# Svartsjuk Author: Kalendula Detta är tankar som har utvecklat ur en annan tråd, så jag tänkte starta en ny här. Vad är svartsjuka för dig? Hur hanterar du din eller din ev. partners eller vänners svartsjuka? Tycker du att svartsjuka är något som är "normalt" eller är du den som verkligen tycker att svartsjuka är en (sjuka= ett sjukligt tillstånd) som du inte vill få förekomma i ditt liv i din tillvaro? Vad säger psykologverksamheten om svartsjuka och vad det egentligen är? För mig är svartsjuka ett sjukt tillstånd som ofta leder till hemskheter, som tär och gör sönder förhållanden. I min värld skulle jag inte kunna leva med en person som är svartsjuk. Därför att för mig är det lika med att personen i fråga vill kontrollera mitt liv med vilka jag kan och får lov att umgås med. För mig är svartsjuka människor rädda eller osäkra vad gäller en rival, tex. ett ex eller till och med en vän som man är mer vän med. Samt saknar självaktning. Och då försöker att kontrollera sin omgivning till sin fördel. Så han/hon känner sig mer säker i sig själv. Det skulle jag inte kunna leva med, därför avstår jag från svartsjuka människor i mitt liv. För mig är det viktigt att skilja på svartsjuka och avund, avund är inget sjukligt tillstånd som svartsjuka är. Kram Kalendula PS: En liten redigering av mitt inlägg. Nu skriver jag om riktig svartsjuka. Inte små sting av svartsjuka. PS Kram igen ![Glad](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag skiljer på olika GRADER av svartsjuka. Det går inte att säga att en person som visar en skymt av svartsjuka, är sjuk. Det är för mig en alldeles för enkel kategorisering. Det är dessutom skillnad på att KÄNNA svartsjuka inombords, och aldrig visa det, och att AGERA på ett svartsjukt sätt. Den som agerar svartsjukt, den exempelvis kontrollerar genom att fråga ut, och bevaka, den snokar i mobilen / plånboken, den tillåter inte att man träffar vänner på egen hand, den försöker styra ens liv. DÅ är det sjukt. Jag kan mycket väl KÄNNA mig svartsjuk ibland, men jag tiger om det. Och det skulle inte falla mig in att ställa till en scen, OM jag inte hade mycket uppenbara skäl: min partner har t ex helt öppet flirtat med en annan kvinna. Inte heller skulle jag snoka i mobilen eller i hans plånbok. Det har jag aldrig gjort i hela mitt liv och tänker inte göra heller. Inte heller har jag varit föremål för svartsjuka från partnerns sida. Jo kanske en smula från exmakens sida, han kunde bli sur om andra män uppmärksammade mig. Men han tolererade mina killkompisar märkligt nog, fast då hade jag kommit fram till att bästa sättet att undanröja hans svartsjuka, var att vara totalöppen. Så jag presenterade mina killkompisar för honom och såg till att han själv såg hur kamratligt och icke-sexuellt det var mellan oss. Efter det, släppte hans ängslan. Däremot har jag varit föremål för andra kvinnors svartsjuka på mig. Trist och pinsamt. Har fattat ett beslut för länge sedan, att trist och pinsam tänker jag aldrig bli! Så även om jag kan känna ett stick av svartsjuka, tänker jag aldrig SÄGA det och jag tänker inte VISA det. Finns ingen mening med det. Min nuvarande kille har förut varit tillsammans med en mycket svartsjuk och osäker tjej, det har han berättat. Jag märker det på honom, för ibland om han nämner en tjejbekant, någon som ingår i hans kompisgäng, är han alltid väldigt snabb med att berätta hur han känner henne och att det inte är något mellan dem eller aldrig har varit. Fast jag inte har en tanke på att fråga. Förmodligen för att han fått urskulda sig så många gånger. Jag har försökt säga, jag ÄR inte sådan.  Svartsjuka är nog inte en känsla som någon människa helt kan svära sig fri från. Att det kontrollerande beteendet är sjukligt, det kan vi nog däremot alla vara ense om. ## Comment 2 Author: Kalendula #1 Intressant läsning! Jag har själv blivit utsatt för svartsjuka så till den milda grad att jag blivit misshandlad och sedan hotad med att bli dödad. Detta i sig skapade svartsjuka i mig i förhållande till min dåvarande partner som hellre sökte sig utåt sexuellt. ## Comment 3 Author: Gerbilflicka Svartsjuka är en form av rädsla som handlar om att inte räcka till eller inte ha kontroll. Jag har problem med svartsjuka som handlar om att jag är rädd för att inte räcka till, men det är inget stort problem för mig och ingenting som påverkar min partner vad jag vet. Han är också lite svartsjuk ibland men det påverkar inte mig negativt heller. Det handlar mest om "H\*n är min" och då blir man sur (på den som flörtar självfallet) om t.ex. någon annan flörtar med ens partner. Gemensamma regler är viktigt för mig för att undvika svartsjuka - att man bestämmer sig för vad som är otrohet t.ex. Min kille vill inte att jag dansar med andra killar när jag är ute, och det respekterar jag till 100% även om det inte skulle röra mig i ryggen om han dansade med andra tjejer. Så nära dans är, precis som sex, reserverat för endast honom. Inget konstigt med det tycker jag. Jag har inget behov av att göra revolution för att visa att jag är en egen person som kan göra som jag vill, så om min kille vill att jag inte gör en viss grej så respekterar jag det alltid. Vi har inte många krav på varandra och jag vet ju att i slutändan är det jag som bestämmer över mig själv och han över sig. Det är väl ett friskt tankesätt kan jag tycka: Båda _kan_ göra precis vad de vill men _väljer_ att inte göra det. Jag tycker det är farligt att dra en klar gräns för vad som är sjuklig svartsjuka eller inte, för varför ska man t.ex. kontrollera vem ens partner har sex med eller kysser...? Jag tycker det är löjligt att skilja på regler man har i ett förhållande - vad som är okej är olika för alla! Nästan alla kontrollerar sin partner på något sätt, om man inte lever i hippiekollektiv med "fri kärlek" kanske. I en perfekt värld skulle jag inte bry mig om vad min kille gjorde så länge han älskade mig mest eller vad man ska säga... alltså hade jag kunnat ha ett öppet förhållande om jag hade kunnat släppa min svartsjuka till 110%. Men det kan jag inte, och inte han heller. ![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 4 Author: Sweelin Som sagt, svartsjuka är något som inte bara försvinner utan det handlar mer tillit och rädsla. Om man ska bli av med den så måste man hjälpas åt... Om förhållandet inte är värt det och om man inte älskar varandra så pass mycket att hjälpa varandra så tycker jag att man ska göra slut. Vissa personer kontrollerar när dom är svartsjuk medan vissa bara ligger hemma och gråter eftersom dom mår dåligt men inte vill hindra sin partner från att göra något. Om man verkligen älskar varandra så ska man prata ut. Inte kontrollera utan prata. ## Comment 5 Author: Maria Jag tycker Bergspuman ger en väldigt bra förklaring på hur jag själv tänker och har för åsikter om svartsjuka. ## Comment 6 Author: Cindy Tycker också att det var kloka ord från Bergspuman! ## Comment 7 Author: Gerbilflicka #5 Jag håller med... alla som är svartsjuka tar inte ut det på sin partner utan ligger t.ex. hemma och gråter ensamma istället. ## Comment 8 Author: Sara Svartsjuka i stor dos förstör. Lite svartsjuka är bara normalt. ## Comment 9 Author: Karmatarerskanise Svartsjuka är naturligt och något som alla är med om. Skulle min partner aldrig visat lite svartsjuka hade jag undrat om han verkligen älskar mig :) ## Comment 10 Author: Kalendula Vad är lite och vad är mycket svartsjuka egentligen då? Är det som att säga att det finns olika grader av kärlek? ## Comment 11 Author: Maria #10 Jag har lite svårt för att hålla med där för svartsjuka har ingenting med kärlek att göra tycker jag. Jag tror aldrig min man har visat några tendenser till svartsjuka vad jag kan dra mig till minnes men att därför tvivla på hans kärlek har aldrig fallit mig in. ## Comment 12 Author: Sweelin #12 Ehm om du typ står och flirtrar och klänger på en kille (verkligen gör det) och att din partner inte bryr sig ett dugg... Då tycker jag att man ska börja fundera lite ## Comment 13 Author: Maria #13 Nu har jag ju aldrig haft något behov av att flirta eller klänga på någon annan utan jag tänker mer på svartsjuka som att han ifrågasätter manliga vänner, är orolig om jag ska ut själv, vill veta vem jag träffat, dansat för länge med någon osv. Skulle jag uppträda som du beskriver så förstår jag om han skulle ifrågasätta min kärlek i så fall![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 14 Author: Sweelin #13 Haha tänkte väl ![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 15 Author: Karmatarerskanise #14 För mig är det så. Man ska aldrig lita blint på kärlek, aldrig ta det för givet. Att bli lite svartis, är charmigt tycker jag. ## Comment 16 Author: Kalendula #16 Men vad är då att vara lite svartsjuk? Jag frågar för jag försöker verkligen att förstå mig på svartsjuka. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Att vara LITE svartsjuk, är att man märker hur det bränner till hos ens partner. Kan ta en händelse på en väninnas bröllop, som exempel. En av hennes nyblivne mans kompisar var lite full. När vi stod och tog adjö av kompisen och hennes man, stod den karlen (hans kompis) bredvid mig. Utan att jag först märkte det, började han tafsa mig på låret. För att inte ställa till en scen, flyttade jag bara på mig så han inte kom åt mig mer. När jag sedan berättade det för min man, så blixtrade det till i hans ögon och han sa: Gjorde han??? Jag ska sparka ner honom! Min f d man är MYCKET fredlig av sig och att "sparka ner någon" ingår inte i hans värld. Så jag begrep att det var munväder mest. Men det var ett ganska träffande uttryck för att han inte gillade att en annan karl tafsade på hans fru. Sådan svartsjuka kan, precis som Hera säger, vara bara charmigt. Wow han vet om att jag finns till, och han reagerar, han vill inte att någon annan snor mig, han visar att han vill att jag bara ska vara med honom, tänker man. Dvs. om det händer bara någon enstaka gång. Blir det här beteendet systematiskt, blir det bara - trist och pinsamt. ## Comment 18 Author: oh-la jag har varit tjejen som blivit objektet för en tjejs svartsjuka. detta på grund av att jag var bästa vän med hennes kille, och hade varit så i ett par år. hon förbjöd honom att umgås med mig (och andra kompisar för den delen också). jag gjorde verkligen allt jag kunde för att hon skulle förstå att jag inte var ute efter hennes kille ens det minsta, vi var enbart vänner, men nej, det dög inte. hon bröt ner honom så fullkomligt med den attetyden och tillslut vågade han knappt prata med mig. att han och jag gick i samma klass gjorde ju saken inte bättre. hon var ett år yngre, och när studentbalen kom hade hon väl fått en mer accepterande inställning till mig. det gjorde killen glad, för hon fick nämligen inte gå på studentbalen eftersom hon gick en klass under. för att slippa gå själv frågade han mig om inte vi kunde gå. hans tjej kunde ju ändå inte ha något att säga om saken, vi var ju som sagt bara vänner, och jag hade en annan kille, min nuvarande sambo, på gång, vilket tjejen visste om. vi hann planera i ungefär 1 vecka innan hon ringde honom en kväll och skrek och grät och tvingade honom att lova att han absolut INTE skulle gå med mig eller någon annan tjej. det gick så långt att han på studentbalen var tvungen att ringa henne var 15:e minut och avlägga lägesrapport, vilket sluta med att han satt utanför festen, helt själv och pratade med henne på telefon, för det var lika bra att han gjorde det istället för att behöva springa ut så fort hon ringde. efter den här händelsen dröjde det inte lång tid innan det tog slut. hon anklagade honom för både det ena och det andra, och han hade vid det laget blivit så nedtryckt i skorna av hennes behandling att han började tro på det själv. det tog lång tid innan han förstod fullt ut vad hennes svartsjuka hade gjort med honom, och han hade förlorat många vänner under tiden eftersom han börjat avskärma sig, aluta svara när folk ringt och undviktir fester som tjejen inte tyckte han kunde gå på. jag och killen är fortfarande vänner tsck och lov, men att se en kille brytas ner på det sättet är rent hemskt, och man blir så fruktansvärt illa berörd av att svartsjuka kan ta sig sådanna proportioner. hade vi dock bytt ut "honom" mot "henne" och tvärt om hade det nog blivit ett j\*vla liv... på något vis är det mer accepterat att tjejer kan begränsa än tvärt om. om det handlar om debatterna kring kvinnomisshandel, om tron på mannen som "den otrogne" som måste hållas kort för att inte springa efter varje snygg tjej som finns, eller bara att det verkar harmlöst att den lilla tjejen ska rå på den stora starka killen... jag vet inte. hur som har jag sett hur det kan bryta ner även den starkaste kille till en liten pöl av osäkerhet där han nästa själv börjar tro att han är vidrig och hemsk och skulle ligga med alla om inte tjejen håller honom kort. ## Comment 19 Author: [Borttaget] Sturebymordet är väl ett bra exempel på svartsjukebeteende som spårat ur fullständigt. När svartsjukan tar sig sådana här uttryck är den genomsjuklig. Och personen har troligen även andra emotionella eller personlighetsstörningar. ## Comment 20 Author: Maria Min man arbetade utomlands i flera år (han var givetvis hemma emellanåt![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")) men det hade varit olidligt både för honom och mig om vi hade varit svartsjuka på varandra. Jag väljer att lita på honom till 100% och skulle det visa sig att jag hade fel så får jag ta det den dagen. Jag skulle inte orka med att vara orolig utifall om att... ## Comment 21 Author: [Borttaget] Kan säga som så, att eftersom jag och min särbo bor 7 mil ifrån varandra, skulle vi aldrig ha klarat av att vara tillsammans om vi led av svartsjuka! Inte 17 kan man gå och vara orolig för vad han "har för sig" när vi inte ses. Tillit är det enda möjliga förhållningssättet. Visst tänker jag mycket på honom, men inte i termer av Vad gör han nu? Är han med någon annan tjej? bla bla. ## Comment 22 Author: Maria #22 Tillit är ett bra ord. Det kommer man långt med och är en förutsättning för att må bra och att lyckas i ett förhållande tror jag. ## Comment 23 Author: asvensso Att standigt bli misstankt for att vara otrogen och utskalld och fa sina saker genomsnokade ar riktigt otrevligt. Framfor allt tycker jag att svartsjuka personer ofta ar manipulativa och jag blir helt enkelt mindre attraherad av dem. Deras kontrollbehov kvaver mig. Folk gor skillnad pa lite och mycket svartsjuka. Manga kan tyvarr inte kontrollera sig och det eskalerar snabbt fran lite dekorativ svartsjuka till elande. ## Comment 24 Author: musmamma Jag skiljer väldigt mycket på svartsjuka och min egen osäkerhet. Jag kan bli väldigt osäker ibland pga att jag blivit bedragen i flera tidigare förhållanden, på olika vis. Det sätter ju naturligtvis sina spår och för mig orsakar det stundvis en stark osäkerhetskänsla. Jag ifrågasätter (för mig själv) om min pojkvän verkligen tycker om mig, om han kanske träffar någon annan tjej när vi inte tillbringar kvällen ihop, tycker han verkligen att jag är smart/snygg/sexig/rolig osv.. Skulle jag uttrycka mina tankar i ord så skulle det naturligtvis framstå som om jag är svartsjuk, men sanningen är att jag inte alls är det. För trots att den där osäkerheten och oron finns där så litar jag till 100% på min kille och jag vet att han älskar mig, att han tycker jag är snygg/sexig/rolig/smart och att han älskar att umgås med mig och ha mig i sin närhet. Så egentligen är det inte honom jag ifrågasätter utan mig själv. Men som sagt, hade jag satt ord och börjat agera på min osäkerhet så hade framstått som väldigt svarsjuk. Men jag tror att det är det som ofta orsakar svartsjukebeteende, ens egna inre osäkerhet. Det kan finnas en mängd olika bakgrundsorsaker. ## Comment 25 Author: mco92 Man skulle nog kunna säga att jag är sjukligt svartsjuk. Jag skulle säkert behöva hjälp med det, men tänker att jag vet exakt hur jag är, och exakt hur jag behöver tänka för att komma över det osv. Men samtidigt vill jag inte komma över det just NU. Jag är bara 18 år, och har varit svartsjuk av mig i lite över 1 år, och det händre grejer som framkallade svartsjukan. Min pojkvän flörtade med bland annat en av mina bästa kompisar, sa till ett flertal tjejer "du har kille och jag har tjej, men vi får ändra på detta". Och lite längre fram sa han att han önskar att vi hade träffats lite längre fram för att han ville gärna dela sitt liv med mig, så sa han bokstavligen att "jag vill sätta på fler tjejer och sånt". Något så fruktansvärt omogen kille, MEN visst är det en "bra" grund till svartsjuka? Vårt förhållande tog även slut på grund att att han ville ut på äventyr och flörtade med andra tjejer och "det kommer ju nya tjejer till skolan". Men efter lite över 1 månad blev vi tillsammans igen och idag håller jag STENHÅRT på honom... Vilket är väldigt synd eftersom att jag TROR på att han har förändrats och jag TROR på att han har mognat. Jag tror också att jag kan bli av med svartsjukan själv utan hjälp. Jag kan både prata om den, och även ligga ensam och gråta över att det känns som att jag hindrar att göra roliga saker och bara förstör för oss. Så... det återstår att se hur det blir mellan oss och min svartsjuka i framtiden. Dock tror jag inte att det skulle vara samma sjukliga svartsjuka med en annan kille. Det beror på helt vad som händer. Jag kanske också har för höga krav? Jag fick höra av en vän som var nästan som min mamma (40+), att om man kollar efter någon annan kille (i mitt fall) och visar intresse, då borde man göra slut på förhållandet för då är man ändå inte kär. Och jag vill ha en pojkvän som tycker att jag är den finaste han vet och som bara kollar på mig. FINNS verkligen det? eller är det bara något man säger? Har undrar på det jätte länge... ## Comment 26 Author: mco92 glömde säga att jag håller med dig fullständigt #4 ## Comment 27 Author: oh-la #26, nej, jag kan nog nästa säga att det inte finns något förhållande där man bara har ögon för varandra och inte ser någon annan. alla är vi fortfarande bara människor. och även om jag älskar min sambo och inte skulle vilja vara med någon annan än honom är det klart att jag iblan dkan kika på andra killar och fantisera lite oskyldigt utan att för den delen vara dem minsta intresserad av att vara med dem. jag och min sambo har pratat om detta, och det är samma med honom. klart han kan kolla på tjejer! och självklart har jag inget emot det, jag vet att han inte vill vara med dem. jag och min sambo kan till och med prata öpper om killar/tjejer som vi tycker är snygga. tror verkligen att under ett långt förhållande kommer känslorna gå lite upp och ner, och självklart kommer man under den här tiden träffa människor som man attraheras av! det handlar inte om vad man tycker och tänker eller om man kollar på en annan, utan om vad man gör med känslan. för i slutändan kan man ju antingen vara otrogen, eller bita ihop och åka hem till sin pojkvän/sambo/man även om det kanske inte rä kanon. själv tycker jag det är ganska kul när andra flirtar med min sambo, och jag blir lite stolt över att kunna tänka att han är min :) ## Comment 28 Author: mco92 #28 Du är kanske lyckligt lottad med andra ord :) Men det kanske tar lite längre än 1 ½ också att kunna säga att den och den är snygg osv inför sin partner. Man blir väl tryggare och tryggare med partnern ju längre tiden går hoppas jag. Tyvärr så hade inte jag blivit stolt av om någon hade flirtat med min pojkvän, eftersom jag varit med om det och att tjejer vill förstöra (ja faktiskt) och då blir han alldeles för smickrad och hanterar mig lite som han vill. Många säger att jag är för fin för honom och det kan faktiskt vara sant, och däför undrar jag varför han har gjort som han har gjort med mig.. Menmen, allt handlar väl bara om mognad och kanske nyfikenhet... ## Comment 29 Author: oh-la #29, haha! ja... min sambo brukar väcka mig ibland när han varit ute och berätta om hängiga tjejer och hur han nästan måste vara otrevlig för att de ska fatta att han inte vill :P men å andra sidan litar jag på min sambo mer än jag litar på någon annan, och jag är så totalt övertygad om att han inte kommer göra något med någon annan att han får göra vad han vill. och flirtar nån annan med honom, tja, då kan vi garva åt det eftersom jag vet att han inte är det minsta intresserad. vi har varit tillsammans i 4 år nu, och visst... det växer fram. tycker att din kille låter mer och mer omogen tyvärr... tror även att vissa har större behov än andra att "leka av sig" och kanske inte är redo att gå all in i ett förhållande för det finns ju så många andra tjejer eller killar som man kanske missar. vare sig jag eller sambon är särskilt gamla. vi träffades när vi var 19 och flyttade ihop när vi var 20. framför allt kan din killes beteende verkligen förstöra för för den andra, i det här fallet du, och självförtroendet blir totalkrossat och man måste gå omkring och oroa sig hela tiden. hade jag aldrig orkat :P ## Comment 30 Author: Kalendula Puttar ## Comment 31 Author: Piggeline Liiiiite svartsjuka tycker jag bara är bra. Om en annan kille ger mig en komplimang för mitt utseende eller personlighet så gillar jag att min man helt plötsligt håller om mig lite hårdare till exempel. Tittar en tjej på min man med en viss blick så känner han sig bara extra smickrad när jag kysser honom lite demonstrativt hihi. Detta är något vi skrattar åt mer än blir oroliga liksom. Tror dock mer att det har med egot att göra istället för kärlek när det gäller lite svartsjuka.