# Molly <3 Author: artdesiu Är lite rörig i huvudet, så formuleringarna kanske inte är de allra bästa, behöver nog mest nånstans att skriva av mig lite. En av våra kissar kom inte hem igårkväll, de går in och ut lite som de vill, men vi tar in dem runt 21 på kvällen så de inte ska frysa och så de har tillgång till mat. Men igår kom Molly inte hem, vi öppnade dörren och ropade en massa, hon brukar komma när man skramlar med matpåsen i dörröppningen, men inte igår. Vi fick Molly och hennes syster Milly i januari i år, de är alltså inte ens ett år gamla. Det är två vita perser/skogskatt-blandningar. Milly är självständig och busig medans Molly är en stor goskatt, sover helst i mitt rum, purrar bara man tittar åt hennes håll osv. Idag ringde de och sa att hon hittats överkörd, och de kom och lämnade henne på tomten i en påse, min mamma var för ledsen för att öppna och ta emot henne. Alla är självklart jätteledsna, framförallt min mamma och lillasyster, för mig känns det mest tomt och snurrigt i huvudet. Alla sörjer ju olika, och jag har svårt att göra det rakt ut med tårar och gråt för hela familjen, men det kanske kommer, det har inte riktigt sjunkit in ännu, jag var så säker på att hon bara virrat bort sig, blivit insläppt hos någon annan eller vad som helst. Det är konstigt hur djur påverkar oss, jag har precis börjat läsa psykologi B och valt att fördjupa mig i djurs påverkan på människan. Känns som ett ironiskt ämne nu. Jag har själv råttor och de lever ju inte särskilt länge tyvärr, så jag är ganska van vid avsked, dock i form av sjukdom, inte olyckor.. Man försöker intala sig förmildrande saker för att det inte ska kännas så tungt, katter springer ut i vägen, det är ingens fel (även om jag hade uppskattat mer om föraren själv hört av sig istället för att bara smitit iväg..), försöker tänka att det förmodligen gick fort, utan lidande, men det gör ont ändå, känns orättvist och jobbigt. Hur känner hennes syster, saknar och sörjer djur på samma sätt som vi? Vad gör man för att det ska kännas bättre? Pappa kom hem för någon timme sen och begravde henne på tomten, jag har inte velat gå ut dit ännu, det känns för "färskt". Men jag vill ta avsked, inte glömma bort, men visa omtanke eller något liknande. Hon var en jättfin goskatt, och det kommer kännas så tomt utan henne, de var ju två, nästan likadana, nu är det bara en.. :( Förlåt om det blev superlångt, och dagbokigt, tror bara jag behöver tömma huvudet och skriva av mig. Lägger in en liten bild på dom också. <3 ![http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=8cad306f-559a-44a3-ae88-1f1636d177b2](http://www.ifokus.se/ShowUserFile.aspx?BinaryId=8cad306f-559a-44a3-ae88-1f1636d177b2) ## Comment 1 Author: JossanH Ja, vsst är det fruktansvärt att förlora en kär vän :( Har varit med om det ett par gånger nu tyvärr.. ## Comment 2 Author: artdesiu Ja, tungt att det ska behöva vara en del av livet. Gör lika ont varje gång.. ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise **Beklagar sorgen.** Men jag måste också påpeka att detta är anledningen till varför jag aldrig kommer ha utekatter. Jag fasar för den dagen då något av mina älskade djur går bort! ## Comment 4 Author: artdesiu Tack. :/ Förstår dig helt och fullt, är livrädd för att släppa ut Milly nu, men vet jag att de älskar att vara ute och busa, och ställer sig och jamar konstant vid ytterdörren om man inte öppnar, men är det värt priset? Vill inte vara överbeskyddande och låsa in dom bara för att olyckor KAN hända, men känns tufft att bara öppna dörren och se vad som händer.. Ibland hade det varit lättare om vi bott i lägenhet istället för villa, då finns det inte så många andra alternativ än att låda dom vara inne. ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise #4 Min pojkvän bor i lägenhet på 2;a våningen och har en utekatt, han springer ner och öppnar dörren. Men nu har katten snart varit borta en månad. En annan jag känner har förlorat många katter som var utekatter. Det räcker för mig. Sen tänker jag på alla som låter okastrerade katter springa ute, stackars alla ungar som föds! ## Comment 6 Author: Fridaaaa Usch vad hemskt. Djur påverkar en mer än vad man tror. ## Comment 7 Author: JossanH Ja, jag håller med dig Hera, utekatter går ute för ett högt pris.. En del katter är svåra att ha som innekatter men det är ju alltid en ökad risk varje gång man öppnar dörren och släpper ut dom.. :( ## Comment 8 Author: rebelme va tråkigt :( min katt har vart borta öven en månad nu och kommer inte när jag ropar som han alltid gjort. i fredags så fick jag ett samtal om att dom kan ha hittat han påkörd och att hon som ringde skulle in te vetrinären i måndags och skulle hämta katten på lörda morgon och ta med den och kolla om de var min katt. tyvärr var katten borta då men jag gick på högspänn och bara vänta på att jag skulle få höra att de va min tjockis. vilket ja nog aldrig kommer få veta om han inte kommer hem. ## Comment 9 Author: Gabriella77 Väldigt trist det som hänt. Jag har själv två innekatter och skulle aldrig ha utekatt pga alla risker med det. Du kan alltid lära katten att gå i sele och ta ut den på det sättet istället. Näta in balkongen eller ordna ett innätad uteplats i trädgården. ## Comment 10 Author: EddaM Jag säger samma här: **Jag beklagar din sorg.** Har själv ett antal katter (är uppfödare) och jag skulle aldrig släppa ut mina små. Min stora balkong är innätad och de har många aktiviteter inne och hade jag bott i hus så hade jag byggt en kattgård. Vågar inte riskera att de skall skada sig eller att bli på körda eller värre...bli torterade till döds. Har haft utekatter när jag var yngre och ofta så slutade det i att katten blev påkörd tyvärr. Jag hoppas att eran andra katt inte kommer att sörja för mycket då även de kan känna viss sorg. Inte som oss men visst kan de sörja. ## Comment 11 Author: artdesiu Tycker det är en så knepig fråga, å ena sidan vill man skydda sina älsklingar från precis allt, näta in och se till att ingen kommer åt dem, men det är svårt att genomföra i praktiken, jag vill att de ska få springa fritt, åtminstone på tomten, men våran tomt är knepigt byggd och går inte riktigt att näta in då den är runt hela huset = vi kommer inte ut, varken med bil eller på annat vis, sen är ju katter förbannat bra på att klättra och ta sig igenom små utrymmen, så det är ju ingen garanti ändå.. :( Är ju tyvärr många som försvinner, och vanligt att de kommer tillbaka efter en vecka eller så, därför kom det så plötsligt när hon försvinner för första gången och är borta en natt, och så har det hänt nåt sånthär. Jag hoppas också att hon inte sörjer, vi försöker vara med henne så mycket vi kan och hålla henne sysselsatt, vi vill skaffa en vän eller två två till henne, men väntar nog lite så vi får sörja klart först. Ang. det Hera sa om okastrerade katter tycker jag att folk är galna som släpper ut sina katter innan de är kastrerade, oavsett om det en hona eller hane, antingen kommer man själv få ta hand om en kull onönskade ungar eller om man har en hane resulterar det i detsamma för någon annan kattägare (som är dum nog att släppa ut sin osteriliserade hona)... Blir bara problem för katt och människa. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag beklagar verkligen! Min älskade Findus försvann också för ett år sedan. Jag sörjer djupt än =( ## Comment 13 Author: artdesiu #12 Tack så mycket, det värmer. Gör så ont när dom man älskar tas ifrån en, särskilt vid så ung ålder, hon hann inte ens fylla ett.. Känns jättetungt att försöka gå vidare och att försöka att inte tänka på det. Jag glömmer bort stundvis, som att det inte har hänt, gör ont att komma till insikt med verkligheten igen. :(