# Hur ska jag tolka pausen i förhållandet..? Author: [Borttaget] Hej, Skulle vilja ha lite råd ang. min relation till en underbar man som jag har haft en explosiv kärleksfull passionerad relation till under 1 ½ år ca. Kärleken slog ner som en bomb när vi minst anade det och ingen hade egentligen förväntat sig detta, men helt osannolikt hände detta.. helt underbart var det. Man kunde känna elektriciteten i luften.!! Jag är runt 40 + och mannen runt 50 +. Första året var allt helt underbart, vi var så jättekära i varandra och älskade varandra innerligt. Tyvärr har jag haft det svårt i relationen tidigare innan den jag har (hade) men min nuvarande särbo, vilket har ställt till det en del. Under första året vara allt underbart härligt, men tiden var vår fiende eftersom vi inte kunde träffas så ofta som vi ville under olika omständigheter med barn osv. Mkt annat ligger oxå bakom, men det tar jag inte här. Jag har tyvärr inte behandlat denne man med den respekt han så väl förtjänar, utan varit lite avvisande och negligerande mot honom många ggr tyvärr. Detta vet jag nu är en effekt av min tidigare relation som jag nu har överfört till min nuvarande relation. Vi tog en paus i början av sommaren, i en vecka, vilket fullkomligt höll på att ta livet av oss båda. Vi sa båda att vi inte ville att det skulle hända igen.. och nu har det hänt inte bara en gång utan en gång till under sensommaren. Någonstans har vi tappat varandra, men grundkänslorna och kärleken finns där. Nu behöver mannen i mitt liv åter igen fundera på om han vill ge förhållandet en chans och kunna lämna mitt förflutna bakom sig. Denna ovissheten tar livet av mig och jag mår jättedåligt. Han har kommit längre i sin bearbetning medans jag befinner mig i en akut krisreaktion. Vi var ifrån varandra under två veckor, träffades igen och kärlekskänslorna finns där, men dom är mkt sköra just nu. Vi ska ses igen om 1 ½ vecka eftersom nu jobbar man u igen och allt det vardagliga. Jag kan oxå tillägga att vi har inte haft ngn vardag ihop ännu, men jag har sovit under veckan hos honom och det har funkat bra. Vi har hela tiden sedan vi blev tillsammans planerat att flytta ihop senare, men vi har båda tonårsbarn i övre tonåren så det kanske hade fått vänta. Nu vet jag inte hur det blir utan ovissheten finns där och äter upp mig inifrån och ut. Om Ni som svarar på detta skulle jag vara otroligt tacksam om ni anser att en paus är att jag ska se det som slut trots att kärlekskänslorna finns där, el. kan en paus igen rädda vårat förhållande? Ärliga svar helst.. och jag emotser mkt tacksamt detta om ngn vänlig själv skulle vilja ge mig ett råd. Jag har oxå sökt hjälp för detta ska tilläggas och bearbetar mitt tidigare dåliga förhållande. Vad tror ni? Har vårat förhållande en chans el. ska vi bryta helt? Kärleken mellan oss och kär-känslan har varit enorm och hållit i nästan 1 ½ år, nu har för mkt hänt mellan oss som har gjort det oerhört skört! // Kraam ## Comment 1 Author: Kalendula Som jag ser det så är det ju aldrig fel att kommunicera och föra en ständig dialog om hur man vill ha det i en relation. Något som jag tycker är mycket viktigt att man tar upp redan från början. Sedan är det ju så att förändringar sker i tankar, funderingar, levnadsmönster, vardag, etc. Men pratar man inte om vad som händer i ens hjärna, tex vad man tänker på, vad man är orolig för, eller till och med om det är något som man vill ha en förändrig av. Så lär den andra aldrig att få reda på vad som rör sig i skallen bland alla våra funderingar. Så för egen del, så hade jag berättat om mina tankar och funderingar och min oro. **"Vi är alla egentligen bara informationsbankar om sig själva, och berättar vi inte om den informationen vi har om oss själva så får ingen reda på den."** ## Comment 2 Author: Kalendula Pausen kanske bara är ett sätt för honom att få distans till hans tankar och funderingar. Liksom, som en "time-out". ## Comment 3 Author: [Borttaget] Hej Kalendula.! Så glad jag blev att jag fick ett svar, trots allt gör det en stor del när man lättar hjärtat och sina känslor för ngn totalt okänd.. man får ett annat perspektiv. Jag kan väl säga att det har varit en del missförstånd i vårat förhållande, jag har inte riktigt uppfattat vad han har sagt även om jag hör just då vad han säger. En viktig händelse utspelade sig strax innan jul förra året då jag hastigt kastades tillbaka in i den relationen jag hade innan den jag har nu.. jag blev helt iskall.. och det var väl egentligen efter det som mina problem började i min nuvarande situation. Eftersom jag har behövt varit ensam ibland pga mitt stressiga jobb, jag pendlar mkt, är borta många timmar om dagen.. det blev helt enkelt för mkt och någonstans missade vi att kommunicera med varandra utan på ngt sätt gick vi själva in i varandra.. den ena (han) tolkade det flera ggr att jag inte älskade honom längre, och att nu är det verkligen slut.. när jag i mitt fall inte alls menade så utan att jag bara behövde tid för mig själv. Men han uppfattade inte det så som jag uppfattade det hela.. Jag hoppas bara att han kommer över den jobbiga delen av mitt förflutna med mitt gamla x - han var nämligen en psykopat och behandlade mig på värsta tänkbara sätt att jag hade nästan inga känslor kvar innan jag träffade denne underbara mannen..! Jag hoppas att denna "time-out" som du beskriver kan ge han den tid han behöver, och jag bearbetar detta hos en terapeut.. detta är u nämligen mannen i mitt liv och jag vill inte leva en endaste sekund utan honom mera. Och jag tror att de känslor vi har haft (och fortfarande till viss del har), dom försvinner inte bara sådär. Han behöver fundera och tänka.. och jag ger honom den tiden.. men det är för j-ligt att sitta här och ändå inte veta fast hoppet finns ändå kvar hos mig. Men jag gillar ordet "time-out".. bra förklaring på det hela tycker jag. Tack för ditt svar.. Kalendula. \*\* ## Comment 4 Author: Kalendula ego-66 Det är aldrig för sent att lösa ett problem/kris om BÅDA vill. Problemen finns kvar precis så länge man vill. Bara man gör personen i fråga medveten om att ens dörr står öppen, för en dag kan det hända att h\*n vill prata om det som hände. Våra hjärnor är inga bredband/datorer som kan koppla på och av hur som helst. Skillnaden på bredband/datorer och hjärnor är att vi människor har känslor och behöver ha tid på oss av formatera och lägga allt på plats. ![Flört](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 5 Author: [Borttaget] Hej igen, Nä, det är just det.. om BÅDA vill. I nuläget vet jag u inte det eftersom han ska fundera och vi ska ses igen om 1 ½ vecka. Jag hoppas u och tror att vi löser detta och det är såpass så allvarligt att vi står vid ett vägskäl nu.. antingen tar det slut el. så blir vi tillsammans och lämnar allt tråkigt bakom oss.. det som har varit i mitt förflutna kan jag u tyvärr inte ändra på, men jag kan bearbeta det hos terapeut/psykolog och förstå mitt beteende bättre var det kommer ifrån och hur illa jag har behandlat "mannen i mitt liv" egentligen. Han vet exakt vad jag vill och jag vill vara tillsammans med honom och skapa en framtid ihop. Det har hänt för mkt enl. honom som gör att han inte kan lova ngt.. men även om det gör så ont i hjärtat så måste jag u ge honom tiden utan att pressa honom.. el. hur? Så tänker jag för jag vet u att han har andra problem oxå.. så känner jag i alla fall! Men du verkar u vara en klok (man), (kvinna), vet u inte riktigt säkert.. men tror du det jag har berättat hittills kan rädda vårat förhållande.. fast enl. honom är vi inte ihop längre.. utan en singelpappa.. det glömde jag säga förut. Men.. en paus har vi och jag anser att när det har varit så starka känslor mellan oss, så kanske detta kan föra oss till en mkt djupare och annan slags kärlek & respekt än det vi hade i förälskelsestadiet. El. vad tror du? ![Glad](http://relationer.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: Kalendula Har man ungefär samma mål att kämpa för och kommunikationsförmågan att föra en ständig dialog om tankar och funderingar och det som rör sig i våra hjärnor. Så ser inte jag några problem eller hinder. Visst är det jättesvårt att lämna det förflutna bakom sig, men det bästa är att låta det vara i det förflutan och se nuet och framtiden i en relation. Det är bara du som kan fatta beslut eller han och bestämma er för hur ni vill ha det. Man kan faktiskt styra över sina känslor. Tex genom att fatta ett beslut att bestämma sig för att lita på sin partner. Jo, jag ska nämna att jag är kvinna och har gått igenom en hel del vad gäller människor i mitt liv. Har bl.a levt med fyra olika missbrukare. Har blivit misshandlad både fysiskt och psykiskt. Och ibland är det så svårt och jobbigt att gå vidare i livet. men får man bara rätt puch i rätt riktning, så brukar det går bra ändå. ## Comment 7 Author: pyromanen Kanske kan det vara svårt att alldeles på egen hand göra sig av med vanor/beteenden/reaktionsmönster som är "inlärda" genom många år i icke-friska relationer.  Kanske söka hjälp för att jobba med dig själv.  Kanske även söka hjälp tillsammans för att få hjälp att klara av en friskare relation? ## Comment 8 Author: [Borttaget] Till pyromanen: Jag har gått hos en psykolog under två veckors tid sedan detta hände och bearbetat mitt mkt dåliga tidigare förhållande med en psykopat som behandlade mig mkt illa. Jag har nog spenderat sammanlagt 10 timmars samtalsterapi så jag arbetar verkligen med mig själv. Särbon vill ej gå med på parterapi för det fungerar inte för honom.. han har försökt tidigare. Jag ska göra allt i min makt för att få tillbaka "vi-känslan" och ett liv tillsammans.. och första steget är som jag nu gjort bearbetat mitt förflutna, lämna det och hoppas han accepterar det som en del av mig och att vi kan lämna det och gå vidare tillsammans sedan. Sedan är det mkt att jobba med ändå, men ömsesidig respekt & förståelse + kärleken vi hade måste omsörjas på bästa sätt. // Tack. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Till Kalendula: Dina inlägg är så himla tänkvärda och sanna och jag blir nästan rörd när jag läser dom. Du är oxå en kvinna med en tråkig bakgrund och jag lider med dig när jag läser det. Sedan är det oerhört viktigt att lita på sin partner och att lämna det förflutna bakom sig för att kunna gå vidare. Jag hoppas såklart att han kan lämna det förflutna och öppna sitt hjärta (där jag ändå besitter nästan hela hans hjärtat), men att det är skört just nu. Vi får se tiden an och tilliten och att man "vågar" lita på en förändring och att vi aldrig kommer att ha det som vi har haft det igen. Självklart förstår jag att det kan uppstå andra kriser men att man istället hjälper, stöder varandra och inte som jag har gjort, dragit mig undan vilket fått han att undra om jag inte älskar honom längre el. vill vara tillsammans med honom. Jag vet u inte om du lever i ngn relation idag, men jag hoppas innerligt att du kommer att träffa en underbar man som behandlar dig för den fina kvinna du faktiskt är.. och att du får uppleva sann & ärlig kärlek.. precis som jag har fått gjort.. och kanske har chansen till ännu.. vi får se! Ta hand om Dig.. och fortsätt lägg inlägg om du känner för det.. jag lovar svara!! // KRAAM