# Överreagerar jag???
Author: parlan84

Jag är lite orolig för min sambo...  
Så jag vill bara höra lite reaktioner, om jag överreagerar eller om jag har fog för min oro...

Han gillar att kolla porr, och har kollat ett par gånger när jag inte har varit hemma.  
Det bryr jag mig inte om och jag tycker inte att jag har med det att göra.  
  
MEN när det för ett tag sedan var lite strul med hans barn och barnens mamma blev han superledsen. Han var så ledsen att han inte kunde vara kvar på jobbet.  
Jag pratade med honom i telefon, så jag vet hur upprörd han var...  
Häromdagen skulle vi kolla något i historiken på nätet, det var någon sida vi inte kom ihåg namnet på.  
Så när vi gick in där och letade kom vi till den dagen han mått så dåligt att han gått hem...  
Han hade satt sig och kollat på porr direkt när han kom hem, och kollat i ca 1,5-2 timmar...  
Alltså... Är det inte lite sjukt??  
**Han är så ledsen att han inte kan vara kvar på jobbet, men är inte för ledsen för att kolla porr????!**

Sen häromdagen blev det strul igen.  
Hans mamma påpekade att hon tyckte att han hanterade situationen fel, så de blev också ovänner... När han redan var ledsen över situationen med barnen.  
När vi gick och la oss ville han iaf ha sex?!!  
Alltså, 5 minuter innan var han ledsen och grät så han inte fick luft, och sen vill han kn\*lla?!!!  
Han förklarar det med att det genast kändes bättre när jag försvarade honom inför hans mamma, och då släppte tydligen allt....???  
Jag var ändå upprörd, för fram tills dess hade han anklagat mig för att inte stötta honom... Fram tills han såg att jag faktiskt gjorde det...  
Så det blev inget sex.

Morgonen därpå vaknade jag av att han tog min hand och la på sin k\*k. Sen tog han sin egen utanför och runkade med min hand................  
Jag var inte riktigt vaken och visste inte om jag drömde, så jag somnade om......  
En stund senare (hur länge vet jag inte eftersom jag sov) vaknade jag av att han var i mig....  
Han hade stoppat in sin k\*k och kn\*llade mig när jag sov?!!!!  
Är det normalt?!!!  
Hur skoj kan det vara att pippa en som inte alls är med på det?!  
När han märkte att jag vaknade frågade han om han fick fortsätta... Han vet att jag hatar sex på morgonen och vi har pratat om att han skulle uppskatta att vakna av att jag runkade honom, men att jag verkligen INTE skulle gilla om han gjorde motsatsen.....  
Jag fräste bara till honom att "du frågade ju inte innan du började, så varför fråga nu??"  
Jag var så arg så jag skakade, men sket i vilket för att se om han fortsatte när jag ändå markerade...

Och det gjorde han..........  
Hela vägen....  
  
Någon timme senare ringde han mig på jobbet och bad om ursäkt...  
Han erkände att jag inte drömt. Han hade tagit min hand och runkat sig själv med...  
Han höll med om att det var näst intill våldtäkt han begått på morgonen........

Alltså.........

Överreagerar jag eller har jag anledning att vara orolig för honom?  
Så fort han behöver få ut sina aggressioner eller andra känslor tar han till sex verkar det som...

Först porren när han var så ledsen att han gick hem från jobbet, och sen detta.........  
  
Ena sekunden superledsen, nästa superkåt....

Är det normalt?? Eller bör han söka hjälp?

## Comment 1
Author: Karmatarerskanise

Låter inte normalt. Han borde söka hjälp.  
Du ska inte acceptera det. Söker han inte hjälp och visar att han ångrar sig så borde du lämna och anmäla.

## Comment 2
Author: rebelme

jag hade nog me reagerat som du gör..

Nåt känns fel.

vet faktiskt inte riktigt va ja kan säger mer för ja tycker att de ä göör knäppt.

de verkar som om han tröstar sig med sex vilket jag tycker är fel.

va tycker han om att han gör så?

men hade jag märkt att nån tog min hand som han gjorde lr höll på när ja sov så hade de blitt ett hemskt liv där..

Men jag tycker du ska fråga va han tycker och varför han gör så. om han alltid har tröstat sig på de sättet så ä de ju verkligen nåt som är fel skulle jag vilja säga..

## Comment 3
Author: parlan84

Tack för svaret... Inlägget blev aningen längre än jag tänkte mig...

Vi har pratat mycket om det, och han säger att han går med på att söka hjälp om jag vill det...

Verkar som att det får bli så...  
Men sen vet man ju aldrig, jag kanske överreagerar. Detta kanske är hur normalt som helst... Så jag ville höra andras synpunkter.

Som sagt, tack!

Hoppas fler orkar läsa allt och svara....

## Comment 4
Author: [Borttaget]

hmmm.... låter som om han använder sex som någon sorts tröst/känslodövare. Det tänker jag spontant inte är bra, det är lite som att ta till flaskan när man är upprörd och kan leda till ett beroende.

Det verkar dessutom gått ganska långt då han tydligt går över en gräns med dig som han VET känns fruktansvärt obehaglig för dig men hans behov av tröst går före vilket ytterligare för tankarna till att han är beroende eftersom han MÅSTE ha det oavsett om det skadar honom eller dig.

Jag tror att han skulle må bra av att gå och prata med någon så att han kan få hjälp att hantera sina känslor - utan sex.

## Comment 5
Author: viktoria91

När jag är ledsen så verkade sex tröstande, dte skickar ut en massa avslappnande hormoner i kroppen på en när man kommer som gör att man slappnar av. Jag kollar aldrig på porr elelr har sex med min sambo utan att han vet.

## Comment 6
Author: parlan84

Jag vet att som #5 säger, det släpper ut endorfiner och andra feelgood-hormoner i kroppen med sex, men ändå....

Han visste sen innan att jag inte ville att han skulle göra så mot mig, och han märkte att jag blev arg/kränkt när jag svarade vresigt att han minsann inte frågade när han började, så varför fråga sen...

Om han ändå inte slutar...  
Eller att han ens börjar när han så väl vet vad jag tycker om det...

Då känns det bara som om jag är en liten hora som snällt och villigt ska sära på benen när han behöver det...  
Det känns inte alls som att han tog hänsyn till mig den morgonen...  
Och faktiskt känns det inte som om han älskar mig när han gör så...  
För i så fall hade han respekterat min syn på saken........  
Det är ju faktiskt min kropp....

## Comment 7
Author: viktoria91

#6 Det är dåligt att han inte lyssnar och har hänsyn till dig men sen kanske han inte tycker det är så roligt att fråga om du vill ha sex heller utan börjar ta på dig först. Bara  en tanke, tkr själv om när min partner tar intiativ utan att fråga, säger jag nej slutar han ju självklart.

## Comment 8
Author: [Borttaget]

det betyder inte att han inte älskar dig men om han är beroende så kanske det "står över" kärleken till dig? Jämför med en alkoholist eller narkoman eller en person som tröstäter. Även om man vet att beroendet förstör ens liv så är det svårt att sluta. Jag tror han behöver hjälp av en terapeut.

Du ska inte acceptera att han kränker dig, oavsett om han kan hjälpa det eller inte. Han får ta sitt ansvar i situationen. Jag förstår verkligen känslan. Min sambo har ibland gjort likadant fast i sömnen. Han brukar vakna till och slutar genast och somnar om men jag kan tycka att det känns mycket obehagligt att vakna till även om jag vet att han inte gör det med mening eller är vid medvetande och även om jag vet att han slutar om jag väcker honom. Att din sambo inte slutar fast han vet att du inte vill är ett övergrepp, så hade i a f jag känt det om jag varit i din situation. Han måste ta det du säger på allvar.

## Comment 9
Author: parlan84

Jag hade också förstått om han känt sig undanskuffad om jag aldrig tagit något initiativ..,

Vi har pratat om just detta...

Han har en ganska jobbig historia med sig i bageget, och har under flera år känt sig oönskad osv.  
Han har helt enkelt vant sig vid att ta vad han vill ha, med eller utan motbjud från den andra...

Därför har han svårt att ta ett nej, och känner sig oälskad om jag säger nej någon gång...

Han har bett mig att hjälpa honom med det, och de gånger det händer har han sagt att det räcker om jag håller om honom och visar att jag älskar honom iaf....  
Vi har också kommit överens om att vara tydliga, för att inte han ska tro att jag vill och sen bli besviken om jag inte vill....

Därför har vi sagt att om jag vill ha sex ska jag säga det rakt ut.  
Likadant om jag inte vill.

Men om jag sover är det inte så lätt att säga att jag inte vill.....

Han säger att han frågade om jag ville, men inte fick något svar...  
Jag menar att det kan ju ha berott på **att jag sov!!!!**  
Och vi var ju överens om att han inte skulle göra nåt om han inte fått tydligt besked!  
Det är inte OK att skylla på det...

Han håller med om det såhär i efterhand och har ingen förklaring till varför han gjorde så...........

Sen är det inte heller så att han alltid måste fråga.

Vi har sex i stort sett varje dag, minst en gång eftersom jag också är väldigt förtjust i det....  
Men inte när vi har haft en påfrestande diskussion eller om jag är ledsen... Då har jag ingen lust...  
  
Oftast är det jag som tar initiativet till sex, eftersom vi vet att han alltid är redo... Av med BH:n bara, eller en lång, het kyss så tjongar det till ´brallan, hehe...

Visst, jag uppskattar att han tänder på mig, verkligen.  
Det har hjälpt min självkänsla oerhört, och den har blivit mycket starkare sen jag träffade honom...

Men ändå...

När han tar för sig som om jag skulle vara något slagt resurs som ska stå honom till fog... Då känns det inte som kärlek längre....

Det ska ju också betonas att detta var enda gången...  
Han själv halvsov när han började runka....  
men iaf....  
Ska man då inte ha så pass med karaktär, eller ska i så fall inte kärleken till den andra övervinna infallet att bara ta för sig när man väl vaknar ordentligt???

## Comment 10
Author: Cindy

Att kolla på porr och ha sexlust är normalt även om man är upprörd. Själv kan jag finna tröst i att gömma mig i min karls armar om jag är ledsen, och sexet då kan vara underbart. Att han porrsurfade efter den incidenten tycker jag verkar som hans sätt att slippa verkligheten en stund, inget konstigt so far.

Men...

Att ha sex med sin sovande partner är inte ok!!! Har man pratat om det i förväg och kommit överens om att sådana situationer är okej, så fine då har man ett förhandsgodkännande, men annars är det inte bra varken psykologiskt eller lagtextmässigt.

Jag tycker att ni ska prata igenom det som hänt riktigt ordentligt. Få honom att förstå hur du känner och att det han gjorde var utanför ramarna.

## Comment 11
Author: parlan84

#10 Så har jag aldrig sett på saken... Ett sätt att slippa verkligheten en stund... Tack för den insikten!

Jag har bara sett ett samband mellan den reaktionen, att han ville pippa efter att han varit ledsen den andra gången, och att han sen tog för sig morgonen efter som ett sätt att få ut sina känslor....  
Därför blev jag orolig...  
Men det lutar nog fortfarande åt att jag ser det sambandet också...  
Det känns faktiskt som om han skulle behöva gå på ett par samtal med en terapeut.....

## Comment 12
Author: Fridaaaa

Tycker med att det inte är normalt. han borde söka hjälp av något slag :)

## Comment 13
Author: Kalendula

På mig låter det som att han behöver gå i samtalsterapi, för han verkar ha svårt för att  hantera känslor. En del distraherar sig då med sex.

Lycka till

## Comment 14
Author: Maria

Jag tror inte det är ett dugg fel på din pojkvän utan snarare i er kommunikation er emellan.

Om man ska generalisera så fungerar män och kvinnor ganska olika när det gäller sex.

Män kan ofta ha sex efter ett uppslitande gräl som slags "plåster på såren" medan kvinnan ofta blir mer avtända och behöver vänta tills känslorna lagt sig.

A och O i ett förhållande är att man är öppna och pratar med varandra.

## Comment 15
Author: Sarah

Håller med Cindy på alla sätt.

Jag har själv varit med om att ngn haft sex med mig då jag sov, en gammal pojkvän, våldtäkt i mina ögon. Hur man hanterar det sen, ja det är ju olika, men hjälp vet det fan om jag tror han behöver.

## Comment 16
Author: parlan84

#14 ja, kommunikation är A och O i ett förhållande.  
Det är något vi jobbar på eftersom han inte är alls van vid det sen innan...

Han har aldrig fått prata om sina känslor, och därför vet han inte riktigt hur han ska göra heller...  
Jag har förklarat för honom att jag inte kan förstå honom och hans känslor om han inte förklarar.  
Och ingen annan heller.

Som i helgen... Han skulle hämta sina barn eftersom det var hans helg. Då strulade det mellan honom och barnens mamma och det hela slutade med att han kände sig överkörd och nertryckt av henne. Därför ville han inte vika sig och tänkte inte heller hämta barnen.  
Det låter som en liiiiiten, liten grej, men han har känt sig "nertryckt" som han kallar det i mer eller mindre 11 år tillsammans med henne. Han har känt det som att hon sen de fick äldsta barnet (8år) använt honom och sen även den yngre till att trycka ner honom...  
Detta förstod inte jag, eftersom han har skinn på näsan och inte låter sig tryckas ner i första laget...  
Efter en stunds prat fick jag dock fram att med "nertryckt" menar han att hon aldrig har jobbat. Han har jobbat heltid och sen även extra på kvällar & helger för att få det att gå runt.  
Hon i sin tur har klagat på att han aldrig träffar sina barn (eftersom han alltid jobbar) etc.

Nertryckt är alltså inte "underkuvad" eller vad man brukar mena med det...

Detta är ett klockrent exempel på bristande kommunikationsegenskaper... Han säger en sak, men menar egentligen en annan, så hittar han inte rätt ord och drar till med något han tycker är passande...

Iaf skulle han berätta för sin mamma att han inte tänkte hämta barnen...  
Han sa bara att han måste göra så för att visa att han inte tänker låta sig köras över fler gånger.  
Att han mår dåligt varenda gång han ska hämta dem. och att han ville följa med mig på ett möte (politik)...

Det säger sig självt att hon undrar vad fanken det är frågan om när han inte säger mer än det...  
Hon frågade såklart "vadå, mår du dåligt så fort du ska hämta dina barn?!!!"     Klart hon undrar...  
När hon sen ifrågasätter detta med mötet och påpekar att han inte tidigare brytt sig om politik drar han igång värsta utlägget om hur viktigt det är för hans framtid och hans framtida ekonomi???!!

Alltså...

Jahh, det hela slutade med att han grät, hans mamma grät och de slängde luren i örat på varandra.

Han frågade mig hur han skulle göra....

Jag vet att det "rätta" svaret kanske borde varit "hämta dina barn"  
MEN........ Om jag hade sagt det och han sen hade ångrat sig hade jag stått med hundhuvet!  
Jag sa helt enkelt att han fick klura ut vilket han skulle må bäst av...

Så hjälpte jag honom att resonera utifr¨ån de båda alternativen.  
Försökte få honom att inse vilka konsekvenser de olika alternativen skulle få.

Jag sa också till honom att bara han kan veta vad han kommer att må bra av, och att jag kommer stötta honom oavsett hur han gör.

Det hela slutade med att han inte hämtade barnen...  
Rätt eller fel?  
Vi kan tycka vad vi vill, men för honom är verkligheten den att han känner sig nedtryckt och inte vill vika sig en gång till.  
När han äntligen slipper en värld av förakt, brist på kommunikation och kärlek, nedtryckthet finner hon iaf ett sätt att köra ner honom i botten...  
Det är hans syn, hans verklighet.  
Då är det det han får agera efter...

Detta är också ett tydligt exempel på bristande kommunikation...

På kvällen sa jag till honom att ringa sin mamma igen.  
  
Han sa till henne att han inte orkade vara ovän med henne också mitt i allt detta.  
Efter många om och men sa han helt enkelt att "jag har tagit ett beslut som känns rätt. Du behöver inte tycka som jag eller stötta mig, men jag vill att du accepterar det så att vi kan fortsätta vara vänner"

Det dröjde 1 timme, sen ringde hon och pratade om allt annat som vanligt...

Kanske berodde det på att jag hade förklarat hans reaktion för henne, kanske förstod hon att det ändå var för sent att påverka honom. Gjort var gjort .

Detta blev ett långt inlägg, men summan av kardemumman.  
  
Kommunikation är svårt om man inte är van att få framföra sina känslor och åsikter utan att vara rädd för ett mothugg....  
Jag jobbar hårt för att han ska förstå att han inte behöver tolka allt jag säger, utan jag säger det jag menar.  
Jag blir inte arg för att han säger att han är missnöjd med något utan försöker istället i så fall komma på en lösning för att det ska bli bättre....  
Men det tar nog ett tag innan han inser det fullt ut...  
Och innan han inser vikten av att säga allt man menar, och förklara så det inte blir några missförstånd...  
Dock går det framåt, han är bättre på att förklara ordentligt och vågar berätta om sina känslor, vilket han inte riktigt gjort innan..........
