# Hantera känslor.. Author: [Borttaget] Hej! Är återigen i en "återvägsgränd". Träffat en 14 år yngre kille (bor i samma hyreshus). Jag har bott här 1 år. Vi har sedan ca 2-3 veckor tillbaka träffats 3 ggr, nu senast i helgen. Tillbringade lör-kväll o natten tillsammans. Jobbigt att gå därifrån när han inte säger vad han känner, vad han vill, inte ens signaler så jag förstår att han vill fortsätta träffas..typ "vi kan väl höras under veckan"..utan bara vi får se vad som händer..han tycker att vi haft trevligt. Säger att han blev intresserad o ville träffa mig när han såg mig första gången jag flytta hit.. Och jag har känt spänningen emellan oss varje gång vi har pratats vid när vi mötts i trappen o så under det här året. En spänning som jag nog aldrig känt tidigare i mötet till en man. Han har en dragningskraft! Men som vanligt när jag blir förtjust i en man o det blir så här från mannens sida att han inte säger tydligt vad han vill så blir jag förvirrad, vill veta, o så orkar jag inte vänta på att han ska höra av sig som nu ligger ju bollen hos han att höra av sig. Känner mig tom, ledsen. Vet att jag bör fokusera på mitt o så, att jag ska räcka till för mig själv o älska mig själv, allt det där faller när jag hamnar i såna här situationer! Hur gör ni andra? Hur funkar ni? Kram Okkrip56 ## Comment 1 Author: [Borttaget] Hej Okkrip56! Jag gick precis igenom det du skriver om här. Killen sa att han ville träffa mig, men vi träffades bara när han tog tag i det. Istället gick jag och väntade på att han skulle höra av sig, eftersom jag inte visste hur det låg till mellan oss. Var tydlig några gånger att det inte funkade för mig, att jag ville veta vart vi stod, och även om han visste om att jag ville ha något mer, så sa han hela tiden att han ville fortsätta träffa mig och när vi gjorde det så hade ändå ingenting förändrats utan det var fortfarande han som satte "reglerna" för vad som gällde. Detta höll på i några månader, förstår inte hur jag stod ut, eftersom jag mådde dåligt under tiden. Tillslut sa jag till honom att jag ville ha ett förhållande, eller iaf veta att vi jobbade oss emot ett. Han sa ju att han tyckte om mig, ville träffa och umgås med mig, så då tyckte jag att eftersom vi båda kände så, så var det kanske vettigare att satsa på det istället för att vela runt, för att se om det verkligen kunde bli något mellan oss. Men han ville inte ha någon att rapportera till som han sa det, utan ville umgås som kompis, bete oss som om vi var tillsammans framför vänner och till viss del familj men inte räknas som tillsammans. Och då tröttnade jag och sa att då skiter vi i det här, för jag mår inte bra av det. Tyvärr blev uppbrottet inte det bästa, saknar att inte kunna prata med honom, men jag kände samtidigt att vad kunde jag göra? Jag tycker fortfarande om honom, och det känns fortfarande surt att tänka på det, men jag orkade inte med att fortsätta som det höll på. Så, prata med honom, säg till honom att det inte funkar så här för dig. Eller börja ta för dig mer (alltså, hör av dig till honom när du vill träffa honom) för att se hur han reagerar. Eller så ger du upp (vilket var det jag gjorde när jag inte fick någon respons på de översta råden), kanske inte det bästa men det blev som det blev. Det kunde ju aldrig bli det jag ville, eftersom han vägrade av någon anledning eller två. Hälsningar, Littleoldme ## Comment 2 Author: [Borttaget] Känner så väl igen mig i detta, men som #1 säger, ta antingen för dig och se hur han reagerar eller bryt helt. För ju längre man väntar och inget händer mer än att det bara känns som om man ställer upp enbart på deras villkor, ju sämre mår man. Lycka till hur du än gör. Skriv gärna och berätta vad som hänt. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Hej! Tack för era inlägg! Känns bra att få höra hur/vad andra varit med om hur ni gjort.. Som sagt så var det ju jag som sist tog initiativet att träffas så nu känns det ju som om bollen ligger hos han, tycker jag? Om jag nu kan hålla mig från att inte höra av mig dvs... Jobbigt sådant här. Man känner sig halv som människa och eftersom vi redan haft sex så känns det ju som om man har gett nåt av sig själv till honom och så visar han inte några tecken, eller säger något som tyder på att vi ska fortsätta att träffas.. bara att "vi får se vad som händer.." Man känner sig tom, ensam, övergiven..svårt att fokusera på sitt eget liv,..som det var innan jag träffade honom.. då kunde jag fokusera o vara själv.. nu är det som om jag inte känner nån glädje i någonting längre.. Har som liten blivit lämnar många gånger på sjukhus o då fick inte föräldrarna sova över.. så det är ju traumatiska minnen o upplevelser..som kanske påverkar i sådana här situationer.. Okkrip56 ## Comment 4 Author: [Borttaget] Javisst är det fruktansvärt jobbigt! Och tyvärr så blir det inte lättare för att man blir äldre... jag trodde att allt spel och sånt skulle vara över när nu, men icke. Hoppas att det reder upp sig på nåt sätt. Träffa folk, FÖRSÖK verkligen att hitta på nåt att göra hela tiden, för det hjälper! Faktiskt, fast man helst bara vill dra täcket över huvudet och storgråta hela tiden... Kram ## Comment 5 Author: [Borttaget] Tack än en gång för Era svar! Ja, jag är fortfarande fast i "detta" slits mellan mina känslor o tankar i mitt förhållningssätt till killen. Jag känner mig som ett offer trots allt. Om man ändå kunde ta det för vad det är o njuta av stunderna..o sen leva sitt liv mellan dessa stunder, men nej! Går bara inte, han finns där i mitt inre mer el mindre, även om jag inte heller går o väntar direkt (kanske lite ändå..) Efter ett sms förra veckan från mig bad han mig komma till honom för han ville visas sin tatuering.. så jag gick till honom, var bara ett litet tag eftersom det var sent på kvällen o arb.dag nästa dag. Han fråga mig om jag hade planer för helgen o svarade att jag inte hunnit planera, han undrade om vi skulle grilla o jag tyckte att det lät trevligt så vi bestämde det. Han berättade att han skulle på en pers-fest som han blivit inbjuden till under helgen, så det skulle bli den ena kvällen vi skulle grilla.. Och det var igår lör 5/6 som jag var hos honom. Haft en känsla o märkt på hans senaste sms att han inte är lika intresserad o nyfiken av mig som han var i början...men han är väldigt trevlig o mysig ..det brukar ta väldigt lång tid varje gång innan vi visar känslor, tar på varandra o så när vi umgås så här på en kväll..o som vanligt så frågar han om jag vill sova över.. o jag kunde ej motstå. Hade nämligen tänkt att jag den här gången inte skulle göra det o säga att jag vill inte ha sex under såna här omständigheter då man inte har en relation..eftersom jag har känslor med i bilden.. Varför jag gör så här tror jag är att jag vill ändå forts att träffa honom trots att det är under väldigt ovissa omständigheter..han verkar bara vilja ha min kropp o så..Han är leg sjukgymnast o har mycket med människor att göra..så jag uppfattar honom som en fin människa.. men detta gör mig i alla fall otrygg, osäker, tom, osv.. Jag önskar att jag klarade av detta o njuta av spänningen o så o bara tänka "ja, vi har det vi har" vi träffas när vi träffas".. det skulle egentligen vara bra om jag kunde ha det så.. men för mig är sex förknippat med känslor o man känner ju nåt för den andra.. man börjar ju bli förtjust i den andra .. Visserligen känner jag att jag mår ändå inte allra värst dåligt, jag blir återhållsam med mina känslor när jag märker hans sätt emot mig. De avtar och jag blir förvirrad o vet inte hur jag egentligen ska tackla detta?  Tror nog att det bästa vore att förklara för honom hur jag ser på detta o känner...och fråga om vi inte bara kan vara vänner o göra saker ibland tillsammans.. eftersom jag klarar inte av att ha sex med honom under dessa förutsättningar.. Han verkar ju inte vilja nåt annat, annars skulle det ha visat sig vid det här laget tycker jag. Okkrip56 ## Comment 6 Author: [Borttaget] Hej! Igår pratade jag med honom.. frågade var han stod i det här. Och han tog det inte för nåt allvarligt utan bara för vad det var, att det var trevligt att träffas ibland.. Jag förklarade att för mig så var det nog inte så bra att jag haft sex med honom pga att det innebär att känslor kommer med i bilden då..att jag även börjat kunna tänka mig att träffas mer under ordnade förhållanden.. men så var det inte för honom. Kändes bra att vi redde upp det hela och idag känns det hur bra som helst! Inga konstigheter och känner att det är på det här planet jag ska vara med honom. Ringde upp honom ikväl o berättade hur bra det kändes och vi kom överens om att vi i fortsättningen kunde tänka oss att träffas på det vänskapliga planet och göra saker tillsammans.. Känner mig så fri i sinnet o lycklig! Ha det bra! Kram Okkrip56 ## Comment 7 Author: [Borttaget] Åh så skönt! Vad bra att det känns bra för dig också! Lycka till i fortsättningen, för man vet ju aldrig vad som händer när man bara träffas som vänner... det kan ju utvecklas till nåt mera senare ![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 8 Author: [Borttaget] Tack Mysan59! ![Glad](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 9 Author: Aviendha Vad skönt att ha pratat om det och kommit fram till en lösning som fungerar! :)