor var 17 och pappa 37 när de började umgås. Ett år senare gifte de sig och var gifta i 10 år med 2 barn som resultat. ## Comment 5 Author: ChristineL Jag tycker inte att kärleken har någon ålder, men jag kan också förstå dig och din familj till viss del. Men det är såhär: Funkar det inte så måste hon få lära sig av sina egna misstag! Funkar det, så var glada för hennes skull! Det är inte alls säkert att åldern blir ett problem, det kan lik gärna vara vad som helst annat. ## Comment 6 Author: pyromanen Finns nog stor risk att det "skär sig" förr eller senare när åldersskillnaden är så stor samtidigt som hon är så ung. Men hon är myndig och bestämmer själv och hon och hennes val ska bemötas med respekt (tycker det låter hemskt att de kaller honom pedofilen t.ex.). ## Comment 7 Author: Sara Vart är utomlands? Är han därifrån? Jag skulle nog reagera om mannen bor i exempelvis mellanöstern där kulturen är annorlunda mot här i Sverige. ## Comment 8 Author: Gerbilflicka #1 Jag kritiserar henne inte? Jag skrev bara att jag forst blev chockad men jag har inte sagt nagot och jag bor inte ens hemma sa jag slipper allt snack ocksa, tack och lov. Det ar resten av min familj som haller pa och jag haller INTE med dem. #2 Precis vad jag tanker. Hon far gora som hon vill... men det gor inte att man inte oroar sig. #4 Vad oroar vi oss for? \- Hon traffade den har killen och plotsligt, pa en manad, sa var alla hennes drommar helt borta. \- Vad vill en snubbe pa 36 med en 18-aring egentligen? Tankarna dras direkt till "vad har han for niva av mognad, om han kanner sig kompletterad av en sa ung tjej?" Kan han inte fa en tjej i sin egen aldersgrupp eller, sa att han maste ragga pa smaflickor? \- Alskar han verkligen henne om han ber henne ge upp hela sitt liv bara sadar? \- Att hon att hamna i en beroendesituation eftersom han ar i samma alder som vara foraldrar. Min mamma ar 41, hennes pojkvan ar 36, min pappa ar 43 och hans flickvan ar 36. Hade vara foraldrar varit 50+ kanske de inte hade reagerat lika starkt? Det kanns riktigt fel att hennes "extrapappa" ar lika gammal som hennes pojkvan. #7 Nej, han ar svensk men bor utomlands. ## Comment 9 Author: [Borttaget] #7: Varför skulle du reagera extra om han är från just mellanöstern? Visst är kulturen annorlunda mot här i Sverige, men det är den på Island också, och i Norge och rent av i alla andra länder. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #6: Finns stor risk att det skär sig i alla förhållanden. Min fru är nästan 17 år yngre, men vårt förhållande blir starkare för varje minut fortfarande, efter att ha varit ihop i över 4 år och gifta i 2½. ## Comment 11 Author: Gerbilflicka #9 Antagligen for att kvinnan tillhor mannen i manga lander, och vid skiljsmassa gar barnen till mannen. Nar man inte har nagra rattigheter sa handlar det inte om nagon person utan om landet. ## Comment 12 Author: [Borttaget] #11: Att någon är från ett visst land betyder inte per automatik att han delar landets kultur. Han kanske flyttade hit för att slippa sitt lands kultur. ## Comment 13 Author: Gerbilflicka #12 Men han bor inte har nu, sa det var kanske darfor Sara fragade? Det handlar inte om kultur, det handlar om LAGAR som sager att kvinnorna inte har ratt till vissa saker. Finns skitmanga svenskar som sakert skulle utnyttja ett sadant system till max om de kunde fa ensam vardnad om barnen efter en skiljsmassa, sa det handlar inte om kulturen utan att man i vissa lander inte har ratt till ett piss som skiljd kvinna t.ex. Men det ar inte det traden handlar om nu, sa vill ni borja diskutera kultur/lagar/man fran andra lander sa starta en ny trad ar ni snalla. :) ## Comment 14 Author: [Borttaget] Visst. Vilket land är han från, förresten? Tror inte det framgick. ## Comment 15 Author: Gerbilflicka Han ar svensk men bor utomlands som jag skrev i #8. ## Comment 16 Author: fotokrafs Men vart bor han? Har ni träffat honom? Fattar ju att man kan vara orolig när ens syrra har träffat en (kvitt samma vilken ålder) som gör att hon "ger upp sitt liv" och "drömmar" bara sådär. ## Comment 17 Author: Gerbilflicka #16 Ingen har traffat honom, han bor i USA. Jag har sagt att jag vill traffa honom men han var bara har en kortis pa typ 2 manader (och da blev de kara) innan han flyttade tillbaka. Ja, jag tycker att om man har kant varandra i knappa 2 manader sa kanns det lite skrammande om man redan ar villig att slappa allt och bara dra. Det ar inte romantiskt i mina ogon, det ar bara dumt. Man vet inte hur saker a ting blir liksom. ## Comment 18 Author: Sara \# 9 Precis som Emmajo skriver så är kanske inte alla sådana men de flesta män som är födda och uppvuxna i en kultur där mannen har i princip alla rättigheter, blir influerade av det. ## Comment 19 Author: [Borttaget] #15: Okej, av någon anledning läste jag aldrig #8, vet inte vad som hände… Men nu har jag läst det. ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 20 Author: [Borttaget] #8; angående åldern på dina föräldrar med mera: Det verkar som att er familj har för vana att vara ihop med nästan jämnåriga, så det kanske är därför familjen reagerar så starkt. Själv har jag ju helt andra referenser: Min far var 15 år äldre än min mor, min frus far var 19 år äldre än hennes mor. Idag är bara våra respektive mödrar i livet, men ingen av dem reagerade speciellt mycket på att ålderskillnaden på mig och min fru är nästan 17 år. Det tycks alltså bero lite på de egna referensramarna. Men vad är viktigast? Att man är jämnårig eller att man trivs ihop och älskar varandra? Upp till var och en att avgöra. En del tycks exempelvis hänga upp sig på vilken hårfärg partnern har, så det finns folk till allt… ## Comment 21 Author: pyromanen #10, din fru var väl lite äldre än 18 när ni träffades? ## Comment 22 Author: Gerbilflicka Fragan ar val inte hur stor aldersskillnaden ar utan hur gammal den yngsta ar... Skulle alla tycka att 14 och 32 var lika okej eller? ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Om man ar 25-30+ tycker jag saker a ting forandras, for da ar man anda vuxen pa riktigt (forhoppningsvis). Sa det handlar val egentligen inte om aldern utan om mognad och framtid. Min syster ar en typisk 18-aring. Ar hennes nya kille pa samma mognadsniva skulle jag bli annu mer orolig for da har han ju stoppats i sin personliga utveckling valdigt tidigt och da blir jag faktiskt radd. ## Comment 23 Author: [Borttaget] 21: Ja, hon hade precis fyllt 22 när vi träffades första gången. 22: Som vanligt så är det sunt förnuft som gäller. En 3-åring och en 21-åring är ju helt klart skumt… Men i detta fallet var det ju frågan om 18 respektive 36 år. Vet ingen som vid 18-års ålder ansett sig själv vara ett barn, så som jag ser det är det helt upp till henne. Kan inte tänka mig att någon har någon som helst rätt att lägga sig i det handgripligen, men man kan ju säga vad man tycker; det kan man ju alltid göra om allting, nästan. ## Comment 24 Author: Gerbilflicka Jag vet ingen 14-aring som har ansett sig sjalv vara ett barn heller for den delen, haha. Hade det varit lika okej om hon varit 17? Ar det okej bara for att hon ar myndig eller ska man alltid fa 'gora som man vill'? ## Comment 25 Author: Karmatarerskanise Jag känner 40 åringar som inte känner sig vuxna. ;) ## Comment 26 Author: fotokrafs Folk är olika. När jag var arton hade jag en kompis som redan fått barn och gift sig, en annan kompis reste runt själv i världen som backpacker. Jag vet inte riktigt vad en typisk 18-åring är men när det gäller mognad så gör de väl som andra par förhoppningsvis gör när det inte funkar SLUT. Men som sagt tror ni att det är ett destruktivt förhållande blir man såklart orolig, dock har jag svårt att tro att ålderskillnad=destruktivt förhållande. ## Comment 27 Author: Gerbilflicka #25 Haha, ja det ar nog mer vanligt an att ha 14-aringar som inte kanner sig vuxna faktiskt. ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Som tonaring vet man ju allt. ## Comment 28 Author: [Borttaget] Röstade ok - eftersom hon är vuxen även om hon är väldigt ung. Känslor har ju inte med ålder att göra ## Comment 29 Author: [Borttaget] Jag tycker inte att 18 är ”väldigt ung”. När jag var kanske 12 tyckte jag ju att 18 var ”väldigt gammal”, eller i alla fall ”väldigt vuxen”. Fast när jag själv blev 18 kände jag mig fortfarande som…kanske inte 12, men inte 18 i alla fall… Nu känner jag mig ungefär som kanske 25 eller så (är 43 rent matematiskt). Ska inte påstå att jag ser ut som 25 dock, även om det så sent som på min födelsedag var en som gissade på det på fullt allvar (hennes man var 43 och jag ”var inte som han”, sa hon - hon sa dock inte hur han var…). Kort sagt, det där med åldern är inte så mycket mer än ren matematik. Så länge ingen tvingar någon och båda är i någorlunda ålder så lägger inte jag mig i, i alla fall. 17 kan vara okej, men allting är ju individuellt. Sätter man en gräns vid 18 så tror jag att man är på den ”säkra sidan” i de flesta fall. Jag känner en som gifte sig vid 17 års ålder med en man som var en bra bit över 40. De var då tvungna att ansöka om dispens, och det gick ju vägen. Dock höll det inte så många år, men jag såg i alla fall inga tecken på att det var just ålderns fel. Gubben var helt enkelt ett självupptaget pucko, och det kan man ju vara oavsett ålder. ## Comment 30 Author: Xanon Jag har faktiskt själv suttit i den här sitsen, rätt exakt. fast det var jag som hade den äldre pojkvännen, jag var 15 då. Mina föräldrar förbjöd mig att träffa honom, helt och hållet. Det ledde till ett stormigt år med lögner och träffar i smyg. Många av mina vänner, även min syster, hjälpte mig att lura mina föräldrar och 90% av gångerna så lyckades det. Dett var ett års utgångsförbud, pappa satt med när jag surfade och min mobil togs ifrån mig. Jag hade ett helvete. Mamma var hysterisk, pappa var tom i blicken och min lillebror frågade varför alla bara grät hela tiden Sen träffade jag en ny kille, och gick vidare. Ångrar ingeting, men jag hade nog skött det anorlunda om jag fått en ny chans. Så försök inte att hindra henne, och visa inte motstånd i för stora portioner. Hon vet redan vad ni tycker. Och hon kommer att tröttna förr eller senare, så låt henne hållas. ## Comment 31 Author: [Borttaget] Utegångsförbud? Trodde det bara var amerikaner som körde med sådant trams. ## Comment 32 Author: Xanon #31 nej, under det året så var jag för det mesta antingen i skolan eller satt hemma utan möjligheter att kontakta eller bli kontaktad... ## Comment 33 Author: [Borttaget] Jisses… sådana stenåldersgrejer sysslade inte ens mina föräldrar med… (och jag är ju ändå född på 1960-talet)… ## Comment 34 Author: Karmatarerskanise Är man 15 år, bestämmer föräldrarna. Så jag ser inget konstigt i det. Kanske att ett år är lite väl långt, men jag vet ju inte hur du är. ## Comment 35 Author: CelsiusT Hon är vuxen, det är hennes val. Visst kan man känna att det är konstig och att hon fortfarande är väldigt ung. Men det behöver inte alls vara något konstigt. När jag var 18 var jag tillsammans med en kille som va 33 år. Anledningen till att det tog slut var att han störde sig på att min ålder var 18 i pappret, för han tyckte jag var äldre, jag tröttnade på att höra på det så tillslut gick jag vidare. Hade han bara accepterat att vi hade olika åldrar så kan det hända att vi fortfarande varit ihop för vi passade bra ihop som personer. Jag har en kompis som är 29 år hon är tillsammans med en gubbe som är runt 65, alltå mer än dubbelt så gammal. Jag kan tycka att det är kontigt (mest för hur olika deras kroppar är i utvecklingen, hans påväg att vissna och hennes mitt under blom) men jag har inget att säga om det. Jag lärde känna gubben och nu vet jag vem han är - en jyst gubbe, och då är det lättare att förstå det för man kan se något gott och trevligt i honom. Försök att respektera henne, när man är så ung är det ofta man lever så som käns bra just nu, men det behöver inte vara för alltid. Lär känna killen och se vem han är, kanske riktgit trevlig. Respektera henne och acceptera hennes val, då har hon lättare att känna stöd och trygghet i sin familj och känner att hon vågar göra det hon vill: leva med honom om han är trevlig (annars hade hon nog inte varit med honom), eller lämna honom om han är otrevlig (svårare om man inte har en familj att tala med och luta sig mot). ## Comment 36 Author: [Borttaget] Jag kände förresten, för cirka tio år sedan, en man som då var 38 år. Hans fru skulle fylla 60 och var alltså 22 år äldre. Jag träffade henne aldrig, men han sa att de trivdes hur bra som helst ihop.