# Tack mamma... Author: [Borttaget] för att du alltid lyckas få mig att känna mig otillräcklig.. Pratade med min älskade pappa nyss.. Han hade pratat lite med min pappa på tu man hand över telefonen (_de är skilda sedan många år tillbaka_)- **Lite bakgrundshistoria** _Mina mamm har vart sjukskriven i 7 år, och har preciiis börjat som arbetsträning. Hon VILL inte jobba, och hatar att försäkringskassan eller vad det nu är har "Tvingat" ut henne på arb.marknanden. Hon vill bara vara hemma och leva på socialen, och staten.._ Jag jobbar som timanställd, som personlig assistent, och jag älskar det. Önskar jag fick mer timmar, även fast jag jobbar mer än 40 timmar i veckan ibland. Jag VILL jobba och är såå stolt över mitt jobb. Mamma sa något till pappa som hon ABSOLUT inte ska säga.. I alla fall inte i hennes situation.. _**"Jag tycker hon borde skaffa sig ett jobb..."**_ Pappa höll på att tappa hakan.. Jag HAR ett jobb.. Jag VILL jobba.. Det är mer än vad hon har och vill.. Borde jag säga till henne att skärpa sig och sluta skylla sina problem på andra.. Eller bara låta henne hållas..? ## Comment 1 Author: Aviendha Jadu, tyvärr så är inte alla människor utrustade med logik, empati, förståelse eller en reell världsbild ^^ Huvudsaken i det hela är att du vet vart du står. Du tycker inte att hennes yttrande stämmer på något sätt alls och det är då vad som är viktigast för dig. Låt hennes brister stå för henne och bär dem inte själv. Det gör ont, speciellt när det är en förälder som gör så som din mamma, men försök fokusera på din inre trygghet i att du vet vad som är verkligt och viktigt för dig. ## Comment 2 Author: [Borttaget] #**1** Tack för de snälla orden ![Glad](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 3 Author: [Borttaget] Ens föräldrar har verkligen makt att såra en. Jag vet, för mina egna föräldrar har väl sårat mig kopiöst många gånger, och min mamma har jag fått lov att stöta bort ur mitt liv för jag orkar inte med henne längre. Men någonstans längs vägen till vuxen människa måste man sluta bry sig om dumma kommentarer från föräldrar. Det din mamma sa är inget som egentligen är relevant i DIN tillvaro, eller hur? Du gillar ju ditt jobb, du är stolt över det och du har faktiskt ett jobb och vill jobba. Låt detta gälla som ledstjärnan i ditt liv, och bry dig inte om din mammas värderingar. Föräldrar gillar inte alltid saker som deras barn tar sig för, och de får ha vilka åsikter de vill, men det är inte de vuxna barnens skyldighet att ta hänsyn till föräldrarnas åsikter. Min pappa har haft diverse åsikter om mitt val att läsa persiska och mitt val att läsa skogsbruk och lära mig köra röjsåg. Men jag har struntat kapitalt i det. Han får väl tycka vad han vill. Nu idag är han stolt över att jag är så duktig på röjsågen och han diskuterar gärna skogsbruket med mig. Stå på dig. Sila din mammas dumma kommentarer. Behöver du markera mot henne, säg bara som det är: JAG GILLAR MITT JOBB OCH ÄR STOLT ÖVER DET. Kommer inte att finnas mycket din mamma kan svara på det... Även om det gör ont, stålsätt dig och tänk att det viktigaste för dig är att leva DITT liv. Din mamma får leva SITT liv. Kram! ## Comment 4 Author: [Borttaget] **#3** Tack! Det där var kloka ord! Tur jag har en underbar pappa. Han är min klippa, och mamma är nog lite bitter över det. Jag ska försöka sila hennes kommentarer, jag förtjänar mitt egna liv. Tack, kram ![Glad](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 5 Author: Cindy Jag hade ringt upp mamma och frågat henne vad det är för jobb hon menar att jag borde skaffa, eftersom det jag inte har verkar duga. Rekommenderar hon kanske långtidssjukskrivning, och behöver man utbildning för att få det jobbet? Jag fick höra från familjehåll under mitt förra förhållande att min kille inte var bra för mig. Detta efter två år med antydningar om det, men när jag fick höra det rätt ut så exploderade jag. Personen som frågade har nämligen själv inte lyckats särskilt bra i livet, och väljer partner efter partner med diverse svåra problem. Först efter att jag frågat vad det är med honom som är så farligt - _att han har en utbildning, ett välbetalt jobb, inget missbruk, inte studsar mig mellan väggarna, att han stöttar mig på alla sätt...?_ - som jag fick slut på missnöjesgnället. Poletten trillade ner, så att säga. Nu är inte sarkasm något som passar alla personer och situationer, men ibland är det extremt effektivt eftersom det tvingar folk att tänka till lite. Oavsett hur du går tillväga så tycker jag att du ska prata med din mamma och förklara att du blir ledsen när hon säger sånt, eftersom du älskar ditt jobb. ## Comment 6 Author: [Borttaget] **#5** Ja, jag fattar inte vad hon menar. Hon är själv utbildad inom vården och jobbat inom det många år, innan ja, hon blev sjukskriven och VALT att vara det alldeles för länge.. ## Comment 7 Author: Aviendha Det är inte alltid så att människor handlar rationellt. För hade hon gjort det så hade hon med sin kunskap inte gjort det där uttalandet ^^ kanske önskar hon dig något annat än det hon själv har? Kanske anser hon att du kan göra mer än så, få ett jobb med högre "status"?