# Skadade Min Flickvän... Author: [Borttaget] _**Intro**_ Jag ska skriva om mig själv och min flickvän då som kommer ha andra namn för att hålla det anonymt dock har detta hänt och jag är den som har Misshandlat min flickvän 2 gånger och aldrig förstått varför det händer och gråter i hennes famn efteråt... Önskar att hon gjorde slut med mig för jag har inte mod själv eller viljan att göra det men det är så här det är och jag försöker just nu göra allt för att få det att sluta för jag klarar inte av det och jag antar att det beror på min bakgrund så jag ska skriva mitt liv från början till slut kortfattat. Jag har min mamma och pappa så klart, jag föddes på BB och inga problem vid födsel eller några former av Hjärnskador, ett friskt barn. Jag kommer inte ihåg så mycket av min barndom förutom min nalle "Tassen" som var en björn med en tass på och en leksaks låda typ någon gubbe i en låda med ett vev handtag. _**1-7 års ålder**_ Det var väll det lycklig jag kommer ihåg resten är fyllt av mina föräldras dagliga skrik och bråk och min pappa som trycker upp henne mot väggen och slår henne våldsamt med örfilar och att han sedan tar en sko och tänker kasta mot väggen men träffar min mamma och hon bryter näsbenet och åker in på sjukhus och pappa åker i fängelse och jag fick bo med min mormor. Efter några dagar så kommer jag tillbaka hem till mamma som är ganska fördärvad och gråter för sig själv då och då, och säger till mig att allt är bra, själv ligger jag i sängen om nätterna och darrar och gråter av förtvivlan till hur min pappa kunde göra så mot min mamma och lovade mig själv att jag aldrig skulle bli sån och jag skulle försvara mamma från pappa om det hände igen även ifall jag var rädd. Pappa kommer tillbaka från fängelset och bor ihop med mamma igen det är ganska lugnt och okej allt verkar vara bra. Efter ett tag börjar bråken gå från små till större och större och tillslut händer det att pappa slår mamma igen när det blir förmycket för honom och då ställer jag mig ivägen och skriker "Sluta!" pappa slutar faktiskt och blir ledsen och går ut och går en runda. Mamma har tårar i ögonen och kollar på mig, jag går fram och tänker krama henne men hon blir sur på mig och skriker "Varför gjorde du sådär! Du ska fan inte lägga dig i!" och gav mig en örfil och "luggade" mig i håret. Jag faller ihop och börjar gråta våldsamt på golvet mamma är på sitt rum och gråter och pappa är ute och går... och mamma slår till mig då och då när jag inte gör som hon säger. _**8-11 års ålder**_ Pappa och mamma är ihop fortfarande bråk händer då och då mer sällan nu iallafall vilket är skönt vi har ganska trevligt ihop och allt är toppen och härligt :) vi hade kräftskiva dock var jag för rädd för att äta kräftorna för dom hade stora runda svarta ögon.. Mamma blir gravid och får Elin min lilla syster och allt är frid och fröjd :D **_11-16 års ålder_** Pappa och mamma bråkar igen allting är förjävligt mamma skriker och pappa skriker men han slår inte han har inte slagit mamma på några år nu vilket är skönt men jag orkar inte med skriken för dom drar tillbaka hemska minnen. Ligger fortfarande en idag och drömmer mardrömmar och har inte haft en fin dröm på flera år alltid samma hemska drömmar om att Elin dör eller att pappa slår mamma... Efter ett tag flyttar pappa ifrån mamma helt, nyårsafton år 2005 pappa blir utslängd och mamma skriker och kastar saker. Pappa går lugnt och sakta ut säger ingenting utan bara går. Mamma skriker åt mig när jag ligger i sängen och gråter några timmar senare att gå ut och hämta tillbaka pappa. Hon kastar ut mig ur hemmet och jag går i t-shirt och mjukisbyxor samt strumpor i snön och går mot källaren där pappa är för stunden. Det är kallt och blött. Jag knackar och säger att mamma vill att du kommer hem med huttrande röst pappa undrar vad jag gör där ute och säger till mig att gå hem så jag går hem.. Mamma släpper inte in mig när jag står utanför dörren och bankar och skriker att hon ska öppna och hostar och snörvlar.. så jag går tillbaka till pappa igen och sover där hos han i källarförådet. Drog på mig en ganska seriös lunginflammation och hostar och kan inte prata på ett tag men får komma hem till mamma efter ett tag. På senare tid skaffar pappa lägenhet och mamma är sur på mig och säger att det är mitt fel att pappa inte kommer tillbaka och kallar mig jävla missfoster önskar att jag gjorde abort när du låg i magen. Både jag och min lilla syster far illa av allt det här klart... Tillslut går det så långt att jag skriker och bråkar med min mamma och att jag går hem till min pappa mer och mer. Efter ett tag så bråkar jag och mamma mer och mer och hon luggar till mig fortfarande och slår till mig. Jag blir så arg så jag smällde till henne hårt i ansiktet genom att örfila och och knäade henne tre gånger i magen jag började gråta där jag stod och mamma skriker jävla CP-Barn Dra åt helvete och gå till din jävla misshandlare till pappa! Jag började försöka packa och flytta till pappa men det gick aldrig.. saknade mamma och jag sa förlåt hon sa aldrig förlåt men var ledsen det syntes.. Bråken (inte slagsmål) fortsatte och allt blev värre och värre det blev så att vi bråkade i köket och mamma höll på med grönsaker till tacos hon blev så arg på mig att hon viftade till med kniven och den träffade över armen. Jag har ett ärr där idag och då grät jag inte för jag orkar inte gråta mer över saker som hon gör mot mig jag kopplar bort mig istället genom spel och att inte tänka på vad jag gör i verkligheten. Jag spelar något som heter World Of Warcraft som många säkert vet vad det är och där träffar jag rätt många personer som kommer från olika länder osv. Men något jag inte hade räknat med var att jag träffade en underbar person som senare blev min flickvän! Blev så lycklig! fortfarande när vi tänker tillbaka förstår vi inte hur det gick till att man kan börja älska någon genom text (vi skickade inte bilder först utan skrev till varandra och började älska varandra för det vi skrev) Men jag blev så mycket mer förälskad i henne när jag såg hur vacker hon var och hon i mig när hon såg mig! Allt var verkligen underbart! 15-16 år Precis träffat min underbara flickvän och allt är så himla mysigt och skönt! Dock finns ett litet problem och det är att hon bor 80 mil bort och det är väldigt svårt att hantera men efter gymnasiet ska vi flytta ihop :). Allt är så lyckligt med henne och jag mår verkligen jättebra, jag flyttar också hem till pappa helt och mamma och jag är vänner nu :) tack vare min flickväns stöd som också heter Elin världens mest finaste namn! vi börjar planera att vi ska förlova oss redan efter 3 månaders tid men säger att vi ska vänta tills vi har varit ihop i ett års tid! Första året har haft många prövningar mellan oss vi fick lära oss att lita på varandra vilket är svårt på långt håll man vet aldrig vad ens älskling kan göra men man lär sig att lita på varandra efter mycket om och men och tårar. Men det gick dock så blir det tjafs i telefon då det är jobbigt att vänta 9 veckor på att se varandra och allt blir en enda stor rutin. Jag var hos min flickvän för tredje gången och då hände något jag hatar hos mig själv jag försvann ett tag handlade om 5 sekunder på grund av att vi små bråkade och att jag var trött och ilsken jag tänkte att jag skulle "busprutta" på henne's mage men slutade med att jag bet tag i henne snabbt och sen lyckades hindra mig själv och började stört gråta... det var hemskt har inte hänt sådär sedan jag senast var hos mamma.. _**Förlovningsdag!**_ Gud vad lycklig jag är! idag ska jag förlova mig med henne<3! min älskling! vi åt kräftor och myspyste och allt var glatt jag gick ner på knä och friade och idag är vi förlovade! :) _**Idag....**_ Idag hände något hemskt... Vi hade sovit lite från 2.00 till 8.00 Elin skulle hem och hon packade i det sista och det var mysigt som vanligt allt var lugnt osv .. men sen så hände det ena efter det andra.. Vi kunde inte ladda hennes mobil och vi la mycket tid på det och sen så gnäller min styvmamma på mig om små saker vilket gör mig mer sur för hon säger inte till hennes ungar alls längre även ifall dom gör saker som vi har sagt i familjen att vi ska göra ,detta gjorde att hon blev stressad och mig sur och jag som är envis vägrade att ge upp med comviq men gav sedan efter andra gången och sket i det. Hon var stressad och jag sa att det är lugnt vi hinner. Det gjorde så att hon var sur på mig och det blev tyst när vi gick ett tag så jag stannade henne och sa att det är lugnt. Vi pratade ett tag och hon var sur för jag stannade upp henne för att jag försökte ladda mobilen och satt och tjurade och jag sa till henne att skärpa sig och jag blev mer och mer sur för att hon inte pratar med mig för jag blir jätteledsen när någon ignorerar mig känns som dagarna då jag var med mamma och jag har sagt det till henne och det gjorde mig mer sur... Jag tänkte pussa henne för att få henne glad men det slutar med att jag nafsar tag (närmare bett enligt mig) hårt i läppen först och sen så biter jag tag i hennes jacka i axeln (jag försökte lugna ner mig på det sättet att bita i bara jackan fick sen veta att jag hade tydligen bitit på henne vilket gjorde mig jätteledsen :( ) och sen så lyfter jag upp henne och kramar henne hårt (tänkte bara krama henne) men blev för hårt bara för jag var irriterad.. under hela den stunden mörknade det för mig och jag visste inte om jag drömde eller inte... hon gick iväg fort och sa att det är slut och jag vill aldrig mer se dig eller komma hit igen.. Jag försökte be om ursäkt och jag vet att det är fel av mig Jag lovar att göra något åt detta Jag vill verkligen inte skada dig det var inte vad jag tänkte eller någonsin har velat! Jag älskar dig och jag gör allt för att detta ska funka. Just nu Smsar vi och allt är lugnare och bättre. och jag tänker börja prata ut och skriva ut så gott som möjligt och börja prata med kurator igen för enligt mig så funkar det inte så här även ifall det bara är "småsaker" ijämförelse mot vad andra har gjort, så är detta roten till fel beteende. Jag älskar henne verkligen och jag vill fixa detta och detta är första steg till att fixa mina "störningar" och jag tror det beror på min bakgrund i stor del för jag kontrollerar inte mig själv när jag gör detta och det är verkligen så att jag inte på något sätt vill skada henne för jag älskar henne verkligen och har planerat en längre framtid med henne.Jag vill kunna bli en bättre person för henne och detta är väll ett av bevis att jag verkligen vill försöka fixa detta..![Gråter](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Du får se till att söka hjälp hos en psykolog och ta det därifrån. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Pratade med kurator förut i nästan 3 år hjälpte inte så mycket... tror inte en psykolog skulle göra så mycket skillnad heller.. ## Comment 3 Author: Salladshataren #2 Hur tror du att du ska förändra dig, om du inte tror att en psykolog kan göra någon nytta? Psykolog är nog du ska vända dig till för att du ska kunna bli av med problemen. ## Comment 4 Author: [Borttaget] #3 i för sig... men psykolog kostar väll ändå rätt mycket pengar va? ## Comment 5 Author: Maria Håller med övriga här. Uppenbarligen klarar du inte upp detta själv utan du behöver hjälp utifrån. Du har en tragisk barndom men det ger dig inte rätten att slå någon annan. Det kan möjligen vara en förklaring till ditt beteende men ingen förmildrande omständighet. Många har haft ett helvete utan att bli människor som gör en repris av sina föräldrars misstag. ## Comment 6 Author: MimmieM #4 det kanske är värt det... ## Comment 7 Author: Maria Svenska kyrkans diakoner och präster är ofta utbildade i olika former av samtalsterapi. Många kyrkor har familjeterapi och enskilda samtal och man behöver inte vara rädd för att det är så mycket tro och religion inblandat utan det är ofta rena terapisamtal som vilka andra som helst. Detta är dessutom helt gratis. ## Comment 8 Author: Karmatarerskanise Psykolog kostar inte mer än vad ett läkarbesök kostar. Möjligtvis en 100 lapp. Men valet är väl inte så svårt, göra något åt dina problem eller inte? Och man blir inte av med sina problem bara för att man träffar en psykolog eller kurator, man måste SJÄLV jobba. Ansvaret ligger på en själv. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Präst låter i sådana fall bättre... men ja klart det är värt det jag vill göra något åt det men jag har pengar till psykolog.. och ja jag förstår att arbetet ligger i sig själv men jag försökte själv resonera kring om det var bättre att försöka tänka själv istället än att träffa en psykolog/kurator. Tror nog hellre att jag tänker för mig själv gällande alltihop. Tack Bumbleboo och alla ni andra :) ska tänka gällande präst istället för det verkar hyfsat bra. ## Comment 10 Author: Cindy Ärligt talat, ursäkta om jag låter för hård nu, men hur kan pengar vara ett hinder här? Du inser ju själv att du har misshandlat din flickvän, och verkar själv göra kopplingen till våldet under din uppväxt. Du har ett allvarligt problem som du MÅSTE få professionell hjälp att reda ut! Var STOLT att du har sådan stor självinsikt! Gör nu något konstruktivt av den! Det är stor skillnad på kuratorer och psykologer. Och om jag förstått det rätt så hade du inte slagit din tjej när du gick hos kuratorn? Det är viktigt att du berättar för en psykolog det du skrivit här ovan. Låt inte dig själv sopa problemet under mattan. Ta itu med det genast, både för din och din flickväns skull (och dina ev framtida barn...) Kolla om det finns en mansjour där du bor, dom är till just för killar/män med sådana här problem. ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10 Gör inget på så sätt men det är pengar det handlar om just nu delbetalar jag ringar på 700:- i månaden+ mobil för att kunna prata med min flickvän. Jag kan säga att jag har Aldrig slagit min flickvän jag lyfte upp henne i min famn en gång för hårt så jag skadade henne på så sätt. Det var inte så hårt att det gav märken. Andra gången bet jag henne i magen och det är det som gör mig orolig mest att det skulle hända igen men jag antar inte men så ska det inte behöva vara. Jag har också andra saker som behövs betala.. Just nu har jag ett studie bidrag på 1050 vissa månader 525 (ytterst få) Svårt att få sommarjobb kommer inte få i år. Försöker betala så gott jag kan på ringarna med min flickvän och ha råd till biljetter som kostar 1000 kr fram och tillbaka med buss billigast som går. Så det är så pengarna går åt... Att skrapa ihop en hundra lapp är svårt men går säkert men vet inte 100 kr per gång blir väldigt dyrt... ## Comment 12 Author: Karmatarerskanise Om ni inte har pengar undrar jag varför ni tog så dyra ringar? Kolla upp där du bor om det finns stipendier och sök dessa i såfall. Kanske finns det för hjälp till psykolog. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 Låter bra :) ja hon ville ha en speciellt ring hon tyckte inte om dom andra så hon fick den hon ville ha för 4600 då var den ändå sänkt från 5048 :) ## Comment 14 Author: Aviendha En kurator är en socionom oftast, om ens det. En psykolog har mer kunskap i beteenden och kan hjälpa på ett helt annat sätt! Går man via vårdcentralen så betalat man inte mer än 900kr innan man får ett frikort för resten av året. Alltså betalar man kanske en hundring eller vad det är för varje besök tills man nått upp till 900kr och voilá - frikort. Är du under 18 så går du under BUP och där vet jag inte ens om de tar betalt, jag har då aldrig betalat ett öre där vad jag kan minnas. Visst, det kostar, men det kan rädda ditt liv med ^^ Detta handlar om mer än din flickvän och er relation, du har ett stort trauma bakom dig som du inte har bearbetat, och det kommer inte bli lättare att hantera det i framtiden heller. Sådanahär saker tenderar till att växa sig större. Ingen hjälp kan fixa dig på någon månad, det kan ta år, kanske hela livet och du kanske inte möter rätt person för din problematik på en gång heller. En kurator och förkasta all terapi? Det är inte logiskt. Det finns en hel uppsjö av olika terapiformer och dessutom av personligheter, och någon kommer alltid passa bättre än någon annan. Jag skulle väl inte rekomendera präster för ett komplext problem, de är suveräna när det gäller enklare saker, men jag tror att det behövs mer erfarenhet och utbildning och kunskap för detta med tanke på att du har det du har i din ryggsäck. Men kan du inte så ta vad du får. Följ epicindys råd om mansjourer! De kanske finns i närheten om de inte finns exakt där du bor? ## Comment 15 Author: Karmatarerskanise Lycka till! Och ge inte upp fören du får hjälp pch stöd. För både din och hennes skull. ## Comment 16 Author: Cindy #11 Hur du skadade henne är irrelevant i mina ögon, du gjorde henne illa och det är misshandel, om än ringa sådan. Tro mig jag vet hur svårt det är att vända på varje slant. Jag var 17 när jag flyttade hemifrån, och fick skura hotell på helgmornar och delade ut reklam för att ha råd med b.la. min terapi. Åter igen, problem som dessa försvinner inte av sig själva. Du behöver hjälp! Kan du verkligen inte skrapa ihop pengarna, så be kyrkan eller mansjouren om hjälp. Kanske kan din flickvän ringa upp dig om hon vet vart dina pengar går? Såvida du inte går hos en privat psykolog har man ju högkostnadsskydd på ca 900:- per år inom vården. Även om det är så att du aldrig mer kommer råka skada denna tjej, så finns ju risken att det händer i framtiden. Du har haft en svår barndom, du är värd att lätta på bördan hos en psykolog. Hoppas att jag inte låter allt för hård, men jag har sett och varit med om tillräckligt mycket våld i mitt liv för att veta att mekanismen bakom inte behöver vara ondska. Utan ofta missförstånd, frustration, sorg, sårade känslor, okontrollerbara känslor i alla riktningar... Jag har sett män slå, som jag aldrig hade kunnat föreställa mig skulle kunna skada en fluga. ## Comment 17 Author: Maria #14 Vad jag menar med präster och diakoner är att de flesta vet inte att många har "dubbelkompetens". Många är dessutom psykoterapeuter och t.om utbildade psykologer vilket många har dålig koll på. Ofta arbetar de med oerhört utsatta grupper så både kunskap och erfarenheten finns där. ## Comment 18 Author: Aviendha #17 Givetvis finns även dessa :) Men min erfarenhet har vart att de är präster, punkt. Ingen utbildning eller annan erfarenhet än sin egen what so ever, och det kan bli rätt fel med. Präst är ett yrke som vilket annat, och fel person på fel plats kan göra mer skada än nytta emellanåt. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Håller helt med dig Cindy Detta beror inte direkt på att jag Hatar min flickvän.. utan det är något annat som gör att jag kopplas bort från verkligheten.. Det är ganska hemskt att det händer även dom där 3 sekunderna jag är bara glad att jag har lite mer kontroll nu än vad jag hade när jag var yngre.. hänt något fler saker än vad jag har skrivit så klart.. Men ja jag har bestämt mig för att min flickvän ska vara min Psykolog hon förtjänar att få veta vad som har hänt mer "exakt" genom allt och kan vara bra för mig att lätta på mitt hjärta. Just nu det som gör mig mest sur om dagarna är en gnällig styvmamma som gnäller på mig om jag har missat en smula på tallriken innan den ska in i diskmaskinen ;). Min flickvän och jag mår bättre nu iallafall och jag förklarade att det inte var meningen och det verkligen inte är en ursäkt men jag kan inte göra mer än att säga förlåt och försöka fixa det. Jag frågade flera gånger om hon verkligen tyckte att jag var värd besväret vilket jag inte tycker själv hon har själv läst mycket om kvinnomisshandel och "om din partner har slagit dig en gång så slår han garanterat igen" men hon ger ändå inte upp på mig vilket känns bra :) men jag har svårt att tycka att jag är värd det två gånger är fyra gånger för mycket. Hon är snart hemma i sin stad och vi ska se på tv ihop genom telefon ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") hurray! men ja allt är bättre men inte bra ska se om det blir bättre dom här 9 veckorna vi är ifrån varandra :) och i sommarlovet. men om det händer något igen under hela sommarlovet så är det jag som gör slut på grund av mig själv. ## Comment 20 Author: Maria #18 Det kan "fel" psykolog och kurator göra också![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jag har helt andra erfarenheter kring detta. ## Comment 21 Author: [Borttaget] #20 Blev jag nyfiken :) Personlig fråga som du definitivt inte behöver svara på men det "kan" ju hjälpa mig om jag har mer förståelse på en annans individ's aspekt åsyn. (japp jag skrev en massa ord som såg bra ut och lät bra :) ) Vad för erfarenheter? ## Comment 22 Author: Maria Jag har själv gått i samtal ganska länge hos en sjukhuspräst efter en tids sjukdom. Mycket professionellt. Dessutom har jag en del vänner som är präster och diakoner.![Glad](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")Psykiatrin har dessutom på vissa sjukhus koppling till sjukhuskyrkan som hjälper till med terapi. Men som sagt, många "slår bakut" bara man säger ordet präst![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 23 Author: Aviendha #20 Ja, det håller jag med om och har inte sagt något annat heller ^^ Min tanke var att det är lättare att få utbildat folk med erfarenhet om man söker sig till psykriatrin - de har utbildningen för att jobba där. Visst kan man finna samma sak hos präster, men det är inte en garanti. Prästerskapet innebär att du har en utbildning för att vara just präst. Allt annat är ju ett frivilligt val som långt ifrån alla tar. Jag fungerar iaf som så att om jag ska leta något så letar jag där det är självklart att koncentrationen av saken jag söker är hög ;) ## Comment 24 Author: Cindy #19 Bra att ni båda kan se nyktert på situationen! Och underbart om din flickvän kan finnas där, lyssna och stötta dig. Men snälla, försök åtminstone att hitta gratis hjälp. I mitt första seriösa förhållande var min kille min stöttepelare i allt. Det slet ut honom på sikt, och jag mådde inte bättre heller. Bara en utbildad utomstående har det som krävs för att hjälpa en komma till roten av alla problem! Varför inte låta relationen till din tjej vara din styrka, medan du går i samtal hos ett proffs? Tro mig, har man hittat rätt psykolog som trycker på rätt knappar, så behöver man ett ljus i mörkret att ge en styrka! För er bådas skull, istället för att ni båda ska behöva stålsätta er för nästa gång det svartnar för dig, så se till att du slipper det! Lycka till, och ta hand om er! ## Comment 25 Author: [Borttaget] #22 Hmm jag vet inte folk kanske blir rädda för dom höga vita hattarna präster har ibland :O? Skämt osido så håller jag med om att Med eller Utan utbildning så kan nästan vilken människa hjälpa dig om de är tillräckligt empatiska :) just nu tror jag att det bästa skulle vara om jag pratar med min flickvän :) kommer nog gå fin fint :) ## Comment 26 Author: Maria #23 Ja, självklart håller jag med dig![Glad](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") att det är ett förstahandsval. Men eftersom vi kom in på pengar här så ville jag bara skriva att kyrkan kan vara ett bra alternativ eftersom det är gratis. ## Comment 27 Author: [Borttaget] Om det inte blir bättre så är det nog åt kyrkan jag vänder mig om till sen :) Dock om det blir kyrkan sen och det inte har blivit bättre... Ja då är det nog slut mellan mig och min flickvän :( hmm Jobbig tanke men det blir bäst så definitivt. Tack för alla tips varit väldigt bra information och tankar :) från alla :D ## Comment 28 Author: [Borttaget] Jag tror inte på en vanlig psykologkontakt för din del, utan någon slags "anger management" - aggressionsterapi. Den är oftast mera KBT-inriktad (kognitiv beteendeterapi) och ger dig möjligheten att få verktyg för att själv hantera din ilska och är på så vis mer resultatinriktad. Inget flum, utan väldigt konkret. Så när du söker terapi, var då noggrann med att det skall vara KBT och inte vanlig psykodynamisk terapi. Ett psykologbesök brukar kosta ca 80 kr per gång och stämplas in i ett högkostnadskort vid varje besök - när du har nått upp till en summa på 900 kr, blir det gratis (under förutsättning att du inte går privat, förstås). När du uppnått en kostnad på 900 kr, får du ett s k frikort, som ger dig gratis läkar- och psykologvård under ett år framåt. Så egentligen är det inte _så_ förbaskat dyrt... ## Comment 29 Author: [Borttaget] #28 det är väll sant men dock För dyrt... Dock något att lägga i minnet till framtiden om det skulle gå åt det sämre hållet :/ ## Comment 30 Author: [Borttaget] Ditt beteende är viktigare än pengar i detta läge, du måste söka hjälp, främst för din egen skull och inte för någon annans. Kontakta mansjouren som är KBT inriktad som nån skribent skrev tidigare. Det är skönt att din flickvän kan och vill lyssna och stötta dig men du måste ha professionell hjälp för enbart din flickvän räcker inte. Det viktigaste är oxå att du ger 110% av dig själv så att du aldrig någonsin gör om detta igen. När du sen får hjälp så bevisa gärna det för din tjej oxå så hon verkligen tror på dig. ## Comment 31 Author: Salladshataren Det beror på hur man prioterar sina pengar. Själv tycker jag det är mer logiskt att lägga pengarna på hjälp, än lägga pengar på förlovningsringar (som kan faktiskt vänta). Jag hade hellre sett till att min partner skaffade hjälp, än att betala av förlovningsringarna ;) För vad gör dem för nytta om det blir slut mellan er pga misshandel? ## Comment 32 Author: Cindy _dubbelt inlägg raderat_ ## Comment 33 Author: Cindy #31 Good point! I ett läge som detta skulle jag inte kunna se ett finare framtidslöfte och kärleksbevis, än att pengarna för ringar gick till professionell hjälp istället. Jag skulle lätt nöja mig med en ring av plast från en tuggummiautomat i väntan på att vi hade råd med riktiga längre fram! Kärlek kan inte vägas i metall, men absolut i engagemang. ## Comment 34 Author: Karmatarerskanise Förstår inte att du kommer strunta i att söka hjälp, och lägga allt på din flickväns axlar. Du verkar inte bry dig om ert förhållande vidare mycket då du vet att det mycket väl kan hända igen och då gör du slut. ## Comment 35 Author: Salladshataren Ett annat tips som jag kom på som är gratis är att gå till ungdomsmottagningen. För oftast har de psykologer där, och om du är under 23 år så behöver du inte betala något. ## Comment 36 Author: Cindy #34 Sant det du skriver! Och hur kommer tjejen att må nästa gång något händer, när han gjort det delvis till hennes uppgift att han ska må bättre...? ## Comment 37 Author: [Borttaget] tycker nog att dom sista kommentarer var onödiga och irrelevanta till frågan hjälper inte direkt mig på något sätt att ni kommer och säger att jag trycker ner min flickvän och jag inte försöker ta tag i det. Det hjälper liksom inte? Jag har sagt att jag ska försöka så gott jag kan och det handlar om att jag inte kan lägga pengar på det just nu eftersom vi valde att köpa förlovningsringar eftersom vi verkligen har det bra ihop! ## Comment 38 Author: [Borttaget] #37, Med tanke på att du inte vill inse att det faktiskt är ett stort problem och bortser vissa kommentarer så är det mycket beklagligt, må hända ni har det bra nu men eftersom det finns tendenser till utbrott så borde du tag i det istället. Vi säger ju att du bör söka hjälp men eftersom ni hellre vill lägga pengar på ringar än det som verkligen är relevant är för många av oss märkligt. Det är ju bättre att vänta med förlovning tills du fått in att man aldrig skadar nån annan människa på det viset du gjort och har du råd att köpa dyra ringar så har du ju råd till hjälp, jag tycker att du hintar med undanflykter för att söka hjälp för det är inte hennes jobb att arbeta med dig !. ## Comment 39 Author: [Borttaget] #39 Ringarna är på avbetalning det är därför kan inte bara Sluta betala som ni borde ha förstått. Jag tänker inte betala för något jag personligen inte tror kommer funka tror nog hellre att jag pratar med en präst vilket låter bra. Men istället för att komma med anklagelser vilket jag tycker dom flesta har gjort nu ett ganska bra tag iställett för att rådgöra. Jag tycker jag fick den hjälp jag behövde men istället så blev det som det alltid blir på Ifokus Anklagelser. Det är alltid så på Ifokus istället för att resonera kring tips och råd så leder det mot anklagelser och medvetandes om detta skrev jag detta i ett anonymt namn för jag vet hur ni som person på ifokus är. Tack hur som helst ni som har gett RELEVANTA svar. ## Comment 40 Author: [Borttaget] Tack Bumbleboo du har nog varit mest hjälpsam och jag tyckte ditt tips om präst lät hyfsat bra :) ## Comment 41 Author: [Borttaget] #40, Vi alla har gett dig tips och råd, att du sen inte vill lyssna på en del av oss ska vi inte bli anklagade för men tips har vi alla gett som sagt. Lycka till hur ni än gör. ## Comment 42 Author: Salladshataren #40 Men du har väl ändå inte läst mitt inlägg #35? Och ja, det är dåligt av dig att lägga ansvaret som psykolog på din flickvän. Vänd dig till ungdomsottagningen istället! Det är 100% säkert att det finns en psykolog som KAN hjälpa dig, och det kostar INGET! ## Comment 43 Author: Cindy #40 Du har fått flera råd i tråden om var du kan finna gratis hjälp, men fortsätter att hävda att du inte har råd. Att flera påpekar att det inte är schysst av dig att lägga ansvaret på din tjej, är faktiskt också ett råd. Det jag kan medge att jag anklagar dig för är att du inte lyssnar på goda och välmenade råd. I övrigt har jag skrivit utifrån dina egna erkännanden: • att du ibland tappar kontrollen • att du gjort din tjej illa Ingen här är ute efter att hacka på dig, men det är fruktansvärt frustrerande att läsa om en sådan här situation när det verkar som att du inte lyssnar. Vi vet att situationerna hittills inte varit allvarliga, men vi vet också att om du inte omedelbart börjar jobba med dig själv hos en psykolog, så kanske det en dag händer något hemskt. Är inte både din tjej och du själv värda att slippa det? Istället för att slå ifrån dig den hårda kritiken i tråden, läs råden igen. Jag hade inte svarat dig alls om jag trodde att du var en kallhjärtad kvinnomisshandlare. Jag svarade dig för att jag ömmar för din tjej, och för att du verkade ångerfull och hade öppet sinne inför att ändra dig. En man till en kvinna som står mig mycket nära höll på att slå ihjäl henne, trots att han älskade henne högst av allt. Han hade helt enkelt ingen självkontroll över sin ilska, och kunde inte hindra sig själv när hon gjort honom arg. Det eskalerade långsamt under flera år, men hon stannade för hon visste ju att han älskade henne egentligen. Det var först när hans ilska tillslut vällde över på hennes barn som hon tillslut flydde. Det började med en knuff när han var irriterad, blev till en örfil för att hon höjde rösten, och slutade efter några år med att han studsade henne mellan väggarna om hon köpt fel mjölk. ## Comment 44 Author: [Borttaget] #43 För det första ville hon för det andra så tycker jag det är lättare. #42 Ni har alla gett råd men samtidigt anklagat mig för många saker och det är svårt att förneka. ## Comment 45 Author: MimmieM #45 Vad är det du känner dig anklagad för? ## Comment 46 Author: Cindy #45 GIVETVIS vill din tjej finnas där för dig, stötta dig och lyssna på dina problem. Det är så man gör i en kärleksfull relation. Men du missar poängen. Hon är inte utbildad psykolog! Och även om hon var det så ska man inte ha sina nära o kära som patienter! Hon kan säkert få dig att må bättre, men hon kan inte hjälpa dig hitta verktyg att hantera din ilska, eller bearbeta din barndom. Tro mig! Jag och min dåvarande kille har gjort det misstaget och det slutade i katastrof för oss båda! Och snälla, försök att förstå hur dåligt hon skulle må om hon misslyckas hjälpa dig, och du en dag får ett utbrott du inte kan hantera. Hon skulle klandra sig själv, är det svårt att tro på det? ## Comment 47 Author: Salladshataren #45 Varför gör du en tråd om du har redan löst det då? ![Obestämd](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag tror inte du kommer så långt utan professionell hjälp. ## Comment 48 Author: Salladshataren "Tack Verkligen :) Skickade in denna på Relationer i Fokus och fick inte samma bemötande direkt... Just nu är det så att jag och min flickvän gick igenom det som hade hänt den gången som var igår och hon säger sig inte komma ihåg bettet i läppen tydligen hade jag inte ens nuddat vilket kändes bra för jag försökte hindra mig. Dock lyfte jag upp henne och det känns ju inte sådär och just nu försöker jag prata ut med min flickvän så gott det går :) ja det är som det är men allt är mycket bättre nu och förra gången det hände innan dess hade jag tydligen inte heller skadat henne :) dock vill jag ändå bli av med "anfallen" men det går nog att fixa :) tack iallafall för den positiva feedbacken :)" Vad tror du egentligen? Det är upp till dig hur du ska tolka våra svar, och nu fan blir jag irriterad på dig! ![Skrikandes](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") Ställ inte frågor om du inte vill veta svaret!! Eller inte ens fråga om råd när du tycker att alla bemöter dig på det vis du tycker är dåligt och så vidare! ## Comment 49 Author: MimmieM Men om det inte är "betten" och "attackerna" som är felet, vad är det då som inte stämmer i er relation eftersom det inte tycks vara det som "stör" henne? ## Comment 50 Author: [Borttaget] _Hera "Förstår inte att du kommer strunta i att söka hjälp, och lägga allt på din flickväns axlar._ _Du verkar inte bry dig om ert förhållande vidare mycket då du vet att det mycket väl kan hända igen och då gör du slut."_ Det kändes lite väl anklagande. jag struntar inte i att söka hjälp. Jag lägger inte allt på hennes axlar, Jag bryr mig om förhållandet. Men risken är låg att det händer igen men om det gör så är det nästan hellre att jag gör slut för att jag vill inte att hon sk?a lida pga mig längre. Därför handlar inte om att jag inte bryr mig om förhållandet ut mer bryr mig om min Flickväns hälsa före det. Ett ständigt faktum att det har varit diskussion av pengar jag har sagt inte finns och jag kan inte göra något åt det ändå kommer det kommentar på kommentar att jag borde välja vård före förlovning. Klart att jag skulle gjort men nu är gjort gjort eller hur? Och inget jag ångrar så nu undrar jag vilka det är som läser och vilka som inte göra Råden har jag läst gång på gång på gång och redan kommit fram till vad jag ska göra. #49 Ja det är jag som ska tolka era råd och det har jag gjort eller hur? Min tolkning är den att jag har inte pengar till psykologisk vård, vill inte ha psykologisk vård av en psykolog för så allvarlig är inte situationen och att jag kan inte om jag så ville, och då är det väll ingen idé när jag har förklarat att det inte går att ni fortsätter att säga att jag borde välja vård innan ringar då ringarna redan är valda sen innan? #44 Har något mer kontroll över min ilska än så måste jag säga.. så illa är det inte. #43 Ja Psykolog på ungdomsmottagning är säkert gratis och skulle kunna vara ett val som jag kan göra. Kände mig som en extrem-misshandlare och gjorde mig väldigt ledsen och det blev att jag svarade som jag gjorde.. men ja.. fastnade väll i en ond skrivar cirkel och vill be om ursäkt till dom flesta. Bland annat Epicindy,Saladshata,loveferrets och MimmieM dock så är jag väldigt ledsen och arg på det Hera skrev. ## Comment 51 Author: Cindy #51 I ditt första inlägg skriver du: "(...) dock har detta hänt och **jag är den som har Misshandlat min flickvän** 2 gånger och aldrig förstått varför det händer (...)" "Jag var hos min flickvän för tredje gången och då hände något jag hatar hos mig själv **jag försvann ett tag** (...)" "(...) men det slutar med att jag nafsar tag (**närmare bett enligt mig**) hårt i läppen först och sen så biter jag tag i hennes jacka i axeln (jag försökte lugna ner mig på det sättet att bita i bara jackan fick sen veta att **jag hade tydligen bitit på henne** vilket gjorde mig jätteledsen. och sen så lyfter jag upp henne och kramar henne hårt (tänkte bara krama henne) men blev för hårt bara för jag var irriterad.. **under hela den stunden mörknade det för mig och jag visste inte om jag drömde eller inte**." "(...) och jag tänker börja prata ut och skriva ut så gott som möjligt och **börja prata med kurator igen för enligt mig så funkar det inte** så här även ifall det bara är "småsaker" ijämförelse mot vad andra har gjort, så är detta roten till fel beteende." "(...) **för jag kontrollerar inte mig själv när jag gör detta** (...)" Vilket jag tycker är kloka ord som tyder på att du är en kille med varmt hjärta och självinsikt. Men nu helt plötsligt behöver du inte hjälp och tycker inte att situationen är allvarlig? Snälla förklara hur du tänker, för jag hänger inte med i svängarna. Vad fick dig att ändra dig? Och varför vill du ens ta risken att det händer igen? Är det inte bättre att du följer det du först skrev och får hjälp att hitta kontrollen, så du slipper göra slut i så fall? ## Comment 52 Author: [Borttaget] Citat från ts jag struntar inte i att söka hjälp. Jag lägger inte allt på hennes axlar, Jag bryr mig om förhållandet. Men risken är låg att det händer igen men om det gör så är det nästan hellre att jag gör slut för att jag vill inte att hon sk?a lida pga mig längre. Därför handlar inte om att jag inte bryr mig om förhållandet ut mer bryr mig om min Flickväns hälsa före det ds... Du skrev från början att du ville ha hjälp med en kurator och kanske t.o.m. skriva av dig, men helt plötsligt så ändrar du uppfattning , att risken är låg om det skulle hända e allt för stor risk så det räcker inte med att den "bara" är låg. Om nått skulle hända gör du slut säger du, det är ju så dags, då har du redan låtit henne lida, tror du att det "lindrar" ditt beteende ? Hur tror du HON kommer må ? Jag tror till 99% chans att det lär vara hon som gör slut med dig se du. Och om du verkligen bryr dig om din flickväns hälsa så sök hjälp. Vi säger oxå att det finns GRATIS hjälp att få men även de vägrar du, de innebär att du förnekar konsekvenserna. sen handlar de inte om din tjej det handlar om DIG. Förlåt men jag blir så tokig på sånt här. Har man tagit till handgripligheter så ska man fanemej ta konsekvenserna av de oxå o gör man inte de så förtjänar man inget bra heller ! En sak till, vi är många här som gått igenom detta och vi vet ad vi pratar om, vi trodde i vår enfald att du faktiskt som Epicindy sa, var en godhjärtad person som verkligen ångade sig, att det trots allt fanns en gnutta ånger i dig, men tydligen inte, så nu finns de inga ord längre !! ## Comment 53 Author: [Borttaget] #53 Om hon gör slut i den sitautionen skulle göra mig mer glad handlar inte om vem som gör slut utan att hon slipper mig för jag gör inget gott mer om hon skulle bli mer skadad. Men jag ber om att få tråden låst för loveferrets de sista orden du skrev var helt onödiga. Anledningen till ändring i det hela är att fakta har ändrats. Jag sa inte nej till gratis vård jag sa nej till vård av psykolog som kostar och OM det skulle vara så att psykologen skulle hjälpa mig och det skulle vara gratis så är det så att psykologen har rätt att ta ifrån mig rätten att träffa min flickvän ifall han tror att jag skulle kunna skada henne och därför pratar jag hellre med en präst. Aja slutdiskuterat jag har min åsikt och ni respekterar inte den så är det upp till er. ## Comment 54 Author: [Borttaget] #54, Det är fortfarande för din egen skull du ska söka hjälp, inte för någon annans. Det är inte nån psykolog eller annan som kommer "ta ifrån" dig rätten för att träffa din tjej för det är DU själv som ska inse de !! Allas våra råd här är inte onödiga, det är du som inte fattar allvaret i det hela och det är du som inte vill ta dig av vad nån säger och nu vill du t.o.m. låsa tråden, snacka om förnekelse !! ## Comment 55 Author: [Borttaget] #55 Jag har sagt att jag ska söka hjälp hos en präst nu flera gånger... och ja jag vill låsa tråden på grund av dig Loveferret för du är ju förjävlig mot mig ## Comment 56 Author: [Borttaget] #56, för jävlig mot dig ? ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Lycka till hos prästen ![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 57 Author: [Borttaget] #57 tack var det så svårt att skriva..? ## Comment 58 Author: [Borttaget] #57 tack var det så svårt att skriva..? ## Comment 59 Author: Maria Jag måste få säga att jag tycker man ska gå varsamt fram när man vill uppmana någon att söka hjälp. Hårda ord och anklagelser hjälper föga och de flesta reagerar med att göra precis tvärtom. Jag försvarar varken TS eller att man överhuvudtaget får göra någon illa. När man är i trångmål med sig själv så är man oftast väldigt ambivalent och då gäller det att som utomstående vara lyhörd. Absolut inte döma. ## Comment 60 Author: [Borttaget] #60 Tack bumbleboo det låter väldigt vettigt och vist. Just nu mår jag ingen bra alls över det som har hänt och känner att det var fel av mig att skriva upp detta på relationer ifokus. Förlåt att jag tog er dyrbara tid. ## Comment 61 Author: Kalendula Jag tycker att det är bra att du tog allas dyrbara tid, för att dömma och skälla på en person som mår dåligt oavsett vad det är för problem gör inte saken bättre för det som mår dåligt- Jag håller på dig att du fixar det! KRAM KRAM KRAM ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 62 Author: [Borttaget] #62 Tack för hjälpen Kalendula! Hoppas också på att jag fixar det och jag tänker inte ge upp lätt :) Verkligen dina tips har varit väldigt hjälpfulla och jag/vi är väldigt tacksamma för din hjälp :) ## Comment 63 Author: Kalendula Det var bara roligt att vara till hjälp. Skulle du behöva mer så kan du skriva till mig. ![Skrattande](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")